Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Johnny English strikes again – världens mest oemotståndliga klantskalle slår till igen

Johnny English tjuvlyssnar bakom en dörr.
Vad är det jag hör - finns det faktiskt folk som tycker att jag borde gå i pension? Rowan Atkinson spelar Johnny English för tredje gången. Johnny English tjuvlyssnar bakom en dörr. Bild: Universal Studios and Studiocanal SAS Rowan Atkinson,Johnny English Strikes Again

Lönar det sig verkligen att värma upp ett femton år gammalt agentkoncept med en skådespelare som är över sextio? Absolut. Johnny English har nämligen inte åldrats – bara mognat.

Föreställ dig att du är statsminister i ett land som utsätts för en cyberattack.

Föreställ dig att detta inträffar dagarna innan du skall stå värd för nästa internationella toppmöte.

Föreställ dig därefter att din enda räddning är en agent som anser mobiltelefonen vara höjden av teknisk utveckling.

En agent som kommunicerar per fax, har en tendens att avfyra missiler lite hur som helst och som inte ser någon skillnad mellan en baguette och ett svärd.

Föreställ dig det. Om du vågar.

Trendigt retrogrepp

Det har hänt mycket på filmfronten sedan den första Johnny English-filmen kom 2003 och visst finns det cyniska människor där ute som inte drar sig för att tala om "gammal skåpmat" och att världen inte behöver fler dammiga nostalgitrippar.

Vi hade ju liksom Austen Powers redan på 1990-talet. Och idag har vi minsann eleganta agentpaket som The Kingsmen.

Ha! - säger jag bara. Det finns alltid utrymme för en Johnny English till. Speciellt när manusförfattaren William Davies (som även skrev de två första filmerna) lyckats med konststycket att värma upp gamla ingredienser och klämma in dem i ett nytt format.

Jonny English och hans medarbetare Bough studerar med avsmak en mobiltelefon.
Vad är det här?! Säg den agent med självaktning som behöver detta moderna tekniktjafs? Jonny English och hans medarbetare Bough studerar med avsmak en mobiltelefon. Bild: Universal Studios and Studiocanal SAS Rowan Atkinson,Johnny English,Ben Miller

Ett format som bygger på enkla, men effektiva motsatspar. Motsatspar som ohämmat spelar på alla tänkbara klichéer och stereotypier, men på ett så övertydligt och kärleksfullt sätt att man omöjligt kan bli arg.

Här ställs makthungriga tekniknördar mot agenter av den gamla stammen. Virtuella spel mot sunda äventyr i skog och mark.

Underliga övervakningssystem ratas till förmån för hederliga vapen, brittisk stelhet spelas ut mot amerikansk slängighet.

Och i slutändan tvingas vi alla väga vurmen för det nya mot värmen från det gamla.

Rowan Atkinsons show

Vid sidan av Mr Bean är Johnny English den gestalt som de flesta förknippar Rowan Atkinson med - åtminstone de som inte var födda när han underhöll som Blackadder på 1980-talet.

Men oberoende av vilken rollgestalt man talar om är det ofrånkomligt att Atkinson spelar stort och yvigt - med stumfilmstidens hjältar i gott minne.

Ett faktum som innebär att kroppen och anletsdragen ofta tänjs till bristningsgränsen.

Johnny English dansar disco som John Travolta.
Johnny gör en John och valsar runt i Travolta-anda. Johnny English dansar disco som John Travolta. Bild: Universal Studios and Studiocanal SAS Johnny English Strikes Again,Rowan Atkinson

Och om gesterna och minerna är tydliga så gäller detsamma för strukturen.

Här handlar det inte så mycket om överraskningsmoment, snarare om att infria förväntningar. I sann Tjechovsk anda vet man genast att den flamberingsvätska som flyter ut över golvet kommer att ställa till med problem.

Det är bara att invänta katastrofen.

Även om det stundvis läggs lite väl stor tonvikt vid slapstick-humorn så räddar Atkinsons känsla för timing det mesta. Denna i kombination med uppsynen som framstår som en blandning av förväntansfull fyraåring och förnärmad äldre herreman.

Charmiga biroller

När det gäller en film med Rowan Atkinson finns det egentligen bara utrymme för en huvudroll, men det hindrar inte birollerna i Johnny English strikes back från att vara nog så färgstarka.

Ben Miller är än en gång underbar i rollen som Johnnys trogne sidekick medan Emma Thompson gör intryck som bitsk statsminister.

En sammanbiten statsminister poserar med Johnny English.
Statsminister med stål i blick. Emma Thompson övertygar alltid. En sammanbiten statsminister poserar med Johnny English. Bild: Universal Studios and Studiocanal SAS Johnny English Strikes Again,Emma Thompson,Rowan Atkinson

En statsminister som är måttligt road av att bli väckt när det krävts två flaskor vin och ett halvt paket sömnpiller för att somna in.

Jake Lacys irriterande IT-skurk lär i sin tur främst bli ihågkommen för ifrågasättandet av ordkombinationen "British" och "intelligence".

Frågan är om det finns någon annan film som fömår vara lika vuxet elak och varmt familjevänlig på en och samma gång?

Eller som erbjuder actionscener som inte förutsätter vare sig lugnande tabletter eller hörselskydd?

Nej, trodde väl det. Och kom sedan inte och säg att världen inte behöver Johnny English!

Johnny English går loss på ett biträde med två baguetter.
Johnny English går loss på ett biträde med två baguetter. Bild: Universal Studios and Studiocanal SAS Johnny English Strikes Again,Rowan Atkinson

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje