Hoppa till huvudinnehåll

Här bodde Timo och var rädd att kollapsa

Sista månaden som hemlös var den tyngsta

Timo Hellström är väldigt nöjd med tillvaron, efter flera år som hemlös har han äntligen fått plats på ett stödboende som drivs av Frälsningsarmén i Helsingfors.

Han har i köat i över ett och ett halvt för att få en plats. När vi träffas har han just flyttat in.

Rummet är ännu asketiskt med en säng, ett bord och några stolar. Att det är stödboende innebär att han kan kontakta personalen om han har frågor eller problem.

– Det går inte att beskriva med ord vilken glädje jag känner. För de flesta är ett eget hem en självklarhet, men efter att ha varit hemlös i flera repriser känns det bra. Det är som om mitt liv får en nystart, säger han.

Under första dagen gick han runt och runt i lägenheten.

– Jag bara njöt och tänkte att nu har jag en trygg lägenhet som ingen kommer att slänga ut mig ur, säger han.

Innan han flyttade till lägenheten bodde han i det som enligt hörsägen är en gammal bunker, byggd inför första världskriget.

Timo Hellström har lång erfarenhet av hemlöshet.
Timo Hellström har lång erfarenhet av hemlöshet. Bild: Yle/Patrik Skön hemlösa

Han spände en presenning som skydd mot regn och använde en engångsgrill som kamin. Maten lagade han på ett stormkök.

– Jag hade min bärbara dator och tittade på Walking Dead. Att vara nykter var svårt så det gick åt en hel del öl.

Vägen till bunkern går via löpgravar och platsen är inte alldeles lätt att hitta.

Så för det mesta fick han vara i fred, men en gång märkte han att han hade haft ovälkommet besök.

– När jag återvände hade ungdomar varit inne och slagit sönder mina grejer. De hade skitit och torkat baken i min jacka. Det var ungefär det sista jag behövde i den situationen. Jag tycker det är verkligen undermåligt beteende, säger han.

Timo Hellström har använt tunga droger. På senare år har han varit så gott som drogfri, men han har också varit orolig för ett återfall

– Ju längre tiden led desto oroligare blev jag för mitt psyke, att jag skulle kollapsa. Risken att jag skulle återfalla till drogerna växte, säger han.

Bekant namn hos polisen som 14-åring

Som barn fanns det inget som tydde på att hans livsbana skulle kantas av problem med lagen och droger.

– Jag kommer från en bättre medelklassfamilj. Mina föräldrar skilde sig när jag var 12. Efter det började problemen, säger Timo Hellström.

Tamburmattan påminner om Timos tid i bunkern

Han bodde med sin mamma som började dricka och slutade följa med vad Timo gjorde.

Vid fyllda fjorton var Timos namn känt av polisen.

– Polisen konstaterade att mitt namn förekom i närmare 100 förundersökningar när jag var fjorton, säger han.

Så småningom kom även alkohol och droger med i bilden.

Som 21-åring var jag ganska härdad

Domar kom, men de spelade ingen roll. Första gången han åkte in var han 21.

– De första domarna var så kallade se-er-i-röven-domar. Jag fick böter, samhällstjänst och sju villkorliga domar innan jag åkte in första gången. Jag trodde mig vara en tuff kille.

Det handlade om vapen- och våldsbrott, skadegörelse och stölder.

– Så här i efterhand inser jag att det handlade om helt korkade grejer, men då hade jag ett behov av att hävda mig och jag var med i ett gäng med likasinnade. Allt som allt har jag dömts till elva års fängelse. Jag har suttit inne i tre och ett halvt år.

Blev anhörigvårdare efter fängelse

Timo Hellström kom ut ur fängelset 2012. Då blev han anhörigvårdare för sin far. Ett halvt år senare avled fadern och då inleddes hans långa bana som hemlös.

Han fick plats på stödboendet på Villa Rosagatan i Helsingfors, men efter en våldsincident tvingades han lämna det. Efter det övernattade han bland annat hos vänner och bekanta.

Majoriteten av de hemlösa håller till hos just släktingar, vänner och bekanta. Det kan låta harmlöst, men det är ingen enkel tillvaro enligt Timo Hellström.

- I praktiken är det svårt att till exempel gå på jobb eller studera om du inte riktigt vet hur länge du kan bo kvar och var du kan vara nästa natt. Om dina bekanta dricker eller knarkar så är det kört.

I ett skede var han sambo, men när förhållandet tog slut fick han flytta ut och han valde bunkern i brist på bättre.

- Vissa platser som är till för hemlösa är omöjliga att vara på. I synnerhet om man försöker undvika droger, säger Timo Hellström

Bostadslöshet berör 2 000 fängelsekunder, det finns uppskattningsvis 7 100 bostadslösa i Finland

Mia Juselius jobbar med hemlösa fångar som boendekoordinator på stödstiftelsen Kriminaalihuollon tukisäätiö. Hennes huvudsakliga arbetsplats är de finländska fängelserna.

Hemlösheten har minskat i Finland under senare år, men för fångarna är situationen fortfarande besvärlig.

När Svenska Yle följer med henne till avdelningen för korttidsfångar på Helsingfors fängelse ser Mia Juselius en hel del bekanta ansikten. Stämningen är avslappnad och de hälsar glatt på varandra.

– Senast jag hade en bostad var i början av det här årtiondet, men efter det har det varit sämre. Det gör väl att man med jämna mellanrum tvingas söka sig hit till Sörnäs, säger en man till Mia Juselius.

Många fångar åker in och ut

Under sina tretton år som boendekoordinator har Juselius fått en hel del stamkunder. Det är ofta samma personer som åker in och ut ur fängelse.

- En människa som kommer ut ur fängelset utan någonstans att bo på är nog lämnad åt sitt öde. Det går sällan bra för dem. Mitt mål är att de ska ha någon som de kan vända sig till när de kommer ut.

När de sitter i fängelse kring ett bord och diskuterar så verkar fångarna ha koll på läget. De vet ungefär vad som väntar dem i det civila och vad de ska göra.

Men efter några veckor i det civila kan de ha mist riktningen om de exempelvis börjar använda rusmedel igen.

- Därför är det viktigt att få kontakten etablerad i fängelset. Jag brukar säga att de kan ta kontakt med mig oberoende av vilket skick de är i, säger Mia Juselius.

Närmare hälften saknar hem

Uppskattningsvis en tredjedel av fångarna som kommer ut saknar hem. Allt som allt uppskattas cirka 2 000 personer som har haft att göra med Brottspåföljdsmyndigheten vara bostadslösa.

På avdelningen för korttidsfångar vid Helsingfors fängelse är det närmare hälften som friges utan en adress att söka sig till.

– En stor del av fångarna har rus- och drogproblem. De begår brott för att finansiera användningen av rusmedel. Så fortsätter det år in och år ut, säger Juselius.

När de kommer ut har de samma problem och begår nya likartade brott. Det är en svängdörr mellan fängelse och hemlöshet. Att lyckas få stopp på den är inte lätt.

Jag har träffat fångar som tagit sin första fylla som 6-åring. Det är ingen överraskning att de inte har de bästa förutsättningarna.― Mia Juselius

Mia Juselius jobb är att upplysa fångarna om vad de bör göra för att få en bostad och behålla den.

- Det är viktigt att börja jobba med dem redan i fängelset. Då får man helt enkelt tag i dem och de är i bättre skick. De har bättre koll på läget helt enkelt. Om de kommer ut utan hem så går de ner sig fort.

Målet är att de ska ha någon form av fungerande kontakt med oss eller socialen så att de inte försvinner helt― Mia Juselius

På den vanliga bostadsmarknaden har många fångar få chanser eftersom de ofta har problem med kreditanmärkningar eller hyresskulder.

– I praktiken behöver många någon form av stöd också på grund av drogproblem eller mentala problem.

Då blir alternativet en plats på ett stödboende. Den frigivna får en egen lägenhet och det finns en möjlighet att få hjälp av personal.

Problemet är att det är ingen självklarhet att en fånge får en sådan plats.

- Köerna är långa och det kan ta flera år innan de får en lägenhet, säger Juselius.

Under tiden i kön till ett stödboende kan det vara svårt att bygga upp tillvaron.

– Ibland kan de sitta i fängelse igen då de får en plats på stödboende.

Otryggare samhälle

Mia Juselius önskar att det skulle finnas fler möjligheter för ex-fångar att komma in på stödboende. Men situationen påverkas också av bristen på billigt boende överlag i huvudstadsregionen.

– Det behövs mer bostäder till skäligt pris för att personerna ska kunna ta sig vidare från stödboenden. Annars kommer de köerna aldrig att försvinna.

Men i många fall behövs mer än en lägenhet.

- Ofta är rusmedelsproblemet helt avgörande. Fixas inte den biten så är sannolikheten stor att de åker in i fängelset igen.

Enligt Mia Juselius är det inte endast den individuella fångens problem att han eller hon blir hemlös efter fängelsevistelsen.

– Brottsligheten ökar och tryggheten i samhället blir inte bättre av att fångar kommer ut på gatan. Därför skulle det vara viktigt att städernas socialarbetare skulle jobba med sina kommuninvånare som sitter inne.

Hälften av korttidsfångarna saknar hem när de kommer ut från Helsingfors fängelse

Även om situationen kan verka hopplös ser Mia Juselius att folk förändras. En del av fångarna tröttnar på livet i fängelse. Det är ett tungt liv med klena framtidsutsikter.

Det som hade en tjusning som ung verkar meningslöst när livserfarenheten har vuxit.

- Vissa fångar får helt enkelt nog och brukar bli väldigt motiverade att förändra livet, säger hon.

Jag ångrar mycket av det jag har gjort, men det förändrar inte någonting. Gjort är gjort.― Timo Hellström

Timo Hellström är just nu nöjd att ha en plats på ett stödboende. Så småningom kom han till insikt om att han inte kan fortsätta på den kriminella banan.

- Jag skulle gärna ha en tidsmaskin och åka ganska långt tillbaka i tiden, för det är mycket jag skulle lämna ogjort. Jag har ekonomiska skulder på grund av mina domar och så har jag känt av folks hat mot det jag gjort.

Det är sex år sedan han kom ut ur fängelset och han har inga planer på att återvända.

- Att vara i fängelse är en så fruktansvärd bortkastad tid. Jag vill ha ett bättre liv än jag har haft hittills. När jag var ung förstod jag inte vem som var tuff. Att slå nån på käften eller råna närbutiken är inte tufft. Att däremot sköta sitt jobb eller ta hand om sin familj eller sitt förhållande, det är tufft.

Jag har sett tillräckligt av livets mörka sidor. Nu strävar jag efter ett bättre liv.― Timo Hellström

Det tog tid innan han kom till den insikten, men nu vill han se framåt.

– Nu ska jag komma i form, fixa lägenheten och förhoppningsvis så småningom hitta ett arbete. Jag vet att vägen är lång eftersom jag levt som jag levt. Jag tänker skynda långsamt och ta ett steg i taget, säger Timo Hellström.

Han har jobbat på byggen och har avbrutit en utbildning som instrumentskötare.

- Att jobba på byggen gjorde jag mest för pengarna. Men att vara instrumentskötare gillade jag. Eventuellt är det möjligt att återuppta den utbildningen. Jag trivdes faktiskt med instrumenten och resultaten syntes genast, säger Timo Hellström.

Nu har han en grund att stå på och han glädjer sig över köket på stödboendet.

- Om du är på utflykt kan det vara kul att laga mat på stormkök. Om det är din vardag blir det ett slit. Att kunna laga en soppa eller pyttipanna på en spis är härligt, säger Timo Hellström.

Kommentarer