Hoppa till huvudinnehåll

Lågan hade slocknat – då krossade Robert Helenius mentala spärrarna och räddade karriären

Passionen var försvunnen och proffskarriären fem före över. Hälsohelvetet hade tärt på förutom kroppen också motivationen och psyket. Men knockoutsegern i ödesfajten över Erkan Teper gav Robert Helenius en nystart. I Sportmagasinet pratar tungviktaren om oskälig kritik, bästa formen på åtta år – och den stora drömmen som återuppstått.

Han stod vid ett vägskäl.

Seger och karriären får ett nytt lyft. Förlust och karriären är troligen över.

Robert Helenius gick in i boxningsringen som kraftig underdog mot Erkan Teper i slutet av september. Tysken befann sig nästan 20 pinnhål högre upp på världsrankingen och boxades dessutom framför hemmapubliken i Stuttgart.

– Det är en vägledare i karriären, helt solklart, blickar Helenius tillbaka när Sportmagasinet besöker honom på Åland några veckor efter matchen.

Helenius såg vassare ut i ringen än på åratal och knockade Teper i den åttonde ronden. Två tunga vänstersläggor och tysken var nere.

En meriterande seger, som inte bara blåst nytt liv i en dalande karriär hos utomstående betraktare, utan även Helenius själv.

– Det har inte på länge känts lika bra att boxas. Det kändes lugnt och avslappnat och jag var i kontroll hela matchen igenom. Vi har kämpat länge, och nu fick vi ut det vi tränat på.

– Inte ens dagen före kändes det ännu som om gnistan är tillbaka, jag var lite tveksam. Men på något sätt lyckades jag hitta den, säger en lättad 34-åring som i grevens tid fick sin karriär på rätt kurs.

Jag kanske fungerar bättre under press och behöver ultimatum, säger Robert Helenius som njöt av ”allt eller inget”-upplägget mot Erkan Teper.

Den brinnande viljan som fört Robert Helenius upp bland de hetaste tungviktarna i världen kring decennieskiftet hade satts på prov under flera problemtyngda år.

– Om jag skulle ha förlorat matchen så tror jag inte jag skulle ha orkat satsa fullt mera. Jag skulle kanske helt enkelt gett upp hoppet. Men när man visste att det var lite ”allt eller inget”, så kanske det tände gnistor så jag fick lågan att brinna igen.

Hur mycket kände du inför matchen att du ville bevisa för andra att du fortfarande kan?

– Jag har fått så mycket kritik under de senaste åren att jag blivit ganska avtrubbad. Jag ville nog mest bevisa för mig själv att jag fortfarande har det. Att om jag på riktigt vill, så kan jag det.

Bästa Helenius sedan 2010

Robert Helenius nämner två nyckelaspekter bakom lyftet. Ett lyckat träningsläger och en lyckad mental uppladdning. De två faktorerna hänger starkt ihop.

Helenius tog en omtalad seger över Dereck Chisora för snart sju år sedan, men kroppen började redan då säga ifrån. Åren i det tyska proffsstallet Sauerland hade förädlat Borgåsonen till ett världsnamn, men även präglats av vantrivsel och skador.

”Jag har sedan amatöråren kämpat med psyket på många olika sätt. Nog måste man ju vara lite kucku för att hålla på med boxning, men jag gillar spänningen och adrenalinet som kommer med det.”

-Robert Helenius

Helenius nickar när han konfronteras med påståendet att många skulle säga att karriären stagnerat sedan 2011, och avbryter sedan frågan.

– Det här är det första träningslägret som jag inte har ont i axeln. Efter att vi sparrat två veckor brukar jag oftast börja känna att axeln krampar och är sjuk och jag har problem att slå med högern. Men nu hade jag inte någon osund smärta överhuvudtaget, vilket jag haft sen 2011.

När har du senast varit så här bra?

– Nog skulle det varit före jag skadade axeln 2010.

Tränaren: Är inte samma karl heller

En envis axelskada, problem med händer och knän – samt som kronan på verket en twar-infektion i lungorna. En kronisk trötthet plågade i över ett års tid och inför Tepermatchen steg konditionsnivåerna – som varit ett gissel – för första gången på länge.

– De här åren med alla möjliga smärtor har lett till att man inte haft motivationen att föra sig framåt så snabbt som man borde. Man har medvetet hållit sig lite tillbaka. Man är så osäker att håller man ihop, håller man inte ihop, tänk om man satsar och vågar tro på sig själv och ändå faller ner.

– Det har varit en osäker tid, men nu känns det som man är tillbaka.

Vi har haft många setbacks men jag är otroligt stolt över att Robert var bäst när det gällde, att han bevisade vilken nivå han håller. Men vi är absolut inte klara än, vi ska klämma ut allt som bara finns.”

-Johan Lindström

Johan Lindström tog över som Robert Helenius tränare för snart fem år sedan. Huvudfokus har hela tiden legat på den fysiska delen och efter ett antal bakslag syns frukten av arbetet nu äntligen.

– Det är inte samma karl heller, han är bättre på allt. Rent fysiskt är det ett jättekliv, konstaterar Lindström om Helenius form nu jämfört med då han anlände till Åland.

– Man ska komma ihåg att Robert redan var en mycket, mycket bra boxare. Det är få saker som jag kunnat lära honom när det gäller boxning, han kan ju snarare lära resten av Finland. Boxningstekniskt var han väldigt skicklig under Tysklandstiden.

– Skillnaden i dag är att han håller ihop. Fysiskt var han absolut inte bra när han kom hit och det vittnar ju konstanta skador också om. En otrolig skadehistorik med allvarliga skador. Skulle man göra ett fystest tror jag han själv skulle skratta åt den han var för tre år sen.

Skjuter ner omotiverad kritik

Det finns fortfarande mycket utrymme för förbättring i bland annat kondition, slagvolym och aggressivitet, säger Lindström, men med tanke på dagens nivå klaffade det mesta mot Erkan Teper såväl fysiskt, psykiskt som taktiskt.

Robert Helenius har tidvis fått motta kraftig kritik för sina insatser under de senaste åren. Dels efter proffskarriärens första, svidande förluster mot Johann Duhaupas (april 2016) och Dillian Whyte (oktober 2017) – men även efter segrar.

Årets två första fajter gick mot vitryssen Jurij Byhovtzevs och Helenius vann båda utan att imponera. Det har ändå sina förklarliga skäl, menar tränaren Lindström.

Robert Helenius facit i proffsringen är 28 segrar (17 på knockout) och två förluster. Det första nederlaget kom mot Johann Duhaupas i Helsingfors våren 2016.

I den första matchen i mars slog Helenius sönder ett knogben genast i öppningsronden, i den andra matchen i augusti fanns redan Teper i bakhuvudet och målet var att pröva en ny taktik, vinna med minsta möjliga ansträngning och hålla sig hel.

– Visst, man får ju kritik för såna matcher, att ”jaa, han hängde vid repen, han gjorde si och så”, men det är ju jag som sagt att han ska göra så. Det är därför man har mellanmatcher, för att man bygger upp för en större, säger Lindström.

– Hockey gör samma sak, fotboll gör samma sak. Man kan tycka att ett lag mittiallt spelar riktigt dåligt i en match dom helt klart ska vinna, men det är ju ofta så att dom provar en ny taktik. Så gör man i boxning också och där är folk kanske inte så insatta ännu.

Jag tycker det är lite konstigt med den här starka finska mentaliteten som vi ändå har, att det skriks så snabbt om att ge upp― Johan Lindström

Johan Lindström säger att kritik är något man ska kunna ta, men däremot frustrerar omotiverade påhopp och obefogad negativitet.

– Så fort det gått dåligt i en match skriker en stor massa att ”nu ska handskarna på hyllan, lägg av, det blir till ingenting!”. Gör man så i nån annan idrott? Jag tycker det är lite konstigt med den här starka finska mentaliteten som vi ändå har, att det skriks så snabbt om att ge upp. Ge upp har aldrig skapat nån framgång.

VM-drömmen åter vid liv

Robert Helenius och Johan Lindström satt i bastun när samarbetet fastställdes. Helenius frågade om Lindström vill göra honom till världsmästare, och den åländska kampsportstränaren och gymföretagaren svarade ja.

Drömmen brann på sparlåga i flera års tid, men nu finns det igen mer realism bakom de stora orden.

– Jag vill på riktigt bli världsmästare. Det ger en boost, att man orkar. Visst är det tungt och vissa dagar orkar man inte, det är som vilket jobb som helst. Men om man strävar efter något är man beredd att gå den där extra milen, säger Helenius.

Om han skulle lägga av ifall det inte fanns en realistisk chans att bli världsmästare är repliken både kvick och bestämd: Absolut.

”Det har varit alla möjliga problem. Först Sauerland-grejen och trycket det förde med sig. Sedan skadorna. Man vill bara slippa all onödig press och koncentrera sig på det som är viktigt, att bli bättre som boxare.”

-Robert Helenius

Både Robert Helenius och Johan Lindström svarar ”allt” på frågan vad segern över Teper betydde för fortsättningen. Helenius klättrade ett trettiotal placeringar på BoxRecs världsranking och ligger just nu på plats 18. Hos IBF-förbundet – där han belönades med Intercontinental-bältet för Tepervinsten – är placeringen åttonde.

– Det betyder att jag kommer att få stora matcher och mycket erbjudanden. Jag är tillbaka på världskartan och en intressantare motståndare för större fajter, konstaterar Helenius.

”Kan slå vem som helst”

Ifall kroppen håller kan Helenius ha 3-4 goda år kvar som elitboxare, tror såväl tränaren som adepten. Varje match framöver är ändå en ödeskamp, precis som den mot Teper.

Blir det förlust går VM-drömmen i kras.

– Jag skulle helst vilja ta en match till på det här årets sida och en match tidigt nästa år. Och sen mot slutet av året världsmästaretiteln, lägger Helenius fram optimalupplägget för det kommande året.

Robert Helenius fyller 35 år i januari, men åldern är inget hinder. Av de 17 tungviktare som för tillfället finns framför honom i världsrankingen är endast två under 29 år.

Johan Lindström ser VM-drömmen som fullständigt realistisk. Marginalerna på den absoluta världstoppen är enligt honom oerhört små och ett slag kan förändra allt.

– Jag har sett Robert sparra oändligt många ronder med Anthony Joshua, vi har sparrat med Tyson Fury, vi har sparrat med Aleksandr Povetkin, vi har sparrat med Vitalij Klytjko. Och jag har aldrig sett honom få stryk. Det är absolut ingen omöjlighet att Robert skulle ha kunnat slå vem som helst av dom om allt hade klickat.

– Och redan bara det jag såg i den senaste matchen, att glöden och passionen är tillbaka, får mig nog väldigt övertygad om att kapaciteten finns att gå hela vägen.

Också Robert Helenius själv är övertygad. Hans svar på vad som får honom att fortsätta tro på världsmästartiteln osar av typisk proffsboxningskaxighet och nyfunnet självförtroende.

– För jag är jag. I’m the Nordic Nightmare.

Träffa Robert Helenius i Sportmagasinet på Yle Fem onsdagen den 7 november klockan 19.00 (repris på torsdag kl. 11.30) eller på Arenan redan nu (klippet nedan).

Läs mera:

Robert Helenius knockade Erkan Teper.

Robert Helenius kaxiga utspel efter knockoutsegern: Nästa steg är en VM-titelmatch

Den segern satt skönt. Robert Helenius knockade sin motståndare Erkan Teper i den åttonde ronden i proffsgalan i tyska Waldenbuch. Triumfen visade att "The Nordic Nightmare" inte har sagt sitt sista ord i proffsboxningsringarna.

Läs mera:

Robert Helenis höjer armarna och firar i ringen.

I Helenius läger tror man fortfarande på VM-match, men det börjar bli bråttom: “Är vi riktigt ärliga så har Robert ett par år kvar”

Robert Helenius förbereder sig för en sista spurt mot det ultimata målet i proffsboxning. Tränaren Johan Lindström svarar också på kritiken mot Helenius senaste matcher.

Läs mera:

Robert Helenius, 2016.

Nedstämd Helenius vill inte prata om framtiden: ”Allt känns bara skit”

Jag är jättebesviken, säger Robert Helenius till Yle Sporten trots segern över Jurij Byhovtzev på lördagskvällen. Orsaken är handskadan han ådrog sig genast i början av kampen. Det är för tidigt att säga nånting om det, säger han om fortsättningen.

Kommentarer