Hoppa till huvudinnehåll

En tredjedel av de patienter som besöker allmänläkare har symtom som inte kan förklaras

Man med ansiktet begravt i händerna.
Avsaknad av diagnos kan tyvärr medföra att patienten inte får rätt behandling. Symtomen finns alltså, men man vet inte vilken den bakomliggande orsaken är. Man med ansiktet begravt i händerna. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press sovrum,stress,sittande,Unhappy,nedstämdhet,huvudvärk,ledsen

En stor del av de patienter som söker vård får inte rätt slags hjälp. De lider ofta av så kallade funktionella symtom som man inte finner någon somatisk eller psykiatrisk förklaring till.

Oförklarliga symtom, funktionella störningar eller medicinskt oförklarliga symtom.

Det varierar lite vad man kallar det, men det handlar alltså om fysiska symtom som klassas som medicinskt oförklarliga.

Gemensamt för de här patienterna är att symtomen är fysiska och långvariga, varierar i styrka och leder till funktionell nedsättning.

Vanligast är det med till exempel huvudvärk, yrsel, trötthet och matsmältningsproblem.

- Patienten lider av verkliga symtom, de hittar inte på. Det finns inte heller någon traditionell psykisk sjukdom bakom. Man kan säga att dessa patienter befinner sig i en gråzon.

Det säger Risto Vataja, specialläkare i neurologi och psykiatri vid HUS.

Verkliga symtom, ingen diagnos

Det har inte statistikförts hur många som lider av funktionella störningar i Finland.

Men enligt internationella undersökningar som gjorts i bland annat Storbritannien och Danmark kan man dra slutsatser, säger Vataja.

- Ungefär en tredjedel uppsöker vård på grund av eller delvis på grund av funktionella somatiska symtom.

I Storbritannien har man till exempel räknat att de medicinskt oförklarliga symtomen kostar landet cirka 18 miljarder pund per år, plus ytterligare fem miljarder pund i förlorad produktivitet och över nio miljarder pund till följd av nedsatt livskvalitet.

Då patientens symtom blir så svåra att prestationsförmågan eller livskvaliteten lider, kan det handla om knepiga symtomgrupper som exempelvis fibromyalgi, kronisk trötthetssyndrom, irriterad tarm eller störningar i det autonoma nervsystemet.

- Men det kan också vara fråga om neurologiska symtom, som en stroke eller epileptiska anfall som ändå inte kan räknas som neurologisk sjukdom hos patienten utan som funktionell störning.

Känner vi då till alla sjukdomar idag eller kan det vara så att dessa oförklarliga symtom någongång får sin förklaring och klassas som sjukdom?

- Troligen ligger det någon slags sjukdom bakom en liten del av dessa symtom som vi inte känner till idag.

För den som konstateras lida av en ovanlig sjukdom, finns hjälp att få.

Dessa fall sköts vid universitetssjukhusen poliklinikavdelningar för ovanliga sjukdomar.

- Där hamnar ofta patienter, då man inte hittar någon ovanlig sjukdom bakom symtomen. Efter undersökningar får en stor del av patienterna där diagnosen funktionell störning.

Men visst är det troligt att det finns patienter med funktionell störning som en vacker dag får en diagnos med bakomliggande orsak, säger Vataja.

- Med tiden kan det hända att det upptäcks att det ändå ligger en somatisk sjukdom i grunden.

kvinna med migrän
Vanliga funktionella somatiska symtom är andningssvårigheter, magproblem, trötthet och huvudvärk men också tinnitus och muskelvärk. kvinna med migrän Bild: Yle/Camilla Kivivuori huvudvärk,migrän,stress,tongåvan

Bättre vård efterlyses

Undersökningar visar att bland de som får funktionell störning som diagnos, finns en felmarginal på cirka två till fem procent.

Det innebär att bland en liten del av de som anses ha medicinskt oförklarliga symtom, hittar man i något skede en somatisk sjukdom.

Vataja efterlyser bättre vård för de patienter som lider av funktionell somatisk störning.

Han säger att vården de får idag är godtycklig, att det inte finns någon för ändamålet välplanerad vårdkedja.

- Det finns inte heller någon ansvarsfördelning så att en viss del av patienterna skulle höra till den poliklinik som kan anses vara bäst lämpad att undersöka patienten i fråga.

Mycket hänger också på vilken läkare patienten råkar komma till och hur ärendet förs vidare.

- Vården sker alltså inte på ett planerat sätt utan snarare slumpmässigt.

Patienter med funktionell störning som inte får en diagnos, kan hamna i beklagliga situationer.

Till exempel kan det leda till att patienten måste genomgå onödiga undersökningar, och att hen bollas mellan olika specialmottagningar.

- Det görs onödiga undersökningar som kan vara skadliga och i värsta fall orsaka komplikationer för patienten.

Risken för felbehandling är också överhängande och med det följer komplikationer.

Ibland leder detta även till operationer som inte hjälper i slutändan, och till en användning av onödiga mediciner.

Drabbar både patient och sjukvård

Men också från hälsovårdens sida sett är detta problematiskt.

- Det sätts oerhörda pengar på felaktiga och därmed onödiga undersökningar och vård.

Vataja säger att det vore av största vikt att istället satsa pengarna på att hjälpa dessa patienter på ett helt annat sätt än att ha dem att genomgå onödiga somatiska undersökningar.

Hur då?

- Man borde istället utveckla de funktionella störningarnas vårdkedja i de olika sjukvårdsdistrikten, vilket också är på gång.

Men även det kräver resurser och pengar, konstaterar Vataja.

I Storbritannien har man kunnat räkna ut att de funktionella störningarnas direkta sjukvårdskostnader är större än exempelvis kostnaderna för alkoholrelaterade sjukdomar, eller kostnaderna för dem som lider av schizofreni eller allvarlig depression.

- Det samma gäller för Finlands del.

Patienterna känner naturligt nog en stor hjälplöshet över att sjukvården inte förmår lindra sjukdomen.

Även sjukvårdspersonalen känner sig frustrerade över detta.

- Både patient och sjukvård betalar dyrt för detta. Patientens personliga lidande bara fortgår och sjukvården kastar pengar och resurser i sjön.

Läs om Annki Risberg som lider av funktionella symtom i form av elöverkänslighet.

Så här resonerar vi gällande denna publicering

  • Artiklarna om elöverkänslighet kom till efter att vi började fundera på hur man kan ta upp ett omstritt tema på ett balanserat och faktabaserat sätt.
  • Journalistiskt är det här nämligen knepigare fall att ta ställning till. Risken finns för det som kallas false balance, det vill säga att att vi jämställer två olika uppfattningar, även om det finns en rätt etablerad vetenskaplig konsensus i frågan.
  • Men det får inte vara en orsak att helt undvika ämnet, som bevisligen berör väldigt många människor.
  • Vi ansåg därför att det var viktigt att i processen se till att alla parter kom till tals, trots olika ståndpunkter.
  • Elöverkänsligheten är dessutom bara ett i raden av mer svårtolkade medicinska fenomen, och vi valde därför att vidga temat ytterligare genom att förklara vad så kallade funktionella symtom är för något.

Dela gärna dina egna erfarenheter i kommentarsfältet. Och kom ihåg att göra det med respekt för andras. Tack!

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle