Hoppa till huvudinnehåll

Från barr på bar mark till Solkungens 413 bäddar - sängen är vår äldsta möbel

Sömn
Sömn Bild: YLE/Seppo Sarkkinen webbdoktorn

Av alla våra möbler har sängen den längsta historian. Eller kanske rättare sagt idén om ett liggunderlag att vila och sova på. Den utformning och konstruktion sängen har i dag är av nyare snitt.

Skillnaden i sängväg har varit stor mellan rik och fattig. Kejsare och kungar hade skilda sängar för vitt skilda ändamål då det begav sig, medan vanliga dödliga ofta fick ty sig till halm på hårda bänkar.

Men människan är en praktisk figur och oavsett rang och position har hon från första början, redan under förhistorisk tid, försökt utveckla sitt sovunderlag med tanke på bekvämlighet.

För urmänniskan fick barr och övriga naturmaterial duga. Kanske rent av en djurfäll som ett slags primitiv madrass på marken där man låg.

Tidiga sovunderlag bestående av olika växtmaterial har bland annat hittats i grottor i Sydafrika. De är daterade till cirka 3600 f.Kr.

Dynan var helt enkelt en sten som eventuellt hindrade en och annan insekt från att krypa in i den sovandes öra

Ett skutt i sängteknologin togs under stenåldern då man började bygga lådformade sovplatser av sten, upphöjda från markytan. På så vis skyddade man sig mot exempelvis kräldjur.

I bland annat Skottland har man hittat dylika stensängar från 3200–2200 f.Kr.

Stensängen fodrades förmodligen med något mjukt och skönt material. De nordliga folken använde ofta till exempel pälsar som sängkläder.

Den första och obekväma dynan var likaså helt enkelt en sten som eventuellt hindrade en och annan insekt från att krypa in i den sovandes öra.

För att hindra lite större djur som lejon och tigrar, eller björnar och vargar, från att störa nattsömnen tände man en eld utanför grottan. Elden gav naturligtvis också värme.

Tidiga bevis på lite mer avancerade stöd för huvud och nacke, primitiva dynor, har upphittats i Mesopotamien och är daterade till cirka 7000 f.Kr.

I synnerhet i det forna Egypten konstruerade man särskilda halvcylindriska nackstöd för att stöda huvudet under sömnen. De var ofta gjorda av trä eller sten.

Främst användes de egyptiska dynorna dock till att hålla mumiernas huvuden upprätt där de låg i sina gravkammare. Människohuvudet ansågs vara heligt och en symbol för livets innersta väsen.

Dynorna var viktiga bland annat för att mota smärtor i nacke, skuldror och rygg. Vidare ansågs de viktiga för blodcirkulationen och för att hålla demoner på avstånd.

Egyptiskt nackstöd som användes för att stöda huvudet då man sov.
Det egyptiska nackstödet garanterade åtminstone mumiens nattsömn. Detta exemplar har daterats till 1570–1492 f.Kr. Egyptiskt nackstöd som användes för att stöda huvudet då man sov. Bild: Metropolitan Museum of Art / CC0 1.0 Kudde,Nacke,huvudstöd

Romarna och grekerna introducerade mjukare sorters dynor med fyllning av fjädrar, halm eller vass.

Det var främst de förmögna som använde dynor och därmed blev dynan en statussymbol.

Människan var länge en vandrande varelse utan fast bosättning vilket betyder att möblerna var provisoriska. Sängunderlagen, förutom kanske fällar av skinn, följde inte med när samlarna och jägarna drog vidare.

Träsäng fylld med djurfällar. Sängen står i ett tält på underlag av halm.
Vandrande varelser av nyare datum. Så här såg en provisorisk säng ut på Jeanne d'Arc-festivalen i Reims år 2016. Träsäng fylld med djurfällar. Sängen står i ett tält på underlag av halm. Bild: Fab5669 / CC-BY-SA-4.0 säng,halm,Päls

- Fasta möbler och den regelrätta sängen uppstod i samband med att jordbrukssamhället tog form och man inte längre ständigt behövde söka sig till nya jaktmarker och fiskevatten. Då bosättningarna koncentrerades i byar och städer, berättar amanuens Risto Hakomäki vid Nationalmuseet.

Amanuens Risto Hakomäki på Finlands nationalmuseum.
Amanuens Risto Hakomäki vid Finlands nationalmuseum Amanuens Risto Hakomäki på Finlands nationalmuseum. Bild: Yle/Andrea Nordqvist Finlands nationalmuseum

Praktfull multimöbel

Sängen som en fristående möbel förekom redan kring 2000 f.Kr. i Egypten och Främre Orienten. För de forna egyptierna, assyrierna och perserna var sängen ett tecken på förmögenhet och rang.

Överklassens sängar var maffiga och höga konstruktioner som man besteg längs små trappsteg eller avsatser. Madrasserna, dynorna och de döljande draperierna var högklassiga.

Även grekerna stoltserade gärna med sina sängar. De välbärgades sängar tillverkades av dyrbara träslag, av brons eller till och med elfenben.

Italiensk hög säng i trä med röda draperier som man måste klättra upp i.
Italiensk säng som kräver ett extra skutt... Italiensk hög säng i trä med röda draperier som man måste klättra upp i. Bild: Manuelarosi / CC-BY-SA-4.0 säng
Indisk säng som hänger i taket med kättingar. Sängen utgörs av en röd-grön kvadratisk madrass av sammet.
... medan den indiska svävar (nästan) fritt. Indisk säng som hänger i taket med kättingar. Sängen utgörs av en röd-grön kvadratisk madrass av sammet. Bild: Sanyam Bahga / CC-BY-SA-3.0 säng

De rika romarna var minsann inte sämre. Deras sängkläder och draperier var ofta färgade i purpur och utstuderat sirligt broderade.

Madrasserna fylldes med halm eller ylle, senare också dun. Fjädringen bestod av läderremmar som placerades i kors i sängramen.

För romarna var sängen inte endast en möbel att sova i – många dagliga bestyr sköttes från sängen. Blott en barbar använde en och samma säng för flera olika ändamål.

Solkungen hade 413 sängar för olika sorters ceremonier och tillställningar

Förutom sovsängen – lectus cubicularis – kunde man i det romerska hemmet även hitta bland annat en lectus discubitorius avsedd för måltider.

Romarna intog sina måltider liggandes på vänster sida och i måltidssängen rymdes i bästa fall tre personer.

Triclinium där man låg till bords.
Det fanns flera sätt att ligga till bords i Romarriket. Triclinium där man låg till bords. Bild: Yle/Public domain britsar

I lectus lucubratorius för sin del studerade man, medan lectus funebris blev den sista anhalten i sängväg – låg man där var man död.

Sängen var likväl en ypperlig flyktplats för kungen. Strikt och komplicerad hovetikett rådde i slotten men i sängen slapp man alla formaliteter.

Franske kung Ludvig XIV (1638–1715), även kallad Solkungen, hade 413 sängar för olika sorters ceremonier och tillställningar.

Liggandes i sängen kunde han till exempel ta emot gäster redan i arla morgonstund. Dylika sängaudienser var tillåtna även för kvinnor.

Lakan dyrare än häst

Sängen var dyrbar och blev ett investeringsobjekt eftersom hemmets övriga möbler ofta var få och enkla. På 1700-talet kunde man till exempel köpa sig en duglig och bra häst för en mindre peng än sängkläder.

Sängen var således uppskattad och aristokraten tog den ofta med sig då han befann sig på resande fot. Både sängar och dyrbara dunbolster testamenterades flitigt.

Också av rent praktiska skäl var det viktigt att satsa på sängen; uppvärmningen och ventilationen var på sin tid rätt outvecklade.

Under medeltiden spreds antikens mastiga sängar norrut. I många tyska och franska hem sov man i lyxiga sängar med sängkläder av silke och massvis med dynor.

Parsäng i trä med vinröda kuddar och täcke.
Lyx inspirerad av Romeo och Julia. Parsäng i trä med vinröda kuddar och täcke. Bild: Oxfordian Kissuth / CC-BY-SA-3.0 säng,Kuddar,sängkläder

Under senmedeltiden blev så småningom dynvaren allmänna i Mellaneuropa. Dessförinnan hade man endast använt lakan för att skydda huvudändan.

Så alltså bland herrefolk i slott och herrgårdar. Annat var det bland pigor och drängar i torp och stugor och enkla bodar.

Enkla britsar och stickande halm i torpen

Sängar, för att inte tala om sängkammare, var en lyx. Man sov på bänkar längs väggen, ofta nära spishällen.

- Den enklaste sängen var en sorts träbrits med endast två ben, fäst i väggen från den andra långsidan. De här var vanliga också i Finland och var i bruk hos oss ännu så sent som i början av 1900-talet, berättar Risto Hakomäki.

Närbild på en gammal träsäng med ena långsidan fäst i väggen.
Simpel säng fäst i väggen. Närbild på en gammal träsäng med ena långsidan fäst i väggen. Bild: Museiverket/CC BY 4.0 säng,trä,torp

Under medeltiden fanns det väldigt få fasta och fristående möbler. Bordet torde ha hört till de första sådana.

Livet koncentrerades till stugan. Utrymmet var knappt och man sov sida vid sida, ibland enbart på stickande halm.

Målning av en stuga med flere barn och en mor vid en enkel säng med sängkläder på halm.
Spartanskt i stugan. Målning av den ryske målaren Kirill Vikentievich Lemokh (1841–1910). Målning av en stuga med flere barn och en mor vid en enkel säng med sängkläder på halm. Bild: Statliga ryska museet / CC-0 bildkonst,Carl Johann Lemoch

Under halmens, pälsarnas och ryornas tid sov man ofta i halvsittande ställning, och under den kalla årstiden med alla kläder på sig. Råkade man ha behov av en dyna utgjordes den av en träklabbe.

- Om somrarna kunde i synnerhet ungdomarna, pigorna och drängarna också sova i bodar utanför själva huvudbyggnaden. Alltid hade tjänstefolket inte ens tillträde till huvudbyggnaden, konstaterar Hakomäki.

Då sängen så småningom blev en fristående möbel blev placeringen viktig.

- Värden och värdinnan hade en egen kammare medan barnen, pigorna och drängarna ofta sov i stugan. Tillfälliga nattgäster som till exempel luffare och tiggare placerades vid dörren där det var kallast och mest dragigt, berättar Hakomäki.

Under halmens, pälsarnas och ryornas tid sov man ofta i halvsittande ställning, och under den kalla årstiden med alla kläder på sig
Enkel träsäng på Finlands nationalmuseum.
Sängarna var spartanska och dynan hård då det begav sig. Enkel träsäng på Finlands nationalmuseum. Bild: Museiverket / CCBY4.0 säng

Kyrkan kritiserar kuddar

De första regelrätta sängarna kom enligt Hakomäki förmodligen till Finland kring 1300–1400-talet. De äldsta sängarna i Nationalmuseets samlingar härstammar från 1600-talet.

På det stora hela var medeltiden inte en vidare munter tidsperiod. I motsats till den innovativa antiken med sin lyx och sitt överflöd präglades medeltiden av stagnation och torftighet.

Dynan sågs som ett tecken på svaghet. Förutom kungen var den tillåten endast för gravida kvinnor.

År 1580 var en engelsk präst av den åsikten att den unga generationen var alltför bekväm av sig; i prästens ungdom var dynor avsedda ”endast för sjuka kvinnor”.

Målning av en kvinna som ligger med huvudet på en blå kudde.
Kritiserad kudde. Denna kudde och kvinna (Girl in a Bonnet with her Head on a Blue Pillow) är målad av den brittiska konstnären Anna Alma-Tadema (1867–1943). Målning av en kvinna som ligger med huvudet på en blå kudde. Bild: Ashmolean Museum / CC-0 konstverk,Kudde,Anna Alma-Tadema

Folket för sin del resonerade att en god nattsömn garanterades av att häva i sig ett lass mat och dricka sig stupfull snarare än mjuka madrasser, då alternativen i sängväg i allmänhet var få.

Först i slutet av medeltiden frångick man kutymen att dela säng med dels bekanta, dels obekanta personer. Sovrummet blev privat sfär och sängen en möbel man uttryckligen sov och vilade i.

Under renässansen blev även den mellaneuropeiska arbetarbefolkningens sängar mer bekväma med både madrass, täcke och dyna. För bekväma måhända.

På 1800-talet kritiserade europeiska präster allmänt de nya sederna. Enligt dem hade förfallet och fördärvet inletts redan på 1500-talet då den unga generationen blev alltför komfortabel, lat och loj.

I det sena 1500-talets Finland var det än så länge närmast adeln som vältrade sig i dyrbara lakan.

Sängen i Hallwylska sängkammaren.
Sängen i Hallwylska sängkammaren. Hallwylska palatset i Stockholm rymmer magnifika inredningar från barock- och rokokotiden. Sängen i Hallwylska sängkammaren. Bild: Jan Ainali CC / BY-SA 3.0 säng,Hallwylska palatsets rum

Sängkammare och sovrum

Kyrkans kritik och farhågor till trots gick inte utvecklingen av sängen, dynan, sängkläder och bättre förutsättningar för en god sömn att stoppa.

På 1800-talet fick sängen den form som motsvarar vår uppfattning av vad en praktisk och fungerande säng är i dag.

Då utvecklades också den borgerliga sängkammaren, med en stor och stadig parsäng som symbol för äktenskapet.

Parsäng och vagga i trä i ett sovrum.
Tyskt och stadigt. Sängkammare i friluftsmuseet Westfälisches Freilichtmuseum i Detmold. Parsäng och vagga i trä i ett sovrum. Bild: R-E-AL / CC-BY-SA-3.0 säng,sovrum

I slutet av 1800-talet kom den engelska järnsängen. Den sågs som hygienisk och enkel och blev snabbt allmän i hemmen. Vår finska heteka upplevde sin blomstringsperiod på 1930–1950-talen.

I Finland blev sängkläder vanliga först i början av 1900-talet; först underlakanen och ett par årtionden senare överlakanen. Påslakanen kom på 1960-talet.

Bostäderna här var trånga i början av 1900-talet och man hade inte skilda sovrum. Dessa dök upp först efter andra världskriget och ansågs vara ett viktigt framsteg i utvecklingen av det moderna välfärdssamhället.

Men den moderna sängen eller sängramen – själva stommen – är mer eller mindre lika simpel som förr. Det är närmast madrasser och sängkläder med olika egenskaper och lösningar som har genomgått en större utveckling.

Så sist och slutligen är det kanske inte själva sängen det hänger på då människan febrilt jagar sin förlorade nattsömn.

Två lamm som skuttar i gräset.
Gonatt? Två lamm som skuttar i gräset. Bild: kiwinz / Flickr / CC BY 2.0 lamm

Källor:
Tarja Tuulikki Laaksonen: Kuka keksi haarukan – Arkiesineiden ihmeellinen historia (2017)
Wikipedia
Stereotyyppisen Historian Seura ry, http://www.shsverkko.com

Vetamix

  • Östersjön under ytan

    Videoserien visar hur Östersjön ser ut under ytan.

    Östersjön är ett nedsmutsat hav. Det är ett ungt och ännu ofärdigt ekosystem som är stressat av föroreningar. Östersjön är också världens smutsigaste innanhav. Det tar emot utsläpp från en befolkning på 85 miljoner människor från tio olika länder.

  • Dags att boka vårens nyhetsskolor!

    Yle Nyhetsskolan kommer gärna på besök till er skola.

    Yle Nyhetsskolan kommer på besök till er skola, från lågstadier till gymnasier och yrkesskolor. De unga får också själva producera artiklar.

  • Finland under första världskriget

    Åren 1914–1918 var en tid av förändring i Finland.

    Första världskriget är ett av de mest förödande krigen i världshistorien. Kriget ledde till olika politiska förändringar såsom revolutioner i de olika länderna. Också i Finland var åren 1914–1918 en tid av förändring.

Nyligen publicerat - Vetamix