Hoppa till huvudinnehåll

Längs nutidens exklusiva gata Norra Esplanaden fanns promiskuitetens högborg på 1800-talet

Följ med på en svindlande färd genom prostitutionens historia i Helsingfors.

Då vår historia tar vid pågår den senare halvan av 1800-talet. Helsingfors håller på att växa till sig och utvecklas som huvudstad i storfurstendömet Finland.

Till järnvägsstationen i Helsingfors anländer varje dag tåg från olika landsorter i Finland.

På grund av de ekonomiskt kärva tiderna i landet är tågen välfyllda med unga kvinnor, som kanske tjänat som pigor eller tjänstehjon och som kommer till huvudstaden i hopp om att finna en tjänst och kunna försörja sig.

På stationen möts de av frivilliga kvinnor från förbundet Vita Bandet i Finland som berättar var det kan finnas arbete och visar dem i rätt rikting.

Men på stationen väntar också andra figurer ivrigt på de unga kvinnorna. Sutenörer. Herrar som antingen driver eller arbetar för någon som driver en av stadens alla bordeller.

Om den unga kvinnan, som just har klivit av tåget, har tur träffar hon rätt på järnvägsstationen och hittar en tjänst och lyckas försörja sig själv.

Har hon otur - och träffar på en av sutenörerna eller av någon anledning förlorar sin tjänst - kan hon tvingas att förtjäna sitt levebörd genom att sälja sig själv och erbjuda sexuella tjänster.

Människor vid ett tåg i svartvitt foto.
Med tågen från landsbygden komma många hoppfulla kvinnor på 1800-talet som sedan hamnade i sutenörernas klor. Människor vid ett tåg i svartvitt foto. Bild: Museiverket tåg

På 1800-talet arbetade de prostituerade ensamma

I boken Punaisten lyhtyjen Helsinki - eller på svenska: De röda lyktornas Helsingfors - har författarna Katja Tikka, Elina Maaniitty och Iisa Aaltonen sammanställt prostitutionens historia i Helsingfors.

Katja Tikka berättar:

- De allra första skrifterna om prostitution i staden som vi har hittat är från 1830-talet, men bara några år senare skrivs det om prostitution som ett större problem.

I mitten av 1800-talet fanns det inte så värst många bordeller i Helsingfors. De prostituerade arbetade ensamma och letade efter klienter ute på gatan.

- Det fanns ett fåtal bordeller med tre till fyra kvinnor, men de flesta arbetade ensamma, säger Tikka.

Dagens exklusiva område var 1800-talets promiskuösa högborg

Redan från 1830-talet pekar allt på att det var i centrum av Helsingfors och i närheten av hamnarna som det fanns bordeller.

I dag känner vi området kring Norra Esplanaden, Glogatan, Mikaelsgatan och ändan av Skillnadsgatan som ett exklusivt område med caféer och butiker.

Men på 1800-talet var området känt för något helt annat. På den tiden kryllade området av restauranger och hotell.

Då restaurangerna stängde vid ett-tiden på natten och besökarna vällde ut på gatan kunde de snabbt hitta sällskap och söka sig till andra ställen.

- Så gott som varje kväll kunde polisen gripa en eller flera prostituerade kvinnor i just det här området, säger Tikka.

Det var närheten till järnvägsstationen och en droskstation som gjorde att det fanns gott om potentiella kunder.

På den här tiden hade bordellerna ofta internationella namn. På Södra Esplanaden fanns den famösa bordellen Bodega Espanol.

I hörnet av Skillnadstagan och Bulevarden fanns restaurangen Palladium, där kunderna vid sidan av mat också kunde köpa sexuella tjänster.

Lite längre bort på Georgsgatan fanns bordellen London.

På 1860-talet började prostitutionen breda ut sig i tvåvåningshusen av trä på Stora Robertsgatan.

Också i hamnpräglade områden som Sörnäs, Skatudden och Sandviken syntes prostituerade kvinnor locka till sig kunder på gatorna.

På till exempel Sandviksgatan fanns bordellerna Philadelphia och El Dorado.

- Det var svårt att särskilja restauranger från bordeller. Var det bordeller som serverade mat eller restauranger där kunder också kunde köpa sexuella tjänster? berättar Tikka.

Olika klassers kvinnor sålde sex

Kvinnorna som sålde sexuella tjänster i Helsingfors på 1800-talet kunde delas in i två klasser, precis som det klassamhälle som var rådande på den tiden.

Kvinnorna av den högre klassen, som besöktes av borgerskapet, köpmän och officerare, utförde sina tjänster inne i organiserade bordeller. De hade finare kläder och kunde föra sig.

En stor del av dem talade också svenska.

Många hade immigrerat från Stockholm. De kunde till och med komma från en rik familj och hade världsvana manér.

- De kanske hade ett utomäktenskapligt barn eller något liknande som gjorde att de var tvungna att flytta till Helsingfors för några år.

Förutom pengar kunde kvinnorna få betalt i fina kjoltyger eller någon dyr alkohol.

Deras ödessystrar av den lägre klassen hade det däremot mycket svårare.

Inuti den beryktade restaurang Bodega Espanol på Södra Esplanaden sålde högre klassens kvinnor sexuella tjänster åt köpmän och officerare.

Dessa kvinnor, som kom från den finska landsbygden med tåg, sålde sig själva ensamma ute på gatan.

När de lyckats få en kund hade de ingenstans att föra kunden. Själva tjänsten kunde utföras i till exempel ett uthus på en bakgård eller bakom en droska någonstans.

Om kunden själv hade en anspråkslös lägenhet kunde de gå dit - eller då det var varmt ute kunde de gå till en skog eller en park.

Kvinnorna var i regel grovt alkoholiserade.

- Man kunde se på dem att det inte gick bra för dem, säger Tikka.

Ofta var de så berusade att kunderna betalade vad som föll dem in - eller gav dem alkohol.

Överlag är det svårt att säga hur lukrativt det var att leva som prostituerad i Helsingfors på den här tiden.

- Men det är värt att komma ihåg att alla prostituerade inte var det på heltid, utan kanske några veckor eller månader tills de fått ekonomin på fötter igen, berättar Tikka.

Alkoholiserade kvinnor med gråa sjalar

Under 1800-talet då Helsingfors växte så det knakade i både befolkningsantal och betydelse florerade också prostitutionen.

Befolkningstillväxten förde med sig fler familjelösa män - ogifta ungkarlar, sjömän och ryska soldater - som alla i större eller mindre utsträckning använde sig av de tjänster som de prostituerade kvinnorna erbjöd.

Och till slut - år 1875 - blev prostitution och bordeller lagliga.

Så kallad reglementerad prostitution infördes. Det innebar att idkandet av prostitution var lagligt men satt under kontroll och övervakning.

- Det var en ganska manlig lösning på problemet. Men på den tiden var det männen som styrde i till exempel lantdagen, säger Tikka.

Lagen upphörde att gälla år 1908 - men i praktiken fungerade övervakningen av prostitution i stort sett på samma sätt ända fram till andra världskriget.

Reglementerad prostitution innebar att myndigheterna i praktiken kunde kontrollera fenomenet på tre olika sätt.

För det första intensifierades övervakningen av så kallade lösdrivare. Kännetecknande för lösdrivare var att de var hemlösa och alkoholiserade.

Polisen övervakade och bokförde de lösdrivande kvinnorna i Helsingfors.

- Och så gott som alla lösdrivande kvinnor sålde sex, berättar Tikka.

En av reglerna var att de prostituerade kvinnorna skulle klä sig i gråa sjalar för att de skulle sticka ut bland de övriga kvinnorna.

När polisen hade gripit de lösdrivande kvinnorna testades de för könssjukdomar, vilket var det andra sättet att övervaka prostitution.

- Under 1800-talet spred sig könssjukdomarna när männen sprang på horhus för att sedan gå hem till sina gemåler och sprida sjukdomarna vidare.

Om det visade sig att kvinnorna bar på könssjukdomar bokfördes de i polisens tjocka luntor, som fortfarande finns att läsa i arkiven.

Det tredje sättet var att övervaka koppleriverksamheten.

Myndigheterna hade svårt att komma åt bordellverksamheten. Metoderna var effektivare mot den lägre klassens gatuprostitution, men det här var ett sätt att reglera bordellverksamheten.

Reglerna kunde bland annat vara att det måste finnas tvättdon och renlighetsprodukter inne i bordellerna.

Bordellerna som legaliserades 1875 blev ett tiotal år senare olagliga igen efter ett idogt arbete av kvinnosaksorganisationer. Då flyttade bordellerna ner under jorden.

De röda lyktornas distrikt i Tölö

1900-talets Finland präglades i mångt och mycket av förbudstiden 1919–1932. Då rådde ett totalförbud av alkoholförsäljning i landet.

Det innebar att flertalet lönnkrogar med olaglig alkoholförsäljning grundades runtom i staden - och de drog med sig bordellverksamheten.

- Man kan säga att på alla lönnkrogar kunde kunderna också köpa sexuella tjänster och vice versa, på alla bordeller serverades olaglig alkohol, berättar Tikka.

I Tölö, närmare bestämt i området kring Museigatan och Oksanengatan, uppstod ett slags miniatyrversion av det tyska Reeperbahn i Hamburg. Det vill säga ett prostitutionsstråk som i folkmun är känt som "red light district" eller de röda lyktornas distrikt.

Benämningen red light district, som också gett upphov till namnet på Tikkas bok, härstammar från seden att placera ut röda lampor i fönstren på lokaler där det erbjöds sexuella tjänster.

Och i Tölö fanns ett litet dylikt bordellkvarter.

I flera av husen längs Museigatan och Oksanengatan i Främre Tölö fanns bordeller. De bildade ett litet red light district.

Men då förbudstiden upphörde 1932 rann verksamheten ut i sanden och de prostituerade myllrade ut på gatorna i sällan skådat antal.

1920-talet präglades också av teknikens utveckling. Telefonen började bli vanlig bland allmänheten och det ledde till att kvinnor inte längre behövde locka till sig kunder på gatan.

I stället fanns de i ena ändan av en telefonlinje.

Kvinnornas telefonnummer bytte händer bland köpmännen och slussades vidare ryktesvägen.

Från början var dessa så kallade "call girls" utländska kvinnor, men efter ett tiotal år bestod de av finländska kvinnor.

Thaikvinnor nutidens melodi

Nu för tiden är det bland annat i samband med thaimassagetjänster som prostitutionen finns.

Det berättar journalisten Jeannette Björkqvist som har följt med thaimassageverksamheten.

- På alla thaimassageställen erbjuds inte sexuella tjänster och alla thaikvinnor i Finland hamnar inte på sådana ställen. Men kvinnor som kanske har levt i ett våldsamt förhållande med en finländsk man och sedan skiljer sig men saknar ett nätverk hamnar likt sina landskvinnor dit.

År 2007 gjorde polisen en stor nationell kartläggning över antalet thaimassageställen, hur många som jobbar där och om där förekommer någon eventuell brottslig verksamhet.

- I Helsingfors och Åbo finns områden där thaimassage inte är den primära tjänsten som kunderna ber om. De vill i stället ha sexuella tjänster av olika slag.

På en del - men inte alla - thaimassageställen kan kunder också köpa sexuella tjänster.

Många av kvinnorna som arbetar på thaimassageställen drömde om att bli krögare, sömmerskor eller hålla på med massage men har av en eller annan anledning hamnat på sidospår, berättar Björkqvist.

Hon säger att undersökningar visar att det, trots de vanligt förekommande missuppfattningarna om att det är socialt utstötta som besöker sådana ställen, är helt vanliga människor som är kunder hos thaimassörerna.

- Men besöksfrekvensen har sjunkit, vilket försätter kvinnorna i en ekonomiskt svår sits eftersom de är i behov av inkomst, säger Björkqvist.

Ekonomi och prostitution

Historien visar att ekonomi och prostitution går hand i hand. Katja Tikka säger att det finns ett flertal exempel på att ekonomiska svårigheter visar sig i samband med en ökning av antalet prostituerade kvinnor.

- Under de svåra tiderna på 1800-talet kom kvinnorna från den finska landsbygden i hopp om arbete i staden. Under 1900-talet kom de från öststaterna där levnadskvaliteten var sämre då den kommunistiska regimen föll och i dag kommer de från de asiatiska och afrikanska länderna, säger hon.

Katja Tikka sitter och tittar ut genom fönstret.
Författaren Katja Tikka har fördjupat sig i prostitutionens historia i Helsingfors. Katja Tikka sitter och tittar ut genom fönstret. Bild: Yle/Christoffer Kaski prostitution,katja tikka

Under krigen på 1900-talet fanns det också fler kvinnor som under en kort tid arbetade som prostituerade för att försörja sig när det inte fanns andra utvägar.

- Prostitutionen avspeglar i mångt och mycket sysselsättningsgraden och socialvården i en stat.

Tikka säger att både samhällets välfärd och den personliga ekonomin kunde fungera som drivkraft för de hundratals kvinnor som sålde sexuella tjänster i Helsingfors slutet av 1800-talet och början av 1900-talet - kanske i någon av de tiotals bordeller som fanns i staden.