Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecensioner: Älgar, sanatorier, skolmat, anarki och magi – Här är höstens finlandssvenska romaner för barn och unga

Bokpärmar, finlandssvenska böcker utgivna 2018
Bokpärmar, finlandssvenska böcker utgivna 2018 Bild: Schildts & Söderströms och Förlaget böcker,finlandssvenska

Barn- och ungdomslitteraturen i Svenskfinland bubblar av nyutgivet denna höst. Vi recenserar böcker av Ted Forsström och Kaj Korkea-aho, Malin Klingenberg, Eva Frantz, Karin Erlandsson och Minna Lindeberg.

Kaj Korkea-aho och Ted Forsströms Zoo! #2 Hjärtattack – Sex, makt och högstadiehumor

I andra delen av komikerduon Ted Forsström och Kaj Korkea-ahos (kända från bland annat Radio Pleppo och Svenska Yle-podden Ted och Kaj) ungdomsbokserie Zoo! får vi fortsätta följa åttondeklassisten Atlas Frisk, som likt en Berts dagbok i cyber-eran dokumenterar sin vardag i e-post till bästisen Elliot.

Precis som i första delen Virala genier, kretsar uppföljaren Hjärtattack (Förlaget) kring stora teman som relationer och makt – Atlas har nyligen valts till åttornas representant i skolstyrelsen och därmed drabbats av både krav och beundran från omgivningen.

Hur ser man till att skolmaten blir bättre? Hur hanterar man att klassens snyggaste tjej Tessie plötsligt visar intresse för en?

Är man Atlas hanterar man det mesta med humor, och jämfört med del ett är skämten i Hjärtattack mer sömlöst integrerade i handlingen. Det samma gäller illustrationerna av Pentti Otsamo – som nu äntligen har fått sitt namn på pärmen.

Omslaget till Ted Forsströms och Kaj Korkea-Ahos bok Zoo - Hjärtattack
Andra delen av bokserien Zoo heter Hjärtattack. Omslaget till Ted Forsströms och Kaj Korkea-Ahos bok Zoo - Hjärtattack Bild: Förlaget Ted Forsström,Kaj Korkea-aho

Konceptet med att huvudpersonen skriver mejl och ritar skämtteckningar och seriestrippar (Zoo! är namnet på en nätbaserad serietidning som Atlas och Elliot driver tillsammans) fungerar väldigt bra. Text och bild skapar en dynamisk, tilltalande och kreativ helhet, som är lätt att roas av och svår att lägga ifrån sig.

Däremot är jag inte lika imponerad av författarnas sätt att ta sig an den kritik som första boken fick för Atlas bröstfixerade blick på sina kvinnliga klasskamrater. Här fortsätter jargongen i samma stil, tills en annan person plötsligt upplyser Atlas om skevheten i hans perspektiv.

ted forsström och kaj korkea-aho
Ted Forsström och Kaj Korkea-aho. ted forsström och kaj korkea-aho Bild: Förlaget Ted Forsström,Kaj Korkea-aho

Rent didaktiskt är det hedervärt, men litterärt blir texten lidande av att vissa karaktärer får så tydliga “uppfostringsroller” att de blir mer funktioner än personer. Det samma gäller den fortsättningsvis extremt exotifierade utbyteseleven Dharampreet.

Atlas ska givetvis inte vara en genusvetare förklädd till 14-åring, men det sorgliga är att boken nu bygger en stor del av sin humor på samma sexism och bimboförakt som den sedan vill kritisera.

Men med det sagt vill jag betona att Forsström och Korkea-aho lyckas väldigt väl med att på ett engagerande sätt berätta fram sitt fiktiva högstadium, och befolka det med karaktärer och plot twists som fascinerar och överraskar såväl läsaren som Atlas själv.

På fredagen meddelade Förlaget att Zoo! #1 Virala genier kommer att bli tv-serie sommaren 2019.

Ylva Perera

Malin Klingenbergs Älgflickan – En bok för alla som vandrar sina egna stigar

I våras utkom Malin Klingenbergs Älgflickan, som vann andra pris i Schildts & Söderströms skrivtävling "Berättelsen är bäst!" för två år sen.

Det är en skildring av Johanna som just har börjat på sjunde klass och som märker att hennes bästis sedan barndomen, Sandra, inte vill hänga med henne längre. Sandra vill inte längre leka i kojan i skogen, för hon har börjat intressera sig för pojkar och de tuffa flickorna i klassen.

Det här kunde ju vara ett sorgligt upplägg om det inte var för att Johanna är en flicka med ovanligt stark integritet. Det är natur och djur som intresserar henne, inte smink och kampen om att vara inne i gänget.

Hon är släkt med både Kulla-Gulla och Ronja Rövardotter och liksom de ser hon med klar blick på världen, genomskådar dolda avsikter och är snäll mot de snälla. Också bokens omslag av Linn Henrichson har något av gammaldags flickbok över sig – mycket sympatiskt.

Omslaget till Malin Klingenbergs bok Älgflickan
Malin Klingenbergs Älgflickan leker med hästbokgenren, men gör något helt eget. Omslaget till Malin Klingenbergs bok Älgflickan Bild: Schildts & Söderströms Schildts & Söderströms,Malin Klingenberg (författare)

Johannas bästa plats är en koja i skogen som hon byggt tillsammans med Sandra och deras föräldrar. Den är välutrustad så det går att övernatta i den. Dit kan Johanna dra sig tillbaka, njuta av stillheten och läsa.

”Att vara ensam i skogen var inte lika tråkigt som att vara ensam i skolan.”― Ur Älgflickan.

Frågor om köttätande, om djurhållning och djurens rättigheter diskuteras. Johanna är vegetarian, medan hennes föräldrar har jakt som hobby. Men det här är en må-bra berättelse, inte en beskrivning av generationsmotsättningar. Det finns tvärtom ovanligt många vettiga och öppna vuxna i den här berättelsen.

Det är älgarna som står i centrum för Johannas intresse. Hon lyckas bli vän med en älg med hjälp av popcorn (?) och även göra den en stor tjänst. Kombinationen älg och flicka kanske får någon att tänka på sagan om Älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr.

Men någon trånande liten prinsessa som suktar efter sitt förlorade hjärta är det inte fråga om i Älgflickan. Tvärtom så visar det sig att hon i allra högsta grad hittar sitt hjärta när en pojke i hennes ålder dyker upp i biblioteket och senare i skogen. De delar samma humor och det udda intresset för älgar.

Malin Klingenberg ler in i kameran.
Malin Klingenberg. Malin Klingenberg ler in i kameran. Bild: Pressbild: Karolina Isaksson författare,malin klingenberg

Rekommenderar varmt Älgflickan för ungdomar som tycker att det finns annat här i världen än att åka upp och ned i klasshierarkin.

Ett plus är också att när du har läst den här boken kommer du att se på älgar med nya ögon!

Anna Dönsberg

Eva Frantz Hallonbacken – Kuslig berättelse i sanatoriemiljö

Hallonbacken (Schildts & Söderströms) är en rysare för slukaråldern placerad i en förgången tid. Boken är deckarförfattaren Eva Frantz debut inom barnboksgenren, och gav henne delad tredje plats i Schildts & Söderströms tävling "Berättelsen är bäst!" för ett par år sedan.

Författaren Eva Frantz
Eva Frantz. Författaren Eva Frantz Bild: Marica Rosengård Eva Frantz

Berättelsen utspelar sig under tidigt 1900-tal någonstans utanför Helsingfors och handlar om lungsjuka Stina som till familjens glädje får plats på ett sanatorium.

Stina har sedan länge förberett sig på att hon snart kommer att dö, även om hon aldrig fått det bekräftat av någon vuxen. Hon bara vet.

Det är en kuslig berättelse om utanförskap och maktmissbruk, men också en berättelse om att en stark vilja kan göra den svaga starkare.

Omslaget till Eva Frantz bok Hallonbacken
Med Hallonbacken debuterar Eva Frantz inom barnboksgenren. Omslaget till Eva Frantz bok Hallonbacken Bild: Schildts & Söderströms Eva Frantz,Schildts & Söderströms

På sanatoriet finns knappt några andra barn, vilket markerar Stinas utanförskap. Hon är dessutom den enda patienten på avdelning 14.

Att berättelsen utspelar sig under en förgången tid förstärker kusligheten. Om lysrören hade lyst med ett genomträngande sjukhusljus skulle det här inte vara en lika spännande rysare.

Istället är det mörkt och ruggigt, höstmörkret känns hotfullt utanför och fotogenlamporna för med sig ett dämpat ljus. Det är som bäddat för spökhistorier och mystiska gestalter i mörka hörn.

Därtill använder Frantz ett föråldrat språk för att skapa autenticitet i handlingen. På vissa plan ter det sig en aning konstlat, men i det stora hela fungerar det.

Det här är perfekt höstläsning för den modiga läsaren som inte räds spöken och andra mystiska karaktärer i första taget.

Sophia Brink

Karin Erlandssons Fågeltämjaren – Idyllkommunism och farliga fåglar

Karin Erlandssons bokserie om längtans pärla, ögonstenen, har fått sin andra del, och i samma veva en visuell ansiktslyftning.

Fågeltämjaren (Schildts & Söderströms) och nyutgåvan av fjolårets prisade barnboksdebut Pärlfiskaren har nu en utformning som tydligt profilerar dem som fantasy, snarare än som äventyrsböcker för barn.

Ompaketeringen är lyckad. Sami Saramäkis omslag är både stilrena och fantasieggande, och Erlandssons text kommer mer till sin rätt utan de illustrationer som förekom i den första utgåvan av Pärlfiskaren.

Boken Fågeltämjaren av Karin Erlandsson.
Fågeltämjaren är andra delen av Karin Erlandssons bokserie "Legenden om ögonstenen". Boken Fågeltämjaren av Karin Erlandsson. Bild: Schildts & Söderströms Karin Erlandsson,fågeltämjaren

Vi finns kvar i samma värld med samma huvudkaraktärer - ensamvargen Miranda och hennes sprudlande sidekick Syrsa, vars inbördes relation fortsätter att utvecklas. Nu är de inte längre till sjöss och jagar efter pärlan ögonstenen utan har slagit sig ner i den skogsomgärdade hamnstaden i den norra regionen av Erlandssons sagolandskap.

Här hjälper alla idyllkommunistiskt varandra och delar med sig av allt, vilket Miranda och Syrsa har olika lätt att anpassa sig till. Ändå är tillvaron tämligen harmonisk, tills den dag det blir tydligt att fåglarna ovanför skogen beter sig märkligt, och Miranda tvingas inse att kapitlet om ögonstenen fortfarande inte är avslutat.

Likt hos vår just nu mest internationellt kända finlandssvenska fantasyförfattare Maria Turtschaninoff är det arbetssysslor (skogshuggande, läkekonst) och relationer som står i centrum för Erlandssons världsbygge snarare än strider och svärd, men spännande och episkt är det likafullt.

Författaren Karin Erlandsson
Karin Erlandsson. Författaren Karin Erlandsson Bild: Matilda Saul Karin Erlandsson

Erlandsson har en fantastisk förmåga att skriva fram ambivalens och djup hos sina romanfigurer, trots att berättelsen är rapp och intrigdriven. Hon väjer inte heller för att det svåra och våldsamma får konsekvenser - redan i bok ett saknar Syrsa och Miranda varsin arm efter att ha attackerats av roshajar, och mer dylikt är att vänta.

Det är en styrka att romanens hjältar har funktionsvariationer utan att det görs en grej av det. Däremot irriterar jag mig paradoxalt nog på att alla i boken är så övermänskligt bra på det de gör.

Ingen är bara halvduktig som skogshuggare eller läkekvinna, och jag kan längta efter att en sådan karaktär också skulle få ha en plats i Erlandssons annars fenomenalt brokiga och fängslande persongalleri.

Lyckligtvis är redan två delar till utlovade!

Ylva Perera

Minna Lindebergs När vi blev vuxna – Inte så snälla barn tar sitt öde i egna händer

Kapitelboken När vi blev vuxna (Förlaget) av Minna Lindeberg, med illustrationer av Jenny Lucander, skildrar barn på gränsen till vuxenhet som lever rövare, men växer med sin uppgift.

Tolvåriga Nadja Nubb har det inte lätt. Hennes föräldrar har skilt sig och sin loser-pappa som hittade en annan kvinna vill hon inte träffa, medan hennes mamma inte riktigt har koll på vad som händer i Nadjas liv.

Eller som Nadja uttrycker det: ”Man skulle kunna överleva döden med hennes uppfattningsförmåga.” Frågan är vem som är mer upptagen av sina egna tankar, Nadja eller hennes mamma?

Ljusglimten är jämnåriga Carolus Savander som bor två våningar upp i samma hus med sin 80-åriga far och sin despotiska äldre syster Joanna. I deras patriciervåning råder alltsedan en tid kaos efter en mamma som dött.

Det är ett sommarlov då mycket kunde gå riktigt illa. Hotet är bland annat Arn Gummerus som förestår Folkhälsans barnhem Joshua´s Heart. Han misstänker att herr Savander med det dåliga hjärtat inte kan ta hand om sin minderåriga son.

Omslaget till Minna Lindbergs och Jenny Lucanders bok När vi blev vuxna
Minna Lindebergs och Jenny Lucanders När vi blev vuxna är en anarkistisk tonårsskildring. Omslaget till Minna Lindbergs och Jenny Lucanders bok När vi blev vuxna Bild: Förlaget Förlaget

När vi blev vuxna är befolkad av märkliga gestalter. I synnerhet Joanna som är en ”centralbedövad rottweiler” enligt Nadja, verkar svårhanterlig och grotesk. Hennes rövarhistorier tar det tid för Nadja att genomskåda. Fast som läsare gäller det att också ta Nadjas skildringar med en nypa salt.

”Jag är trött på att vara barn. Jag är trött på att vara rädd” tänker Nadja och så kommer hon på en idé som ska göra henne och Carolus självständiga. De ska bli egna företagare med hjälp av Joanna och hennes pojkvän Janek.

I en värld befolkad av disträa vuxna är det möjligt att i all tysthet förverkliga sin dröm och till slut få medhåll för den.

Minna Lindeberg.
Minna Lindeberg. Minna Lindeberg. Bild: Niklas Sandström. Minna Lindeberg

Projektet blir en initiationsrit till vuxenheten. En prudentlig läsare kan visserligen invända att de anarkistiska ingredienserna kan vara lite svårsmälta (snatteri, alkohol, djurskyddsbestämmelser, sexuella närmanden, skadegörelse osv.) Den som högläser kan nog få en del att förklara inför en konfunderad lyssnare.

Jenny Lucander.
Jenny Lucander. Jenny Lucander. Bild: Niklas Sandström. litteratur,jenny lucander

Berättelsens kärna kan ändå sägas vara den ungdomens resiliens som småningom ger det mod och den tillit som krävs för steget in i vuxenvärlden.

Det anarkistiska och Roald Dahl-aktiga i berättelsen understryks av Jenny Lucanders bilder som är fulla av detaljer som visar det Nadja inte berättar.

Anna Dönsberg

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje