Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Ska det gå åt helvete så låt det gå med musik – en krisdrabbad radiostation utgör den sista anhalten i Juha Jokelas Esitystalous-svit

Foto från Esitystalous 3 på Esbo stadsteater.
Grabbarna på Radio Stage. På bilden Martti Suosalo och Raimo Grönberg. Foto från Esitystalous 3 på Esbo stadsteater. Bild: Stefan Bremer Martti Suosalo,Raimo Grönberg,Esbo stadsteater

I Esitystalous 3 – RADIO på Esbo stadsteater blåser förändringens kyliga vind genom korridorerna på en liten radiostation samtidigt som hela mänsklighetens ödesfrågor tornar upp sig i bakgrunden. Frågorna är stora men paketeringen förföriskt lätt i den vältrimmade samtidssatiren.

Hela föreställningen flyter nämligen på som en sömlös show, en show som både imiterar och parodierar flödesradion samtidigt som den briljerar med sin egen proffsighet.

Brottstycken ur den fiktiva radiostationens utbud föder illusionen av en direktsändning som rullar på också när vi följer samtalen på verkstadsgolvet och det är en dubbelbelysning som samtidigt skvallrar mycket om dem som arbetar där. Hur rimmar deras offentliga roll med deras privatjag och hur långt stämmer deras självbild med vår uppfattning om dem?

Juha Jokelas största trumfkort har alltid varit dialogen. Han är helt uppenbart född med flugpapper i öronen.

Gestalterna i hans pjäser har ofta ett personligt idiom som placerar dem på kartan direkt samtidigt som dialogen avslöjar både tidstypisk jargong och ihåliga floskler.

I Esitystalous har flosklerna nästan fått huvudrollen eftersom hela trilogin kretsat kring de varumärken och säljande sinnebilder som blivit vår tids evangelium.

I den första delen bankade en företagskonsult in budskapet ”strunt i substansen, det är presentationen som säljer” och i den andra försökte en grupp politiker och tjänstemän tillämpa framgångskonceptet på sin egen stad. Amöban Esbo skulle förvandlas till ett attraktivt varumärke med hjälp av luftslott och fiktivt identitetsbygge.

Och nu är det alltså en liten radiostation i Esbo som ska förses med nya kläder.

Ensemblen är i stort sett densamma som i de tidigare delarna och varje roll skräddarsydd.

Det märks, rolltyperna sitter som gjutna och vissa favoriter skymtar till och med fram i repris, som små insideskämt för de invigda.

Ömsa skinn eller försvinn

Radio Stage har ända sedan starten letts av programchefen Jami (Martti Suosalo) som betraktar den som sitt skötebarn men när lönsamhetssiffrorna dalar sänder ägarkoncernen ut ett ombud (Vera Kiiskinen) med uppdrag att piska fram en ny profil, en mer dynamisk sådan.

Foto från Esitystalous 3 på Esbo stadsteater.
Hälsningar från koncernledningen. På bilden fr.v. Henna Hakkarainen, Vera Kiiskinen, Ylermi Rajamaa, Raimo Grönberg, Tommi Taurula, Martti Suosalo och Ria Kataja. Foto från Esitystalous 3 på Esbo stadsteater. Bild: Stefan Bremer Esbo stadsteater ,Vera Kiiskinen,Ylermi Rajamaa,Raimo Grönberg,Martti Suosalo,Ria Kataja,Henna Hakkarainen,Tommi Taurula,Esitystalous 3 - RADIO

Vad det betyder vet varje radiot med lite erfarenhet. Ut med finlir och rynkade pannor, in med mainstream och skenande snack.

Entusiasmen är måttlig bland medarbetarna på Radio Stage.

Den rökiga jazzstämman Eero (Raimo Grönberg) är en veteran av den gamla skolan som fortfarande arbetar med ordblomstrande manus medan hans unga dj-kollega Mysli (Ylermi Rajamaa) visserligen fyller kriterierna för dynamisk speed men absolut inte för lättsamt tilltal eller trallvänlig pop.

Och Henna Hakkarainens nyhetsreporter Tintti inser bara alltför väl att hennes främsta uppgift hittills har varit att ge redaktionen lite tyngd och trovärdighet – men vad återstår om trovärdighet inte längre behövs?

Plötsligt går ingen säker, allra minst Jami själv eller annonschefen Ari (Tommi Taurula) som envist pläderar för att Radio Stage borde hårdsatsa på köpkraftiga män.

Men koncernrepresentanten Marika fördelar i stället chefskapet jämnt mellan två och ger radiostationens morgonvärd Karoliina (Ria Kataja) samma befogenheter som Jami.

Foto från Esitystalous 3 på Esbo stadsteater.
Ria Kataja som Radio Stages morgonshowvärd Karoliina. Foto från Esitystalous 3 på Esbo stadsteater. Bild: Stefan Bremer Ria Kataja,Esbo stadsteater ,Esitystalous 3 - RADIO

Hur ska det tolkas? Hälften av makten till en snacksalig morgonvärd som till och med själv definierar sig som ytlig och vars djupaste gärning inom journalistiken hittills begränsat sig till den egna magen?

Handlar det om ett rent opportunistiskt beslut eller ligger kanske något annat bakom?

Strukturell ojämlikhet präglar vårt tänkande och vår självbild även om det aldrig skulle falla oss in att medvetet bejaka den. På Radio Stage har männen aldrig behövt motivera eller definiera sin roll i helheten.

Foto från Esitystalous 3 på Esbo stadsteater.
Degraderad? På bilden Martti Suosalo som Jami. Foto från Esitystalous 3 på Esbo stadsteater. Bild: Stefan Bremer Martti Suosalo,Esbo stadsteater ,Esitystalous 3 - RADIO

För programchefen Jami innebär den nya maktfördelningen en smärtsam insikt och för Karoliina en chans att omdefiniera sin roll.

Hur de tacklar utmaningen är sedan en annan femma. Och det gäller inte bara dem utan hela redaktionen.

I Marikas ”ömsa skinn eller försvinn” ryms nämligen också ett annat alternativ än koncernledningens formattänk men är redaktionen beredd att anta den utmaningen?

Henna Hakkarainens analytiska nyhetsjournalist är resonören som klär de centrala frågeställningarna i ord. Det är hon som grubblar över vilka röster som kommer till tals i dagens värld men också vad de som har talan väljer att säga.

Mänskligheten i koncentrat

Esitystalous 3 – RADIO driver milt med de röster som strömmar ut i etern från Radio Stages studio. Och visst skrattar vi gott åt både nördigheter och plattityder men i det skrattet ryms samtidigt en rejäl portion medkänsla och igenkännande.

Inför alla stora förändringar som väntar oss är vi inte bara ”skidisti usvassa” som Radio Stages dj Mysli kanske skulle formulera det. Vi är totalt handfallna.

Så är också gänget på Radio Stage ett slags mänsklighet i koncentrat, en samling motstridiga viljor som har svårt att enas till och med när katastrofen nalkas.

Åtta år är en kort tid men under de åtta år som förflutit sedan trilogins första del har mycket hänt.

I den sista delen har den rappa samhällssatiren fått sällskap av en mörk och rätt uppgiven underton.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje