Hoppa till huvudinnehåll

"Min vän kom fram till att jag var skadlig för henne" - tio berättelser om vänskap som tagit slut

Flicka river ett pappershjärta i två
Flicka river ett pappershjärta i två Bild: Yle/Madeleine Boström brustet hjärta

För några veckor sedan efterlyste relationspodden Norrena & Frantz publikens berättelser om vänskap som tagit slut.

Vi ville veta om ni själva någon gång har sett er tvungna att avsluta reationen till en vän, alternativt blivit dumpade av en kompis.

Vi blev överväldigade av alla de fina, tankeväckande och uppriktiga berättelser ni skrev till oss, och vill här dela med oss av ett urval av dem.

Poddavsnittet där vi talar om ämnet hittar du här.

I en del berättelser används formuleringen att "ghosta" någon. Det här är ett relativt nytt begrepp i svenskan, enligt Språktidningen kan det definieras ungefär så här: "Ett sätt att avsluta ett förhållande är att försvinna likt ett spöke. Utan att förklara sig och utan att svara på några kontaktförsök. "

Jag blev tvungen att välja mellan mina två vänner

Jag var väldigt nära vän med två personer. De träffades via mig, blev ihop och förlovade sig.

Sen var den ena otrogen och deras förhållande föll ihop. Jag hamnade på så sätt mittemellan dem i den konflikten eftersom jag kände dem båda separat från förr.

Ingen av dem skötte situationen väldigt bra efteråt (can't blame them) och det var väldigt tungt för mig att hålla kontakten med dem båda och vara där för dem.

Till sist skickade jag ett långt meddelande till den ena där jag förklarade att det är för tungt mentalt att vara där för dem båda och jag måste göra ett svårt beslut och bryta kontakten med hen.

Personen förstod även om det inte heller var lätt för hen.

Kvinna tröstar man som döljer ansiktet i händerna
Killkompisen kom plötsligt på att han var kär i mig

Jag (tjej) hade länge en killkompis som jag träffade när jag bodde utomlands. Vi var vänner i några år tills han plötsligt kom på att han var kär i mig (utan att vi ens hade setts på länge!). Jag trodde att han visste att han inte var min typ.

Droppen var när han flyttade till Sverige för att lära sig svenska och öppet erkände att det var för min skull. Vi har aldrig hade någon kärleksrelation och kommer aldrig att ha det, så jag tyckte det var väldigt underligt. Jag förklarade att det inte längre fungerade och att jag kände mig förföljd.

Han sa att han inte förstod mitt ”ensidiga handlande” (hans uttryck), att han var besviken på mig och att han ville prata.

Det känns sorgligt att en vänskapsrelation som började bra slutade så här, men jag tycker man bör vara på sin vakt med alltför efterhängsna människor eftersom man aldrig vet vad de är kapabla till.

Egoistiskt att dumpa en vän som mår dåligt

En sak är att inte orka träffa rasister och sexister eller folk som vill en illa, men tycker att det är en helt annan fråga att ”göra slut” med en sådan vän som populärt kallas energitjuv, alltså ofta en som mår dåligt och därmed också är betungande att umgås med.

Det senare är enligt mig en ful följd av till sin spets dragen nyliberalism. Alla för en, en för mig, och alla som inte enbart peppar mig får gå!

Den som mår tillräckligt bra kan bra försöka orka med att stöda en som har det illa. Att dumpa illamående medmänniskor enbart enligt hur de får en att må är egoistiskt och oempatiskt.

Två tonåriga flickor sitter med ryggen mot kameran på en brygga i sommartid.
Det känns bra att kompisen som dumpade mig fortfarande beter sig som en 12-åring

Jag har inte gjort slut med någon kompis, mest bara låtit vänskaper rinna ut i sanden då vi gått vidare åt olika håll. Jag tror att många av mina vänskaper från högstadietiden var byggda på att ingen av oss ville vara ensam, så vi tog det som fanns att få, så att säga.

Jag har däremot blivit dumpad av en kompis per textmeddelande. Vi var i tolvårsåldern och jag dög inte längre av den enkla anledningen att jag inte var cool nog. Fick senare reda på att kompisen hade berättat mina hemligheter vidare och skrattat bakom ryggen på mig, så good riddance, antar jag.

Stalkar personen på Facebook ibland och upptäcker då att medan jag gått vidare i mitt liv och är på väg att uppnå fina saker sitter hon fortfarande kvar med 12-årsattityden.

Skäms lite över mina känslor men det får mig onekligen att må ganska bra.

Vår vänskap blev som ett dåligt äktenskap

Jag har varit med om en riktigt hemsk break up med en kompis. I efterhand är det svårt att förstå hur det blev så tokigt. De sista åren var vår vänskap som ett dåligt äktenskap. Min kompis var svartsjuk och uppförde sig dåligt om jag bjöd med henne på fest med mina nya vänner.

Hon älskade att kritisera andra och med tiden började hennes jargong påverka mitt självförtroende. Att någon hela tiden lite pikar en är tungt i längden. Hon var ändå kul att umgås med, därför förlät jag henne mycket. När jag tröttnade och började säga ifrån om sådant som inte var okej blev hon sur och klängig. Jag orkade inte alls med henne sen.

Mitt tips: om en vänskap funkar dåligt, bli inte efterhängsen! Ta en paus.

Allt fler utsatta i samhället
Jag ville att min snälla vän skulle förstå varför jag behövde en paus

Min vän var lite naiv för mig, men supervänlig. Jag gillade att göra äventyrsfulla saker medan hon föredrog att vara hemma.

Det hade hänt tidigare att folk ghostat henne tills hon slutade försöka hålla kontakten. Jag kände ändå att hon inte var värd ett sådant beteende. Hon är verkligen en vänlig och genuin person och jag ville att hon skulle förstå varför vår vänskap inte fungerade.

Så jag tog upp detta med henne, sa att jag kände att jag behövde en paus i vår vänskapsrelation. Jag förklarade tydligt att det inte var illa menat mot henne, utan endast att vi vuxit ifrån varandra. Jag berättade hur jag kände och sa att hon förtjänade en vän med liknande intressen som hon, någon som såg fram emot att träffa henne lika mycket som hon såg fram emot att träffa mig.

Förstås blev hon otroligt ledsen. Hon berättade att hon nog märkt att vi glidit ifrån varandra på den senare tiden. Vi gav varandra en stor kram.

Självklart var det inte en lätt sak att göra och man kan diskutera ifall det var rätt gjort av mig eller inte. Jag kunde ha gjort som de andra, och bara slutat svara på hennes meddelanden.

Men själv anser jag att man ska kunna stå för sina handlingar.

En dag många år senare stod hon på min dotters skolgård

När jag var väldigt ung kom det fram att en väninna, som jag då höll som god vän, pratat och spritt otroliga felaktiga rykten om mig. Det kom fram i misstag.

Sade rent ut åt henne om saken och så träffades vi inte mera.

Men så står hon på min dotters skolgård flera år senare, hennes barn gick i samma skola! Vi har försökt umgås lite igen men händelsen från då vi var unga hänger i luften och vi har ingen kontakt i dag.

Litar inte på henne överhuvudtaget.

Jag kanske var grym men jag mår bättre i dag

Man kan definitivt göra slut med en kompis! Jag gjorde det två gånger med samma tjej.

Visst, det kändes elakt då men hon förstod inte och respekterade inte mig när jag sa att hon tryckte ner mig. Jag mådde dåligt av att vara hennes personliga psykolog men jag fick själv aldrig berätta hur jag mådde.

Så efter att jag ärligt sagt att jag inte vill umgås mera och hon inte accepterade det ghostade jag henne.

Är jag grym? Kanske. Men jag mår bättre idag.

Två män står längst ute på en brygga med horisonten i bakgrunden
Ärlighet varar längst men gör ont

Jag gled ifrån min bästa vän sen dagis i samband med att vi blev 18 och myndiga. Jag hade sedan länge känt mig nedstämd och i bakgrunden medan hon konstant stod i strålkastarljuset.

Plötsligt vågade jag säga ifrån. Vi påbörjade i och med det ett megabråk som pågick i månader, år. Jag skrev rakt ut till henne hur jag mådde när vi umgicks och att hon tyngde ner mig mer än hon lyfte mig. Med tiden har vi båda förstått att vi gled ifrån varandra men hade svårt att acceptera det eftersom att vi varit så nära under så lång tid.

I dag är vi bekanta och kan umgås som normala människor igen. Men bästa vänner blir vi nog aldrig igen!

I mitt tycke så varar ärlighet längst. Även om det kanske sårar att både säga och höra orden, så är det uppriktigheten som gör att breakupen blir relativt hälsosam.

Även om man är dem som gör slut med kompisen, så betyder det ju inte att man inte är ledsen och mår dåligt över det. Man måste helt enkelt lyssna till sitt hjärta och känna efter vad man mår bäst av själv.

Är man ärlig mot kompisen är man ju ärlig mot sig själv!

Jag blev dumpad och i efterhand förstår jag varför

Jag hade en bästis i 30 år. Som små var vi helt oskiljaktliga. Jag upplevde att vi kunde tala om allt, att vi visste vad den andra tänkte innan den öppnade munnen.

För ett par år sedan drog hon sig undan. Jag tänkte inte så mycket på det. Som vuxna hade vi mindre kontakt, men jag tyckte ändå att vi alltid kunde plocka upp tråden där vi sist lämnade den.

En dag när vi sågs meddelade hon att hon tagit avstånd för att hon kommit fram till att vår vänskap var skadlig för henne. Det kom som en chock.

Visst hade det rymts med allt möjligt under vår vänskap. Som yngre var jag väldigt ägande och dominant, men som vuxna trodde jag vi hade en jämbördig vänskap.

Efter samtalet för ett par år sedan har vi inte haft kontakt. Det känns helt absurt för i 30 år var jag inställd på att vi skulle vara vänner för alltid. Att hon sa att vår vänskap var skadlig för henne fick mig ändå att retirera helt.

Jag vill inte vara en vän som någon annan mår illa av. Livet är för kort för att hänga fast vid människor som inte uppskattar eller vill ha ens sällskap.

Efter den första chocken har jag lyckats acceptera att vår vänskap tog slut. Jag tänker ofta på henne och ser tillbaka på det vi hade som något fint också om det nu är över.

Jag har lärt mig oändligt mycket om relationer och mig själv av henne.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje