Hoppa till huvudinnehåll

Här är ett av Europas största ghetton – majoriteten av människorna som bor här skördar tomater, druvor och oliver till extremt låga kostnader

Ghettot
Borgo Mezzanone. Ghettot Bild: Christin Sandberg Italien,Foggia,Apulien,migrantarbetare

I södra Italien försöker tusentals gästarbetare från Afrika överleva i ghetton, utan regelrätt tillgång till vatten, el och avlopp. Hjälporganisationer försöker stävja den värsta misären i statens frånvaro, medan jordbruket och maffian skor sig på tillgången till billig arbetskraft. Svenska Yles medarbetare i Italien, Christin Sandberg, har besökt Europas skuggsida.

Vi åker långsamt mot ett av Europas största ghetton. Det ligger utkanten av den lilla byn Borgo Mezzanone i provinsen Foggia i södra Italien.

Några exakta siffror på hur många som bor här finns inte. Men uppskattningsvis rör det sig om upp till 3 000 personer. Majoriteten av dem försörjer sig på att skörda tomater, druvor och oliver till extremt låga kostnader under säsongerna.

Bilvägen som leder till Borgo Mezzanone.
Vägen som leder till Borgo Mezzanone. Bilvägen som leder till Borgo Mezzanone. Bild: Christin Sandberg flyktingläger,Italien,migrantarbetare,Foggia

Längst in i området gränsar ghettot till en flyktingförläggning, Cara. Det är omgärdat av ett nätstängsel. Men det finns ett hål på cirka tio meter.

Hålet är symboliskt - det maximala uttrycket för hur staten och icke-staten går hand i hand i hanteringen av flykting- och arbetskraftssituationen i Italien.

Här rör sig flyktingarna som bor på förläggningen och de som bor i ghettot fritt mellan de två områdena. Kanske äter någon från ghettot ett mål mat i matsalen eller tar sig en dusch i myndighetsstrukturen, kanske kommer någon från förläggning till ghettot för att köpa något av det som där erbjuds.

På andra sidan, vid det som är den officiella ingången, står militärer med automatvapen i händerna för att förhindra obehöriga från att komma in.

Jordbruket kräver billig arbetskraft

Ghettot i Borgo Mezzanotte har funnits sedan 1999, då Italien tog emot flyktingar från Kosovo. I dag finns det fortfarande sju ghetton kvar från den tiden i Foggia.

Men på 20 år har ingen myndighet varken velat eller kunnat ta bort dessa platser eller gjort något för att förbättra livsvillkoren.

– Det skulle ju vara att erkänna ghettots existens, säger läkaren Alessandro Verona, ansvarig för hälsa inom migrationsområdet för den humanitära organisationen Intersos.

Men alla vet att de finns. Därför att de behövs. I ghettot Borgo Mezzanone och de andra lägren bor majoriteten av den arbetskraft som skördar tomater, druvor och oliver till extremt låga kostnader under säsongerna.

– När personerna bor såhär behöver ingen ta ansvar, konstaterar Verona och säger att av de platser han har arbetat på är Foggia-regionen den absolut svåraste.

Inte för att det saknas avlopp och vatten i lägren. Utan för att det saknas en stat som har situationen under kontroll.

Någon sophantering finns inte.
Någon sophantering finns inte. Bild: Christin Sandberg Italien

En bil saktar in. En kille med stora svarta glasögon och med afrikansk accent vevar ner rutan och undrar vart vi är på väg. Vi frågar om han vill följa med oss på en rundtur, men han är inte intresserad och kör i stället iväg. Jag hinner notera att han hade en bilbarnstol i baksätet.

Det ligger sopor slängda överallt. Det finns inga toaletter och ingen sophantering. Eftersom det tidigare har legat en militärförläggning här finns det ändå några kranar med rinnande vatten. Hur många som fungerar varierar.

Kontrasten från det öde landskapet i den vidsträckta naturen runtomkring är total. Det är mycket folk. De flesta tycks vara ute. Många står eller sitter i klungor.

Trots att det pågår många aktiviteter är det som om tiden har stannat här inne. En kille ligger på marken bredvid en bil och en massa skrot och meckar.

Jordbrukslandskapet i Apulien i Italien.
Jordbrukslandskapet i Apulien. Jordbrukslandskapet i Apulien i Italien. Bild: Christin Sandberg Italien,Foggia,Apulien

Det finns små affärer, enkla restauranger och barer. Allt ligger längs ”la pista” som i praktiken är uppdelad i olika delar utifrån var personerna kommer ifrån.

I den första delen bor människor från Mali och Senegal. Lite längre in hittar vi gambianer och nigerianer. Det finns en moské och en kyrka. En kvinna håller på att plocka i ordning på altanen till vad som ser ut att vara en restaurang. I övrigt finns här bara män och unga killar.

En cykelmekaniker står och arbetar omgiven av ett hundratal cyklar. Han har säkert mycket jobb. Ghettot ligger nästan 20 kilometer från regionhuvudstaden Foggia, där all samhällsservice finns.

De flesta som arbetar i jordbruket använder cykeln för att ta sig till och från jordbruksmarken de för tillfället arbetar på. Även om många i ghettot är sysslolösa efter att just ha avslutat tomatsäsongen.

En man cyklar mot ghetto Borgo Mezzanone.
Ghettot ligger nästan 20 kilometer från Foggia där all samhällsservice finns. En man cyklar mot ghetto Borgo Mezzanone. Bild: Christin Sandberg Italien
Borgo Mezzanone.
Borgo Mezzanone. Bild: Christin Sandberg Italien

"Den fjärde maffian"

Förra året sköts fyra personer till döds i en maffiauppgörelse i det lilla jordbrukssamhället San Marco in Lamis utanför Foggia. Morden synliggjorde ett brottssyndikat som har kallats ”den fjärde maffian”, som historiskt har haft kontroll över jordbruket, turismen och senare även droghandeln från Albanien i regionen.

– Den extremt grymma kriminaliteten i Foggia har alltför länge ansetts vara en andra klassens maffia, sade den dåvarande nationella antimaffia-åklagaren Franco Roberti till radiokanalen, Rai 1, dagen efter morden.

Han förklarade att "den fjärde maffian" har kopplats till 300 mord under de senaste 30 åren och att 80 procent av dessa har förblivit ouppklarade.

I de här trakterna produceras även grönsaker som hamnar på finländarnas matbord. Inte långt från platsen där de brutala morden ägde rum finns ett jordbrukskollektiv som bland annat odlar ekologisk broccoli som exporteras till Finland.

Det har varit många turer kring flyktingförläggningen Cara. Efter avslöjanden om missförhållanden, överbeläggning och förekomst av både droger och prostitution i centret sade inrikesministeriet upp kontraktet med den organisation som drev mottagningscentret. Nu pågår en ny upphandling av vem som ska driva det.

Ingen som är i ghettot vill vara där, säger Bajankey Waggeh från Sierra Leone.

– Det är ingen bra plats.

Men om du inte har ett uppehållstillstånd så kan du inte få ett jobbkontrakt. Utan ett kontrakt så är det omöjligt att hyra en lägenhet eller ens ett rum. Och har du inget arbete måste du antingen tigga eller stjäla för att kunna äta, säger han.

– Vi som har jobb hjälper våra bröder i ghettot så att vi alla kan äta oss mätta, säger Waggeh.

Bajankey Waggeh.
Bajankey Waggeh. Bajankey Waggeh. Bild: Christin Sandberg Italien,migrantarbetare,Foggia

Han berättar att det bara är de med tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd som kan få säsongsarbete i jordbruket och har chans att tjäna lite pengar. De som inte har dokument sitter fast i ghettot utan möjlighet att tjäna egna pengar, men med chans att få hjälp av de andra.

– Vi gör inte skillnad på vilket land en person kommer ifrån. Vi är alla afrikanska bröder, det är det enda som räknas, säger Waggeh som i dag har lyckats ta sig ifrån ghettot.― Bajankey Waggeh.

Ibrahim Tore från Gambia bor i ghettot Borgo Mezzanone. Han är på föreningen Baobabs servicekontor inne i ett bostadsområde i Foggia.

– Här får jag hjälp med att förnya mitt uppehållstillstånd, säger han.

Han har varit i Italien i tre år. Under säsongerna arbetar han i jordbruket och han bor i ghettot.

– Det finns ingen annanstans att ta vägen, säger han och berättar att de är nio personer som bor tillsammans och att de inte har någon toalett.

Ibrahim Tore.
Ibrahim Tore beösker föreningen Baobabs servicekontor inne i ett bostadsområde i Foggia. Ibrahim Tore. Bild: Christin Sandberg Italien,Foggia,Apulien,flykting,migrantarbetare

Han och vännerna har själva byggt ett provisoriskt skjul med en slags vattencontainer bakom baracken för att kunna tvätta sig. Det mesta vattnet de dricker och använder för att laga mat köper de på flaska.

– Vattensituationen är ännu värre i några av de andra ghettona, säger läkaren Alessandro Verona från Intersos.

– Det finns ghetton som inte har något vatten alls och dit är det myndigheterna som ansvarar för att frakta vattencontainrar, vilket inte räcker under högsäsongen, fortsätter han.

Det kan innebära att vattnet är slut klockan tre på eftermiddagen.

– Vi har ändå inte upptäckt några sjukdomar som kan härledas till hygienen, säger Verona.

Han menar att det saknas en långsiktig vision om hur de här personerna, varav de flesta är migrantarbetare, ska integreras i samhället.

– De måste få sin vistelse här legaliserad så att de kan ta livet i sina egna händer, säger han.― Läkaren Alessandro Verona
Läkaren Alessandro Verona.
Läkaren Alessandra Verona. Läkaren Alessandro Verona. Bild: Christin Sandberg Italien,flyktingar,Foggia,migrantarbetare

Varje gång Ibrahim Tore behöver hjälp med att förnya sitt uppehållstillstånd eller något annat i den italienska byråkratin vänder han sig till föreningen Baobabs servicekontor.

Ana Shahini och Sylwia Iwan är två av dem som arbetar på servicekontoret och erbjuder hjälp och guidning i samhällsservice för asylsökande och andra med utländskt medborgarskap.

– Visionen är att det här ska vara en interkulturell mötesplats, säger Ana Shahini som själv kom till Italien från Albanien för cirka 20 år sedan.

Porträtt på Ana Shahini.
Ana Shahini. Porträtt på Ana Shahini. Bild: Christin Sandberg Italien,Foggia,migrantarbetare,flyktingar

Hon berättar att de tidigare hade dans- och konstkurser, anordnade språkkurser och middagar, men att verksamheten har reducerats till att lösa praktiska nödsituationer. Framför allt för de många migranter som bor i de 6–7 ghetton som finns runtom i staden.

Lönlöst att riva?

– Framför allt kommer personer hit som behöver hjälp med uppehållstillstånd som måste förnyas, folkbokföring och hur de ska få tillgång till sjukvård. Och så får vi många jobbfrågor också, säger Sylwia Iwan som har sina rötter i Polen.

Sylvia Iwan.
Sylvia Iwan. Sylvia Iwan. Bild: Christin Sandberg Italien,migrantarbetare,Organisation

Hjälpen behövs för annars riskerar de som inte känner till sina rättigheter att luras av andra.

– Med risk för att låta som Salvini (Matteo Salvini, inrikesminister och partiledare för högerpopulistpartiet Lega red. anm.) så måste jag ändå säga att jag tycker att de borde riva ner lägret när de flesta säsongsarbetare lämnar i december, säger Ana Shahini som inte tycker att det är värdigt att människor bor i ett isolerat ghetto.

– Men det finns ju inga alternativ, kontrar hennes kollega Sylwia Iwan, och påpekar att det faktiskt gjordes ett försök att slå ut ett ghetto förra året.

– Dagen efter var de flesta personer tillbaka på samma plats eller hade flyttat till något av de andra ghettona, konstaterar hon.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes