Hoppa till huvudinnehåll

Ocensurerat om ofrivilligt singelskap och att vara gränslöst het - bokpoddarna Hietanen & Henrikson fortsätter sin korrespondens

Anne Hietanen och Ida Henrikson.
Anne Hietanen och Ida Henrikson. Bild: Björn Karlsson Hietanen,Anne Hietanen,Bokpodden Hietanen & Henrikson

Svenska Yles bokpoddare Ida Henrikson och Anne Hietanen funderar på om de raljerat för mycket om ofrivilligt singelskap fastän ingendera har erfarenhet av den saken, snarare tvärtom. Bägge erkänner att de snarare känt/känner sig som läckra biffar som alla vill smaka på.

Anne Hietanen wrote: Dear Ida

Du sade i podden att du vid något skede hade bestämt dig för att du skall vara en bit kött som alla vill ha och så blev det. Jag borde ha frågat mera, men jag frågar nu istället att minns du den exakta stunden när detta hände? Och vad fick det för följder? Kan man plötsligt fördubbla sitt erotiska kapital så där bara?

Approprierar vi den ofrivilligt ensamma kvinnan när vi pratar om Malin Lindroths bok Nuckan? Jag tycker samtalet var roligt, men efteråt tänker jag att det inte var det mest korrekta vi gjort hittills - att vi som själva inte haft ringaste erfarenhet av nuckskap, sitter och raljerar kring folk som inte lyckas behålla en enda partner.

Jag tror att jag, eftersom jag känner mig något misslyckad på många andra plan, känner att det är viktigt för mig att jag kände mig HOT när jag var ungefär 14-17 år.

We’re all born naked and the rest is drag

Ida Henrikson wrote: Dear Anne (uttalas änn)

Hur mår du, jag mår bra. Eller på riktigt är jag helt socialt utmattad efter bokmässan. Men så lycklig över att allt var succé. Kände mej som en mycket god bit kött. Eller en riktigt saftig seitanbiff.

Objektsgrejen var, liksom det mesta i livet om man tror på individens eget ansvar vilket jag inte är säker på att jag gör, ett aktivt beslut från min sida, efter ett par års experimenterande med nördrollen. Att vart ville jag föra mitt liv. Skiftet skedde i åttan. Jag behövde helt enkelt lite omväxling, jag var redan bäst i klassen och det kändes inte tillräckligt utmanande.

Kanske handlade det om nån grad av manipulation också, en vilja att se hur långt jag kunde kontrollera andras reaktioner. Som vår tids stora tänkare RuPaul från RuPauls Drag Race brukar säga: "We’re all born naked and the rest is drag." Efter det har jag liksom klätt min identitet i olika små outfits.

På morgonen sminkar jag mej till den kvinna jag vill bli betraktad som, eller låter bli, men aldrig av tillfällighet. Upplever alltså detta som sjukt lustfyllt & min bästa hobby, inte ett yttre tvång.

Andra dagar tänker jag att det bara var systemet som formade mej. Och Paris Hilton.

Tror inte det går att appropriera nuckskapet, vi försöker ju inte ens, vi kan/vågar helt enkelt inte sätta in oss i den rollen. Då är det ju nice att litteraturen kan föra en till platser en annars inte har tillträde till. Annars också tror jag att tiden för extrem pk-ängslighet är över och att det går att säga saker lite mer raljerande inom konsten/kulturen igen. En välkommen riktning.

Jag exploderar av allt skvaller som nått mina öron under bokmässan.

// Igor

Vem är mannen på taket

Anne Hietanen wrote: Sejtan!

Hjälp, jag längtar efter bra skvaller, jag hörde bara dåligt skvaller under bokmässan och folk sade följande saker ungefär hundra gånger: “JAG gillar Hietanen & Henriksons promobilder, men jag förstår att många andra förfasar sig!” och “JAG gillar podden SÅ mycket, men jag kan förstå ifall andra tycker att den är lite för mycket”.

Vårt val av Svenska Yles Litteraturprisvinnare väckte ju också diskussioner, det fanns två läger: Det fina lägret som tyckte att det är totalt ointressant vem mannen på Teater Viirus tak var, och det andra lägret (90%) som tindrande och lyckligt gjorde utredningar för att få redan på hans identitet.

Menar du att du redan innan åttan kunde testa olika identiteter? Jag börjar först nu som 40+ inse att man inte bara behöver vara det man är. Att man åtminstone i små stunder kan testa annat.

Fast nej det kan jag ju inte. Jag har ALDRIG lyckats vara på andra sätt än det jag är av mig själv.

Exempel: Vill klä mig snyggt och välvårdat, har lyckats en gång av tusen och då bara till femtio procent.

Exempel två: Jag skall skriva skönlitterärt åtminstone tio minuter varje dag, lyckas kanske tre dagar efter varandra.

Exempel tre: Jag skall tala långsammare - har ej lyckats so far. Men visste du att Leif G W Persson pratade i normal takt på 80-talet och att det först är på 2000-talet som han börjat prata så långsamt att han själv hinner somna en eller två gånger under varje satsbyggnad? Detta betyder att det finns hopp om att jag kan göra en Leif och tala långsamt om kanske trettio år.

Att åldern gör att det blir tyngre att trycka ut utsagorna.

Och på tal om sejtanbiffen, vem alla ville äta den? Jag tyckte det var så fint när en person avslöjande sin kärlek till dig. Han sade det så bra att det inte på något sätt blev #metoo. Eller?

Börja aldrig prata som Leif GW Persson

Ida Henrikson wrote: Vem bryr sej om mannen på Viirus tak, det var ju hur Sara Ehnholm Hielm skrev om det som var så briljant. Som om en själv befunnit sej i exakt i den situationen (vilket ej heller är osant – det är lite som Milja Sarkolas pjäser, där fiktionen kommer så nära min verklighet, har aldrig upplevt det i litteraturen förr). Mvh fina lägret. Så fint att det finns minibar i tältet.

Bästa komplimangen (”komplimangen”) är ändå: ”Alltså JAG har inte lyssnat på podden, jag har inte tid med sånt. Men nån sa att den var bra.”

Jag vill höra allt om vad du skriver. Jag skriver mest om sex och dåliga break ups.

Lyssnade på Leif GW i Framgångspodden (lol lol lol framgång, älskade förresten att Maria Turtschaninoff aldrig hade funderat på vad framgång är. Hon är mitt totemdjur!) och somnade på en (1) sekund. Tips för den som inte vill bli beroende av sömnmedicin (kul i stunden men ej i längden). Snälla börja aldrig prata som han. Som tur har du åtm 60 år av snabbt och roligt prat framför dej, säger mina tarotkort.

Folk får gärna uttrycka sin kärlek till mej. Men mitt årskort är eremiten så har inte superhöga förväntningar om vi säger så.

Anne Hietanen wrote: Ps. Nu kom jag ihåg att du och jag brukade använda LeifGWPersson som vårt lösenord till olika tjänster. Men ja veckans podd blev ju nog MYCKET. Jag tycker faktiskt vi måste varna känsliga lyssnare. Och man får absolut inte äta samtidigt som man lyssnar. Eller ja, det kommer inte att kännas bra helt enkelt.


Bokpodden Hietanen & Henrikson #45 Att vara en bit kött
När bestäms ens erotiska kapital? Ida och Anne pratar om ofrivilligt singelskap, hur känns det när absolut ingen vill ha dig? Och hur mycket skulle du tolerera att stå ut med när det kommer till en möjlig partners feticher? Melissa Broders So Sad Today och Malin Lindroths Nuckan diskuteras och känsliga lyssnare varnas.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje