Hoppa till huvudinnehåll

Borgåbon Magnus Nylanders son var med om plankorsningsolyckan i Skogby för ett år sedan: "Jag åkte i panik till sjukhuset utan att veta hur skadad han var"

Magnus Nylander.
Borgåbon Magnus Nylander är djupt tacksam för att hans son överlevde olyckan i Raseborg. Magnus Nylander. Bild: Yle/Mikael Kokkola personporträtt,magnus nylander

Fyra personer omkom den 26 oktober 2017 då en rälsbuss krockade med en militär terränglastbil i Skogby i Raseborg. Borgåbon Magnus Nylanders son satt i förarhytten i lastbilen och överlevde olyckan.

- Det är tungt att blicka tillbaka. Jag kommer ihåg att jag satt på kontoret då min telefon ringde. Jag såg att det var min son som ringer, berättar Magnus Nylander från Borgå.

Det visade sig ändå att det inte var sonen som var i andra änden av telefonen. Det var aspiranten som hade suttit i förarhytten.

- Jag förstod genast när det var någon annan i telefonen att något hade hänt. Aspiranten var ändå snabb i vändningarna och berättade genast att det är okej med Kjell.

"När jag kom fram såg jag bara ansiktet på min son"

Aspiranten berättade att Kjell hade överlevt, men att en allvarlig olycka hade inträffat.

- Det kändes tungt. Jag blev lite i panik och åkte direkt mot Dragsvik, i ett otroligt dåligt före. Men jag hade inga andra alternativ, man ville ju veta vad som hade hänt.

Det var snöoväder den morgon som olyckan ägde rum. Magnus Nylander var omskakad då han satte sig vid ratten och säger att det var en hemsk färd västerut.

Han visste att sonen var skadad, men inte hur allvarligt. Ända fram till Dragsvik behövde Nylander ändå inte köra.

- Jag var halvvägs när de ringde från brigaden och berättade att de skadade hade förts till Tölö. När jag kom fram fick jag ta emot min son i ett paket. Jag såg bara ansiktet.

Bilar står i kö på en väg. I bakgrunden syns blåljus som lyser.
Arkivbild från olycksmorgonen. Bilar står i kö på en väg. I bakgrunden syns blåljus som lyser. Bild: Christoffer Westerlund / Yle Skogby, Raseborgs stad,Skogby,Raseborg,Hangöbanan,trafikolycka,järnvägsolycka,Västnyland,Ekenäs,Olycka i skogby

"Jag ger vitsordet tio till brigaden"

Magnus Nylander har fortfarande svårt att prata om det som hände. Känslorna kommer lätt till ytan.

Han är otroligt tacksam att sonen klarade sig så bra som han gjorde.

- Han fick en liten fraktur i ena ryggkotan och armen var rätt illa tilltygad, liksom benet. Han hamnade under hytten efter kollisionen och fastnade där.

Sonen fick ändå inga bestående men, men spenderade en knapp vecka på sjukhus.

Magnus Nylander har ingenting att klaga på när det gäller hur informationsgången efter olyckan sköttes från brigadens sida.

- De skötte det mycket bra. Jag fick snabbt ett samtal därifrån av stampersonalen och de kom på besök till sjukhuset. Jag ger vitsordet tio till dem för deras agerande i det här fallet.

Det är klart att han kanske funderar på om han borde ha sett någonting. Men ingen kunde se någonting― Magnus Nylander, far till beväring

Det som Nylander fortfarande funderar på är om sonen har fått prata ut tillräckligt om det som hände, så att han inte går omkring och bär på svåra tankar ensam.

- Man är lite orolig. Det är sådant som kan komma fram flera år efteråt.

Nylander säger ändå att sonen Kjell verkar vara okej både psykiskt och fysiskt. Tystlåten och fundersam har han nog varit.

- Han satt ändå på den högra sidan av förarhytten. Det är klart att han kanske funderar på om han borde ha sett någonting. Men ingen kunde se någonting. Det var ett katastrofalt väder, mörkt och eländigt. Och så snöade det.

"Plötsligt var fordonet borta"

Sonen har berättat efteråt att de varken hörde eller såg någonting från militärfordonet. Plötsligt bara small det.

- Efter en stund låg min pojke under hytten. Om jag minns rätt flög åtminstone två av beväringarna ut genom fönstret. Aspiranten klarade sig bäst, och kunde hjälpa de andra.

Smällen hade varit otroligt hård. Det kan var och en föreställa sig, i och med att det handlade om ett tåg som inte hann bromsa in i tid.

- De som satt i lastbilen bakom den påkörda lastbilen berättade efteråt att fordonet plötsligt bara var borta. Det slungades omkring 40 meter framåt.

Många ljus brinner på marken vid en plankorsning till minne för fyra personer som avled i en olycka i slutet av oktober 2017.
Arkivbild från olycksplatsen. Många ljus brinner på marken vid en plankorsning till minne för fyra personer som avled i en olycka i slutet av oktober 2017. Bild: Pia Santonen / Yle Västnyland,Raseborg,Skogby,trafikolycka,Nylands brigad,Rälsbuss,Leksvall,Plankorsningsolyckan i Raseborg 2017,militärlastbil

"Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för de anhöriga"

Sonen genomgick en rehabiliteringsperiod efter att han kom hem från sjukhuset. Magnus Nylander säger att tankarna ofta går till de tre beväringar som inte klarade sig.

- Det är hemskt. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för föräldrarna eller övriga anhöriga.

Som förälder kände Magnus Nylander ingen som helst oro då sonen ryckte in i militären. Tvärtom kände han sig som en stolt far, då sonen ville tjänstgöra i Dragsvik.

Själv har Magnus Nylander också gjort värnplikten och vet hur det kan vara att delta i övningar då det är mörkt.

- Utan att kritisera försvarsmakten så visst har jag ibland tänkt att det egentligen är underligt att det inte händer mera olyckor. Det är trots allt massor av beväringar som är i gång, och de kör hit och dit.

Nylander konstaterar ändå att det bara är så att det ibland händer olyckor.

Tre sängar i hans rum var tomma. Det var svårt för honom― Magnus Nylander, far till beväring

Efter olyckan hade sonen inte så lång tid kvar i Dragsvik, utan hemförlovades i december. Den återstående tiden var han på kasernområdet och deltog i lättare uppgifter, inte i övningar i skogen.

- Jag tyckte det var fint att brigaden lät honom vara kvar där. Det var också viktigt för honom själv att få göra klart sin tjänstgöring.

Nylander minns ändå att det var tungt för sonen att återvända till kasernen efter olyckan.

- Tre sängar i hans rum var tomma. Det var svårt för honom.

Efter olyckan har säkerheten inom det militära debatterats flitigt, till exempel användningen av säkerhetsbälten. Nylander tycker att det är bra att säkerheten tas på allvar.

- Vissa saker blir kanske alltid bättre efter olyckor, och det är viktigt att se över hur man kan göra saker och ting bättre.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland