Hoppa till huvudinnehåll

Polisen Seppo Ijäs jobbade då treåringen knivhöggs till döds i Lyceiparken i Borgå för ett år sedan: ”Jag minns händelserna varje gång jag är i parken”

Seppo Ijäs.
Äldre konstapel Seppo Ijäs var på jobb den 13 november 2017, då en pappa knivhögg sin treåriga dotter till döds i Lyceiparken i Borgå. Seppo Ijäs. Bild: Yle/Katarina Lind polisen,seppo ijäs

Den 13 november har det gått ett år sedan en pappa knivhögg sin treåriga dotter till döds i Lyceiparken i Borgå. Äldre konstapel Seppo Ijäs tror inte att han någonsin kommer att glömma den arbetsturen.

Dagen började som en helt vanlig arbetsdag inom Borgåpolisen. Det var morgonpalaver på stationen och plötsligt kom ett uppdrag via polisradion.

- Först var det inte så brådskande, men på något sätt hörde man på radion att det inte var ett vanligt uppdrag. Det var något märkvärdigt med det, säger Seppo Ijäs, äldre konstapel.

Ijäs jobbade vid Borgåpolisen den morgonen, och hade gjort det i tio års tid. För tillfället jobbar han med polisuppgifter i Vanda.

Uppdraget blev brådskande

Uppdraget blev snabbt ett brådskande uppdrag och totalt tre patruller tog sig till Lyceiparken.

Där såg poliserna en man som gjorde ett barn illa med kniv. Våldsdådet avbröts snabbt av polisen.

Snart ett år efter händelserna besöker Seppo Ijäs parken tillsammans med Yle Östnylands reporter. Det är en kall måndagsmorgon med minusgrader, och sanden i parkgången knastrar under fötterna.

Det ångar ur munnen på oss då vi pratar, fingrarna är stela utan handskar i snålblåsten och den första kölden känns ovan. Intill oss leker några glada barn tillsammans med sina föräldrar i lekparken.

Seppo Ijäs.
Seppo Ijäs tycker att han har fått tillräckligt med hjälp för att bearbeta det som hände. Seppo Ijäs. Bild: Yle/Katarina Lind polisen,seppo ijäs

"Minnen dyker upp varje gång jag är här"

Den idylliska höstmorgonen skvallrar inte om det som hände vid åttatiden på morgonen den 13 november 2017, alldeles i närheten av de gula stängslen till lekparken.

- Jag tog med ett eget ljus hit efteråt. Minnena kommer upp varje gång jag besöker parken. Det känns ännu ganska elakt kan man säga, säger Ijäs.

Han är lugnet själv då han pratar. Och att kunna hålla sig lugn är en viktig egenskap då man jobbar som polis ute på fältet.

- Vi gör vårt jobb, helt enkelt. Då kan vi utesluta andra tankar. Det är i efterhand som den mänskliga sidan kommer fram.

Minnena kommer upp varje gång jag besöker parken. Det känns ännu ganska elakt kan man säga.― Seppo Ijäs, äldre konstapel

För många var det ofattbart att förstå hur en pappa kunde göra någonting sådant mot sitt eget barn.

I situationen försökte Ijäs att inte tänka på vem som hade gjort vad, utan fokuserade på jobbet.

Hans tankar under uppdraget kretsade kring hur man skulle klara av situationen på bästa möjliga sätt. Att få det som skulle göras gjort, och att samtidigt sköta om arbetskompisarna.

Hur klarar man av att hålla sig lugn i en sådan situation?

- Man klarar sig ganska bra; vi gjorde alla det. Det kommer säkert från det att vi tränar mycket, och från polisutbildningen. Vi kan hantera sådana situationer.

"Jag tänkte förstås på de anhöriga"

Efter morgonens uppdrag i parken åkte patrullerna genast tillbaka till polisstationen. Arbetsplikten för dagen avslutades omedelbart.

- Våra chefer mötte oss och de hade ordnat med stöd. I dagens läge är det här bra ordnat, med debriefing genast och möjlighet att tala med en psykoterapeut via arbetsplatshälsovården.

Ijäs säger att det här hjälper mycket i det akuta skedet, då känslorna kommer fram.

- Jag tänkte förstås på de anhöriga, och på mamman som var där i parken. Hemma hjälpte det att vara med de egna barnen och försöka hitta på något med dem.

Seppo Ijäs ställer ett gravljus på marken.
Seppo Ijäs förde ett ljus till platsen efter det som hade hänt. Seppo Ijäs ställer ett gravljus på marken. Bild: Yle/Katarina Lind polisen,seppo ijäs

"Vi gjorde allt vi kunde den morgonen"

Då Seppo Ijäs vill koppla bort tankarna från jobbet hjälper också sport och motion honom. Händelserna för snart ett år sedan har också diskuterats många gånger, speciellt med de poliser som var på plats.

- Det hjälper alltid att få prata. Det var den första och förhoppningsvis sista gången vi var med om en sådan händelse. Den var exceptionell. Jag minns inte att något liknande skulle ha hänt, varken i Finland eller utomlands.

”Om jag bara hade” är en tanke som ofta dyker upp hos en då något allvarligt inträffat. Ijäs har inte behövt pinas av den tanken.

- Jag vet att vi poliser gjorde allt vi kunde göra den morgonen. Det fanns ingenting vi skulle ha kunnat göra bättre.

Bekant från tv-rutan

Det stöd han fick via arbetsplatsen efteråt upplevde han som tillräckligt. De som hade jobbat under morgonen fick också själva välja om de ville återgå till jobbet som vanligt efteråt.

- Jag valde att gå på nattur redan nästa dag. Jag tyckte att det var bra att genast komma ut på fältet.

Under det senaste året har polisjobbet fortsatt som vanligt, och Ijäs har också blivit mer bekant för allmänheten i och med tv-serien Poliisit.

- Det händer att folk kommer fram och pratar om polisjobbet då jag rör mig i Borgå. Det är riktigt roligt.

Det hjälper alltid att få prata. Det var första och förhoppningsvis sista gången vi var med om en sådan händelse― Seppo Ijäs, äldre konstapel

Som poliser får ni se det värsta i samhället. Det är våldsdåd, det är familjevåld, det är missbruk och barn som far illa. Hur klarar man av det?

- Man ska inte glömma att sköta om sig själv. Men utbildningen vi får är jättebra, och vi behöver olika typers människor till det här yrket. Det är ett mångsidigt arbete.

Ijäs konstaterar också att erfarenhet kommer med åren, vilket är väldigt viktigt.

"Jag lärde mig att jag klarar av det"

Våra kinder har börjat bli färggranna under den stund vi har pratat. Barnen tjoar och stojar i parken intill oss, och verkar inte alls lida av den kalla vinden.

Några nyfikna barn kikar på oss genom staketet till lekparken, där vi står på utsidan. Seppo Ijäs vinkar glatt till dem.

Vad lärde du dig av det som hände?

- Jag lärde mig att jag klarar av en sådan situation. Att jag kan göra mitt jobb.

Klart är i alla fall att Seppo Ijäs kommer att fortsätta minnas det som hände i Borgå den 13 november i fjol. Varje gång han kör förbi Lyceiparken gör han det.

Rosor i Lyceiparken.
Lyceiparken i Borgå en kall morgon i slutet av oktober. Rosor i Lyceiparken. Bild: Yle/Katarina Lind parker,lyceiparken

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland