Hoppa till huvudinnehåll

Blanca Köhler tränade tills kroppen gav upp: ”Jag fick skuldkänslor om jag åt ohälsosamt eller var trött”

En kvinna iklädd sportkläder sitter på en sten ute i skogen. Hon ser nöjd ut. Solen lyser på hennes ansikte.
Blanca Köhler studerar kommunikation på Västra nylands folkhögskola samtidigt som hon driver ett eget företag med fokus på hälsa och träning. Hon bloggar också om sina erfarenheter kring överträning och hur man håller en bra balans. En kvinna iklädd sportkläder sitter på en sten ute i skogen. Hon ser nöjd ut. Solen lyser på hennes ansikte. Bild: Privat Kvinna,blanca köhler

För några år sedan led Blanca Köhler av ortorexi, alltså överdriven träning och nyttigt ätande. Först när kroppen gav upp kunde hon acceptera att något var fel.

25-åriga Blanca Köhler har alltid hållit på med någon sport, allt från redskapsgymnastik och handboll till dans och ridning.

- För ungefär åtta år sedan började jag träna på gym och nu är det nog gymtränandet som är i fokus. Jag tycker om att vara fysiskt aktiv så ibland blir det lite ridning, löpning, dans eller promenader i skogen vid sidan om, säger hon.

Blanca är utbildad fysioterapeut och PT. Hon älskar att träna men för ungefär tre år sedan blev det för mycket. Det här var ändå något hon själv egentligen inte lade märke till.

- Själva övertränandet började från en hälsosam inställning. Jag tyckte det var roligt och det kändes trevligt att bli starkare, och det är ju bra att röra på sig.

Sakta men säkert utvecklades träningen till ett beroende och Blanca kände sig tvungen att träna hårt varje dag.

Kände sig dålig utan träningen

Orkade hon inte träna kände hon sig som en dålig person, och därför tvingade hon sig iväg också de dagar hon egentligen borde stannat hemma för att vila.

- Det slutade med att mina hormoner blev i obalans och jag kände mig trött hela tiden och kunde vakna och bara vilja gråta för att jag var så utmattad. Men jag ville ändå inte acceptera att det var på grund av att jag tränade för mycket och vilade för lite.

Istället försökte hon hitta andra orsaker till tröttheten.

- Jag gick på blodprover och hoppades på att det skulle vara sköldkörtelhormonerna som var i obalans eller något sådant, men när allt var i skick var jag tvungen att erkänna för mig själv att jag tränade för hårt och för mycket.

Tränade hårt varje dag

När Blanca mådde som sämst tränade hon i princip varje dag, och det var ingen lätt träning.

Hon tränade på gym två gånger i veckan, danslektioner två gånger, klättrade en till två gånger i veckan, red resten av tiden och så promenerade hon 10 till 16 kilometer per dag.

- Det var svårt eftersom jag tyckte om att vara aktiv. Problemen kom när jag inte kunde ta det lugnt fastän kroppen inte orkade. Jag tvingade jag mig iväg på något och mådde sedan ännu sämre.

Var rädd för att gå upp i vikt

Blanca tränade för att hon tyckte om att vara stark och i god form, men en press på att se ut på ett visst sätt lurade också i bakgrunden.

- Jag var rädd för att gå upp i vikt och jag ville se ut enligt skönhetsidealen. Jag har aldrig haft något problem med min vikt men jag var superrädd för att gå upp i fettmängd.

Jag fick skuldkänslor om jag unnade mig något.

Det här innebar att hon också hade en problematisk inställning till mat.

- Om jag åt godis var jag rädd för att jag genast skulle gå upp i vikt, och jag kände en stolthet i att kunna säga nej till godsaker. Jag fick skuldkänslor om jag unnade mig något, om jag till exempel åt lite glass eller två chokladbitar vid en kaffebjudning.

Räknade du kalorier?

- Inte så att jag vägde upp mat men jag var medveten om ungefär hur mycket olika saker innehöll. Jag kunde på det stora hela räkna att om jag äter en djupfryst pizza som innehåller över 1000 kalorier, så måste jag gå tio kilometer som förbränner ungefär 500 kalorier.

Det hände sig att Blanca efter att hon ätit något försökte träna bort den mängd kalorier hon fått i sig.

- Jag var ändå hela tiden medveten om att det inte är en bra grej att tänka så här och att jag inte ska ha dåligt samvete för att jag äter en chokladbit när alla runt mig också gör det. Men det var ändå en lång process att komma bort från de här tankarna.

Mamma förstod hur det låg till

Innan Blanca själv insåg att något var fel gjorde hennes mamma det.

- Hon sade flera gånger till mig att jag tränade för hårt. Jag var också väldigt öppen med hurdana tankar jag kunde ha kring mat. Men det tog sin tid innan jag på riktigt själv förstod det som människor omkring mig kunde påpeka.

Att förändra sitt förhållande till maten var en lång process. Blanca insåg att det inte var bra men hon kunde ändå inte komma bort från ångesten som infann sig om hon ätit, i sitt tycke, för mycket.

- Men jag arbetade hela tiden på det och försökte påminna mig själv om att min vikt inte gått upp flera kilon fastän jag ätit ett par kakbitar på den där festen.

Tog en paus från gymmet

Att få stopp på tränandet gick enklare. Hon mådde så dåligt att hon insåg att hon inte ville fortsätta leva på det där sättet. Kroppen, ja hela hon, var utmattad.

- Jag sov väldigt oroligt eftersom kroppen gick på övervarv. Jag kommer ihåg hur jag kunde gå från tågstationen hem, vilket var ungefär fyra kilometer genom skogen, och där kunde jag bara få lust att lägga mig ner på marken och sova fastän det var mitt på dagen. Jag kunde vakna på morgonen och bara vilja gråta eftersom allt kändes så eländigt.

För att komma ur det tog Blanca helt enkelt paus från gymmet. Det var i början av sommaren och därför gick det ganska enkelt.

- Jag for till landet och där har vi inget gym. Jag fortsatte vara småaktiv, jag kunde gå på promenader och simma lite, men jag gjorde ingen hård träning.

Sedan åkte hon utomlands för några månader och då fanns det inte möjlighet att träna hårt.

Kunde sakna sitt sportiga jag

Blanca hade gympaus i nästan ett år och oftast gick det bra. Ibland kunde hon sakna det som hon upplevde som sitt sportiga jag.

- I dagboksanteckningar från den tiden har jag ofta skrivit att jag saknar att känna mig som den sportiga personen som orkar springa en massa och träna hårt på gymmet. Men efter att jag tog mig den där tiden av lugn kunde jag gå tillbaka till gymmet och sedan göra om och göra bättre.

Följer ett program som tillåter återhämtning

Nu kan Blanca träna igen, men den här gången gör hon det med måtta. För att inte falla dit igen följer hon ett program som tillåter henne att återhämta sig.

- Om jag känner mig trött och att kroppen inte orkar så behöver jag heller inte pressa mig till det där inplanerade gympasset, då kanske jag hellre går en promenad, gör rörlighetsövningar eller bara ligger på soffan om det är det som känns bäst.

En kvinna iklädd träningskläder, med hörlurar i öronen. Hon står på en grusväg. Det ser ut som om hon är ute på en springtur.
Nu kan Blanca träna balanserat. En kvinna iklädd träningskläder, med hörlurar i öronen. Hon står på en grusväg. Det ser ut som om hon är ute på en springtur. Bild: Privat Kvinna,blanca köhler

Har du varit nära att falla dit igen?

- Med träningen har jag nog inte det, men med maten kommer det ibland. Till exempel på resor kan tankarna dyka upp.

Då kan hon tycka att hon ätit för mycket och vara rädd för att gå upp i vikt.

- Men jag har en jättebra pojkvän som påminner mig om att jag bara är fånig när jag tänker så där. Jag påminner också mig själv att fastän jag kanske gått upp ett kilo under resan så får jag snabbt bort det, och dessutom har det där ena lilla kilot ingen skillnad. På det viset försöker jag hantera de tankarna.

Blanca har aldrig sökt professionell hjälp, men tror det kan vara till stor hjälp för den som har svårt att komma bort från liknande tankar.

Viktigt att tänka långsiktigt

Så hur ska man då göra för att hålla en bra balans i sin träning och med sina kostvanor? Blanca tror det är viktigt att tänka långsiktigt och försöka göra allt med måtta.

- Det är viktigt att utgångspunkten är att du vill ta hand om dig själv. Att göra saker som du dels mår bra av i nuet men också i det långa loppet.

Du kan tänka på hur dina val påverkar hur du mår om en vecka, ett år eller kanske till och med fem år, och försöka få in en hållbarhet i tränings- och matvanorna.

- I ett hållbart och hälsosamt liv tycker jag till exempel det ska rymmas in att man får äta godsaker nu och då och njuta av god mat som kanske inte är den nyttigaste men som gör gott för psyket.

Hur komma undan allt eller inget-tänket?

Det är ändå lätt hänt att man går in för allt eller inget-tänket vilket resulterar i att man antingen tränar allt för hårt eller inte alls.

Tricket här är att inse att också lättare träning ger resultat.

- Man behöver inte köra så hårt att man vill spy eller håller på att svimma. Små mängder kan också ge resultat. Det kanske tar lite längre tid men om du istället lyckas hålla upp träningen kan du få bättre resultat i det långa loppet.

Varningstecken för att du övertränar

  • För att förstå om något kanske inte står rätt till, gäller det att vara medveten om dina tankar och vad som är orsaken till att du drar dig iväg till gymmet eller löpspåret. Det här kan tyda på att något inte står rätt till:
  • Träningen är driven av negativa tankar som gör att du känner dig som en dålig människa om du inte tränar.
  • Du slutar leva ett normalt liv eftersom det kan störa dina träningsresultat.
    - Jag kunde till exempel prioritera träningen framför att träffa kompisar, eller så kunde jag börja stressa över fester eller familjetillställningar eftersom jag visste att det då skulle bli svårt att hålla dieten eller kunna träna just den dagen, säger Blanca Köhler.
  • Så alltså: Om träningen och dina matvanor tar över ditt liv utan att det är ditt yrke eller en ordentlig tävlingspassion är det kanske inte längre hälsosamt. Ta dig en funderare på om träningen gör dig gott eller inte. Försök ändra på det som får dig att må dåligt, och sök hjälp om du inte klarar av det själv.

Vi vet också alla att man ska träna för att må bra, inte för att gå ner i vikt eller få en viss kroppstyp. Att släppa utseendefixeringen är ändå svårt, så hur kommer man egentligen bort från sådana tankar?

- Jag tror det kan vara svårt att helt komma bort från det. Vi måste acceptera att vi nog ändå är ganska intresserade av det ytliga. Men jag tror det är bra att också försöka hitta en mer djupliggande motivation, säger Blanca.

Det kan till exempel vara att hitta glädjen som träningen ger eller att njuta av att känna sig stark.

- Det gäller att hitta något annat än bara utseendet. Fokusera på hur prestationen får dig att må och hur du går framåt där, fastän utseendet kanske inte ändrar så mycket.

Nyligen publicerat - X3M