Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: The Miseducation of Cameron Post – religiöst lägerliv som botemedel mot homosexualitet

Filmplanschen till The Miseducation of Cameron Post.
The sky is the limit. Vänskapen mellan Adam (Forrest Goodluck), Jane (Sasha Lane) och Cameron (Chloë Grace Moretz) utgör styrkan i The Miseducation of Cameron Post. Filmplanschen till The Miseducation of Cameron Post. Bild: Atlantic Film The Miseducation of Cameron Post,Forrest Goodluck,Chloë Moretz,Sasha Lane

Bakom höstens mest kryptiska titel döljer sig en film med en mycket klar historia. En historia om vuxna som i religionens namn gör sitt bästa för att kväsa känsliga tonåringars liv och lust.

Året är 1993 och Cameron Post (Chloë Grace Moretz) är en helt vanlig tonårstjej som älskar popmusik, sport och film.

En tjej som i likhet med tusentals andra amerikanska tjejer klär upp sig till tänderna när det är dags att posera med pojkvännen på det foto som tas inför skolbalen.

Och vars balkväll i likhet med så många andras slutar med hångel i baksätet på en bil.

Med den lilla skillnaden att den andra parten också är tjej.

I samma ögonblick som duon blir tagen på bar gärning upphör allt det vanliga och Cameron skickas på obestämd tid till ett läger där hon skall botas med hjälp av bön och terapi.

Bibelstudium på God´s Promise-lägret.
Bibelstudium på God´s Promise-lägret. Bild: Atlantic Film The Miseducation of Cameron Post

”Homosexuell” är det ingen som kallar henne. Något sådant existerar inte i dessa kretsar. Enligt God´s Promise-rörelsen har Cameron bara drabbats av en släng av SSA - Same Sex Attraction.

Ett läger som gör en mörkrädd

The Miseducation of Cameron Post är baserad på Emily M. Danforths romandebut med samma namn. En roman vars intrig inspirerades av fallet med 16-årige Zach Stark som 2005 skickades till ett läger i regi av Love In Action-rörelsen.

Det allvarliga utgångsläget till trots visste regissören Desiree Akhavan från första början att hon ville ta sig an Danforths text i samma anda som bland andra John Hughes - regissören som stod för många av 1980 talets bästa ungdomsskildringar.

Moderna klassiker som The Breakfast Club (1985) och Ferris Bueller´s Day Off(1986). Filmer som behandlade tunga tonårsteman på ett lättsamt sätt.

Tre av skådespelarna i The Breakfast Club fångna bakom en gallergrind.
The Breakfast Club, 1985. Tre av skådespelarna i The Breakfast Club fångna bakom en gallergrind. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Breakfast Club,Anthony Michael Hall,Judd Nelson,Molly Ringwald

Ganska långt lyckas Akhavan i sin föresats – vilket kan betecknas som en bedrift när temat handlar om något så allvarligt som hjärntvätt och religiöst betingat förtryck.

Någon komedi är detta naturligtvis inte, men däremot en varm skildring av den sköra tonårstiden. Den tid då en människa är som mest formbar.

Och sårbar.

Starka porträtt

Styrkan i filmen är personporträtten och skildringen av den dynamik och vänskap som uppstår mellan huvudkaraktärerna.

Cameron lär snabbt känna rebellen Jane (Sasha Lane) och den fria själen Adam (Forrest Goodluck) och tillsammans håller trion liv i tanken på livet utanför lägret.

De lär sig vilka fraser ledarna är på jakt efter, vilka analysmodeller som faller i god jord. Och samtidigt försöker de hålla fast vid de egna konturerna, den egna integriteten.

Cameron kikar in genom ett gallerförsett källarfönster.
Cameron kikar in genom ett gallerförsett källarfönster. Bild: Atlantic Film The Miseducation of Cameron Post,Chloë Moretz

Allt detta med hjälp av en blandning av kärlek, protest och livsglädje.

Frågan är ändå om det är möjligt att överleva som en hel människa när inte bara ens religiösa övertygelse utan kärnan i ens existens ifrågasätts?

När allt handlar om att skuldbelägga.

Något endimensionellt

Även om filmens handling både berör och upprör finns det aspekter som känns onödigt lättköpta.

Varför gör man inte mer av den inre kamp som uppstår i en människa vars sexuella identitet plötsligt står i konflikt med det religiösa regelverk hen vuxit upp med?

Är det inte onödigt svartvitt att låta de smarta ungdomarna framstå som skeptiska till tron i sig, medan de som försöker hålla den religiösa lågan vid liv framställs som lite enkla.

Lägerlärjungarna samlade på gräsmattan.
Lägerlärjungarna samlade på gräsmattan. Bild: Atlantic Film The Miseducation of Cameron Post

Här är religionen enbart ett maktmedel, en destruktiv kraft. Något man bör sträva efter att undkomma, istället för att ifrågasätta modellen för dess utövande.

Man kan bara föreställa sig vad som händer med en ung, troende människa som får höra att hon inte bara gör fel, hon är fel.

Eller som ledarna för lägret konstaterar: Gud gör inga misstag – synden står du själv för.

The bad guy

I persongalleriet framstår lägrets terapeut Lydia (Jennifer Ehle) som den svagaste länken – med sin kalla blick och sitt lilla leende framstår hon som enbart destruktiv och elak.

Kanske rentav ond.

Inte helt oväntat har det dragits paralleller mellan henne och översköterskan i Gökboet – en annan rollkaraktär vars emotionella liv helt överskuggas av det pansar yrkesrollen kommit att utgöra.

Den här typen av "bad guy" hade inte behövts i en film som i övrigt tillåter en att dra egna slutsatser.

Slutsatser om hur illa man kan göra unga människor i kärlekens namn.

Det maktmissbruk som utövas av God´s Promise gäller inte bara homosexualitet utan all sexualitet och handlar i förlängningen om att kväsa allt från den egna viljan till rätten att tänka fritt.

Visst är det skönt att filmen tillåter en att lämna salongen i positiva tongångar, men dessa klingar snabbt ut när man påminns om att bakgrunden inte är helt fiktiv.

Eller slutgiltigt förpassad till det förflutna.

Filmens huvudrtio promonerar på landsvägen.
På väg mot en ljusnande framtid? Filmens huvudrtio promonerar på landsvägen. Bild: Atlantic Film The Miseducation of Cameron Post,Chloë Moretz,Forrest Goodluck,Sasha Lane

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje