Hoppa till huvudinnehåll

Sara Ehnholm Hielm vinner Svenska Yles litteraturpris – gläds över att boken uppmärksammas för annat än skvallervärdet

Sara Ehnholm Hielm.
Sara Ehnholm Hielm. Sara Ehnholm Hielm. Bild: Yle/Ylva Perera författare,sara ehnholm hielm

Essäboken Och hjärtat, det var mitt belönas med Svenska Yles litteraturpris för att den “öppnar upp för en välkommen ärlighet i Svenskfinlands kulturkretsar och trotsar en uråldrig uppmaning till kvinnlig tystnad”. För Sara Ehnholm Hielm handlar boken om att göra upp med sina illusioner, vara sann mot sig själv, och locka andra att göra det samma.

– När Maria Lundström ringde tog det otroligt länge för mig att förstå att hon ville berätta att priset hade gått till mig, inte till någon av förlagets författare, säger Sara Ehnholm Hielm, som är förläggare, kritiker, essäist - och vinnare av Svenska Yles litteraturpris 2018.

Sara Ehnholm Hielm.
Sara Ehnholm Hielm med vinnarboken "Och hjärtat det var mitt". Sara Ehnholm Hielm. Bild: Yle/Ylva Perera författare,sara ehnholm hielm

Hennes debutbok Och hjärtat, det var mitt (Förlaget) var den som föll juryn Anne Hietanen och Ida Henrikson mest i smaken av årets finlandssvenska skönlitterära utgivning.

HIETANEN OCH HENRIKSONS PRISMOTIVERING

Svenska Yles Litteraturpris 2018 går till Sara Ehnholm Hielms “Och hjärtat, det var mitt” – en essäsamling som hos juryn väcker lusten att läsa, skriva och leva

”Jag vill inte ha vad jag begär. Jag vill ha vad jag har - men jag begär det inte. Det är en plågsam tudelning” skriver Sara Ehnholm Hielm i sin essäsamling Och hjärtat, det var mitt.

Ehnholm Hielm, som jämte sin karriär som redaktör och förläggare nu debuterar som författare, skriver intensivt och passionerat om både det privata och det allmänmänskliga. Det handlar om inget mindre än vad det innebär att vara människa, och om orden som hjälper oss på vägen.

Ehnholm Hielms språk är givmilt och fyllt av lust. Lust efter liv, som kan hittas på en terass i Rom eller på ett hustak i Helsingfors mitt i natten, men ännu oftare i texter av dem som gått före oss. Författaren låter sig inspireras av Simone de Beauvoir, Maggie Nelson, Elena Ferrante och Marguerite Duras.

Likt sina litterära systrar tar sig Ehnholm Hielm med stort mod an essäistiken, en av tradition övervägande manlig domän, och driver genren i en ny riktning.

Författaren har ett ömsom sårbart, ömsom självmedvetet berättande, där jaget för ett nyanserat samtal med nuet och de litterära referenserna. Tonen tillåts vara känslostyrd och djupt analytisk på samma gång. Det teoretiska blir i högsta grad levande och relevant.

Med en stadig grund i de litterära kvaliteterna öppnar verket också upp för en välkommen ärlighet i Svenskfinlands kulturkretsar och trotsar dessutom en uråldrig uppmaning till kvinnlig tystnad.

Framförallt är Och hjärtat, det var mitt en kärleksförklaring till litteraturen. Den väcker lusten att läsa, skriva och leva.

För Ehnholm Hielm är det en utmärkelse som betyder mycket.

– Jag är otroligt glad framför allt därför att det här är en bok som har diskuterats på många olika sätt, men det jag ville skriva var ju litteratur, och därför betyder det massor att få ett litteraturpris, säger Ehnholm Hielm.

Sanningen i och bortom illusionerna

Litteraturpriset har således flera gränsöverskridande aspekter i år. Dels att pristagaren Sara Ehnholm Hielm är både en debutant och en etablerad figur på det litterära fältet i egenskap av förläggare på Förlaget.

Dels att Och hjärtat, det var mitt inte är renodlad fiktion, utan skriver in sig i en autofiktiv essätradition i samma anda som amerikanska samtida essäister som Maggie Nelson och Chris Kraus.

Boken "Och hjärtat, det var mitt".
Vinnarboken "Och hjärtat, det var mitt". Boken "Och hjärtat, det var mitt". Bild: y Bok,Och hjärtat, det var mitt

Den både skrevs och utspelar sig under ett år som Sara Ehnholm Hielm tillbringade tillsammans med sin familj i Rom. Ett år som för hennes del vikts specifikt åt skrivande, men som också kom att innefatta mycket läsning (av Elena Ferrante, Karl Ove Knausgård, Simone de Beauvoir med flera) och grubblande kring vad för slags skrivande – och vad för slags liv – som bör bedrivas.

Du skriver mycket om att vilja skriva “det som är sant”, och du använder ditt eget liv i texten, men ändå får jag en känsla av att du med “sanning” menar något mer än “based on a true story”?

– Jag antar att det är “based on a true story”-tänket som gör att många läst boken inriktade på skvallervärdet, men för mig har det handlat om att vilja vara sann mot sig själv. Jag tänker att drömmar, illusioner och känslor är en del av ens verklighet, och det jag försöker göra är att syna dem, säger Ehnholm Hielm.

Vad kommer du fram till när du synar dem?

– Drömmar och känslor ger ens liv riktning – utan drömmen om att skriva hade jag inte skrivit den här boken – och det är viktigt för mig att bevara och i viss mån försvara dem. Samtidigt gjorde skrivandet mig tvungen att bli uppmärksam på min verklighet, på dem som finns nära mig, på min familj, på mig själv, och också på lögner inom mig själv, på ett sätt som läsandet inte automatiskt gör.

Sara Ehnholm Hielm.
Sara Ehnholm Hielm. Bild: Yle/Ylva Perera författare,sara ehnholm hielm

Ändå skulle inte Ehnholm Hielm beskriva sin bok som desillusionerad, men nog att den gör upp med illusioner och drömmar, med faran i att alltid vara på jakt efter det förhöjda tillståndet som t.ex. fantasier och berusning skänker istället för att se sin egen vardag.

Svenskfinlands trånga rum och kvinnors trånga roller

Helt smärtfri har processen inte varit. Trots att Svenskfinland har en autofiktiv litterär tradition genom bl.a. Märta och Henrik Tikkanen och Christer Kihlman upplever Sara Ehnholm Hielm att Svenskfinland är ett tämligen trångt rum, och att vissa spår i boken får otillbörligt stor uppmärksamhet i relation till resten.

Samtidigt ångrar hon sig inte.

– Jag har en ganska speciell position i Svenskfinland, med en bakgrund som är både ganska vanlig och trygg, och om jag inte vågar skriva så här, vem kan då göra det? Hur ska det bli möjligt för en person i en mer utsatt position?

Vad behövde du överkomma för att nå punkten där du kunde skriva så här?

– Främst synen på roller, jag ville skriva på ett sätt där jag kan vara vara mamma, redaktör och hustru, men också en massa annat. Min erfarenhet är att kvinnor som uttrycker något annat än sympati och omhändertagande lätt kritiseras hårdare än män, så jag ville helt enkelt se vad som händer om jag som kvinna tar mig det här utrymmet att vara många saker. Det betyder inte att jag anser att det här med att ta mycket plats är något jag propagerar för i sig, men för att kunna skriva den här texten var det en nödvändighet, säger Ehnholm Hielm.

Att skriva handlar om att våga utsätta sig för att bli sedd och hörd― Och hjärtat, det var mitt
.

Hon tillägger ändå att syftet med att hon försöker komma underfund med sitt eget liv genom att skriva om det bottnar i en önskan om att läsaren ska ställa samma frågor till sig själv – Hur vill du läsa? Hur vill du leva? – och att jaget i boken ska vara en yta att spegla sig i.

Heterosexuella kvinnors upprättelse

En annan tydlig tråd i boken utgörs av begär, och mer specifikt en kvinnas heterosexuella begär – något som enligt Ehnholm Hielm fortfarande är förvånansvärt outforskat.

– Jag har främst reagerat på det som filmkritiker, hur sällan ett heterosexuellt begär skildras ur en kvinnas perspektiv. Länge hade vi bara mannens blick på kvinnan utan att kvinnan tittade tillbaka, nu har vi skildringar av mer mångfacetterade begär i olika konstellationer, men den heterosexuella kvinnans begär har på något sätt fallit bort som det tråkigaste, det som ingen orkar befatta sig med – kanske för att det finns en skräck hos män för att bli tittade på, säger Ehnholm Hielm.

Trafikljus
Trafikljus Bild: EPA/RAINER JENSEN / KARL-JOSEF HILDENBRAND jämlik

Hon konstaterar också att kvinnor ofta placerats i samma kategori som kroppar, känslor och kroppsvätskor, och att hon nu själv använder sig av samma begrepp, men på egna villkor.

– Det är stor skillnad på om någon annan skriver in en i vissa ord, eller om man själv tar dem tillbaka, säger Ehnholm Hielm.

Det här syns också i hur boken medvetet strävar efter att förena kroppslighet och intellekt. Också här handlar det om att hävda rätten till att vara flera saker samtidigt.

– Maggie Nelson har sagt att hon brukar stå i duschen och tänka på Heidegger, och även om jag inte är riktigt där så är jag en väldigt intellektualiserande person samtidigt som jag är fysisk, och det kändes viktigt att kunna sätta ord på det, att förkroppsliga tankarna. Dels som feministisk princip, men också för att skönlitteratur inte fungerar på något annat sätt. Det går inte att skriva skönlitteratur som teori, utan ju konkretare du är, desto bättre blir det, säger Ehnholm Hielm.

Litteratur ska användas

Eftersom Och hjärtat, det var mitt på så många sätt är en uppgörelse med idén om det skrivande jaget är frågan vad som kan skrivas efter den.

Längtar du efter att skriva ren fiktion?

– Jag vill absolut skriva mer, hur ångestladdat och svårt det än var att hitta fram till formen. Men jag vet varken om jag vill skriva mer autofiktion, eller om jag skulle kunna skriva en roman. Däremot drömmer jag fortfarande om att skriva essäer om film, och så är jag lockad av att kanske skriva noveller eller en barnbok, säger Ehnholm Hielm, men tillägger att skrivandet inte är så lätt att kombinera med heltidsjobbet som förläggare, så när nästa skrivprojekt går av stapeln återstår att se.

Kvinna läser bok på soffa.
Kvinna läser bok på soffa. Bild: Picjumbo/Viktor Hanacek läsning

Och läsandet då, hur mår det efter boken?

– Sättet jag läser på i boken är sättet jag alltid läser på, det var en av mina baktankar med projektet att jag ville visa läsning inte behöver handla om att förstå allting i böckerna, utan snarare om att använda litteraturen, brottas med den, hålla med och rita hjärtan i marginalen, bli rasande och skriva “nej”. Jag läser på med samma glädje och passion som tidigare, men har nog ännu större respekt för författare nu när jag vet hur svårt det faktiskt är att skriva en hel värld.

Svenska Yles litteraturpris delas ut årligen. En enväldig jury, i år bestående av Anne Hietanen och Ida Henrikson – duon bakom Bokpodden Hietanen & Henrikson – väljer årets bästa bok ur den finlandssvenska utgivningen. Prissumman är 2000 euro.

Hör vinnarintervjun här:

Svenska Yle streamar allt program från Fiskehamnen-scenen. Följ streamen från Helsingfors bokmässa här.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje