Hoppa till huvudinnehåll

Borgåbon Katja Helenelund är ofrivilligt barnlös: ”Jag känner en stor sorg ibland då jag blir påmind om hur mitt liv hade kunnat vara”

Katja Helenelund i radiostudiomiljö.
Katja Helenelund i radiostudiomiljö. Bild: Yle/Mikael Kokkola personporträtt,Katja Helenelund

Borgåbon Katja Helenelund har alltid vetat att hon gärna vill ha barn. Eftersom hon inte är i ett parförhållande blev det aktuellt med fertilitetsvård.

- Jag sa tidigt att om jag inte har en familj före jag är 30 år så anlitar jag en spermabank, säger hon med ett leende.

Då hon närmade sig 30 handlade det ändå om en lång process innan beslutet var fattat.

Hon funderade på vad som var okej eller inte okej att göra, på etiska frågor och annat i ungefär ett och ett halvt år.

Sedan fattade hon beslutet och tyckte att det kändes rätt för henne.

"Jag tänkte att jag snart får bli mamma"

Hon tog kontakt med en fertilitetsklinik, och till en början kändes det bara härligt.

- Jag tänkte att jag kanske snart får ett barn. Att jag snart får bli mamma. Sedan gick det ju inte riktigt så.

Katja Helenelund försökte bli gravid i cirka tre och ett halvt års tid.

- Väldigt snabbt dök tanken på att något är fel upp. Även om man vet att första gången kanske inte lyckas, så funderar man ändå på alternativet att det kanske inte går att bli gravid i alla fall.

Hon intalade sig själv att det naturligtvis kan lyckas också för henne.

Pinnasänky
Pinnasänky Bild: Emmi Holopainen Vagga

"Orken tog helt enkelt slut"

Småningom fick Katja Helenelund ändå veta att det kanske inte kommer att lyckas för hennes del.

- Före det sista vårdskedet hade jag känslan av att det får räcka efter det här. Orken tog helt enkelt slut.

Det är ingen lätt match mentalt att gå igenom behandlingarna, berättar Helenelund. Hormonerna kanske inte påverkade henne lika starkt som de påverkar många andra, men det fanns mycket att tänka på.

Det handlade om att hela tiden hålla koll på tider och dagar för när det skulle löna sig att försöka.

Processen var som en berg- och dalbana av hopp, tvivel, besvikelser och sorg. Man får hela tiden försöka hitta orken att plocka upp sig själv igen― Katja Helenelund, ofrivilligt barnlös

Det blev som en slags schemaläggning av livet. Och visst påverkade också hormonbehandlingarna.

- Processen var som en berg- och dalbana av hopp, tvivel, besvikelser och sorg. Man får hela tiden försöka hitta orken att plocka upp sig själv igen.

Bemötandet från läkarhåll var varierande. Helenelund gick på privatkliniker, eftersom singlar inte får hjälp med barnlöshet kommunalt.

- För alla läkare är det ändå inte självklart att också det psykiska stödet borde finnas. För mig var det tungt att hela tiden orka fråga om vad som borde göras till följande.

"Jag fick känslan av att läkaren inte tyckte att mitt beslut var okej"

Hon tycker att man borde kunna lita på att läkarna ger all kunskap patienten behöver.

- Som singel fick jag dessutom på mitt första läkarbesök känslan av att läkaren ansåg att det inte var okej att man som singel går in för den här vården.

Men visst har hon också gått till bra läkare, som gett henne känslan av att de vet precis vad som lönar sig i hennes fall.

För tillfället funderar inte Helenelund på att återuppta behandlingarna, eftersom hon inte har orken för det.

Adoption känns inte heller som ett alternativ, eftersom det också handlar om en lång vänteprocess.

ensam nalle
ensam nalle Bild: Nathalie Lindvall ensamhet,ledsen

"Det känns svårt även om man är glad för andras skull"

Så här i november börjar pyntet dyka upp i affärerna. Julen, som är en riktig familjehögtid, närmar sig. Och före det ska ju julkorten postas.

För en som är ofrivilligt barnlös är det inte alltid så enkelt att få ett julkort med gulliga barn i postlådan.

- Det har varit tungt vissa år. I något skede sa jag till och med åt en del bekanta att jag gärna tar emot andra slags julkort om det är så att de vill skicka ett.

Alla julkort och familjehögtider påminner henne om det tomrum hon själv går och bär på.

- Förstås är man glad för den andras skull, men det känns ändå svårt. Även om jag får vara med mina syskon och föräldrar på julen är högtiden ändå så starkt kopplad till ett nyfött barn.

"Jag fick rådet att pröva akupunktur och grapejuice"

Att vara en kvinna i 30-årsåldern som fortfarande inte har barn är inte heller alltid så enkelt. Lätt kan det bli frågor eller kommentarer om privatlivet.

- Delvis har det varit lättare för mig eftersom folk har känt till att jag är singel. Men då det klarnade att jag har svårt att bli gravid fick jag plötsligt en massa kommentarer och råd av andra.

Helenelund fick bland annat höra att hon ska sluta stressa, pröva på grapejuice och akupunktur, eller rödvin. Det var det ena och det femte.

Folk visste nog om andra som har problem också, och Helenelund fick rådet att inte ge upp.

- Andra vill lätt fixa problemet. Man kan inte finna sig i att det här är väldigt tungt, ledsamt och sorgset. Man tycker att man måste komma med någon kommentar och något råd.

En grön bunke omkullfälld framför en rutschbana i en lekpark.
En grön bunke omkullfälld framför en rutschbana i en lekpark. Bild: Amanda Vikman/Yle lekplats,lekparker,ensamhet,Rutschkana

"Det krävs väldigt stor lyhördhet"

Helenelund förstår att folk vill hjälpa, men det lösningsfokuserade sättet att kommentera saken hjälper inte den som just då mår dåligt och skulle behöva stöd för den känslan.

Hur skulle du ha velat att folk hade pratat om din situation med dig?

- Det krävs nog väldigt stor lyhördhet. Mycket handlar det om att bara lyssna, i stället för att prata själv.

Det bästa kan enligt Helenelund vara att genuint fråga hur det är med personen. Om personen själv just den dagen orkar berätta om sina problem kan den göra det, annars svara på ett ytligare plan.

- Det viktigaste är att finnas där och lyssna. Man behöver inte komma med något råd. Det bästa kan vara att säga ”jag vet inte vad jag ska säga” i de stunder då det inte finns några bra ord.

Andra vill lätt fixa problemet. Man kan inte finna sig i att det här är väldigt tungt, ledsamt och sorgset. Man tycker att man måste komma med någon kommentar och något råd― Katja Helenelund, ofrivilligt barnlös

"Livet är inte sämre bara för att man är barnlös"

I dagens läge upplever Helenelund att hennes liv är tudelat. Också som barnlös kan man ha ett väldigt bra liv.

- Livet är ju inte sämre bara för att man är barnlös, men samtidigt finns tomrummet där mer eller mindre. Ibland kan det vara positivt med mycket egen fritid, men ibland upplever jag en stor sorg, då jag blir påmind om hur mitt liv hade kunnat vara.

Helenelund har varit med och tagit initiativ till en kamratstödsgrupp i Borgå för ofrivilligt barnlösa.

Tanken är att man där får stöd och får dela erfarenheter med andra som är eller har varit i samma situation.

Gruppen är inte avsedd för dem som lider av sekundär barnlöshet, utan finns till för dem som inte har fått ett enda barn.

- Vi träffas ungefär en gång i månaden. Man hittar mer information på föreningen Simpukkas webbplats. Alla är välkomna!

Ett ritat hjärta
Ett ritat hjärta Bild: Creative Commons / Karolina Grabowska Hjärta (symbol),vänskap,kärlek

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland