Hoppa till huvudinnehåll

Musiklärare Marina Lindholm: ”Faktum är att koncentrationen är sämre hos dagens barn"

Bild på musicerande elever i skolklass.
Musiklektion med 7D i Hagelstamska skolan. Bild på musicerande elever i skolklass. Bild: Andrea Nordqvist/Yle musikundervisning,grundskolan,musik

- Jag tycker om den här högen. Jag tycker om de här tjugo fast man ibland skulle ha lust att stänga in dem i musiksalen och låsa dörren från utsidan och gå på kaffe! utbrister musiklärare Marina Lindholm med ett skratt. Utmaningarna till trots älskar hon sitt yrke och sina elever.

”Högen” Marina Lindholm talar om är hennes sjundeklassister i Hagelstamska skolan i Grankulla. Hon har precis avslutat en fartfylld musiklektion med 7D.

Lindholm har jobbat som musiklärare i Grankulla i 30 år och inledde sitt värv redan under studietiden. Just nu har hon hand om sjuorna och dessutom hela gymnasiet.

Hon har undervisat i såväl lågstadiet, högstadiet som gymnasiet och är också didaktiklärare vid Sibelius-Akademin. Vidare har hon skrivit läroböcker i musik, så perspektivet är brett.

Marina Lindholm kan se skillnader i hur eleverna orkar koncentrera sig. Mellan sexor och sjuor är skillnaden inte speciellt stor men ju högre upp i tonåren eleverna kommer, desto mera livat blir det.

De olika åldersfaserna kompletterar dock varandra och det är en del av charmen i yrket.

- I gymnasiet har man förstås mera arbetsro; de orkar ju koncentrera sig på ett helt annat sätt. Och när jag ännu får sätta Sibelius-Akademin till och får undervisa sådana som ska bli musiklärare och är 20+ så har jag ju hela skalan. Det är verkligt roligt.

Musiklärare Marina Lindholm sitter vid pianot i musikklassen.
Marina Lindholm i musiksalen i Hagelstamska skolan. Musiklärare Marina Lindholm sitter vid pianot i musikklassen. Bild: Andrea Nordqvist/Yle musiklärare

Bekantar man sig med läroplanen för musikundervisningen i grundskolan inser man snabbt att målsättningarna är väldigt ambitiösa.

På sjuan är musikundervisningen obligatorisk för alla elever, men på åttan och nian är det tillval som gäller.

- Undervisningen är väldigt mångsidig med sjuorna. De ska både sjunga och de ska fungera i grupp. De ska få spela olika instrument; både melodiinstrument, rytminstrument och ackordinstrument. Dessutom ska de röra sig till musik och de ska kunna diskutera musik.

Men en utmaning är större än de övriga.

- Faktum är nog att koncentrationen är sämre hos dagens barn. Och den där förmågan att lyssna, att kunna sitta och bara lyssna, det är kanske något som jag är mest orolig för.

Det behöver inte vara perfekt. Huvudsaken att man övar och tränar och prövar lite.

Eleverna ska också lära sig använda olika musiktermer. På sjuan går man dessutom in på hur musiken inverkar på välbefinnandet.

Tanken är att hjälpa eleverna hitta musik som kan stöda dem själva i olika situationer, till exempel då de är glada, ledsna eller arga. Musiken kan också underlätta koncentrationen.

Eleverna ska kunna arbeta långsiktigt.

- Det här kräver faktiskt tålamod, att du börjar med ett instrument som du kanske aldrig förr har rört vid. Att man inte ger upp strax. Jag tycker att jag konstant säger åt mina elever att ni inte behöver kunna det genast. Ni behöver inte kunna få allt att funka, men ge inte upp. Det behöver inte vara perfekt. Huvudsaken att man övar och tränar och prövar lite.

Gitarrer, trummor och musikinstrument i bakre delen av musikklassen.
Instrument att bemästra. Gitarrer, trummor och musikinstrument i bakre delen av musikklassen. Bild: Andrea Nordqvist/Yle musikinstrument,gitarr,trummor

Koncentrationen en utmaning

Marina Lindholm ser koncentrationen som en av de största utmaningarna i skolklasserna i dag. Mobiltelefonerna är enligt henne en betydande orsak bakom den försämrade koncentrationen.

- Spännvidden är jättekort.

En del elever anser att de inte kan koncentrera sig utan sina telefoner.

- Men om man har telefonen i famnen så inte koncentrerar man sig då heller på det som görs i klassen.

Själv har Lindholm löst problemet genom att hon genast vid terminsstarten i augusti gjorde klart för sina sjuor att telefonerna läggs på bordet bakom katedern under lektionstid.

- Jag måste säga att jag har betydligt bättre arbetsro med mina sjuor nu, sedan jag har sagt helt klart att telefonen bort. Den får inte finnas i fickan, den får inte finnas i väskan. Den är här på bordet bakom mig.

Skolelever sitter med mobiltelefoner i händerna på musiklektionen.
Elever och mobiler. Telefonerna plockas fram endast då de behövs i undervisningen. Skolelever sitter med mobiltelefoner i händerna på musiklektionen. Bild: Andrea Nordqvist/Yle mobiltelefoner,skolelever

Mörkrädd av erfarenheter i Musikhuset

Lindholm berättar om en konsert hon ordnade i Musikhuset med anledning av Finlands 100-årsjubileum i fjol.

Närmare 6000 elever deltog i konserterna i Musikhuset och uppe i Vasa deltog över 2000. Programmet bestod av bland annat jazz, folkmusik och konstmusik.

- Jag tänkte att jag inte bjuder på popmusik som de lyssnar på annars, utan nu tar vi lite och vidgar vyerna. Vi hade valt korta stycken, de klassiska styckena var två minuter långa.

Eleverna hade haft möjlighet att lyssna på styckena och jobba på dem i skolorna. Enligt responsen tyckte de flesta att det var roligt. Men negativ respons förekom också.

- Den responsen var att det var tråkigt att bara sitta stilla. Och till saken hör att till varje musikstycke fanns det bilder, så för dem som är visuella fanns det något att vila ögonen på.

Var vi än rör oss så måste vi kunna lyssna på andra människor och uppfatta budskap.

Men kritiken kom inte enbart från elevhåll.

- Det som gör mig lite mörkrädd är att det också bland lärarna fanns några som hade svarat att det var för lite interaktion; att det hände för lite.

Lindholm oroas över att allt fler inte längre verkar orka sitta stilla och lyssna ens en liten stund.

- Var vi än rör oss så måste vi kunna lyssna på andra människor och uppfatta budskap. Om vi inte ger oss tid och inte sätter oss ner, och har förlorat den här förmågan, så då är vi nog illa ute.

Målning av tre kvinnor som spelar flöjt och mandolin.
Målning av tre kvinnor som spelar flöjt och mandolin. Bild: Andrea Nordqvist/Yle målningar,konstverk,instrument,flöjt,mandolin

Det konkreta musicerandet är bäst enligt eleverna

Dags att fråga några elever i Hagelstamska skolan vad de tycker om musikundervisningen.

- Det krävs lite mera koncentration och fokus, beskriver Konrad, "Konni", Harms skillnaden mellan undervisningen i lågstadiet och högstadiet.

- Det har varit roligt – det är kiva att få spela instrument. Och så har man lärt sig spela ukulele till exempel, som vi inte gjorde så mycket i lågstadiet, berättar Sofia Lundberg.

Konni Harms och Sofia Lundberg är sjundeklassister och Marina Lindholms elever. I frågande stund har de hunnit ha endast fem musiklektioner i högstadiet.

Elever sitter i ring och spelar ukulele medan musiklärare Marina Lindholm ackompanjerar vid pianot.
Ukulelen är pop. Elever sitter i ring och spelar ukulele medan musiklärare Marina Lindholm ackompanjerar vid pianot. Bild: Andrea Nordqvist/Yle musikundervisning

Robin Hansson och Vilma Mannonen går på nian och har valt musik som tillvalsämne. Robin berättar att han spelar gitarr på fritiden medan Vilma sjunger.

- Lektionerna är jättekiva och mångsidiga och jag tycker om att man inte fokuserar på bara en musikstil, utan vi går igenom alla möjliga olika musikstilar, anser Vilma.

- Vi spelar ju olika sånger och lär oss olika instrument och prövar lite och så. Just nu håller vi på och gör egna sånger i grupper. Vi gör vår egen sång helt från scratch, belyser Robin.

Vad tycker eleverna är det bästa med musikundervisningen i högstadiet?

- Hm, en bra fråga. Jag tycker nog kanske att det är att spela bra sånger, funderar Robin.

- Att vi får pröva på olika instrument och spela mångsidigt. Och att vi får sjunga trevliga sånger, sammanfattar Sofia.

Olika slag av trummor.
Sju sorters trummor. Olika slag av trummor. Bild: Andrea Nordqvist/Yle trummor

På det hela taget är eleverna nöjda med sin musikundervisning. På frågan om vad som känns tråkigt stavas svaren teori i olika former: musikteori, -historia och -kultur.

Det konkreta är det roligaste – att få musicera själv; spela och sjunga.

Musiken är viktig också på fritiden. Konni gillar rapmusik, medan Vilma föredrar alternative.

Sofia har ingen specifik favoritmusikstil men lyssnar mycket på popmusik. Också Robin är lite av en allätare när det gäller musikstilar.

Musiken flödar främst från olika streamingtjänster som till exempel Spotify. Varken radion eller radions musikkanaler står vidare högt i kurs – radion är ett nöje främst under bilfärder.

Men mot förmodan är chauffören inte enväldig diktator i sammanhanget; ungdomarna får ofta säga sitt om urvalet. Konni nämner till exempel att Loop är hans favoritkanal i bilen.

Närbild på svart elgitarr och förstärkare i musikklass.
Närbild på svart elgitarr och förstärkare i musikklass. Bild: Andrea Nordqvist/Yle elgitarr,förstärkare

Ingen traumatisk solosång inför klassen…

Äldre generationer minns måhända sångproven i skolan; då man skulle stå ensam och sjunga inför hela klassen.

I lågstadiet tvingades till exempel jag och mina skolkamrater en och en, i tur och ordning, sjunga Vem kan segla förutan vind inför resten av klassen.

Det här kan man väl inte utsättas för längre?

- Nej, jag beklagar! utropar Marina Lindholm.

Hon har konfronterats med dessa oförglömliga trauman bland annat vid plankanten på sönernas fotbollsträningar, då hon presenterat sig för övriga föräldrar.

- Då man säger att man jobbar som musiklärare så är första reaktionen hos ens jämnåriga: hjälp – oj fy – usch! Och så får man säga att nej, det är förhoppningsvis en förgången tid, att ingen bedöms för sin sångröst och ingen har mera sångprov.

Men visst finns sången fortfarande med i undervisningen.

- Vi sjunger nog, det hör också till förstås; att de ska lära sig använda rösten. Och vi talar om målbrottet och sådant.

Musiklärare Marina Lindholm står mitt i klassen och instruerar elever som sitter i ring med musikinstrument i famnen.
Spel och sång i samspel. Musiklärare Marina Lindholm står mitt i klassen och instruerar elever som sitter i ring med musikinstrument i famnen. Bild: Andrea Nordqvist/Yle musikundervisning

Tråkig teori, eller…?

Frågar man eleverna om musikundervisningen smäller som sagt det konkreta musicerandet högst. Men teorin behöver inte heller vara tråkig.

- Skulle du fråga dem så här nu att tycker du om musikhissa så skulle de säkert säga ”nä” för de tänker på teori och tråkiga lektioner. Och så vet de inte ens riktigt vad det är, menar Marina Lindholm.

Men enligt Lindholm är det till mångt och mycket en fråga om hur man framställer det.

- Det är ju min uppgift som lärare att få det intressant. Nog lyckas man väcka intresse.

Det gäller att försöka hitta på de rätta knepen.

Det är alltid sådant som är – oj då – något häftigt!

- Jag behöver inte alltid komma in och säga att nu ska vi tala om Mozart i dag. Utan jag sätter på musik och så börjar vi lyssna och analysera och kolla vad det är. Eller så kikar vi på foton som jag har tagit.

Lindholm konstaterar att man som lärare jobbar hela tiden. Hon kan till exempel visa foton som hon har tagit i Salzburg då hon besökt Mozarts födelsehem.

Ofta väcks intresset genom att ta det lite bakvägen. Man kan till exempel fundera över varför Beethoven blev döv.

- Det är alltid sådant som är – oj då – något häftigt, och så kommer vi till själva musiken, eller till kläderna eller till något annat.

I grundskolan kommer musikhistorian främst på sexan. På sjuan blir det mera populärmusikhistoria. Under vårterminen får Marina Lindholms elever börja beta av 1950-talet.

- Vi talar om punken och vi tittar på gamla discolåtar, som de ju kan ännu. Och kollar vad det är som har lett till att de lyssnar på den populärmusik som de lyssnar på i dag. Varifrån har det börjat?

En plansch av Mozart skymtar bakom en rad gitarrer som hänger i taket.
En plansch av Mozart skymtar bakom en rad gitarrer som hänger i taket. Bild: Andrea Nordqvist/Yle gitarr,Wolfgang Amadeus Mozart

Förutom musikhistoria borde eleverna också på ett eller annat sätt bemästra grunderna i musikteori. Men i Lindholms undervisning tas den inte upp som sådan och några regelrätta prov i musikteori har hon inte.

- Nu måste jag ju bekänna att så didaktiklektor som jag är så tar jag inte egentligen upp teorin; de har aldrig ett teoriprov, utan den kommer där på sidan om.

Det räcker att eleverna lär sig följa med i notpappren. Att de kan räkna till fyra fjärdedelar och byta ackord.

- Inte behöver de kunna en massa teori som de inte har någon praktisk användning av. Största delen av teorin kommer utan att de märker det, på sidan om. Så att något teoriprov har nog inte mina någonsin.

Boomwhackers och elever som spelar på dem.
Boomwhackers hör till de enklare instrumenten. Boomwhackers och elever som spelar på dem. Bild: Andrea Nordqvist/Yle musikinstrument,Boomwhacker

Men så kan det finnas elever som varken är särskilt intresserade av musicerande eller musikteori. I synnerhet om man anser sig vara omusikalisk kan det kännas jobbigt att engagera sig.

Hur få sådana elever att hänga med?

- Man måste vara väldigt systematisk. Man måste börja på en sådan nivå med instrumenten att man hinner bli van med dem och får dem att funka.

Kluriga noter som vimlar framför ögonen behöver man inte heller oroa sig för. Också specialbarn och barn med olika styrkor och förutsättningar hänger med.

- Jag använder ett eget färgsystem som jag har skrivit in i lågstadieläroböckerna redan för typ 15–20 år sedan. Så det betyder att de som är visuella kan titta på färgerna och hitta ackorden.

Färgade noter som underlättar lärandet.
Färgglatt och visuellt... Färgade noter som underlättar lärandet. Bild: Andrea Nordqvist/Yle Noter
Overheadprojektion där det står: "Blues från D", med noterna färgade i olika färger.
... med klargörande projektioner. Overheadprojektion där det står: "Blues från D", med noterna färgade i olika färger. Bild: Andrea Nordqvist/Yle Noter,Overheadprojektor

Det finns således många sätt att ta till sig och lära sig. Och det är det Marina Lindholm upplever är utmaningen i musiklärarjobbet.

- Det är ju det jag hela tiden funderar på – hur får jag alla att musicera? Hur får jag alla att lära sig spela ackord på pianot fast de inte kan läsa noter och fast de kanske inte har ett piano hemma?

Att lyckas med detta och få hela gänget med på noterna är belönande.

- Det är ju jätteroligt – det är det bästa jag vet!

Bokuppslag som beskriver bodyrytmik.
Bodyrytmik, eller body percussion, är en metod där man använder kroppen som rytminstrument. Bokuppslag som beskriver bodyrytmik. Bild: Andrea Nordqvist/Yle body percussion,Rytmik

Musik är manna för hjärnan

Forskning har visat att både musik, teater och dans – konst överlag – stimulerar hjärnverksamheten på olika sätt. Vidare har det sagts att kulturell aktivitet och ett långt liv har ett samband.

- Jag läste någonstans att forskare vid Karolinska Institutet hade försökt identifiera faktorer som leder till skolframgång. De hittade en, och det var musicerande, berättar Marina Lindholm.

Att spela musik för fostret i magen då man är gravid lär också vara gynnsamt.

- Jag minns att jag hade en eldsjäl till lärare i musikhistoria när jag studerade vid Sibelius-Akademin och han berättade då när han blev pappa att de satte hörlurar på magen på mamman och spelade musik. Så jag gjorde det med mina båda söner. Och jag sjöng för dem, de hade varsin sång som jag sjöng alla kvällar.

Testet med hörlurar på magen gav spännande resultat.

- Jag minns inte vilken av sönerna det var, men den ena reagerade inte alls på rockmusik men på Bach – barockmusik som är väldigt rytmisk – så då vaknade den där babyn i magen till liv…

Röd plansch med texten: "Kreativitet" upphängd på en vit tegelvägg.
Röd plansch med texten: "Kreativitet" upphängd på en vit tegelvägg. Bild: Andrea Nordqvist/Yle kreativitet

Att älska sitt yrke

Det går inte att ta miste på att Marina Lindholm älskar sitt yrke. Och visst verkar det vara mer än belönande.

- Det bästa är nog egentligen att se hur eleverna och studerandena blir ivriga. Det är ju lite som att vara missionär; att väcka det där intresset för musiken.

Och det fungerar vice versa – ungdomarna kan en massa om olika slags musik som inte Lindholm kan.

- Så jag lär ju mig här också.

Eleverna är elixiret och skapar entusiasmen.

Stor grupp och ståhej är definitivt Marina Lindholms grej.

- Jag tycker om den här högen. Jag tycker om de här tjugo fast man ibland skulle ha lust att stänga in dem i musiksalen och låsa dörren från utsidan och gå på kaffe! Men det är mycket sällan – det är nog alldeles ljuvligt!

Handritad bild av pianotangenter och noter upphängd på vit tegelvägg.
Handritad bild av pianotangenter och noter upphängd på vit tegelvägg. Bild: Andrea Nordqvist/Yle Noter,piano

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje