Hoppa till huvudinnehåll

Satans tjänare red till Blåkulla på ladugårdsdjur - Mirkka Lappalainen skrev en bok om häxprocesserna: "Det är flera hundra år mellan 1600-talet och 2018, men människan har inte alls förändrats"

Mirkka Lappalainen , kirjailija. Kansallismuseon savupirtissä plk
Mirkka Lappalainen Mirkka Lappalainen , kirjailija. Kansallismuseon savupirtissä plk Bild: Jaani Lampinen / Yle författare,historia,Mirkka Lappalainen,Mirkka Lappalainen

Under en period som hade sin början kring slutet av 1400-talet och kulminerade under 1600-talet, greps Europa av en märklig slags åkomma - en masshysteri som spred sig som en löpeld från människa till människa, stad till stad och land till land.

Häxprocesserna. Häxjakten. Häxhysterin.

Häxan var en förtappad varelse som ingått en pakt med allt som var ont, personifierat av djävulen.

Hammare och tång
Hammaren - inte bara del av titeln i den medeltida häxhandboken utan även ett lämpligt tillhygge vid diverse förhör av häxor. Hammare och tång Bild: Pixabay arbete,hammare,Tång (handverktyg)

I boken Häxhammaren, som kom ut 1487 kunde man läsa om häxornas pakter med djävulen och hur de kunde avslöjas med hjälp av tortyr.

Det fanns egentligen ingen gräns för vad en häxa kunde hitta på. Allt från att mjölken surnade oväntat till att någons man var otrogen med grannfrun till barn som försvann och folk som mördades - allt kunde vara ett verk av mörkrets tjänare, häxan.

Det enda som satte gränserna var folks fantasi.

Och häxor fanns överallt.

- Vem som helst kunde egentligen bli utpekad som häxa, säger Mirkka Lappalainen.

Hon är docent och lektor i historia vid Helsingfors Universitet och aktuell med en ny bok, Pohjoisen noidat, som bland annat handlar om häxhysterin i Norden.

Segstartad med intensiv galenskap

Det dröjde ett tag här i Norden innan ryktena om häxor började florera. Det fanns häxprocesser även på 1400- och 1500-talet, men det var under den senare delen av 1600-talet i norra Sverige som det verkligen tog fart:

- Trollkonster var en del av livet på medeltiden, man dömde dem som troddes ha dödat folk eller boskap med trolldom, men det uppstod ingen panik på samma sätt. Det var på 1660-talet som hysterin från kontinenten kom till stormaktstidens Sverige. Plötsligt var man rädd för dessa kvinnor som sades ha samröre med Satan och red till Blåkulla på olika ladugårdsdjur.

Och särskilt rädd var man om sina barns själar, eftersom det påstods att häxorna förde med dem på sina färder till djävulsfesterna.

ko i ladugård
Beskedlig idisslare eller ohelig taxi till Mörkrets festlokaler? Det beror på vem du frågade. ko i ladugård Bild: Mikael Crawford/Yle kor,kossa,Mjölkkor,ladugårdar

- Föräldrarna drev på och skrev och beklagade sig till makthavarna, säger Lappalainen. I Stockholm hade man till en början inställningen att det där var något problem för landsbygden, men ganska snart blev man orolig. En atmosfär av panik började sprida sig, och man var rädd för att det skulle bli våldsamheter.

Tortyr, kommissioner och panik

När ett brott begåtts, eller ett problem uppstår, brukar den vanliga lösningen vara att ta reda på vad roten till problemet är, lösa det och sedan gå vidare. Så här tänkte makthavarna i 1600-talets Sverige och tillsatte en arbetsgrupp, en trolldomskommission.

- Den första kommissionen leddes av den nyländska adelsmannen Lorentz Creutz, berättar Lappalainen. Kommissionen bestod dels av en del "experter", kyrkliga anställda, jurister och sedan diverse adelsmän och andra. De var lite som en fältdomstol i krigstider som snabbt kunde ge dödsdomar och där bevisningen var sådan som aldrig skulle accepterats i andra sammanhang.

De snabba avrättningarna hjälpte inte. Problemet var att man inte visste om man hade dödat alla häxor.― Mirkka Lappalainen

Under en intensiv period på cirka 10 år, som brukar kallas "Det stora oväsendet", avrättades ungefär 300 personer för häxeri i Sverige, och kung Karl XI sanktionerade tortyr för att verkligen komma tillrätta med problemet.

Men om man tagit kål på de häxor som fanns, varför fortsatte man jaga dem?

- De snabba avrättningarna hjälpte inte. Man skickade kommission efter kommission, men så småningom spred sig hysterin ända ner till Stockholm, säger Lappalainen. Problemet var att man inte visste om man hade dödat alla häxor. Man hade bara avrättat dem som bekände.

Man kan naturligtvis aldrig vara riktigt säker på att man lyckats knipa alla. Tänk om den där personen i grannbyn som man först inte alls trodde var häxa, faktiskt ändå var det? Trots att det var hen som angav den där andra häxan. Bäst att tipsa kommissionen om hen också. För säkerhets skull.

Även om alla avvikelser, häxor, i byn plockats bort, så börjar man se nya häxor bland dem som är kvar. Och så plockar man bort dem, för att sedan igen börja hitta nya.

Galenskapen når vägs ände

Häxhysterin i Sverige spred sig ryktesvägen från by till by - det hade börjat med barns vittnesmål om att de blev bortförda av häxor, och så småningom var det barns bekännelser om att det var påhittade historier som inledde motrörelsen.

- När det nådde Stockholm började intelligentian där fundera på allvar om det verkligen var sant. Det är intressant att läsa de här dokumenten som finns där man diskuterade saken, huruvida det var demoniskt inflytande, drömmar eller något som verkligen hände.

Under häxhysterin i Sverige fanns det barn som specialiserade sig på att "känna igen" och ange häxor. De kallades "visgossar", och var vanligen kringstrykande, föräldralösa pojkar som såg en möjlighet att tjäna pengar.

Efter en förhållandevis kort period, även om den säkert inte kändes så för den som blev utpekad som häxa, mattades häxjakterna av i Sverige.

- Man insåg att det här avrättandet inte kunde fortsätta, och man började försöka bromsa hysterin och slutade skicka kommissionerna, berättar Lappalainen.

Lugn och fin vinner mot hysterin

Finland hade naturligtvis också sina häxor, men förskonades faktiskt från den värsta hysterin, vilket kan bero på en viss finländsk stoicism.

- Den där riktiga häxhysterin hann inte riktig sprida sig i Finland. När sådant här förekom här var de som dömde mycket noga med att man inte skulle sprida rykten, och att det inte gick att bevisa.

Franz von Lenbach: Kopf des Dirigenten Hermann Levi, 1882. Öl auf Pappe.
Den finländska häxan var ofta en man som förknippades med någon form av trolldom, eller bara ett allmänt obehagligt beteende. Franz von Lenbach: Kopf des Dirigenten Hermann Levi, 1882. Öl auf Pappe. Bild: Staatliche Museen zu Berlin, Nationalgalerie / Andres Kilger skägg,bart - zwischen natur und rasur

I Finland fick jakten på häxor sin största utbredning i svenska Österbotten och på Åland, antagligen på grund att de låg närmast Sverige. Och häxorna i Finland och Sverige skiljde sig faktiskt åt.

- De flesta som anklagades för häxeri i Finland var män. Och det var mera fråga om den där medeltida synen på trolldom som gällde. Det var ofta någon obehaglig gubbe som betedde sig illa mot grannarna, och hade gjort det under en längre tid.

Det är flera hundra år mellan 1600-talet och 2018, men människan har inte alls förändrats

Bestämmelserna om trolldom fanns kvar ännu i 1734 års lag, och först 1779 avskaffades dödsstraffet för trolldom.

Häxorna är borta, men ser vi fortfarande häxor?

Nu kan man ju luta sig tillbaka, smutta på sitt kaffe eller te eller valfri sprit, skrocka lätt och skaka på huvudet och tänka "ja, se de där galna 1600-talsmänniskorna, tur att vi är så mycket smartare". För visst är vi väl det?

- De där berättelserna i rättegångarna är helt absurda ibland, men folk trodde på dem, säger Lappalainen. Sveriges rättssystem var mycket modernt på den tiden, men de där trolldomskommissionerna fungerade utanför det där. Lorentz Creutz trodde på de här historierna och dömde folk till döden på grund av dem utan någon riktig bevisning.

- Människans syn på verkligheten och sanningen är det som fascinerar mig. Det är flera hundra år mellan 1600-talet och 2018, men människan har inte alls förändrats.

  • Firarsvängen 15 april 2021

    Hälsa, gratta och önska musik i Firarsvängen!

    Hälsa, gratta och önska musik i Firarsvängen! Skriv din hälsning i kommentarsfältet i slutet av artikeln, eller ring oss på 06 3 200 200.

  • Coronaviruset i Österbotten - 15.4

    I den här artikeln sammanfattar vi hur Österbotten påverkas.

    Situationen med coronaviruset förändras hela tiden och samhället anpassas till den. I den här artikeln sammanfattar vi hur Österbotten påverkas.

Läs också