Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: First Man – storslagen film ger Ryan Gosling & Co all anledning att förbereda sig inför Oscarsgalan

Neil Armstron (Ryan Gosling) i närbild i sin rymddräkt.
Himlen runt hörnet. Ryan Gosling lyser i rollen som Neil Armstrong - mannen som 1969 tog ett enormt kliv för mänskligheten. Neil Armstron (Ryan Gosling) i närbild i sin rymddräkt. Bild: Universal Pictures Ryan Gosling,First Man

Fråga: kan en film om världens mest kända månfärd faktiskt bli spännande? En händelse som redan förevigats i bild och vars nyckelreplik är ungefär lika välkänd som Bibelns öppningsord? Svar: Ja.

Den som är född före 1969 minns antagligen var hen befann sig den 21 juli nämnda år. Vi andra har i något skede pluggat in detta datum i skolan – dagen då den första människan vandrade på månen.

Vi har sett de svartvita bilderna av Neil Armstrong som för första gången sätter ner foten på främmande mark. För att för evigt lämna sitt avtryck i historien.

Vi har läst eller hört de magiska orden: ”ett litet steg för människan, ett enormt kliv för mänskligheten”. En replik som citerats och parafraserats ett oändligt antal gånger under snart femtio år.

Neil Armstrong.
En av världshistoriens mest klassiska bilder. Neil Armstrong. Bild: Photoshot. All rights reserved./All Over Press Apolloprogrammet,Neil Armstrong,rymden,månen,Apollo 11,Armstrong,månlandning

Allt detta har vi alltså redan sett, läst och hört. Men hur god koll har vi på det förarbete färden förutsatte? Resan inför själva resan.

Och vem var egentligen Neil Armstrong - människan bakom glaset i den otympliga dräkten?

Med känsla för rytm och perspektiv

Filmen inleds med en testflygning. Det är tidigt 1960-tal och planet som piloten Neil Armstrong styr slungas av misstag för ett ögonblick ut ur atmosfären.

Det är en otroligt laddad scen. Skakig, klaustrofobisk och nästan ordlös.

Bilden växlar mellan olika perspektiv och av Armstrong ser vi egentligen bara blicken och händerna. Händerna som sliter i spakarna i ett försök att få kontroll över situationen, blicken som fokuserat håller paniken på avstånd.

Flygplanskroppen ter sig närmast som en val som kommit ur sitt element. Som kastar sig fram och tillbaka, frustar och pyser ut luft.

Ljudet är öronbedövande. Tills det för ett kort ögonblick blir knäpptyst. Som om man befann sig i ett vakuum. Ett kort ögonblick som innebär en vändpunkt.

Neil Armstrong i sitt plan med himlen utanför.
I feel the need, the need for speed. Och gärna en lugn landning. Neil Armstrong i sitt plan med himlen utanför. Bild: Universal Pictures First Man,Ryan Gosling

Det här greppet återvänder regissören Damien Chazelle till ett flertal gånger under filmen. Dessa växlingar när det gäller perspektiv, rytm och ljud – växlingar som skapar en enorm intensitet.

Ett grepp som är mycket mer än en formmässig fint – det är ett sätt att suga in oss i händelserna, få oss att bli ett med det som sker.

Och av bara farten kommer vi Neil Armstrong nära.

Mannen, myten, människan

Det geniala med First Man är att den faktiskt fokuserar på människan som tog det första steget på månen.

Det innebär att filmen inte enbart blir en studie i teknik, politik, innovationer och mer eller mindre lyckade testuppskjutningar. Eller förfaller till ett slentrianmässigt korsklippande mellan livet på jobbet och familjen som väntar där hemma.

Neil kramar om sin yngre son dagen innan månfärden.
Uttrycket "I love you to the moon and back" får en helt ny klang i filmen First Man. Neil kramar om sin yngre son dagen innan månfärden. Bild: Universal Pictures First Man,Ryan Gosling

Istället låter berättelsen oss komma in under huden på en man som i det privata tampas med en sorg så stor att resan mot månen stundvis ter sig som något av en Golgatavandring.

Ett dödsfall i familjen får nämligen Armstrongs strävan att framstå som en fascinerande kombination av tro på teknikens frälsande kraft och en längtan efter att komma närmare något som är större än livet.

Utan att överhuvudtaget beröra en uttalat religiös dimension lyckas filmen därmed få in ett andligt perspektiv som är djupt berörande.

Och däri ligger dess stora styrka – att i en och samma svepande rörelse genom universum lyckas fånga både människans storhet och hennes litenhet.

Fint skrivet och gestaltat

Filmen är baserad på historieprofessorn James R. Hansens bok First Man:The Life of Neil A. Armstrong (2005) som anses vara den enda auktoriserade Armstrong-biografin.

Utgående från Hansens text har Josh Singer (känd för The Post, Spotlight, West Wing) skapat ett filmmanus som står i perfekt samklang med Chazelles sätt att berätta i bilder.

Regissören Damien Chazelle bakom kameran.
Damien Chazelle har bara gjort fyra långfilmer, men anses redan vara en av de stora. Regissören Damien Chazelle bakom kameran. Bild: Universal Pictures First Man,Damien Chazelle

Det är intimt utan att bli kladdigt, spännande utan att bli billigt, visuellt storslaget utan att bli ytligt, personligt utan att bli privat.

Och Ryan Gosling passar perfekt i rollen som den behärskade, men envise mannen "on a mission". Man tror på honom när han gråter i sin ensamhet och tror sig förstå varför han inför omvärlden visar upp ett emotionellt pansar.

Ett pansar pressens spekulationer och omgivningen tjafs aldrig tränger igenom. Lika stoisk är hustrun Janet - suveränt tolkad av Claire "The Crown" Foy. Det är en njutning att se en så helgjuten och säker tolkning av såväl målmedveten styrka som tillbakahållen ångest och sorg.

Närbild av av Claire Foy som spelar Neil Armstrongs hustru JAnet.
Fortsatt drottninglik. Med stram blick och stoisk hållning möter Claire Foys Janet världen.. Närbild av av Claire Foy som spelar Neil Armstrongs hustru JAnet. Bild: Universal Pictures First Man,Claire Foy

Man får bara hoppas att filmteamet som helhet är utrustat med ett liknande pansar för att kunna stå emot de påhopp som velat göra gällande att det är opatriotiskt att inte lägga fokus på den amerikanska flaggan.

Desssa röster som anser det vara en skam att själva utplacerandet av flaggan överhuvudtaget inte skildras.

Men där kan man kanske citera vetenskapsjournalisten Neil DeGrasse Tyson som kommenterade härvan genom att konstatera: vi talar ju faktiskt om ett kliv för mänskligheten, inte för USA.

Neil och två andra astronauter går rakt mot kameran i full mundering.
Houston - the eagle is about to fly. Neil och två andra astronauter går rakt mot kameran i full mundering. Bild: Universal Pictures First Man,Ryan Gosling

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje