Hoppa till huvudinnehåll

Pekka Rinne öppenhjärtig i Sportmagasinet – redo att stiga åt sidan när ”sonen” Saros är redo

Ordningen är återställd i Nashville. Pekka Rinne är tillbaka mellan stolparna. Samtidigt är ingenting som förut. Det här kan vara min sista säsong men jag hoppas det inte är det, säger Rinne i Sportmagasinet som också träffar arvtagaren Juuse Saros. Eller far och son, som svenske stjärnan Filip Forsberg beskriver relationen.

När Pekka Rinne för fjorton år sedan draftades av Nashville som sista spelare i den åttonde rundan var det få som trodde att han en dag skulle få sitt namn ingraverat i Vezina-pokalen.

Och få visste vilken betydelse han skulle få för Nashville både på och utanför isen.

För att förstå hur han fått sådan hjältestatus i Nashville och varför han är så mån om att 23-åriga tronföljaren Juuse Saros ska växa in i rollen som förstaval, måste man ta några skridskoskär bakåt i tiden.

Gav upp hockeyn som 15-åring

Pekka Rinne, den späda ynglingen från Kempele, var aldrig någon juniorstjärna. Som 15-åring började han växa så det knakade och plötsligt fungerade inget som tidigare.

Han kände sig klumpig, kunde inte stå på skridskor. Det var till och med svårt att löpa. Tränarna ville se honom jobba ännu hårdare. Men när säsongen var slut meddelade tonåringen att nu får det räcka, han slutar med ishockey.

När hösten kom och lagkompisarna återvände till hallen märkte Rinne ändå att han saknade hockeyn och laget. Och på den vägen är det.

Rinne gjorde en fantastisk grundserie och belönades med Vezina Trophy som bästa målvakt förra säsongen.

”Man drömmer alltid om att vinna Stanley Cup men förstås blickar man också i smyg på Vezina-vinnarna och ser på vem man haft på plansch uppe på väggen som barn. Det finns så mycket hockeyhistoria inristat på den pokalen och att se sitt eget namn där känns fint. Det är något som består.”

Han debuterade i FM-ligan i Kärpäts färger 2002, men fick bara stå en match. Säsongen därpå tog han sitt första FM-guld med Uleåborgsklubben. Då i rollen som andramålvakt med Niklas Bäckström som solklart förstaval.

För att få mer speltid harvade Rinne på i Mestislaget Kajaanin Hokki, med varierande framgång.

Sammanlagt blev det 14 matcher i ligans grundserie guldsäsongen 2003-2004, plus två matcher i slutspelet. Rinne höll nollan i bägge.

Fyra år från kontrakt till NHL-status

Att Nashville Predators organisation överhuvudtaget fick upp ögonen för Pekka Rinne kan man tacka hans agent Jarmo Kork och Nashville-scouten Janne Kekäläinen för. De förde envist fram den 195 centimeter långa finländaren.

Väldigt fort stod det också klart att vägen in i strålkastarljuset i NHL blir lång.

"Det här kan vara min sista säsong men jag hoppas det inte är det. Ishockey är min passion. Jag njuter av att komma till hallen och känner att jag fortfarande har något att ge. Hungern är verkligen inte mättad."

-Pekka Rinne

Efter att Rinne skrev på för Nashville i augusti 2005 blev det tre säsonger för Milwaukee Admirals i AHL och bara tre matcher för Predators.

Säsongen 2008-2009 blev Pekka Rinnes första säsong som förstaval i Nashville. 52 spelade matcher och en räddningsprocent på 91,7.

Valde Nashville trots oviss framtid för klubben

Efter NHL-lockouten 2012-2013 fanns det många frågetecken i luften. Klubben missade slutspelet för andra säsongen i rad och det såg mörkt ut för hockeyn i countryns huvudstad. Men Rinne valde att stanna.

– Det som han gjort är att han har varit killen som lett sitt lag från bottnen till ett av NHL:s topplag, sammanfattar hockeyjournalisten John Glennon Rinnes betydelse för Nashville.

Fjorton år är en lång tid, en liten evighet. Få spelare kan visa upp en så lång karriär i ett och samma lag. Mycket tyder också på att den 36-åriga burväktaren kommer att avsluta sin karriär i Nashville.

Och påbörja en ny.

”De är ju bästa kompisar, det är lite som far och son”, säger svenska stjärnan Filip Forsberg om den blåvita målvaktsduon och fortsätter att han gärna ser Rinne kvar i flera säsonger till.

År 2013 draftade Nashville en annan finländsk målvakt i Juuse Saros. Kanske lite kort i strumplästen enligt moderna NHL-mått, men talangfull och träningsvillig – en kombination som inte växer på träd.

Saros var redan en erkänt begåvad målvakt, som platsat i samtliga juniorlandslag ända sedan Pohjola-lägret.

Men också här var det nära att historien tagit en annan vändning. När Pekka Saros anmälde 10-åriga sonen Juuse till HPK:s juniorverksamhet hette det att målvakterna egentligen redan var utsedda.

Tur nog lyckades pappan övertyga laget om att låta Saros stå i mål på träning. Och på den vägen är det.

Juuse Saros förlängde kontraktet med Nashville Predators i somras och är klubbens framtid mellan stolparna.

”Juuse mest begåvade målvakten jag sett”

Hittills har Pekka Rinne inte på allvar utmanats i rollen som förstaval, samtidigt som Juuse Saros fått växa in sig i rollen och organisationen. Och någon friktion eller jobbig konkurrenssituation har inte uppstått.

– Jag är lycklig över att Juuse är här, vi har mycket att ge varandra, säger Rinne och fortsätter:

– Han är den mest begåvade målvakt jag sett.

Saros kontrakt med Predators sträcker sig över säsongen 2020-2021. En bra affär för Nashville som knöt NHL:s bästa andremålvakt till sig för endast 1,5 miljoner dollar per säsong.

Drömmen: Stanley Cup

Men trots hjältestatus och trots att Rinne i fjol gjorde en av sina bästa säsonger är den största trofén fortfarande ett ouppnått mål. Stanley Cup.

Förra säsongen var allt som bäddat för att gå långt i playoff, men Nashville slogs ut av Winnipeg. Rinne släppte in några lätta mål och blev utbytt mot Saros, flera gånger. Bland annat i den avgörande sjunde matchen.

– Det var nog en av de största besvikelser jag upplevt. Jag tog det nog väldigt hårt, säger Rinne om vårens formsvacka.

– Som målvakt har du en stor roll och jag kände att jag svikit hela laget.

Pekka Rinne gör mycket välgörenhetsarbete och har tillsammans med Shea Weber bland annat samlat ihop 1,5 miljoner dollar till cancerforskning.

”Att kunna göra något gott genom att spela ishockey är något som är svårt att ens förstå.”

Saros lovordar sin mentor, samtidigt som han gör sig redo för nästa steg och ta Rinnes plats när tiden är inne.

– Visst är det målet och det är det jag jobbar för. Att vara redo när jag får chansen.

Och visst har han visat att han är redo. Nyligen fick Saros stå i fem raka matcher medan Rinne återhämtade sig från kollisionen med lagkamraten Kevin Fiala i tredje perioden mot Calgary Flames.

Rinne spelade ett tag efter smällen och gick inte av isen förrän han hade försäkrat sig om att Saros var beredd att ställa sig mellan stolparna – trots att de var inne i tredje perioden och det inte skulle bli tal om någon uppvärmning.

Saros fick chansen och tog den. Fem matcher, tre segrar och en räddningsprocent på 91,7. Mycket tyder på att Saros goda tag mellan stolparna kan leda till större ansvar.

Blir det 30 matcher av de återstående 70, eller kanske ännu fler?

Från ansvarsbärare till mentor

Så hur länge kommer 36-åringen att fortsätta leda sina lagkamrater ute på isen? Frågar man Nashvilles chefstränare Peter Laviolette kommer Rinne att vara en del av organisationen också i framtiden.

– Kontraktet är säkert något som sköter sig självt. Han är viktig nu och viktig i framtiden. Klart att vi vill ha honom kvar.

Rinne själv säger sig inte ha gjort upp någon tidtabell för när det är dags. Men visst har han ägnat sin framtid en och annan tanke.

– Det är fullt möjligt att det blir så i något skede att Juuse spelar och jag...

Rinne dröjer ett tag vid tanken och fortsätter.

– Har en annan roll, en slags mentorsroll vid sidan om. Jag utesluter absolut inte det.

Se Juri von Bonsdorffs inslag från Nashville i Sportmagasinet (klippet nedan).