Hoppa till huvudinnehåll

När Finland var fem före att bli fascistiskt

Lapporörelsens era kulminerade i den dramatiska kidnappningen av president Ståhlberg

Det var ett våldets och orons år i Finland. Den högerradikala Lapporörelsen var stark och samlade 12.000 personer till en demonstration som togs emot av Finlands statsledning i Helsingfors. 1930 hade de högerradikala med våld försökt driva igenom många samhällsförändringar och under bara sex månader skjutsat/kidnappat över 250 personer. Men det som kunde ha lett till en statskupp och diktatur, fick ett abrupt slut då man gjorde misstaget att kidnappa Finlands första president.

- De lyckades nästan göra en statskupp, men bara nästan, och detta ’bara nästan’ räddade den finländska demokratin, berättar historikern Aapo Roselius. Han talar om de högerradikala aktivisterna som med våld försökte tvinga fram samhällsförändringar i Finland.

Lapporörelsen. 12.000 demonstrerar på Senatstorget i Helsingfors, 1930

Bild:Roos Rafael/ Helsingfors stadsmuseum/ CC BY 4.0

- Det här skapade skräck, menar Aapo Roselius, som har forskat i den finländska fascismens historia. Han menar att hatretoriken från år 1930 liknar dagens hatretorik. Ett tudelat samhälle, misstro mot politiker, en grupp som ger sig ut för att tolka folkets röst och vilja. Och, år 1930 gav den sig rätten att ta till våld.

Arbetarrörelsens demonstration upplöses av polisen, Helsingfors 1929

Bild: Rönnberg Anton/ Helsingfors stadsmuseum / CC BY 4.0

En kvinna har svimmat efter skottlossning under en kommunistdemonstration 1929

Bild: Yle-arkisto/Otava

En skjutsning var en olaglig kidnappning

Av 30-talets utomparlamentariska påtryckningspolitik, dvs våldsamma laglösa handlingar med politiska motiv, är skjutsningarna de mest kända aktionerna.

Under ett halvt år, mellan maj och oktober 1930, utsattes 254 personer för de högerradikala aktivisternas skjutsningar. Roselius berättar att modellen kom från USA och Ku Klux Klan. Tanken var att visa att man inte ville ha denhär personen inom sin gemenskap genom att föra bort hen.

Den person som skulle skjutsas hämtades ofta om natten och tvingades sedan med våld in i en bil som körde iväg med personen. Många utsattes under resan för hån, förnedring och misshandel. Personen kanske tvingades klä av sig kläderna och sjunga fosterländska sånger, piskades eller skadades på annat sätt, det hände också att någon placerades i en myrstack.

Olika grupper körde varsin etapp beroende på vart den skjutsade skulle föras; till Lappo för förhör, över gränsen till Sovjetunionen eller till en närbelägen skog.

Cirka femtio personer kördes över gränsen, medan andra lämnades i en grannkommuns skog eller vid en vägkant. Tre personer dog under skjutsningen, men ännu fler kom att dö som en följd av våldsamheterna.

Hur var det möjligt, att kidnappa eller försöka kidnappa över 200 människor på ett halvt år? Det var flera personer varje dag. Vem gjorde det och varför? Var det inte olagligt? Varför reagerade inte myndigheterna?

Jag hade redan för länge sedan tagit Johns hand i min, och där satt vi hand i hand. Hur otrygg kan man inte vara i ett rörligt fyrkantigt rum av glas med en revolverman bredvid sig.

Han höll den inte synligt hela tiden, det långa vapnet, en parabellumpistol. Men han tar fram den så att den blir synlig så fort det finns människor i närheten

― ur Ester Ståhlbergs dagbok

Bild: Mikaela Weurlander/YLE/Riksarkivet

Vad skriver tidningarna?

Inför en programhelhet om skjutsningarna, läser jag tidningar från 1930-talet och slås av tonen i rapporteringen.

En dag i september kan rubrikerna i Åbo Underrättelser se ut såhär:

Kommunister i Åbo och omnejd blivit utsatta för våld
Fullmäktigen Salminen togs ur sängen i går morse, fördes till Piispanristi och pryglades
Samma öde drabbade en känd kommunist i St. Marie
― ÅU 10.9.1930

Jag fortsätter läsa. Följande notiser är från samma lokala tidning samma septemberdag. Det handlar om små notiser med våldsamt innehåll.

Nattligt blodsdåd i Pöytis.
Oron i landet har åter krävt ett dödsoffer.
Då man kom för att söka kommunisten sköt han genom fönstret.
― ÅU 10.9.1930

Notiserna om misshandel och bortförande var små. Däremot var rapporteringen om Lapporörelsen och bondemarschen i juli, då tolvtusen personer demonstrerade på Helsingfors gator, stort uppslagen.

Ett problem var att man inte visste vad som var sant. Ett ännu större problem var att man inte visste vem som stödde vem. Roselius berättar att om en journalist eller tidning skrev kritiskt om Lapporrörelsen, kunde det hända att hen följande dag inte behövde komma på jobb.

Den första skjutsningen

Den första skjutsningen utfördes av Lappomän i samband med förstörelsen av tryckeriet ”Työn Ääni” i mars 1930. Då riksdagsledamoten Asser Salo senare försvarade vänstertidningen ”Työn Ääni” i en rättegång i juni, kidnappades han och fördes bort.

Den sista skjutsningen utfördes i oktober.

Efter förstörelsen. Lapporörelsens män förstörde tryckeriet Työn Ääni i Vasa, i mars 1930

Bild:Yle-arkiv/ Pressfoto

Efter förstörelsen, tryckeriet Työn Ääni 1930

Bild: Yle-arkiv/ Pressfoto

Lapporörelsens anhängare reser till Työn Ääni-rättegången

Bild: JV Henriksson/Yle-arkiv/Österbottens museum

Dagen då Työn Ääni-ärendet behandlades i rätten misshandlar Lappomän tryckeriarbetaren Eino Nieminen, juni 1930

Bild: Paavo Poutilainen/ Yle arkiv/Sveriges Radio

Kommunisternas försvarsadvokat, domaren och riksdagsmannen, Asser Salo tvingas in i en bil. Texten på fotot lyder: "Asseri autohon". Det här var den första skjutsningen.

Bild: Yle-arkiv/Museiverket

Våld, terror och retorik år 1930

Skjutsningarna utfördes av högerradikala aktivister varav många var sk. Lappomän eller hade kontakt med Lapporörelsen, som var den mest kända av ett stort antal högerradikala rörelser under denhär tiden. Lapporörelsen hade stöd av många medlemmar inom skyddskårerna och frontmannaföreningen, och via dem kunde man bygga upp ett nationellt nätverk.

- De högerradikala menade att politikerna hade misslyckats, att det borgerliga blocket i demokratins namn gjort för stora eftergifter till vänsterblocket, förklarar Roselius.

Kommunistlagarna behandlas i riksdagen. Lappoledaren Vihtori Kosola följer med på läktaren (tredje från vänster)

Bild: Yle-arkiv/Finlands nationalmuseum

Målet var att förbjuda kommunister och socialister att verka offentligt, man ville också inskränka på pressfriheten och rösträtten. En del ville införa diktatur, och en del ville också ha ett Storfinland.

De kommunistiska riksdagmännen avlägsnar sig från riksdagshuset efter att kommunistlagarna godkänts

Bild: Yle-arkiv/Otava

Våldet år 1930 var en form av påtryckningspolitik, och skjutsningarna en del av den politiken. Men inte den enda. Dessutom förstörde man tryckerier och arbetarlokaler, och utövade våld mot personer och institutioner. Aktivisterna ville se ett Finland de upplevde att de hade kämpat för år 1918; ett vitt Finland. Och hatretoriken var hård, menar Roselius. Enligt de högerradikala skulle ”landsförrädarna och bolsjevikerna bort” och ”Finland hållas vitt”.

Lapporörelsens anhängare bommar till Folkets hus i Lappo

Bild: Yle-arkiv/ Pressfoto

Presidenten är kidnappad!

De högerradikala aktivisterna lyckades inte bara genomföra hundratals skjutsningar utan rättsliga följder, det såkallade bondemarschen samlade dessutom 12.000 människor till en demonstration som togs emot av den finländska statsledningen. Tillsammans med Lappo-ledaren Vihtori Kosola stod presidenten, statsministern och C G Mannerheim på Senatstorget i Helsingfors.

Det kunde ha varit en början till en statskupp, men det som sedan skulle bli en stor markering blev istället den våldsamma skjutsningsvågens slut.

I mitten av oktober kidnappades ett riktigt känt namn, Finlands första president K J Ståhlberg.

Bilen som presidentparet skjutsades i

Bild: Yle-arkiv/Finlands nationalmuseum

Det var under hans och fru Ester Ståhlbergs morgonpromenad på Brändö i Helsingfors som de möttes av en mörkgrön Chevrolet.

K J Ståhlberg lyftes in i bilen, och fru Ester Ståhlberg krävde att få följa med. Så följde en resa på 700 kilometer under pistolhot mot den ryska gränsen, en resa som beskrevs noggrant av Ester, som också var författare och senare skrev ner resans alla händelser i sin dagbok.

Ester Ståhlberg skriver dagbok

Bild: Holmberg. E/ Helsingfors stadsmuseum/CC BY 4.0

Den skjutsningen slutade med ett bakslag för aktivisterna, då männen som skulle slutföra skjutsningen aldrig dök upp i Joensuu. Händelsen väckte stor uppmärksamhet, och då presidentparet följande dag reste tillbaka hem till Helsingfors möttes de av stora människomassor längs hemvägen. Människorna överräckte blommor, sjöng sånger och visade med sitt stöd till presidentparet att de tog avstånd från våldet.

Ester och KJ Ståhlberg på väg hem efter skjutsningen

Bild: Okänd fotograf/ Helsingfors stadsmuseum

Varför gjorde inte Lapporörelsen statskupp sommaren 1930, då när den var så stark? Finns det ett svar på den frågan, eller vet man inte?

- En av orsakerna till att rörelsen inte tog makten var att regeringen och statsledningen böjde sig för Lappomännens krav. Presidenten, statsministern, Mannerheim och Kosola stod tillsammans på Senatstorget och tog emot bondemarschen. Regeringen höll på med kommunistlagarna, Kallios regering fick gå och en ny regering formades enligt Lappomännens krav.

Bondemarschen tas emot av Finlands politiska ledning på Senatstorget

Bild: Roos Rafael / Helsingfors stadsmuseum (CC BY 4.0)

- Statsledningen gick alltså med på mer eller mindre alla rörelsens krav, och i en dylik situation fanns det inte plats för en statskupp. När riksdagen inte godkände de av Lapporörelsen krävda kommunistlagarna med 2/3 majoritet, upplöstes riksdagen av president Relander. Så det demokratiska systemet sattes verkligen under press.

Valreklam 1929

Bild: Yle-arkiv/ Folkets arkiv

Valreklam 1930-talet

Bild: Mustakallio Hannes/ Helsingfors stadsmuseum/ CC BY 4.0

- Intressant är också att fundera på varför en statskupp inte blev av heller senare, efter sommaren 1930. Här tror jag att orsaken ligger i de starka mittenkrafterna inom finsk politik. Laglighetslinjen fick kraft och det som vissa trodde skulle bli en inledning på en Lappoperiod, blev i själva verket dess slutfas, åtminstone med tanke på politisk makt.

- Lapporörelsen helt enkelt kramades ihjäl av statsledningen.

12 000 män demonstrerar på gatorna i Helsingfors 1930

Bild: Roos Rafael / Helsingfors stadsmuseum (CC BY 4.0)

Hur slutade Finlands största politiska skandal?

- Skjutsningen av paret Ståhlbergs blev en vändpunkt. De gick helt enkelt för långt, menar Roselius. Eller, för att tala med ett aktivistspråk; folket vände sig emot dem.

Rättsväsendet som hade misslyckats med sin uppgift under sommaren, började nu utreda inte bara skjutsningen av presidentparet utan också andra olagliga kidnappningar.

Det visade sig att bakom skjutsningen av Ståhlberg gick vägarna upp till det högsta skiktet inom Finlands armé. Men trots att förhören var många och utredningarna massiva, är det fortfarande oklart hur det riktigt gick till.

Mäntsälä-upproret

Ett och ett halvt år senare försökte Lapporörelsen göra en statskupp. Men då var det för sent. Lapporörelsen hade missat chansen 1930. Nu hade tiden kört förbi Lapporörelsen. Det sk. Mäntsäläupproret misslyckades, och efter det förbjöds Lapporörelsen. Svinhufvud, som hade haft stöd av Lapporörelsen, var nu president, han uppmanade Lappomännen att åka hem. Då gav Lappomännen upp.

Så slutade Lapporörelsens historia, men andra högerradikala rörelser grundades i stället. De nya högerradikala rörelserna utövade inte våld och olagligheter på samma sätt som Lapporörelsen hade gjort.

Lapporörelsens ledare Kosola i Fosterländska förbundets kostym

Bild: Kurt Nyberg/Yle-arkiv/Österbottens museum

Många som varit verksamma inom Lapporrörelsen övergick till Fosterländska förbundet

Bild: Yle-arkiv/Museiverket

Presidentfrun och författaren Ester Ståhlbergs dagboksanteckningar fungerar som röd tråd för en poddserie som behandlar skjutsningarna och samhällsklimatet i Finland 1930. Vi hör också ett arkivklipp med Jukka Janné, mannen som kidnappade paret Ståhlberg.

Böcker och forskning om skjutsningarna:

- Den prisbelönta boken ”Suomalaiset fasistit, mustan sarastuksen airuet” (2016) av författarna Oula Silvennoinen, Marko Tikka och Aapo Roselius kom ut på svenska i september 2018

- Författaren och presidentfrun Ester Ståhlberg skrev dagbok. Hennes dagböcker mellan åren 1920 och 1947 publicerades i mitten på 80-talet. (Hilkka och Olli Vitikka)

- Högerradikala aktivisten Paavo Susitaival gjorde flera intervjuer med högeraktivister i mitten på 50-talet. Han intervjuade också Jukka Janné som planerade och utförde kidnappningen av presidentparet Ståhlberg.

- Forskaren Veli-Pekka Lehtola har skrivit om president Ståhlbergs skjutsning och historikern historikern Juha Siltala om Lapporörelsen och skjutsningarna. Försvarsminister Jussi Niinistö har doktorerat på Paavo Susitaival.

Kommentarer