Hoppa till huvudinnehåll

Vill du sväva ovan molnen? I Nasas framtidsvision är det just det vi gör – på Venus

Nasas konceptstudie av luftskepp ovanför Venus.
Nasas konceptstudie av luftskepp ovanför Venus. Bild: Nasa Nasa,Planeten Venus

Medan de flesta futurister förbereder sig på mänsklighetens framtid på Mars, finns det de som väljer att vända blicken åt andra hållet. Mot Venus, jordens närmaste granne i riktningen inåt mot solen.

Nasa har också tagit den här möjligheten i beaktande. De har en konceptstudie med namnet HAVOC (High Altitude Venus Operational Concept). I den har man skissat upp en framtida mänsklig närvaro på Venus.

Solsystemets helvete

Venus kunde vara jordens tvillingplanet. Till storleken motsvarar den ungefär jorden, den är aningen mindre, men betydligt närmare jordens mått än den klart mindre Mars.

Men där tar likheterna slut. Venus är, i brist på en bättre beskrivning, rena rama helvetet.

På Venus råder en super-växthuseffekt; atmosfären består av 97% koldioxid. Det är ungefär så som Jorden skulle se ut om allt kol som nu finns bundet i marken och i växtligheten frigjordes i atmosfären.

Venus och jorden i jämförelse.
Som två väldigt olika bär (bilden av Venus bygger på en global radarstudie av planetens yta). Venus och jorden i jämförelse. Planeten Venus,jorden

Temperaturen på Venus yta närmar sig 460 grader, vilket är hetare än på Merkurius trots att Venus är dubbelt längre bort från solen än Merkurius.

Det är så hett på Venus att det ”snöar” bly och vismut på de högre bergstopparna och pölar av smält bly förekommer på ytan. Det regnar också svavelsyra.

Och bara det atmosfäriska trycket skulle vara nog för att krossa en människa. Det atmosfäriska trycket på ”havsnivå” på Venus motsvarar trycket som råder på 900 meters djup i våra hav.

Sväva på moln

Med andra ord så skulle det vara fullständigt omöjligt att tänka sig ens en kortare vistelse på Venus yta. De rymdsonder som har lyckats landa på planeten har bara ”överlevt” någon enstaka timme trots att de har varit särskilt härdade för den sortens förhållanden.

NASA tänker sig därför inte att man skulle landa på Venus, utan snarare att man skulle sväva på Venus tjocka molntäcke. Nasas konceptstudie föreställer sig luftskepp som svävar mellan 50 och 60 kilometer över ytan.

Nasas vision av hur man skulle dyka ned i Venus atmosfär.
Nasas vision av hur man skulle dyka ned i Venus atmosfär. Nasas vision av hur man skulle dyka ned i Venus atmosfär. Bild: Nasa Nasa,Planeten Venus

Så högt uppe ovanför Venus är lufttrycket ungefär hälften av trycket här på jordytan. Det motsvarar trycket som råder på toppen av Kilimanjaro. Så ingen tryckdräkt skulle behövas där.

Temperaturen är också riktigt behaglig, mellan 20 och 30 grader Celsius. Så luftskeppens boendemoduler skulle varken behöva vara tryckhärdade eller värmeisolerade.

Tekniken för en dylik Venus-zeppelinare är inte värst exotisk, den existerar i stora drag redan nu.

Frätande moln

Venus-luftskeppet skulle hur som helst behöva vara klädd med någon sorts syrabeständigt material, för molnen ovanför Venus består på den höjden av svavelsyra.

Men det här är inte ett oöverkomligt problem, vi har gott om syrabeständiga material som skulle klara av de här förhållandena, inklusive teflon och flera olika sorters plast.

Att vistas ”utomhus” på en utsiktsplattform skulle inte heller vara ett problem, så länge du har din syrabeständiga dräkt på dig.

Venus sedd från jorden.
Venus, "morgonstjärnan", sedd från jorden. Venus sedd från jorden. Planeten Venus,planeter

Själva ballongdelen i Venus-zeppelinaren kunde vara fylld med vanlig jordisk luft, en likadan kväve-syre-blandning som den som vi andas här. Jordisk luft är lättare än den omgivande atmosfären på Venus, så den skulle hålla luftskeppet svävande utan problem.

Dessutom kunde man använda luften i ballongen till att andas.

Och den hårda strålningen från solen skulle man inte heller behöva oroa sig för, den skulle Venus tjocka atmosfär skydda Mars-zeppelinarens besättning från.

Den lilla frågan "varför?"

Innan vi börjar föreställa oss hela svävande städer ovan molnen på Venus, i stil med Lando Calrissians "Cloud City" från Stjärnornas krig, så måste vi ställa en relevant frågan: Vilken skulle poängen vara med att guppa omkring ovanpå Venus molnhav?

Åtminstone till en början skulle det huvudsakligen handla om enskilda små, obemannade zeppelinare för vetenskapliga syften. Som till exempel att utreda huruvida det kan existera liv i de övre luftlagren på Venus.

Konstnärlig vision av framtida svävande koloni på Venus.
Konstnärlig vision av framtida svävande koloni på Venus ELLER Cloud City från Star Wars? Avgör själv. Konstnärlig vision av framtida svävande koloni på Venus. Bild: Wookiepedia Planeten Venus,futurism

Vi känner till så kallade extremofila organismer här på jorden som utan problem kunde klara av de syramättade molnen högt ovanför Venus. Arkéer som Acidianus infernus klarar galant av de frätande förhållandena i de heta vulkaniska sjöarna på Island och i Italien.

Höga höjder är inte heller något problem för livet. Luftburna mikrober trivs också högt uppe i de jordiska molnen.

Därmed inte sagt att det nödvändigtvis måste finnas liv, ens på mikrobstadiet, i de övre molnlagren på Venus, men en expedition av den sorten som Nasa föreställer sig med HAVOC skulle vara en ypperlig chans att avgöra den saken.

Lärdomar för klimatforskare

Sedan finns det ju också nyttiga lärdomar som atmosfär- och klimatforskarna kunde ta med sig hem från en sådan expedition. Det skulle knappast vara möjligt för jordens globala uppvärmning att skena iväg så till den grad bortom all kontroll som på Venus, men vi kan ändå lära oss ett och annat av Venus förhållanden.

Venus låter oss ana de mest extrema uttrycksformerna för en växthuseffekt som kan drabba en planet. Genom att spegla skeendena i jordens atmosfär mot det som har hänt på jordens tvillingplanet Venus kan vi åtminstone testa de extrema gränserna för våra egna klimatmodeller.

Ännu på 1950-talet var det många som trodde att Venus tjocka molntäcke dolde frodiga regnskogar där dinosaurieliknande djur och andra exotiska livsformer levde.

I dag vet vi sanningen: inga regnskogar och inga Venus-dinosaurier finns där nere under molnen, bara ett stekhett inferno.

Venus är worst case-scenariot som vi till varje pris vill undvika i framtiden, ens i en mycket mildare variant.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap