Hoppa till huvudinnehåll

Florence och Mangkhut härjar just nu på haven, men blir det nödvändigtvis fler orkaner i framtiden?

Orkanen Florence 10.9.2018
Orkanen Florence sett från rymden. Orkanen Florence 10.9.2018 Bild: PA-EFE/RICKY ARNOLD Orkan,satellitbild,USA,Atlanten,Orkanen Florence 2018

Orkanen Florence har nu nått USA:s sydöstra kust medan supertyfonen Mangkhut står i beråd att ramma Filippinernas huvudö Luzon.

Mangkhut, med vindstyrkor på uppemot 70 meter per sekund, motsvarar en kategori fem-orkan på Atlanten och den tilltar hela tiden i styrka.

Tio miljoner människor är just nu i skottlinjen för den extremt destruktiva stormen.

Huvudsakligen är det fattiga människor som inte alls har samma möjligheter till att evakuera sig som amerikanerna i sydöstra USA, där nästan två miljoner människor fick evakueringsordern inför orkanen Florences ankomst.

Philipsburg på ön Saint Martin sett uppifrån. Vattenmassor drar in över bebyggelse.
Orkanen Irma drog in över Saint Martin i fjol. Philipsburg på ön Saint Martin sett uppifrån. Vattenmassor drar in över bebyggelse. Bild: EPA-EFE/GERBEN VAN ES / DUTCH DEPARTMENT OF DEFENSE Hurricane Irma,Saint Martin (ö)

Även om Florence är betydligt svagare än Mangkhut – just nu blåser Florence med 40 m/s och klassas som en etta på Saffir-Simpsons orkanskala från ett till fem – så befaras den ställa till med väldiga materiella skador, huvudsakligen i delstaterna norra och södra Carolina, men också i Virginia och Maryland har man utlyst undantagstillstånd.

Florence är en stor och långsamt avancerande storm, som bokstavligen kan ligga kvar och vräka ned vatten på USA:s östkust i flera dagar, befarar meteorologerna.

Det har varnats för regnmängder på upp till tusen millimeter, alltså en meter, på vissa ställen i norra Carolina till och med mer än så.

Det här skulle i så fall vara en upprepning av orkanen Harvey som dumpade uppemot en meter nederbörd på Texas under bara fyra dagar i augusti i fjol. Minst 93 människor miste livet då.

Globala uppvärmningen förvärrar skyfallen

Forskarna menar att den här sortens skyfall kommer att bli allt vanligare i framtiden. Faktum är att vi ser det redan nu: enligt en studie som publicerades i tidskriften Nature i somras har hastigheten som stormarna avancerar med minskat med tio procent sedan mitten av 1900-talet, som en direkt följd av den globala uppvärmningen.

Det har att göra med de allt mindre temperaturskillnaderna mellan polerna och tropikerna i och med att det är polerna som värms upp allra fortast.

Det här leder till allt mindre skillnader i lufttryck till exempel mellan Arktis och Atlantens tropiska delar, vilket i sin tur får jetströmmarna att sakta ned och då rör sig också stormarna långsammare.

Orkanerna rör sig med andra ord allt trögare även om deras rotationshastighet, alltså vindstyrka inte minskar.

Samtidigt är de laddade med större mängder fukt som stiger från det allt varmare havet, så de trakter som drabbas får ta emot allt större mängder ösregn och överhuvudtaget mer stryk från vind och stormfloder.

Orkanen Irma drar in över Miami, Florida den 10 september 2017.
Gatorna i Miami i Florida fylldes av vatten då orkanen Irma drog över staden i fjol. Orkanen Irma drar in över Miami, Florida den 10 september 2017. Bild: All Over Press Miami,Florida,USA,orkaner,Hurricane Irma,irma

Det här stämmer också för orkanen Florences vars hårda vindar knuffar väldiga mängder vatten framför sig: ställvis och i värsta fall kan havsnivåerna stiga med upp till fyra meter.

Den här kombinationen, stormfloden från havet och skyfallet uppifrån, är extremt destruktiv.

Och det är en kombination som blir allt mer destruktiv i framtiden, om modellerna som bland annat FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport bygger på.

Delvis på grund av det stigande havet, som beräknas stiga med omkring en meter fram till seklets slut: det här resulterar i allt svårare stormfloder, speciellt i låglänta kustområden som till exempel det väldigt tätt befolkade Gangesdeltat i Sydostasien.

Och regnmängderna kommer också enligt datormodellerna att öka på grund av den globala uppvärmningen: modellerna som utgår från en uppvärmning på två grader Celsius fram till seklets slut resulterar i en uppemot femton procent större regnmängder inom en hundra kilometers radie från en tropisk cyklons öga.

Vindstyrkan i cyklonerna beräknas enligt samma modeller öka med upp till tio procent, då talar vi utgående från en temperaturhöjning på max två grader Celsius innan seklet är till ända.

Men en tio procent starkare storm innebär inte att stormskadorna blir tio procent större, utan de skulle öka ännu mer.

Flera stormar når kategori fem

USA:s meteorologiska institut NOAA räknar med att de riktigt kraftfulla kategori fem-cyklonerna globalt sett kommer att öka i antal, även om antalet tropiska stormar överlag inte kommer att öka.

De kan till och med bli lite färre. Men de riktigt starka stormarna kommer alltså att öka globalt, förutspår NOAA.

För Atlantens del är sannolikheten för fler riktigt starka stormar däremot inte lika stor som för till exempel Stilla havet.

Med alla orkaner och tyfoner som fyller rubrikerna numera skulle det vara enkelt att påstå att vi de facto redan nu har fler stormar på Atlanten, och att det är den globala uppvärmningen som ligger bakom.

Men det här är lite knepigt. PDI-indexet som sammanfattar de tropiska stormarnas destruktiva kraft på Atlanten som summan av flera faktorer, inklusive frekvens och styrka, det indexet har förvisso gått upp sedan 1970-talet.

De tropiska stormarnas antal och styrka har med andra ord ökat på Atlanten sedan 1970-talet, men åtminstone en del av den ökningen kan sannolikt förklaras med de mindre utsläppen av aerosoler, alltså rök och andra småpartiklar, som tenderar att ha en dämpande effekt på stormarna.

Översvämning i New Orleans efter orkanen Katrina.
New Orleans efter orkanen Katrina.år 2005. Översvämning i New Orleans efter orkanen Katrina. Bild: EPA / U.S. Coast Guard new orleans

Fast i och för sig, som NOAA påpekar, samtidigt har yttemperaturerna i den tropiska delen av Atlanten bevisligen stigit kraftigt sedan 70-talet, vilket mer sannolikt beror på den globala uppvärmningen.

Så det finns åtminstone något slags statistiskt samband som man kan peka på där.

Och om man lägger fokus på sambandet mellan stigande yttemperaturer i den tropiska delen av Atlanten och orkanernas destruktiva potential i framtiden, då menar NOAA att det finns en stor risk för att vi får se en dramatisk höjning av PDI-indexet, med upp till 300 procent, eller på ren svenska riktigt rejält mycket brutalare stormar.

Men, påpekar NOAA, det här kan vara förhastat eftersom yttemperaturerna i den tropiska Atlanten har stigit allt sedan 1880-talet då mätningarna började, och vi har ändå inte sett någon dramatisk ökning av antalet orkaner på längre sikt.

Så det är ännu för tidigt att förutspå någon betydande ökning i orkanernas frekvens fram till nästa sekelskifte.

Orkanernas lokala destruktiva kraft med nederbördsmängder och stormfloder som förvärras av stigande havsnivåer, det är sedan en annan sak och där kommer det sannolikt att gå åt det klart sämre hållet, vi ser effekterna av det redan nu och det beror som sagt uttryckligen på den globala uppvärmningen som vi människor orsakar.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes