Hoppa till huvudinnehåll

Pär Stenbäck: Partierna borde tänka om när trovärdigheten är låg och ungdomen inte röstar

Pär Stenbäck
Pär Stenbäck vill putsa demokratin från dess skavanker. Pär Stenbäck Bild: Anna Dönsberg/Yle Pär Stenbäck

Kineser lär kunna förbanna varandra genom att säga: "Måtte du leva i intressanta tider!". Det kan väl inte ha gått någon förbi att vi alla lever i intressanta tider just nu. Det är då folkviljan prövas. Klarar vi av de utmaningar vi ställs inför?

Våra folkvalda politiker får inte högt betyg, undersökningar visar att finländarna litar på polisen, men inte har stort förtroende för politikerna.

Ett färskt exempel är klimatuppvärmningen. Det är en så vittgående process att politiker med nästa valperiod för ögonen har svårt att ta de beslut som krävs för att uppnå resultat. Planetens gränser kommer emot och det blir en utmaning för demokratin globalt sett.

Pär Stenbäck analyserar demokratiproblemet i boken Demokrati under hot? Han har både goda och dåliga nyheter till dem som tvivlar på systemet.

pärmen till Demokrati under hot?
pärmen till Demokrati under hot? Bild: YLE/Anna Dönsberg Pär Stenbäck

I Finland är krismedvetenheten bristfällig, hävdar han, men reformbehoven påtagliga. Av Finlands fem miljoner invånare är bara 270 000 partianslutna och antalet sjunker stadigt. Det är en larmsignal att ta på allvar.

Dåliga tider är dåligt för demokratin

Ett hur stort hot är en stagnerande ekonomi?

—Där tror jag att politikerna har hamnat i en fälla. Man har gett intrycket att politiken går ut på att ständigt öka välfärden för väljarna och att det inte finns någon broms eller gränser för tillväxten.

—Och när det inte sker, när det blir en recession eller tillbakagång så får demokratin skulden, inte de som i demagogiskt syfte lovat för mycket.

Pär Stenbäck tycker att politikerna borde bli bättre på att förklara var tillväxtens gränser är och vilka åtgärder och lagstiftning som finns.

Man skyller på globalisering och man skyller på EU. Men i själva verket borde man bättre förklara de mekanismer som finns: Till exempel varför frihandel är till nytta på sikt även om den kan skada på kort sikt.

— Och att skylla på EU, vi är ju en del av EU. Vi är med och tar besluten.

Men i och med att våra resurser är ändliga kan ju ekonomin inte växa i all oändlighet. Vad betyder det för demokratin på lång sikt?

—Det kan leda till en ökande klyfta när väljarna får för sig att politikerna av illvilja inte vill ge dem vad som tillhör dem, ifall det upplysande elementet blir borta. Jag tror att det är skadligt.

Både politiker och väljare är kortsynta

Demokrati är en fråga om förtroende, en spänning mellan legitimitet och effektivitet. Frågan blir om demokratin kan leverera det som politikerna lovar.

Vi kan teoretisera om demokratins värde men största delen av väljarna avgör sin inställning till demokratin med stöd av vad den levererar: kan den ge ett tryggt samhälle? Kommer våra barn att få det bättre? Kommer jag att bli arbetslös? Kommer robotarna att ta våra jobb?

Om inte politikerna kan ge svaren ökar klyftan.

Enkla svar på svåra frågor

Populistpartierna som rider på folks missnöje vinner anhängare. Men de är inte enbart av ondo. De kan också stimulera andra partier till att förbättra sin vision för vad de vill göra av samhället och då kan populistpartierna rentav vara till nytta.

Identitetsdimensionen ges inte tillräckligt utrymme i den traditionella politiken: medborgarnas behov av en samhällsvision, en mening med det samhälle man lever i.― Pär Stenbäck

Identitetspolitiken har delvis tagits om hand av nygamla politiska krafter som lite löst kallas populister.

De vädjar till såväl positiva som negativa identitetsfaktorer, med hotbilder om konspirationer och undergång.

— Men i det ögonblick populistpartierna får en nyckelställning, som i Sverige och i andra europeiska länder, kan de bli farliga. Speciellt om ett populistparti kommer så nära makten att det får tillgång till maktstrukturerna i samhället.

—Vi har sett exempel på det, både som högerpopulism som i Turkiet, men också vänsterpopulism som i Venezuela där man missbrukar makten till stort lidande för medborgarna, säger Stenbäck.

Mörkbrun och ljusbrun politik

Det finns farliga och mindre farliga populistpartier.

De verkliga populisterna är de som anser sig tala å det “sanna folkets” vägnar (Det stämmer på Sannfinländarna som antyder just detta genom sitt namn).

Men det gäller framför allt de partier som, när de nått tillräcklig styrka, vill ockupera statsmaskineriet och transformera staten i auktoritär riktning.

Polisen övervakar högerextrema demonstranter i den tyska staden Chemnitz.
Demonstration i Chemitz Polisen övervakar högerextrema demonstranter i den tyska staden Chemnitz. Chemnitz,demonstration

Om man inte kan finna positiva motbudskap eller budskap som kan dra mattan undan populistiska partier, då är det demokratiska systemet i gungning.

Hur borde då populistpartierna behandlas?

— Populism i stora doser förekommer på hela det politiska partispektret. Politiker lovar lätt för mycket för att locka väljare.

— Men det är viktigt att man inte slår ifrån sig med att allt som kommer från populisterna är irrelevant och ogiltigt, utan att se om problemen de pekar på är reella.

— Sedan gäller det att ta itu med dem. Det är det bästa sättet att bekämpa dem, säger Stenbäck.

— Jag tror inte att man helt kan tysta dem på det sättet, de kan alltid bjuda över. Men förr eller senare förstår väljarna att de vill besvara svåra frågor med felaktiga, förenklade svar.

Ett aktuellt exempel är Sverigedemokraterna som blev tredje största parti i senaste val. Till stort bryderi för den borgerliga Alliansen och vänsterpartierna i de Rödgröna.

Hundratals personer står och lyssnar på ett tal.
Hundratals personer står och lyssnar på ett tal. Bild: Yle/Linda Söderlund Sverigedemokraterna,torg,Linköping,Jimmie Åkesson

— Det ser inte så ljust ut för det svenska systemet. Vi har en annan tradition i Finland.

— Under Kekkonens tid integrerade man kommunisterna med den följd att de sprack i två delar. Under Koivistos tid integrerade man Landsbygdspartiet, det sprack och försvann också.

— Här senast togs Sannfinländarna med i regeringen. Det partiet sprack och åtminstone en del av det försvinner. Så vi har en lite annan erfarenhet.

Sverige går sin egen väg

Stenbäck vill trots allt inte rekommendera Finlands val för Sverige. Det måste Sverige själv staka ut.

Men han säger att det är är alldeles tydligt att med den isoleringstaktik som man har så försvinner SD ingenstans utan etablerar sig stadigt i den svenska politiken och blir ett problem för regeringsbildningarna.

— Vi har ju lätt att föreslå blocköverskridande regeringar. Men där har Sverige en annan tradition där blockgränserna kanske har gjorts alltför tydliga. Jag tror ju inte att höger-vänster-politiken är den mest relevanta idag. Der finns andra stora samhällsfrågor som kunde vara viktiga att lösa.


Vilka andra frågor är det?

— Ur demokratins synvinkel är det mest akuta problemet att den etablerade politiska eliten inte har gett tillräckligt tydliga signaler om att man faktiskt bryr sig om det pyrande missnöje som finns, den
rädsla för framtiden som finns i form av robotisering, globalisering och så vidare. Den klyftan måste överbryggas.


Vad borde medborgare göra, vad säger filosoferna?

— De är ganska eniga om att medborgarna borde medverka genom de bestående institutionerna och de politiska partierna hör till dem. Nu har stora skaror övergivit de politiska partierna, men jag tror att det är viktigt, även om det förefaller tråkigt för många, att påverka genom medlemskap eller påverkan på enskilda politiker.

Låt de unga välja

Ett av de förslag Stenbäck kastar fram är sänkt rösträttsålder, med villkoret att 16- och 17-åringar skulle ges rösträtt efter att de gått igenom en fördjupad kurs i samhällslära och avlagt en examen.

Hur det skulle gå till i praktiken klarnar när rösträttsåldern sannolikt kommer att tas upp i kommande regeringsförhandlingar 2019, menar han.

Chantal Mouffe
Chantal Mouffe Chantal Mouffe Bild: Creative Commons filosofer,Chantal Mouffe

En tankeriktning kallad agonistisk utvecklad av Chantal Mouffe erbjuder ett vänsterperspektiv som bottnar i insikten om att samhällsutvecklingen inte kan förklaras med marxismens klasskampsteorier.

Agonistik

- Det finns konflikter som inte kan lösas på rationell väg.
- Sådana konflikter leder lätt till antagonism eller fiendskap mellan olika åsiktsriktningar, konflikter som till och med kan urarta i våld.
- Alternativet till antagonism är agonism. Den innebär att motparterna erkänner legitimiteten i varandras krav och inser att det inte finns en rationell eller pragmatisk förhandlingslösning.
- Lösningen är ett överenskommet regelverk som förvandlar vän – fiende relationen till ett ”konfliktfyllt samförstånd”.
- Genom att erkänna existensen av djupgående åsiktsskillnader bevaras dynamiken i samhällsdebatten och medborgarna ser att det finns alternativ som förespråkas av olika parter eller partier.

— Mouffe säger att det i en demokrati måste finnas en spänning mellan konsensus och kompromiss. Konsensus har varit ett mantra i Finland. Men risken är att väljarna då förlorar intresset.

— Vi ser det just nu i Tyskland där man tvingats till en stor koalition där alternativen blir så få och små att det ger flankerna, extrempartier till höger och vänster, betydligt mera utrymme och det är inte bra för demokratin det heller.

— Jag tror att försvaret för demokratin, speciellt i Finland där det handlar om ett preventivt förebyggande består av en mängd små skavanker som borde åtgärdas. Det finns ingen stor reform som plötsligt skulle förändra läget.

Men när det gäller klimatet kanske det skulle behövas en sådan? Annars kan det hända att den kinesiska förbannelsen slår in.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje