Hoppa till huvudinnehåll

Första förlossningen slutade med 70 stygn och fysioterapi i 11 månader –

Då Camilla blev gravid igen fick hon kämpa för att få föda med kejsarsnitt

Då Camilla Björk födde sitt första barn gick det mesta fel. Hon syddes med 70 stygn och gick i fysioterapi nästan ett år efter förlossningen. Då hon blev gravid igen ville hon föda med kejsarsnitt. Att få rätt till ett planerat kejsarsnitt visade sig vara svårt.

Camilla Björk födde sitt första barn vid Kvinnokliniken i Helsingfors. Hon var inte speciellt nervös för att föda men det kom att bli en mycket komplicerad förlossning. Det visade sig att barnet låg fel.

- Han låg i princip åt rätt håll med huvudet neråt, men han låg 180 grader fel och kom helt enkelt inte ut. Till sist drog man ut honom. För mig betydde det närmare 70 stygn och en skadad svanskota. Jag satt inte på 11 månader efter förlossningen.

Kejsarsnitt kändes som det tryggaste alternativet

Den första tiden efter att sonen föddes hade Camilla mycket ont och fick äta starka smärtstillande mediciner. För att repa sig från förlossningsskadorna gick hon i fysioterapi i nästan ett år.

Sonen är i dag sex år och än kan hon känna av skadorna.

Då Camilla ett par år senare blev gravid igen gick tankarna snabbt till hur förlossningen skulle gå den här gången.

En av Camillas största farhågor var att också det här barnet skulle ligga fel och att hon skulle behöva gå igenom samma sak igen.

För henne kändes ett planerat kejsarsnitt som det tryggaste alternativet.

- Vi hade länge önskat oss ett barn till så det var med en skräckblandad förtjusning vi tog emot beskedet att jag var gravid.

- Rädslan för att föda igen var en av de första saker jag tog upp på mödrarådgivningen. Jag tycker de tog emot mig jättebra på rådgivningen. Jag kände att hon förstod min rädsla och då kändes allt ännu helt okej.

Vi hade länge önskat oss ett barn till så det var med en skräckblandad förtjusning vi tog emot beskedet att jag var gravid.

Mödravården - så funkar det

  • Mödravården riktar sig familjer som väntar barn. När barnet är fött följs barnets hälsa upp av barnrådgivningen.
  • Mödravården är en gratis kommunal tjänst för alla som har en fast adress i Finland.
  • Man ska ta kontakt genast då man har gjort ett positivt graviditetstest.
  • Första besöket hos rådgivningen brukar ske i vecka 8-10.
  • Enligt THLs rekommendationer ska en förstföderska som har en okomplicerad graviditet besöka rådgivningens hälsovårdare eller barnmorska minst 9 gånger före förlossningen och 2 gånger efter.
  • Enligt THLs rekommendationer ska en läkarundersökning göras 2 gånger under graviditeten.
  • Efter 154 dagars graviditet får man ett intyg över graviditeten från mödravården. Med det intyget kan man ansöka om att få moderskapspenning och moderskapsunderstöd (moderskapsförpackning eller 170 euro) från FPA.
  • På rådgivningen jobbar en hälsovårdare eller barnmorska. Man följer upp både fostrets och moderns hälsa. Vanliga tester är blodtryck, vikt, magmått, u-protein (urinprov), hemoglobin, blodsocker och fostrets puls.
  • Har man problem kan man få remiss till närmaste sjukhus mödrapoliklinik till en psykolog eller någon annan sorts specialistvård.
  • I de flesta kommuner arrangerar mödrarådgivningen en förlossningsförberedande kurs. Vilka andra tjänster som finns varierar från kommun till kommun.
  • Efter förlossningen ska hälsovårdaren/barnmorskan göra ett hembesök och i 5-12 veckor efter förlossningen görs en efterkontroll av modern.

Källor: Infopankki.fi, FPA, Institutet för Hälsa och Välfärd THL

Kände sig inte hörd vid polikliniken för förlossningsrädsla

Vid det här laget bodde Camilla och hennes familj i Vasa. Via mödrarådgivningen bokades ett besök till polikliniken för förlossningsrädsla vid Vasa centralsjukhus. Besöket blev inte som Camilla tänkt sig.

- Vi talade länge. Jag var upprörd och tårarna rann. Det var ett ganska emotionellt möte. Det jag reagerade på var att hon inte antecknade något. Jag tänkte att hon kanske är en duktig lyssnare som kommer ihåg alla detaljer. Så var det inte.

När Camilla sedan skulle träffa en läkare för att diskutera möjligheterna till ett planerat kejsarsnitt hade vårdaren endast kortfattat skrivit om hennes tidigare erfarenheter och rädsla för att föda i hennes journal.

- Det hon hade skrivit speglade inte alls min historia och min rädsla, säger Camilla som tog med sin egenskrivna epikris när hon besökta läkaren.

Läkaren ansåg ändå inte att det fanns någon orsak för Camilla att föda med kejsarsnitt.

Man levde i en ovisshet. Jag ville absolut inte vara med om en liknande förlossning igen.

Några fler besök till polikliniken blev det inte för Camilla.

Av sjukdom och andra orsaker bokades hennes tider av och det var inte förrän i december, ett par veckor innan barnet skulle födas som Camilla blev erbjuden en ny tid.

- Man levde i en ovisshet. Jag ville absolut inte vara med om en liknande förlossning igen, säger Camilla.

Gravid kvinna sitter på soffa
Gravid kvinna sitter på soffa Bild: Yle/Sofi Nordmyr graviditet,graviditetsdiabetes,graviditetsillamående,gravida kvinnor,graviditetskomplikationer,väntrum,oönskad graviditet,kvinnor,mödrar,mödravårdscentraler,mödravård,mödrahem,mödra- och barnhälsovård,tonåriga mödrar,vårdköer,vård (omsorg)

Då det gäller kontakten med läkaren upplever Camilla att samtalen långt gick ut på att övertala henne till att inte göra ett kejsarsnitt.

- Jag fick hela tiden höra om hur kvinnokroppen är skapt att föda barn och att det faktum att min första förlossning gick dåligt inte betyder att det kommer att gå på samma sätt andra gången.

- Jag fick höra om hur professionell personalen är och då kände jag bara att ja, det var personalen också på min första förlossning och ändå gick det som det gick.

Camilla anser att man vid polikliniken inte lyssnade på henne.

- Jag kände mig överkörd. Det kändes som man lyssnade mer på siffror och statistik än på mig. Jag var inte bara lite rädd eller kände lite allmänt obehag. Jag hade en svår förlossning i bagaget och min rädsla var befogad. Att jag hade intyg från Kvinnokliniken i Helsingfors och var i kontakt med mödrarådgivningen där, hjälpte inte.

Hur såg du då på riskerna med att föda med kejsarsnitt? Det kan också leda till komplikationer.

- Om det var något de berättade för mig så var det vilka risker det finns med kejsarsnitt. Men jag kände ändå att ett planerat kejsarsnitt var mer kontrollerat än att jag skulle pröva att föda vaginalt och det skulle sluta med ett akut kejsarsnitt om det inte gick. För mig var kejsarsnitt det tryggaste alternativet.

Allt fler har diagnosen förlossningsrädsla

Camilla Björk är inte ensam om att vara rädd att föda barn .

Svenska Yles granskning av mödravården visar att förlossningsrädslan har ökat. På tio år har antalet kvinnor med diagnosen förlossningsrädsla ökat med flera tusen.

År 2006 var antalet 1052 vilket motsvarar 1,8 procent av alla förlossningar. År 2017 fick 3839 kvinnor diagnosen vilket motsvarar 7,7 procent. Det visar siffror från institutet för hälsa och välfärd THL.

I Vasa området var siffran år 2009 nere i 0,1 procent. Året efter hade det stigit till 2,5 procent och i fjol var siffran uppe i 5,7 procent.

Så granskade vi mödravården

  • En enkät med frågor om kommunens riktlinjer när det gäller mödravården skickades till alla svensk- och tvåspråkiga kommuner. Alla svarade.
  • En enkät riktad till personer som varit mödravårdens kunder under de senaste åren publicerades på Svenska.yle.fi 2.9.2018. Den var öppen i 10 dagar.
  • I enkäten bad vi föräldrarna berätta hur de har upplevt mödravården, vilken service de fick och vad de hade önskat sig mer av.
  • 547 svenskspråkiga föräldrar svarade. Av dem var 6 pappor resten mammor. 476 av dem hade väntat barn i någon svensk- eller tvåspråkig kommun sedan 2008.
  • Granskningen baserar sig också på statistik från Institutet om hälsa och välfärd, FPA, Social- och hälsovårdsministeriet, Statistikcentralen och intervjuer med forskare.

Många vänder sig till polikliniken för förlossningsrädsla

Vid polikliniken för förlossningsrädsla i Vasa bekräftar man att det skett en ökning och att det är vanligt att kvinnor som är rädda för att föda tar kontakt.

Enligt gynekolog Marika Smeds vid polikliniken kan orsakerna vara många.

Smeds lyfter fram att det kan handla om att rådgivningsbesöken har minskat och att förlossningsförberedelsen i Vasa flyttade från rådgivningen till den allmänna hälsovården.

En annan orsak kan vara att blivande mammor vänder sig till internet för information och blir skrämda av det de läser.

Målet är att mammorna ska föda vaginalt

Eller så kan det vara som i Camillas Björks fall att mamman har varit mer om en dramatisk förlossning och bär på ett trauma.

Björk är kritisk mot att det var så svårt för henne att få ett planerat kejsarsnitt. Marika Smeds bekräftar att man vid polikliniken har som mål att den blivande mamman ska välja att föda vaginalt.

- I de fall det inte finns någon medicinsk orsak att göra ett kejsarsnitt är målsättningen absolut att vi ska bota, eller i alla fall hjälpa med rädslan så att mamman kan föda normalt. Vid ett kejsarsnitt finns det många risker.

Marika Smeds i förlossningssalen.
Marika Smeds, specialläkare i gynekologi och obstetrik. Marika Smeds i förlossningssalen. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen gynekologer

Vad är det som talar för att föda vaginalt jämfört med att föda med kejsarsnitt?

- Det finns många fördelar. Återhämtningen är betydligt snabbare. Efter att du har fött får du barnet direkt på bröstet och amningen kommer bättre igång. För barnets del visar forskning att barn som kommit i kontakt med mammans bakterieflora under förlossningen får färre allergier och infektioner.

Finns det då fall där ett planerat kejsarsnitt är att föredra?

- Ja det finns det men är du normalt frisk och graviditeten har gått normalt är förlossningsrädsla sällan en orsak till kejsarsnitt.

Mamman måste själv komma fram till att hon är redo att föda normalt. Ingen tvingas till en normal förlossning om vi inte lyckats bota förlossningsrädslan.

Av de som kommer till polikliniken för förlossningsrädsla i Vasa görs kejsarsnitt i cirka en tredjedel av fallen.

Bland förstföderskorna är siffran något lägre. Gynekolog Marika Smeds försäkrar att ingen tvingas till att föda vaginalt.

- Mamman måste själv komma fram till att hon är redo att föda normalt. Vi försöker hjälpa henne på alla sätt, men om hon i slutet av graviditeten fortfarande inte kan tänka sig att föda normalt så gör vi kejsarsnitt. Ingen tvingas till en normal förlossning om vi inte lyckats bota förlossningsrädslan.

Kejsarsnitt på nyårsafton

Också för Camilla Björk blev det till slut ett kejsarsnitt.

- Den tredje januari var vårt beräknade datum. Långt inne i december fick jag slutligen beskedet att om jag fortfarande vill ha ett kejsarsnitt så blir det på nyårsafton. Jag tackade ja.

- Tidigt på nyårsafton åkte vi till sjukhuset. Visst var det en konstig känsla att veta att man om några timmar skulle ha sitt barn.

- Allt gick bra. Jag var medveten om vad som hände på ett helt annat sätt än första gången och behövde inte drogas ner på grund svåra smärtor som första gången. Det är klart att såret var stort och det tog ont men jag var betydligt sjukare första gången.

Jag hade sonen i famnen och hon frågade hur jag mådde. Jag sa att jag mådde bra och att jag var jättenöjd och kände att kejsarsnitt var rätt val. Då var hennes svar att det var det inte men att det är bra att pojken är här nu.

En händelse som stannat i Camillas minne är hur läkaren hon haft kontakt med för att få ett kejsarsnitt besökte henne efter förlossningen.

- Jag hade sonen i famnen och hon frågade hur jag mådde. Jag sa att jag mådde bra och att jag var jättenöjd och kände att kejsarsnitt var rätt val. Då var hennes svar att det var det inte men att det är bra att pojken är här nu. Det var ganska tydligt att hon inte tyckte att jag skulle göra kejsarsnitt.

Gynekolog: ledsamt om mammor känner sig pressade

Vid polikliniken kan gynekolog Marika Smeds inte kommentera enskilda fall, men säger att det är tråkigt om mammor känner sig pressade till att föda vaginalt.

- Det är ledsamt om mammorna känner sig pressade. Vi försöker ge saklig information och berätta om risker med olika alternativ. Det är svårt att argumentera för att göra ett ingrepp som kejsarsnitt om det inte finns någon medicinsk orsak.

- Men om allmänheten upplever att de blir pressande är det något vi måste ta upp till diskussion, säger Marika Smeds.

Camilla Björk som i dag är mamma till två pojkar är mycket glad att hon efter alla om och men till slut fick föda sin andra son med kejsarsnitt.

Speciellt eftersom det visade sig att han låg lika fel som sin storebror och det fanns en risk att hennes första förlossning skulle ha upprepat sig om hon beslutat sig att föda vaginalt.

Camilla Björk
Camilla Björk Bild: Yle/Chanette Härus förlossning,kejsarsnitt,camilla Björk

Första tiden hemma med barn lättare andra gången

För Camilla är det inte bara förlossningen som blev annorlunda andra gången. Också första tiden hemma blev annorlunda efter kejsarsnittet. Tiden som nybliven mamma var tyngre första gången konstaterar Camilla.

- Det är klart att första barnet alltid är en stor omställning men jag hade så ont. Jag beskyllde inte barnet men det är klart det var svårt att knyta an till honom då det rev och slet någonstans varje gång jag tog upp honom.

Också efter kejsarsnittet väntade en tid av läkning men den här gången gick allt som det skulle.

- Ett argument de som talade mot kejsarsnitt slog hårt på var att min kropp inte skulle veta att jag fött barn och att mjölken inte skulle stiga och jag inte skulle kunna amma barnet. För mig blev det tvärtom. Jag kunde inte amma min äldre son men jag har helammat sonen som föddes med kejsarsnitt.

- Jag kan känna av ärret från kejsarsnitten men jag känner också av ärren från min första förlossning. Kejsarsnittet var mitt val och skulle jag få göra det igen skulle jag göra på precis samma sätt, säger Camilla.

Det var mitt val och skulle jag få göra det igen skulle jag göra på precis samma sätt

Läs mera:

En gravid kvinna sitter framför ett landskap.

Stora skillnader i kvaliteten på mödravården - Se hur det ser ut i din kommun

Finland sägs ha världens bästa mödravård men vår granskning visar att kvaliteten på mödravården beror på var du bor. Många kommuner har omorganiserat mödravården under de senaste åren. Resultatet har i värsta fall blivit en mödravård som inte längre stöder mammorna på det sätt som de behöver.