Hoppa till huvudinnehåll

Lena Andersson: Sverigedemokraterna symboliserar den stora fasan - men sanningen är kanske mycket enklare

Kirjailija Lena Andersson
Ledarkolumnisten och författaren Lena Andersson har en egen teori om Sverigedemokraternas frammarsch. Kirjailija Lena Andersson Bild: YLE

Räknar man ihop socialdemokraternas och Sverigedemokraternas röster så kommer man upp i sossarnas gamla väljarstöd på 40-45 procent. SD är alltså resultatet av en partisplittring. Det är författaren Lena Anderssons överraskande slutsats av det svenska valet.

Lena Anderssons nya roman Sveas son är allegori över det svenska folkhemmet. Slöjdläraren Ragnar Johansson och hans mamma Svea växer upp i landsfadern Per Albin Hanssons Sverige. Svea dör lycklig på långvården medan gråsossen Ragnar känner sig alltmer främmande för det nya postmoderna Sverige.

Skulle han i sin desperation ha kunnat rösta på Sverigedemokraterna?

- Det tror jag inte. Han är socialdemokrat en gång för alla. Har han bestämt sig för det, då är han det. Då behöver man inte fundera varje val. Fast partiet sviker sina väljare är det några tappra 28 % kvar. Ragnar skulle nog ha varit en av dem.

Det är ju inte 17 procent av de svenska väljarna som blivit nazister. Så är det verkligen inte.― Lena Andersson

Men han tycks ändå förkroppsliga den besvikelse som SD:s väljare känner?

- Ja, precis. Ibland ser jag det som att det är en partisplittring som har skett. Det är vanvördigt att säga men räknar man ihop S + SD så blir det socialdemokraternas gamla procentsiffror. Förr var ju S så stort och brett att det hyste både konservativa och socialliberala väljare.

- Besvikelsen är oklar och handlar om många saker. Men kanske främst handlar den om känslan av upplösthet, den fragmentariska tillvaron i det tidigare välordnade och lätt auktoritära folkhemmet.

Menar du att SD är en sorts svulst som växt ut ur socialdemokratin?

- Ja, vill man se det mindre dramatiskt än man brukar "å dom kommer från nazismen!" (vilket i och för sig är sant) eller vit makt-rörelsen som startade det hela (visst är det obehagligt). Men det är ju inte 17 procent av de svenska väljarna som blivit nazister. Utan det är en partisplittring där en del av de gamla s-väljarna bildat ett nytt parti.

- SD är ju ett antiliberalt, konservativt parti som lägger sig nära moderaterna. Men jag undrar om deras väljare verkligen känner igen sig i det.

Eftersom många av dem i själva verket är kränkta sossar?

- Ja, de är frustrerade människor som skickar en vag signal. Röstandet är ett trubbigt vapen. Sedan är det ju inte alltid man vill ha det som man tror att man vill ha. Man vill ha ordning, men man kanske inte vill avstå den frihet man vant sig vid. Det är inte säkert de två går att förena.

Var fosterländskheten en del av folkhemmet?

- Nej, det är ett misstag att placera den i folkhemmet. Fosterländskheten finns retoriskt i Per Albin Hanssons tidiga tal om folkhemmet. Det var krig i Europa och andra förutsättningar då. Men i det folkhem som sedan blev var fosterländskheten ingen faktor. Nationalstaten och svenskheten var ohotad och självklar. Den är som vattnet fiskarna simmar i.

- Den fosterländskhet som dykt upp nu är en idealistisk pålaga på vår samtid, där globaliseringen gjort att allt flyter. Medan kvintessensen i folkhemmet är "bort från hembygden", "ut i storstaden", "ut i världen", "lämna din bakgrund och traditionerna". Det här var något helt annat än den nya fosterländsheten.

Det låter nästan som ett EU-projekt...

- Ja, fast inom Sverige! Precis så var det. Sverige var en federation av små regioner. Den nationalistiska rörelsen är snarare en reaktion mot folkhemmets modernitet och dess rörelse bort från historien, hembygden, släkten.

Om nu den utvecklingen gick för fort, är det fel att ta ett steg tillbaka?

- Jag tror inte den gick för fort. Men när de materiella behoven tillfredsställts så blir människan mer intresserad av själslivet och existensen. Intresset riktas mot hembygden eller andra identitära projekt. Det kan vara genom antirasism eller feminism. Man ska befästa vem man är.

Frågan är om nationalismen är ett nödskott som den idén gör innan den dör - eller om det är en ny huvudtendens― Lena Andersson

Men högerpopulisterna och nationalisterna kämpar ju mot identitetspolitiken?

- Till synes, ja. Men egentligen är de väldigt lika varandra. Sverigedemokraternas projekt är nog till stora delar ett identitetsprojekt. Alltså svensk identitet ska uppvärderas. De som behåller ordet identitär är inte vänstern utan de högerradikala. -

- Högerpopulisterna liknar faktisk rörelserna i de postkoloniala länderna i Afrika på 1900-talet. Man vill befria sig från oket och främmande herrar.

Allt det som Olof Palme och vänstern ömmade för?

- Just det. Därför kanske chocken och beröringsskräcken är så stor i Sverige. Det enda som nu skulle hjälpa är en stor koalition - sossar, moderater och liberaler - så blocken kommer över sin beröringsskräck inför varandra. De kommer ändå inte att kunna komma överens med SD. De står för långt ifrån varandra.

Varför kan man inte som i Finland fokusera på praktiska frågor och skriva ett regeringsprogram utan ideologier?

- Som man redan gör i de svenska kommunerna. Men då måste man komma över den symboliska fasan i att förhandla ens om sådana frågor. Ganska snabbt skulle ideologierna på alla håll smyga sig in även i de praktiska frågorna.

Vad bottnar den symboliska fasan i?

- Det är SD:s rötter i nazismen. De danska och norska högerpopulisterna har ju rötter i skattekritik och antistatlighet. Deras bakgrund är nästan anarkistisk. Nazismen är den stora fasan.

I din bok slutar folkhemmet med Sveas död och Ragnars främlingsskap, finns det ingen fortsättning?

- Det kan ju komma en fortsättning. Det vet man inte. Barnen i folkhemmet.

Barnen i boken verkar rätt ointresserade.

- Av folkhemmet? Ja, de är i nästa fas. Det går inte att hejda rörelsen. Frågan är om nationalismen som vi ser nu är ett nödskott som den idén gör innan den dör - eller om det är en ny huvudtendens. Jag tror att om man smakat friheten, individualismen och rörligheten kan man flörta med andra ideologier, men de flesta vill ändå inte ha dem.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje