Hoppa till huvudinnehåll

Hunden Choko är till stor hjälp vid viltjakt – wachtelhund slår igenom som ny ras inom jakt

Choko söker av terrängen och nosar upp bytet med sitt utmärkta luktsinne. Wachtelhundar lämpar sig speciellt bra för hjort- och rådjursjakt. Vitsvanshjortarna blir allt fler och just där kommer Choko väl till pass.

Det bästa Choko vet är att få följa med på jakt tillsammans med husse. Den här gången ska de ut och träna tillsammans i Sarfsalöskogarna i Lovisa.

Chokos husse heter Magnus Nylander. Han är ordförande för Sarfsalö jaktförening och är en av de första i södra Finland som har köpt en wachtelhund.

Magnus Nylander iklädd gröna jaktkläder sitter på huk tillsammans med Choko.
För Magnus Nylander och Choko har det blivit otaliga timmar tillsammans i skogen. Magnus Nylander iklädd gröna jaktkläder sitter på huk tillsammans med Choko. Bild: Yle/Lone Widestam Wachtelhund,jakthundar,Nylander,magnus nylander

Jaktlaget har redan älghundar så Nylander ville hellre ha något ovanligt. Efter lite efterforskning föll valet på wachtelhunden. Rasen är nämligen eminent bland annat för rådjurs- och hjortjakt.

Orsakerna till att Choko är så förträfflig när det gäller jakt är många.

- Han är stark och har en otrolig fysik. Han har inga problem att orka hela dagen, berömmer husse. Choko har också en bra motor mellan öronen.

Chokos snusande hörs långa vägar och nosen är riktad mot marken så gott som hela tiden. Svansen viftar då han springer över stock och sten. Choko letar energiskt igenom all terräng.

”Söka, söka”, uppmuntrar husse och så sticker Choko i väg, in i den täta barrskogen.

Närbild av hjortspår på en lerig åkern
Choko är något på spåren ... Närbild av hjortspår på en lerig åkern Bild: Yle/Lone Widestam Hjort,spår,djurspår

Vitsvanshjorten är södra Finlands viktigaste viltdjur

Vitsvanshjortstammen har ökat de senaste åren i södra och sydvästra Finland. För hela landet strävar man till en total bytesmängd på över 55 000 individer under den jaktperiod som pågår.

Jämfört med i fjol steg antalet jaktlicenser på både älg och framförallt på vitsvanshjort. Höstens bytesmängd av hjort är omkring 2 700 individer fler än under motsvarande tidsperiod i fjol.

Magnus Nylander märker också en ökning av hjort på Sarfsalö.

- Det har ökat hela tiden. Men vi ska inte låta stammen växa här mera; vi är på en ganska bra nivå. Jag vågar påstå att gränsen börjar vara kritisk i västra Finland. Där skjuter man bort mycket för att få stammen neråt. Där händer det också en hel del trafikolyckor.

En vitsvanshjort står på åkern, på väg in i skogen.
Vitsvanshjort på Sarfsalöåkern. En vitsvanshjort står på åkern, på väg in i skogen. Bild: Yle/Lone Widestam vitsvanshjort,Hjort,vilt

Flest hjortkollisioner inträffar i oktober och november. Finlands viltcentral vill minska siffran genom effektiverad jakt och genom att öka bytesmängden.

För att minska på hjortkollisionerna ska jakten på hjort prioriteras, speciellt i början av hösten. För att uppnå bytesmängden fortsätter jakttiden för första gången ända till mitten av februari.

Choko nosar upp vitsvanshjorten

Det vanliga inom jakt är att man använder sig av en drivande hund, men Choko är en stötande jakthund. Den jobbar bäst på små såtar. Det betyder att den jagar på splittrade och små jaktområden.

Då Choko stöter vilt betyder det att den sätter fart på djuret så att det tar till flykt. Sedan är det dags för skyttarna att göra sitt jobb.

Choko står på en sandväg, tungan hänger ut från munnen
För fyra och ett halvt år sedan hämtade Magnus Nylander Choko från Skåne i Sverige. Choko står på en sandväg, tungan hänger ut från munnen Bild: Yle/Lone Widestam Wachtelhund,Choko

En stötande jakthund går från några hundra meter upp till en kilometer och sedan kommer den tillbaka, medan en drivande jakthund kan hålla på i timmar då den fått vittring.

- Fördelen med en stötande jakthund är att om man hittar fel djur så håller den inte på hela dagen utan kommer tillbaka efter en kvart och så börjar man på nytt.

Närbild av Magnus mobiltelefon som visar en karta och en punkt där hans står och var Choko finns.
För att hålla koll på var i skogen Choko rör sig har husse försett hunden med ett gps-halsband. Magnus Nylander har i sin tur en app i sin telefon som visar var Choko är. Närbild av Magnus mobiltelefon som visar en karta och en punkt där hans står och var Choko finns. Bild: Yle/Lone Widestam Telefon,mobiltelefoner,kartor,orienteringskarta

Choko får napp

Plötsligt hörs ett skall. Det blir mer intensivt. Choko har spårat upp något.

Beroende på vad det är som Choko har hittat låter skallet olika.

- Jag hör på skallet. Om det är rådjur och hjort så låter skallet ganska lika men om det är älg så är skallet dovare.

Magnus står bland granar och björkar och tittar mot skogen.
Magnus Nylander står snällt och väntar på att Choko ska komma tillbaka till honom. Magnus står bland granar och björkar och tittar mot skogen. Bild: Yle/Lone Widestam Nylander

Under träningspasset hittar Choko både en skogshare, en älg och en hjort. Men det är bara rådjur och hjortdjur som skjuts.

Många träningstimmar

Att äga en wachtelhund kräver mycket träning.

- Choko är som en adhd-hund; den är på riktigt jobbig och den kräver mycket arbete, säger Magnus Nylander.

Magnus går på åkern, orange höstlöv i bakgrunden.
Magnus går på åkern, orange höstlöv i bakgrunden. Bild: Yle/Lone Widestam jakt,Hjortjakt

Speciellt det första året var ganska tungt, berättar Nylander. En wachtelhund har otroligt med energi. Det är också orsaken till att wachtelhundar inte säljs som sällskapshundar utan enbart till jakt.

Fastän Choko kräver mycket träning så skulle husse inte byta ut honom mot någon annan ras.

- Jag har varit otroligt nöjd.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland