Hoppa till huvudinnehåll

Alexandra Sandbäcks bilder fungerar som terapi: ”Kroppspositivitet för mig är att älska sin kropp”

En kvinna iklädd underkläder och ett glesstickat linne. Hon står på en äng och i bakgrunden syns skog. Det är sommar och en dimma sveper in över ängen.
Alexandra Sandbäck tar sina bilder när hon upptäcker en vacker plats eller ett vackert ljus. Eller när hon mår riktigt dåligt. En kvinna iklädd underkläder och ett glesstickat linne. Hon står på en äng och i bakgrunden syns skog. Det är sommar och en dimma sveper in över ängen. Bild: Alexandra Sandbäck/Soulmama Arts Kvinna,alexandra sandbäck

Det är oftast när Alexandra Sandbäck mår som sämst som de kroppspositiva bilderna dyker upp på hennes blogg. Då tvingar hon sig att titta på sin kropp och ger inte upp förrän hon hittat något vackert.

- Det kan vara jättesmärtsamt att se på något man tycker är fult, men det blir ju ett aktivt försök att hitta det vackra. Försöker man inte så hittar man inget, så man ska definitivt prova på, säger Alexandra Sandbäck som rekommenderar metoden till den som till exempel lider av dåligt självförtroende.

Man måste så klart inte visa upp bilderna såsom Alexandra själv gör, men det är viktigt att våga titta på hur man ser ut.

- Och inte bara selfies med plutande läppar, utan från alla vinklar och vrår.

Fotar och målar kvinnokroppen

Alexandra är konstnär, författare och fotograf. Hon är hemma från Kronoby och där bor hon nu också i en liten stuga. Hon bor ensam men får ofta besök av sin pojkvän. Som sällskap har hon också katten Klöver.

När vi besöker henne välkomnas vi av en varm och sprakande brasa i kaminen. Runt om i vardagsrummet hänger hennes konst – både fotografier och målade tavlor. Många föreställer kvinnokroppar, andra söta djur.

En kvinna som sitter på en soffa. Bakom hennes syns tavlor hon själv målat eller fotat. De föreställer djur och kvinnokroppen.
Alexandra hemma bland sin konst. Hon har också skrivit böcker som behandlar temat egenkärlek och egenvärde. En kvinna som sitter på en soffa. Bakom hennes syns tavlor hon själv målat eller fotat. De föreställer djur och kvinnokroppen. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth Kvinna,alexandra sandbäck

Förutom konsten har Alexandra också sin blogg. Där skriver hon om livet i allmänhet och en kategori fokuserar på kroppspositivitet.

I Alexandras fall handlar det om att älskar sin kropp, acceptera den och vara tacksam för den.

- För mig betyder det inte att man inte vill gå ner eller upp i vikt, eller förändra sig eller vilja leva hälsosammare. Men jag tror att allt sådant går bättre om det kommer från en plats av kärlek och inte skam eller hat, säger hon.

Kroppspositivismen förespråkar inte övervikt

Kroppspositivitetsrörelsen har fått utstå en hel del negativa kommentarer, till exempel att den skulle förespråka ett ohälsosamt leverne eller övervikt, men det tar Alexandra själv avstånd ifrån.

- För mig kommer i alla fall hälsan först, och dit hör också den psykiska hälsan.

Det finns också påhopp inifrån rörelsen, där personer som säger att det är okej att gå ned i vikt eller förändra sin kropp, kan få kritik.

- Men jag tycker att allt bara ska komma från en sund acceptans av sig själv. Så gör man vad man vill med sin kropp, säger Alexandra.

”Jag antog att jag skulle må dåligt”

Både den fysiska och psykiska hälsan spelar en roll i Alexandras historia, som hon själv kallar för en ganska klassisk sådan.

- Jag var överviktig ända sedan barnsben och blev mobbad av klasskompisar och gymnastiklärare vilket fick mig att inse att min kropp var annorlunda och inte lika bra.

En naken kvinna som ligger i fosterställning på en säng. Bilden är svartvit.
Alexandras bilder visar inte bara en kropp, de visar också en sinnesstämning. En naken kvinna som ligger i fosterställning på en säng. Bilden är svartvit. Bild: Alexandra Sandbäck/Soulmama Arts Kvinna,alexandra sandbäck

Det blev ännu värre i högstadiet och yrkesskolan. Nu vet Alexandra att det också var hormonerna som spelade en roll i det hela. I vuxen ålder har hon nämligen blivit diagnostiserad med sköldkörtelproblem och PMDS (pre-menstruellt dysforiskt syndrom).

- Men det förstod jag ju inte då, utan jag antog att jag var en ful, fet flicka som skulle må dåligt. Det blev det klassiska att jag var lite clown – högljudd och rolig och försökte komma bort från det faktum att jag var, i mina ögon, fet och ful.

Insåg att hon måste förlåta sig själv

För ungefär tio år sedan började Alexandras syn på världen förändras. Hon fick nya kompisar och insåg att alla är värda att älskas och att alla kroppar är vackra – och att hon själv också borde höra till den kategorin.

- Jag insåg att jag måste börja tycka om mig själv och förlåta mig själv för att jag varit så elak mot mig och min kropp. Det var där min resa mot att tycka om mig själv började.

En kvinna iklädd underkläder och en glest virkad tröja. Hon står i en dimmig skog och solen lyser från ena hörnet. Hon tittar ner i marken.
Alexandra avbildar sin kropp både i fotografier och målade tavlor. Det har gett henne en mer verklig bild av hur hon ser ut. En kvinna iklädd underkläder och en glest virkad tröja. Hon står i en dimmig skog och solen lyser från ena hörnet. Hon tittar ner i marken. Bild: Alexandra Sandbäck/Soulmama Arts Kvinna,alexandra sandbäck

För några år sedan började hon ta bilder av sig själv och skriva om sin kropp och sin kroppssyn.

- För mig är det en terapi, men jag vet att det kanske kan hjälpa andra så därför delar jag med mig av det. Men det började som en terapi för mig själv.

”De psykiska grejerna försvinner inte med kilona”

Det är främst när Alexandra har sina värsta PMDS-perioder som kroppshatet kommer fram.

- De senaste åren har jag gått ner ungefär 40 kg, och jag har hittat en annan uppskattning för min kropp som nu är friskare och hälsosammare rent fysiskt, men de psykiska grejerna försvinner ju inte med kilona.

Viktnedgången har inget med någon diet eller liknande att göra, utan har kommit av sig själv till följd av ett lyckligare liv.

- Jag började helt enkelt bara må bättre. Jag började äta mer hälsosamt, hade mer sex … Muren raserades på något sätt. Projektet med att tycka om mig själv gick parallellt med den förändringen.

Gör inlägg när hon mår som sämst

Diagnoserna Alexandra har gör ändå att hon ibland är väldigt besviken på sin kropp, och det är just då hon måste jobba mest på att kunna älska och uppskatta sin kropp.

- Det är ganska tufft, men när jag mår som sämst försöker jag tvinga mig ut med kameran, eller klä upp mig fint och ta bilder för att hitta någon enda bild där jag tycker jag ser vacker ut.

En kvinna står och lutar sig mot en kamera som står på ett stativ. Hon står i en trädgård. Det är sensommar.
Alexandra fotar nästan alltid bilderna själv, med hjälp av kamerastativ och fjärrkontroll. En kvinna står och lutar sig mot en kamera som står på ett stativ. Hon står i en trädgård. Det är sensommar. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth Kvinna,alexandra sandbäck

När hon mår som sämst tittar hon väldigt snabbt igenom de så kallade fula bilderna och fokuserar i stället på de fina.

- Men däremellan försöker jag tvinga mig att se på de bilder jag tycker är fulbilder. Ibland har jag också lagt upp dem på bloggen, för det måste ju finnas något i dem som är vackert. Det är den tuffa delen av terapin.

Hittar du alltid något vackert i bilderna?

- Inte alltid, och det ändrar också från dag till dag. ”Åh vilken fin valk” kan jag tycka en dag, för att nästa dag undrar jag varför jag satte upp den bilden och tänka att jag aldrig mer vill se den.

Finns alltid saker att jobba på

Att älska sig själv är inte något man blir riktigt färdig med.

Det finns saker som ändrat med Alexandras kropp sedan hon gick ner i vikt. Det har kommit nya saker som hon inte tycker om och som hon måste jobba mycket med.

En kvinna iklädd ett nattlinne av svart spets. Hon står på en dimmig äng och i bakgrunden syns skog. Hon håller ut sina armar och tittar ner i marken.
En bild från blogginlägget "Gäddhäng och hängtissar". En kvinna iklädd ett nattlinne av svart spets. Hon står på en dimmig äng och i bakgrunden syns skog. Hon håller ut sina armar och tittar ner i marken. Bild: Alexandra Sandbäck/Soulmama Arts Kvinna,alexandra sandbäck

I ett av hennes senaste kroppspositiva inlägg tar hon itu med det så kallade gäddhänget – något hon inte alls tycker om.

- Det här med gäddhänget är något som har ändrat sedan jag gick ner i vikt, för mina armar har inte hängt med i transformationen. Så jag försöker aktivt arbeta på det. Jag vill ta vackra bilder, i vackert ljus i en vacker omgivning, för det hjälper mig att se varför bilden är vacker.

Och varför är då bilden vacker? Jo, för att det är sig själv hon ser på bilden, precis så som hon ser ut.

Att publicera bilderna är en del av terapin

Bilderna som Alexandra publicerar på sin blogg är sådana som hon är stolt över.

Folk ifrågasätter ibland varför hon publicerar dem, framför allt bilder som kanske ser lite sexiga ut, men det har blivit som en del av terapin.

- Om jag på riktigt uppskattar en bild och hur jag ser ut så hör det till att jag måste våga visa den åt någon. Annars är den där skammen kvar - och vinner.

En kvinna står ute på en äng. Skogen syns i bakgrunden. Hon har på sig ett nattlinne av svart spets. En dimma sveper in i över ängen.
Ifall Alexandra inte publicerar bilderna sitter skammen kvar. En kvinna står ute på en äng. Skogen syns i bakgrunden. Hon har på sig ett nattlinne av svart spets. En dimma sveper in i över ängen. Bild: Alexandra Sandbäck/Soulmama Arts Kvinna,alexandra sandbäck

Att se bilder av andra har också hjälpt Alexandra. Därför känns det mer som en positiv grej när bilderna väl är ute, även om hon förstår varför vissa säger att hon är modig.

- Det är ju en jobbig form av terapi - väldigt avslöjande, speciellt när jag väljer bilder som visar de saker jag inte tycker om och jag dessutom skriver ut vilka de sakerna är.

Många tycker hon är modig – en del kommer med opassande förslag

De kommentarer som Alexandra får är oftast positiva. Många skriver att hon är modig och att de också skulle vilja våga ta liknande bilder.

- Jag antar att de som inte tycker det här är så bra inte säger något. Så finns det några få som kommer med opassande förslag, eller tror jag är lättfotad för att jag har sensuella bilder. Men det är ju lätt att ignorera dem.

Måste man ha en orsak för att se ut på ett visst sätt?

Vill du leta efter kroppspositiva bilder är Instagram en stor källa. Det du ska vara medveten om är att bilderna kommer från en mängd olika kroppsformer.

En kategori är exempelvis kvinnor som varit gravida. De kan visa upp sin förändrade kropp och skriva att det är okej med hängig mage och hängbröst eftersom de ändå burit och fött ett barn.

Men det innebär ju också att du måste ha en orsak för att se ut på ett visst sätt. Vad tycker du om det?

- Jag har funderat på det. Jag lade upp ett inlägg om mina bristningar en gång och då fick jag en kommentar från någon som skrev att hon också hade många bristningar efter att hon fått barn. Jag förstår absolut att de också har en tröskel att komma över för att acceptera sin nya kropp, men det är inte samma sak.

De hängiga magarna och bristningarna är inte olika värda, men de är olika, och det kan vara bra att komma ihåg.

Får normkroppen vara med?

Emellanåt debatteras det om inlägg med så kallade normkroppar ska få taggas med kroppspositivitet.

Alexandra försöker hålla sig borta från dylika debatter, men visst tycker hon det är jobbigt om hon söker efter kroppspositiva inlägg och det bara dyker upp bilder på smala tränade tjejer.

- Jag kan inte relatera till dem, och det kan bli lite som en knäpp på näsan. Men jag vet ju att alla kan ha problem med kroppshat eller skam. Det enda jag kunnat tänka när jag funderat på det där ämnet är om det borde finnas en till hashtag?

Samtidigt gillar hon inte att allt måste delas in i olika kategorier, så det är en knivig fråga.

Större diversitet efterlyses

Trots att kroppspositivismen växer sig allt större ser vi fortfarande rätt ensidiga kroppar i modemagasinen, reklamerna och affärernas klädkollektioner.

Det här var också något som den svenska artisten Seinabo Sey påpekade när hon vann pris som årets stilikon på en gala för en tid sedan.

En kvinna klädd i mörka kläder och röda gummistövlar. Hon sitter på trappan till ett rött trähus. Bredvid henne ligger en svart katt och vilar.
Alexandra trivs i det röda trähuset där hon bor tillsammans med sin katt Klöver. En kvinna klädd i mörka kläder och röda gummistövlar. Hon sitter på trappan till ett rött trähus. Bredvid henne ligger en svart katt och vilar. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth Kvinna,alexandra sandbäck

En större diversitet bland kroppar är även något som Alexandra saknat, men när hon var tonåring förstod hon nog det inte riktigt själv.

- Jag förstod kanske att det inte var vanliga kroppar i modetidningarna, men normen av det vackra var så självklar - jag var uppväxt med det så jag förstod inte att man kunde visa något annat.

Normen var så starkt förankrad att något annat inte ens fanns i tankarna.

- Det var ju inte vackert, så varför skulle en modetidning visa upp en tjock tjej? Jag trodde inte att det fanns kläder som kunde se bra ut på en större person, vilket är något jag nu verkligen kunnat komma runt.

Nu uppskattar Alexandra kläder och att klä sig vackert, men tidigare var det alltid svårt att hitta något som passade.

- I något skede kom en liten glädje när många klädbutiker började ha skilda kollektioner med stora storlekar. Nu, några år senare får man igen vara glad över att de tar bort dem allt mer och i stället har större bredd på storlekarna i den normala kollektionen.

En kvinna iklädd endast stickade sockor. Vi ser henne bakifrån. Hon sitter på en bänk och tittar ut genom ett fönster. Fötterna vilar på fönsterbrädet. Bilden är svartvit.
Alexandra vill inte stå på barrikaderna och leda någon rörelse, men hon hoppas att hennes kroppspositiva inlägg kan hjälpa andra. En kvinna iklädd endast stickade sockor. Vi ser henne bakifrån. Hon sitter på en bänk och tittar ut genom ett fönster. Fötterna vilar på fönsterbrädet. Bilden är svartvit. Bild: Alexandra Sandbäck/Soulmama Arts Kvinna,alexandra sandbäck

Efter alla dessa år och alla publicerade foton. Är du nu nöjd med din kropp?

- Jo, jag är nöjd med min kropp … I dag är jag helt nöjd med min kropp, men det är på inget sätt svartvitt. Det är en svår fråga och det ska det också få vara. Man måste inte bubbla varje dag och säga ”jaaa, jag älskar min kropp”, fastän det också är sant.

Nyligen publicerat - X3M