Hoppa till huvudinnehåll

Unge Henry Parland anklagades för ytlighet och nonchalans – nu blir hans dikter om jazz, reklam och smuggelsprit tillgängliga för alla

Henry Parland i Kaunas.
Henry Parland i Kaunas. Bild: Svenska litteratursällskapet i Finland/Henry Parlands arkiv Henry Parland

Poeten Henry Parland blev endast 22 år gammal, men hann skriva över 400 dikter om bland annat bensin, reklam, kläder och Helsingfors nattliv. Nu ger Svenska litteratursällskapet ut ett jätteverk med Parlands samlade dikter.

Den första frågan som slår mig är banal: Kan en poet som endast hann bli 22 år gammal verkligen skriva över 400 dikter värda att publicera?

I dag lanserar nämligen Svenska litteratursällskapet en bok, titulerad Dikter, och en digital plattform med hela Henry Parlands (1908-1930) poetiska produktion.

Omslaget till boken med Henry Parlands samlade dikter.
Pärmen till Dikter. Omslaget till boken med Henry Parlands samlade dikter. Bild: SLS Henry Parland

Enligt litteraturvetaren och Parlandkännaren Per Stam, som fungerat som utgivare, handlar det inte om att alla de här dikterna skulle vara fulländade, utan de visar hur poeten arbetar och utvecklas.

– Visst får man vara lite guldvaskare bland allt material. De dikter som Parland publicerade bearbetade han väldigt hårt, så när man läser vissa av de längre dikterna som finns här är det lätt att tänka sig att han nog hade strukit och gjort dem mer koncisa om han fortsatt arbeta på dem. Samtidigt finns också några av hans mest kända dikter bland materialet som inte hann publiceras under hans livstid, säger Stam.

Per Stam.
Per Stam. Per Stam. Bild: privat Per Stam

Författarbohem med förkärlek för yta

Henry Parland föddes i Viborg och växte upp bland annat i Kiev och Sankt Petersburg innan familjen bosatte sig i Grankulla några år efter ryska revolutionen. Tack vare det blev svenskan hans skol- och primära litteraturspråk, trots att hemspråken var ryska och tyska.

Rymma från himlen
bliva utkörd ur helvetet
sen bosätta sig i Grankulla
– voila!
― Henry Parland

Under åren efter att han tog studenten "studerade" Parland juridik i Helsingfors, men ägnade sig mest åt stadens nattliv och att umgås med författarbohemer. Genom Gunnar Björling blev han kompis med de finlandssvenska modernistpoeterna.

Kubofuturistisk målning föreställande Henry Parland, gjord av brodern Oscar Parland.
Porträtt av Henry Parland gjort av Oscar Parland. Kubofuturistisk målning föreställande Henry Parland, gjord av brodern Oscar Parland. Bild: Svenska litteratursällskapet/Oscar och Heidi Parlands arkiv Henry Parland,Oscar Parland

Mest känd är Henry Parland för att ha varit den finlandssvenska poet som vände sig mot de tidigare modernisternas fixering vid jaget och människan, för att istället sätta tingen, ytan, i centrum.

Jag trodde:
det var en människa,
men det var hennes kläder och jag visste ej
att det är samma sak
och att kläder kan vara mycket vackra.
― Ur Idealrealisation

Han skrev om maskiner, pengar, kläder, reklam, jazz och alkohol - något som inte sågs på med odelat positiv blick varken av hans samtid eller av hans efterlevande.

– Det finns och fanns personer som tycker väldig illa om Parlands poesi, på grund av hans ytlighet och nonchalans. I den mån han går med på en hierarki mellan konst och yta, till exempel reklam, så vänder han upp och ner på den, och hävdar att reklamen inte är sämre än något annat, att modernismens ideal är överskattade. Men man kan också se det som att han bejakar reklamen och kläderna som konst, säger Per Stam.

Ute i Tölö
en affisch om bilringar, årets bästa.
Varje morgon
då jag väntar på spårvagnen
står jag andäktig tyst
inför dess stolta, befallande:
köp
― Henry Parland

Titeldikten i den enda bok som Parland hann publicera under sitt liv, diktsamlingen Idealrealisation (Söderströms 1929), fångar denna hållning:

Ideal­realisationen
– ni säger, den har redan börjat
men jag säger:
vi måste ytterligare sänka prisen.
― Ur Idealrealisation.

Det är ändå svårt att säga något definitivt om Parlands relation till kommersialiseringen, även om den framställs som väldigt bejakande.

Ett annat utmärkande drag för Parland är nämligen humorn. Per Stam beskriver den som en “ironisk grimas”.

– Med mycket av det som han skriver är det inte givet om han menar det han säger rakt av, eller om det är ett ironiskt avståndstagande för att få en att tänka till, säger Stam.

Jag är en stor Gud
och mitt pris är 3:40 litern
och människorna slår ihjäl varandra
för min skull.
― Henry Parland, ur dikten "Benzin"

Han tillägger att det är symptomatiskt att Parland under sin tid i Litauen – dit hans föräldrar skickade honom efter publiceringen av Idealrealisation, för att han skulle sluta leva sitt dekadenta författarliv i Helsingfors – åtog sig att skriva verser om en litauisk tvål.

Så det är inte omöjligt att han hade blivit copywriter?

– Nej vem vet. Efter Idealrealisation var han inte lika intresserad av att redigera sina dikter även om han fortfarande skrev flitigt. Då arbetade han mest med prosatexter och artiklar, men det är svårt att säga vad som hade hänt om han inte hade insjuknat, säger Stam.

Parland avled av scharlakansfeber i Litauen hösten 1930.

Samtida i alla tider?

Henry Parland är en poet som betraktats som “samtida” av flera generationer - både när han var verksam själv, och när hans verk kommit ut postumt under årtiondena.

Dels beror det på att många litteraturteoretiska skolbildningar har hittat något att känna igen sig i hos Parland, men främst beror det enligt Per Stam på att Parland är så kärnfull och humoristisk.

Nu vet jag –
det är på strumporna det beror!
Allt, erotik, estetik, religion
människovärde
(vad vore själva Beelzebub
i ett par hemstickade, stortåexponerande
strumpor?)
― Henry Parland

– Hans dikter är korta och lätta att ta till sig, och dessutom roliga. Sen är det också något med att det är en så ung människa som skriver, det tror jag talar till folk, säger Per Stam.

Det är inte bara en irriterande självsäker ung man som talar?

– Diktjaget är ganska tvärsäkert, men det finns ett självironiskt drag som hela tiden utmanar och underminerar den här tvärsäkerheten. Hans dikter är enkla till sin utformning, men ger inga tydliga svar. De är fulla av paradoxer och man är aldrig riktigt säker på vad man läst när man är klar - därför blir man aldrig riktigt färdig med honom, säger Stam.

Vad hos Parland resonerar särskilt starkt med vår tid?

– Det finns många saker, men till exempel de kortfattade, snabba reaktionerna. Han använder dikten för att gestalta en upplevelse väldigt direkt. I hans manus märker man att många dikter från början har haft rubriker som knutit dem till en viss tid och plats, men de har sedan försvunnit i bearbetningen, så dikten har blivit mer fri från sitt ursprung, säger Stam.

Det är inte jag.
Det är en mun som blåser ut rök,
ögon som sett för mycket människor,
en hjärna som jazzar trött.
― Henry Parland

Han tillägger att Parland medvetet väljer att inte vara grubblande och sentimental, utan istället går in för att ärligt skildra ytan och upplevelsen – vilket förstås inte bara förhåller sig till vår tid, utan till alla tider.

– Intressant nog skriver han själv i en dikt: "jag är ingen nutidsmänniska", så kanske kände han sig inte så hemma i sin tid, även om han framstår som att han gjorde det. Å andra sidan skriver Rabbe Enckell i en av sina essäböcker på 60-talet att Parland må kallas samtida, men han skulle aldrig ha satt på sig ett par jeans! För Enckell var Parland helt klart rotad i 20-talsmodet, säger Stam.

Den Stora Dagenefter
då stjärnorna hicka
och alla ärkeänglar dricker vichyvatten
skola vi samlas på kaféet
lyssna
till kvinnoben­melodier.
― Henry Parland

Apropå 20-talet nämner Per Stam att en av de stora behållningarna med att samla Henry Parlands alla dikter är att se vilket fylligt porträtt av den tidens Helsingfors som träder fram.

– Han skriver mycket om jazzorkestrar, restauranger och smuggelsprit – det är på många vis en hyllning till Helsingfors nattliv, säger Stam.

Jazzens diktatur – ny form av katolicism.
Jag har sett ettusen byxveck flaxa av taktkänsla.
― Henry Parland

Prosa, artiklar, brev och roman på kommande

Dikter är första delen i ett större projekt med namnet Henry Parlands Skrifter. Sedan 2015 har en redaktion (som utöver Per Stam bestått av Elisa Veit, Pieter Claes och Ville Lindholm) arbetat med att gå igenom och digitalisera hela Parlands kvarlåtenskap - det vill säga alla hans anteckningsböcker, manuskript och lösa papperslappar.

Allt det här har sedan renskrivits och kodats – och granskats i flera omgångar – så att det ska bli möjligt att söka i materialet.

Henry Parlands skrivhäften.
Henry Parlands anteckningsböcker. Henry Parlands skrivhäften. Bild: Janne Rentola/SLS Henry Parland,skrivhäften

I den tryckta boken hittas själva dikterna - uppdelade i sektioner som “publicerade”, “renskrivna” och de mer ofärdiga “andra dikter” - samt en stor textkritisk sektion med kommentarer till dikterna.

På den digitala plattformen hittar man dels allt som står i boken, men dessutom fotografier av alla manuskript och tryck, och transkriberingar av originalmaterialet. Det går alltså att själv jämföra hur dikter utvecklats mellan olika versioner.

Innan slutet av nästa år ska också Parlands prosatexter, kritikartiklar och korrespondens ges ut på samma sätt. Även romanen Sönder (om framkallning av Veloxpapper), som redan finns i en textkritisk utgåva, ska bli tillgänglig som digital utgåva.

Vad är behållningen med att göra ett så här stort arbete med en enda författares verk?

– Dels att folk får en möjlighet att läsa de här dikterna, det är länge sedan de har funnits i tryck, och dels innebär det att forskare får allt material sammanställt på ett och samma ställe, säger Stam.

Han tillägger att Parland-projektet också kan ses som ett test för att göra den här typen av publiceringar.

– Eftersom hans författarskap blev såpass kort är det mer överblickbart än många andra. Men det skulle vara fantastiskt om det samma kunde göras med till exempel Elmer Diktonius, Gunnar Björling, Rabbe Enckells eller Kerstin Söderholms författarskap, säger Stam.

Henry Parlands Skrifter understöds av Svenska litteratursällskapet, Svenska kulturfonden och Stockholms universitet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje