Hoppa till huvudinnehåll

Hennes första försök sköts i sank, men nu har ansvariga ministern Berner nya planer för vägnätet

Anne Berner
Kommunikationsminister Anne Berner Anne Berner Bild: Yle/Pekka Palmgren Anne Berner,Trafikminister

Hon kom, hon såg och misslyckades i sitt första försök att få bukt med vårt förfallande vägnät. Kommunikationsminister Anne Berners (C) försök att bolagisera våra trafikleder föll platt till marken. Nu gör Berner ett andra försök med modell från Sverige. Men räcker tiden till?

Anne Berner hade inga djupare kunskaper om vår infrastruktur när hon tillträdde som kommunikationsminister i Sipiläs regering. Men hon gjorde som hon brukar och satte sig snabbt in i vägfrågorna.

Efter det förspillde ministern ingen tid. I januari 2017 kallade hon till presskonferens för att presentera en omvälvande plan för att rädda inte bara våra vägar, utan också rälstrafiken och farlederna.

Stor sten på Norrstrandsvägen i Nagu
Stor sten på Norrstrandsvägen i Nagu Bild: Yle/Kjell Lindroos Nagu,vägar,grusväg

Bolagisering

Förslaget gick ut på att bolagisera vägnätet och dessutom radikalt ändra på bilbeskattningen. Förslaget sköts i sank omedelbart inte bara av oppositionen, utan också av de egna regeringskumpanerna.

Så hur tänkte Anne Berner där egentligen?

- Tanken har varit litet den att vi har sökt modeller på hur vi skulle kunna få vägnätverket och hur man sköter om det och hur man finansierar det att ses som investeringar i framtiden. Just nu ser vi det som en kostnad, en löpande kostnad som finansieras ur budgeten, svarar ministern.

hålighet på Ebbovägen i Borgå
hålighet på Ebbovägen i Borgå Bild: Yle/Evert Rönnqvist Borgå,vägar,ebbovägen

Det bolag som hon eftersträvade skulle ha varit i gång redan från detta års början om hon hade fått sin vilja igenom. Och Berner vidhåller fortfarande att bolagiseringsmodellen var den rätta vägen för att lösa våra infrastrukturproblem.

- Konkret skulle vi nu ha ungefär 600 miljoner bättre finansieringsposition från och med 2019 för att investera i underhållsskulden och i nya investeringar i vårt nätverk.

Underhållsskulden eller reparationsskulden som den också kallas är den summa som skulle krävas för att våra vägar, järnvägar och farleder inte skulle försämras ytterligare. Den summan uppskattas nu till 2,5 miljarder euro; en skuld som växer med ca 100 miljoner årligen med nuvarande finansieringsnivå.

Avgifter istället för beskattning

Det är inte alldeles lätt att hänga med i ministerns alla resonemang när hon konkret ska förklara hur man skulle ha nått en bättre finansieringsposition. Men åtminstone vill hon bort från det traditionella sättet att merparten finansieras via statsbudgeten. Det är gammalmodigt enligt Berner.

- Det skulle delvis ha betytt en övergång från beskattning till avgifter, bekräftar Anne Berner.

Ett djupt hål i beläggningen på Täktervägen
Ett djupt hål i beläggningen på Täktervägen Bild: Yle/Evert Rönnqvist Ingå,vägskada

Hon går inte i detalj in på vilka avgifterna är och hur stora de kunde vara. Däremot vet hon vad hon inte vill ha.

- Jag är inte själv en stor vän av vägtullar.

Berners vision liknar mera det system som används inom mobiltelefonin. Alla har ett SIM-kort och blir användare av ett nätverk och betalar för sig utgående från hur mycket de använder nätverket. I den riktningen tror hon att EU går inom trafikpolitiken och då gäller det bara att hitta ett system som kan kanalisera intäkterna tillbaka till infrastrukturen.

Före sin tid

Anne Berners förslag med avgifter torpederades alltså denna gång, men hon medger ändå inte att det var ett svagt förslag. Tvärtom menar hon att hon var före sin tid.

- Jo, tankegångarna går allt mer i den här riktningen, slår Berner fast och pekar bland annat på utvecklingen i Tyskland.

En bolagisering är inte detsamma som en privatisering, även om det kan vara ett första steg mot privatisering.

Vd Nina Raitanen på Suomen tieyhdistys förknippar bolagiseringsmodellen med just privatisering.

- Visst kan jag förstå att man vill ha privata bolags pengar för investeringar i vägnätet, säger Raitanen.

Vd Nina Raitanen på Suomen tieyhdistys
Nina Raitanen Vd Nina Raitanen på Suomen tieyhdistys Bild: Yle/Evert Rönnqvist Finlands vägnätverk,nina raitanen

Men att hitta finansiärer för vägprojekt är en sak och vem som äger vägnätet är en annan menar hon.

- Under inga villkor får man ge ifrån sig ägandet av vårt vägnät och inte heller beslutsrätten.

Försvagad politisk kontroll

På Automobilförbundet delar man långt de här farhågorna. Ministerns kungstanke om ett bolagiserat vägnät förskräcker vd Pasi Nieminen.

Han menar att vi har att göra med en nationalegendom som behövs för att hålla hjulen rullande i vårt land. Och därför är det en principiellt viktig fråga vem som rår över den egendomen. Bolagiseringsmodellen väcker frågor. Hur stora avgifter talar man om?

- Då skulle ju bolaget bestämma om avgifterna och vilka investeringar som görs. Eftersom det handlar om skattebetalarnas medel så skulle den politiska kontrollen försvagas om det bildas ett bolag, fastslår Nieminen.

Vd Pasi Nieminen på Automobilförbundet
Pasi Nieminen Vd Pasi Nieminen på Automobilförbundet Bild: Yle/Evert Rönnqvist Pasi Nieminen,Automobilförbundet,Finlands vägnätverk

De exempel på bolagisering och privatisering som finns ute i Europa övertygar honom inte heller.

Det förekommer olika uppskattningar om hur mycket våra trafikleder är värda. Forskaren Sakari Uimonen uppskattade i en intervju för Spotlight år 2010 att det rör sig om uppskattningsvis 200 miljarder euro.

Det är följaktligen både pekuniärt och principiellt stora värden det handlar om. Det är samtidigt skäl att komma ihåg att i det förslag som Anne Berner lade fram så talades det uttryckligen om ett statligt bolag som skulle förvalta våra trafikleder.

- Jag tror fortfarande att väginfrastruktur är något som bara staten kan finansiera och underhålla, säger Berner till Spotlight.

300 miljoner saknas

När det i början av 2017 stod klart att det inte blir något av bolagiseringen av trafiklederna tillsattes snabbt en parlamentarisk arbetsgrupp för att fundera på hur våra trafikleder borde utvecklas. Anne Berner utsågs till ordförande.

Arbetet presenterades i början på året i all tysthet; inte ens en presskonferens ordnades. Gruppen var enig om att det krävs tilläggsanslag för att underhållsskulden inte ska öka som förr.

Den summa som nämns är 300 miljoner euro; så mycket krävs alltså i tilläggsfinansiering per år för att läget inte ska förvärras.

Masabyvägen i Kyrkslätt ser ut som ett lapptäcke
Masabyvägen i Kyrkslätt ser ut som ett lapptäcke Bild: Yle/Kjell Lindroos Kyrkslätt,vägar,Masabyvägen

Men den summan syns inte i det budgetförslag som regeringen nyligen presenterade och som nu debatteras i riksdagen.

- Nästa år kommer det stora raset när den här summan inte finns med i budgeten, säger en besviken Nina Raitanen.

Hennes kollega på Automobilförbundet är inne på samma linje.

- Om den parlamentariska arbetsgruppens beslut inte syns i budgetramarna så betyder det inte något i praktiken, säger en likaså besviken Pasi Nieminen.

Däremot ger båda en eloge till regeringen för specialsatsningen på nästan en miljard euro under de tre senaste åren. De pengarna har tillfälligt bidragit till att underhållsskulden inte har vuxit. Och minister Berner menar att en ansenlig del av den summan har gått till det lägre vägnätverket.

Men nu verkar det vara slut på det roliga och man är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Men det håller kanske ändå på att växa fram något som kan bära frukt på längre sikt och då riktas blickarna mot grannlandet i väster.

Långsiktighet efterlyses

När vi träffar minister Berner en varm högsommardag i juli väntar hon på besök från Sverige. Det är ingen tillfällighet. På senare tid har nämligen blickarna riktats allt mer mot just Sverige i trafikfrågor.

Där har man redan länge gått in för en 12-års plan för planeringen och utvecklandet av trafiklederna . Och det garanterar långsiktigheten på ett sätt som vi inte är vana vid.

En ny arbetsgrupp sitter nu och grunnar på det här under minister Berners ledning.

- Först och främst ska Finland övergå till det svenska systemet; vi ska övergå till en 12-årig plan för hela vägnätverket och bannätverket, meddelar Berner.

Solfvägen är i dåligt skick.
Solfvägen är i dåligt skick. Bild: Yle/Evert Rönnqvist Korsholm,Solfvägen

Och på den punkten får hon entusiastiskt bifall från bil- och vägorganisationerna.

- I Sverige har det ingen betydelse för infrastrukturens upprätthållande om det hålls ett eller två val, konstaterar Nieminen. Kontinuiteten är säkrad.

På Suomen tieyhdistys säger Nina Raitanen med ett leende:

- Jag vet inte om svenskarna är klokare än oss, men kanske de inser hur viktiga trafiklederna är för ett fungerande näringsliv.

Via Sverige kommer Berner tillbaka till ett av sina favoritbegrepp: finansieringsmodeller. Hon menar att svenskarna via till exempel trängselavgifter får in ansenliga summor.

Och via Sverige återkommer hon likaså till en annan favorit: bolagiseringen.

- Sverige har bolagiserat vissa projekt och den vägen fått in mera EU-finansiering, berättar Berner.

Så istället för ett bolagiserat vägnät kan det tydligen bli aktuellt med mera bolagiserade projekt i framtiden.

Fortsätter Berner i politiken?

Den parlamentariska arbetsgruppens mandat går ut den sista november. Då skall man alltså berätta hur vi i Finland kunde införa en långsiktig trafikmodell utgående från den svenska modellen.

Men frågan är om tiden räcker till för ministern vars mandatperiod är på upphällningen. Själv verkar hon i alla fall ha fått blodad tand av tiden i politiken. Tidigare har Berner låtit förstå att hon lämnar politiken efter den här valperioden. Nu säger hon till Spotlight:

- Nu gör jag den här perioden till slut och så ser vi…

Läs också: Här kan du läsa om Svenska Yles vägenkät från sommaren 2018.