Hoppa till huvudinnehåll

Fokus på de stora låtskrivarna: Gamble and Huff, Philly-soulens kungar

Leon Huff och Kenny Gamble
Kenny Gamble och Leon Huff år 2011 (bild: Susan Melkisethian) Leon Huff och Kenny Gamble Gamble and Huff

Det finns otaliga olika figurer i musikbranschen med diverse uppgifter. Producenter, tekniker, musiker, marknadsförare och så vidare. I centrum av allt hittar vi den yrkeskategorin som skapar det som sedan sysselsätter alla de andra: låtskrivarna.

Låtskrivare finns i olika skepnader; ensamma vargar, par och större team. Processen bakom skapandet kan också variera.

Somliga sitter i sina elfenbenstorn och väntar på inspiration medan andra sitter på ett kontor och skriver på beställning.

Grupper kanske improviserar fram nya låtar tillsammans i studion eller på replokalen. Men de kan också ha en eller två medlemmar som står för komponerandet och textförfattandet.

Här tänkte jag ta en titt på de stora låtskrivarna. De som i huvudsak skriver åt andra och som har en gedigen portfölj med kända och framgångsrika låtar.

Deras namn är bekanta för alla som läser inom parenteserna på skivetiketterna.

Det handlar ofta om par; Leiber-Stoller, Bacharach-David, Goffin-King etc.

Först i turen står männen bakom ett otal hits och skaparna av en hel musikstil. Philly-soulens kungar Kenny Gamble och Leon Huff.

Gamble & Huff

"Me and Mrs. Jones", "If You Don't Know Me By Now", "Love Train", "Now That We Found Love" och "TSOP (The Sound of Philadelphia)" finns bland de dryga 3000 låtar Gamble och Huff har i sin portfölj.

Gamble och Huff lyckades bygga upp ett musikaliskt imperium under en turbulent period i den afroamerikanska musiken.

Black Power-rörelsen ställde ideologiska krav på låtskrivare och artister samtidigt som ekonomin krävde att också de köpstarka vita lyssnarna skulle hänga med i svängarna.

Gamble och Huff lyckades ganska bra med den här balansgången.

Philadelphia
Ghettot i Philadelphia. Bild: Dick Swanson Philadelphia Philadelphia

Visserligen tyckte vissa av brödrarna och systrarna i ghettot att deras skivbolag Philadelphia Intenational Records (PIR) i likhet med Motown i Detroit inte var tillräckligt hardcore i sin musikaliska linje men när man nu nästan 50 år senare ser tillbaka är det just PIR och Motown man minns.

Mångsidiga nätverkare sedan barndomen

Både Kenny Gamble och Leon Huff kom i kontakt med musik vid unga år. Leon Huffs mor var pianist och organist för den lokala kyrkokören i Camden, New Jersey (mitt emot Philadelphia på andra sidan av Delaware-floden).

En församlingsbyggnad i Camden, New Jersey
Camden, New Jersey En församlingsbyggnad i Camden, New Jersey Camden, New Jersey

Det betydde att familjen hade ett piano hemma och lilla Leon passade på att dra nytta av den sällsynta förmånen genom att lära sig spela.

Det ledde bland annat till jobb som studiomusiker. Till skillnad från många av sina kolleger var Leon Huff intresserad av hela processen och såg till att nätverka och bli bekant med producenter, skivbolagsmänskor och andra viktiga figurer.

Kenny Gamble var också till naturen en social person som under sin tidiga karriär som gitarrist, sångare, hjälpreda på en radiostation i Philadelphia och skivbutiksföreståndare lärde känna folk i branschen.

Inspirerad av låtskrivare som sina idoler Jerry Leiber och Mike Stoller började Leon Huff också skriva låtar.

Han skaffade ett arbetsutrymme på andra våningen i Philadelphias Shubert Theatre (stadens motsvarighet till Brill Building i New York City).

Nuvarande Merriam Theatre, f.d. Shubert Theatre i Philadalphia
Nuvarande Merriam Theater, f.d. Shubert Theatre i Philadelphia Nuvarande Merriam Theatre, f.d. Shubert Theatre i Philadalphia Philadelphia

Kenny Gamble hade sitt låtskrivarkontor på sjätte våningen och blev först "hisskompis" med Huff.

Snart blev de bekanta också utanför hissen, Huff flyttade upp till sjätte våningen och inledde ett samarbete med Gamble som satte Philadelphia på kartan som en av de viktiga musikstäderna i USA.

Ett imperium grundas

the three degrees
The Three Degrees var framgångsrika Philadelphia International Records-artister the three degrees The Three Degrees

Kenny Gamble och Leon Huff jobbade först tillsammans i Gambles grupp The Romeos.

De insåg snabbt att de var på samma musikaliska våglängd och deras första låtskrivarsession hemma hos Huff visade sig vara produktiv.

Som erfarna studiorävar gav de sig samtigt in på produktion. Som frilansproducenter jobbade de bland andra för bolagen Atlantic och Mercury med artister som Aretha Franklin, Wilson Pickett och Dusty Springfield.

De grundade också ett par små självständiga skivbolag som fick några lokala hits, men när de år 1971 lyckade få ett distributionsavtal med skivbolaget CBS var de redo att ta sin plats bland de stora aktörerna i branschen.

Philadelphia International Records (PIR) grundades av Gamble, Huff och Thom Bell. Med finansiering och distribution i goda händer kunde de koncentrera sig på det de var bäst på.

Theirs is a gift of genius and I love them.― Michael Jackson om Gamble & Huff

Skriva låtar, hitta artister, producera skivor och skapa ett helt nytt sound.

"Philly-soul" kännetecknades av storstilta slipade arrangemang (ofta skapade av den klassiskt skolade Thom Bell) med stråkar och blåsare, stämsång och medryckande refränger.

Lyriken innehåll ofta ett positivt budskap. Den riktade sig till afroamerikaner men var inte så radikal att den skrämde bort de vita lyssnarna.

Sjäva skivbolaget var uppbyggt med Motown som förebild. Låtskrivar- och producentteam skrev och bandade i studiokomplexet Sigma Sound Studios med utrustning i världsklass medan musikergänget som bildade PIRs husorkester MFSB (Mother, Father, Sister, Brother) såg till att Philadelphia blev en stad dit även andra artister flockades för att försöka fånga det nya magiska soundet som huserade på listorna.

Grunden för det nya imperiet lades i Kenny Gambles rum på sjätte våningen. Det var där han och Leon Huff skapade sina musikaliska mästerverk.

Låtskrivarprocessen

En bra låt väcker en specifik känsla hos lyssnaren. Låtar kan göra dig glad eller sorgsen, de kan hjälpa dig bli kär. De måste göra någonting― Leon Huff

Hur gick det då till när Gamble och Huff skapade hitlåtar som “Love Train” (O’Jays), “When Will I See You Again” (The Three Degrees) och ”If You Don’t Know Me by Now” (Harold Melvin and the Blue Notes)?

Leon Huff: ”Vi brukade gå till Gambles rum där det fans ett piano. Vi satte genast på bandspelaren och började diskutera olika händelser i världen. Ibland kan en oskyldig konversation leda till bra låttitlar."

"När vi kommit på en inspirerande låttitel började jag improvisera fram rytmer och ackord på pianot . När någonting svängde började Gamble sjunga och freestyla fram en text”.

Kenny Gamble: ”Jag fastnade för någonting som Huff spelade och när inspirationen föddes började orden strömma ut som poesi. När något verkade bra lyssnade vi på bandet och började förädla materialet".

"Det hela var mycket spontant, som vår egna lilla show i det där rummet”.

Billy Paul
Sångaren Billy Paul. Bild: Leonardo Concon Billy Paul Billy Paul

Kenny Gamble och Leon Huff var öppna för intryck och inspiration också utanför Gambles rum på kontoret.

De brukade inleda dagen med att äta morgonmål i restaurangen på bottenvåningen av byggnaden där de hade sitt kontor.

Där lade de i något skede märke till en man och en kvinna som brukade äta tillsammans men komma och gå separat.

Gamble och Huff började iaktta paret och kom fram till att någondera eller båda parterna var gifta på sitt håll men att de hade någon form av kärleksförhållande.

Efter att ha vänt och vridigt litet med olika konstellationer förevigades paret i texten till ”Me and Mrs. Jones” som blev en enorm hit för sångaren Billy Paul.

Gamble&Huff-låtar börjar ofta med refrängen vilket är ganska ovanligt. Leon Huff tycker att det ofta är onödigt att panta på refrängen vilket många andra låtskrivare brukar göra.

Om man har en bra refräng så kan man fånga lyssnarens uppmärksamhet tidigt.

Både Gamble och Huff hade medverkat i doo-wop grupper under sin uppväxttid. De förstod sig på sång och harmoni vilket senare medverkade till att göra hitar av deras låtar.

Kontroll och vertikal integration

Många låtskrivare har fått se sina skapelser förstörda av tekniker, sångare, producenter och liknade figurer som inte förstod eller var villiga att förverkliga visionen.

Ibland lyckas allt men framgången uteblir ändå då distributörer och marknadsförare misslyckas.

Kenny Gamble och Leon Huff har hela tiden haft en klar vision. För att förverkliga den har de använt sig av så kallad vertikal integration.

Det är ett ekonomiskt begrepp som har att göra med hela produktionskedjan.

Ett bolag som producerar sötsaker kan till exempel köpa upp en sockerfabrik och sedan ytterligare sockerbetsodlingar för att skaffa sig säkra råvaruleveranser till ett lågt pris.

I stället för att vara beroende av producenter och skivbolagschefer tog Gamble & Huff själva över de här rollerna.

De visste redan då de skrev låten vem som skulle sjunga den och hur den skulle låta och när den skulle ges ut.

Till skillnad från många andra i branschen lyssnade Kenny Gamble och Leon Huff på goda råd och omgav sig med skickliga och motiverade medarbetare.

De är också socialt begåvade vilket är till stor nytta. Sanningen är den att du må vara en hur stor virtuos som helst men om du samtidigt är en irriterande skitstövel kommer ingen att vilja jobba med dig.

Philly-soulens guldålder

Singellista från augusti 1974
En av Gamble och Huffs låtar på toppen av listan. Tvåan är skriven av Thom Bell, den tredje delägaren av skivbolaget Philadelphia International. Bild: Michael Cronström Singellista från augusti 1974 UK Top 40

Gamble och Huff uppnådde sina största framgångar på 70-talet.

PIR hade ett stort antal populära artister under kontrakt som Gambles och Huffs låtskrivartalang försedde med hitar på löpande band.

The O'Jays, Harold Melvin & The Blue Notes, Lou Rawls, The Three Degrees, MFSB och Billy Paul figurerade på försäljningslistorna både på hemmaplan och internationellt.

Disco-musiken som blev populär på slutet av 70-talet tog intryck av Gamble & Huffs produktion och arrangemang. Somliga anser att MFSBs "TSOP (The Sound Of Philadelphia)" från 1974 var den första framgångsrika disco-singeln.

The O'jays
The O'Jays år 2010 The O'jays Bild: Foto: Raymond Boyd The O'Jays

Maskineriet fungerade som smort fram till början av 80-talet då motgångarna började hopa sig.

CBS sade upp distributionsavtalet med PIR och bolagets dåvarande största stjärna, sångaren Teddy Pendergrass råkade ut för en allvarlig bilolycka som lämnade honom förlamad och oförmögen att uppträda.

Samtidigt blev Kenny Gamble intresserad av fastighetsbranschen och hade inte lika mycket tid att sitta i låtskrivarrummet tillsammans med Leon Huff som tidigare.

PIRs verksamhet minskade under den senare hälften av 80-talet och bolaget lades ner helt och hållet år 2001.

Gamble och Huff i dag

I dag sysslar Kenny Gamble och Leon Huff mest med att administrera rättigheterna till sin omfattande musikkatalog.

En del av deras tid går åt till att bli belönade på diverse galor.

Besynnerligt nog fick de sin första Grammy-statyett så sent som år 1989 då Simply Reds version av deras "If You Don't Know Me By Now" valdes till bästa R&B-singel.

Kenny Gamble sysslar fortfarande med fastigheter och diverse lokala välgörenhetsprogram medan Leon Huff trivs bättre hemma med familjen.

Men allt emellanåt sätter de sig i ett rum och skriver låtar tillsammans.

Kanske det ännu är några nya mästerverk på kommande?

Gamble and I had a ball, man. But see, that's the lesson: if it feels like work, something isn't working. Somehow, we always seemed to know that― Leon Huff

Philadelphia International Records byggnad
Byggnaden där Gamble och Huffs skivbolag och kontor fanns skadades av en eldsvåda år 2010 och revs år 2015. Philadelphia International Records byggnad Philadelphia International Records

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje