Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Frågan som de senaste veckorna har blivit oundviklig att ställa – är Mikko Rantanen just nu världens bästa hockeyforward?

Mikko Rantanen i Colorados hockeymatch.
Mikko Rantanen toppar NHL:s poängliga. Mikko Rantanen i Colorados hockeymatch. Bild: Icon Sportswire Mikko Rantanen

Svaret på frågan är väl nog ändå "nej", men Nousiskillen är absolut inte långt ifrån. Han leder NHL:s poängliga då en fjärdedel av säsongen i dessa dagar är spelad. Poängsnittet är förbluffande: 1,61 per match. Och det som är klart är att Rantanens poängkolumn inte längre kan ses som Nathan MacKinnons förtjänst. Mikko är sin egen framgångs smed.

För den som inte har sett det så rekommenderar jag att åtminstone kolla highlightklippet från matchen Colorado Avalanche–Boston Bruins som spelades natten till torsdag.

Avs vann drabbningen med 6–3 efter att ha legat under med 1–3. Hemmalagets segermotor var som vanligt förstakedjan med Gabriel Landeskog, Nathan MacKinnon och Mikko Rantanen. Trions obestridliga kung för kvällen var Rantanen som spelade en avgörande roll i linans alla tre mål och noterades för 1+2 (MacKinnon 1+1, Landeskog, 1+0).

Då var det definitivt inte någon vanlig vardagsmatch i november för just Landeskog – MacKinnon – Rantanen. Colorados paradtrio matchades av coachen Jared Bednar i byte för byte mot trion som allmänt har ansetts vara NHL:s bästa kedja redan i drygt ett år: Brad Marchand – Patrice Bergeron – David Pastrnak.

Bostons första lina har hittills till och med varit bättre än förra säsongen. Mot Colorados etta fick de ändå se sig slagna – och det med besked. Totalt ett mål, två assist och -1 var "Bergeronernas" saldo.

Patrice Bergeron, David Pastrnak och Brad Marchand i Boston.
Patrice Bergeron, David Pastrnak och Brad Marchand i Boston. Patrice Bergeron, David Pastrnak och Brad Marchand i Boston. Bild: Fred Kfoury III/Icon Sportswire/All Over Press Patrice Bergeron,David Pastrňák,Brad Marchand

MacKinnons kedja sköt som sagt tre mål, noterade sammanlagt sex poäng och alla tre killar avslutade kvällen med +1 i plus/minus-statistiken.

Det händer nästan aldrig att en kedja vinner matchen i matchen mot Bruins supertrio.

Det händer nästan aldrig att en kedja vinner matchen i matchen mot Bruins supertrio.

Före drabbningen hade MacKinnons kedja producerat 69 poäng på 17 matcher och Bergerons trio 68 poäng på lika många matcher. Efter matchen var saldot 75 mot 71.

Kvällen i ett nötskal för nummer 96

Mikko Rantanen gjorde antagligen sin karriärs bästa match mot Boston – i den tuffaste möjliga matchupen. Därför är det skäl att återge 22-åringens nyckelprestationer mot Bruins.

Det första målet kom till efter att Rantanen fick tag på pucken vid sargen, snett bakom det av Jaroslav Halak vaktade Boston-målet. Efter det följde en liten rörelse som indikerade att Rantanen tänkte skicka pucken bakom målet till MacKinnon – men det var bara en fint.

Istället gav han en förbluffande genomskärande backhandspassning till glödheta "Gabbe" Landeskog som hade glidit in i slottet, bara ett par meter från Halak.

"Pang" och mål! Rantanes spelkänsla hade fått forne Colorado-legendaren, den gudabenådade playmakern Peter Forsberg att applådera stående (vem vet om han kanske gjorde det hemma framför teven?).

Nathan MacKinnon; Gabriel Landeskog och Mikko Rantanen firar.
Nathan MacKinnon, Gabriel Landeskog och Mikko Rantanen firar. Nathan MacKinnon; Gabriel Landeskog och Mikko Rantanen firar. Bild: AFP / Lehtikuva / Bruce Bennett Nathan MacKinnon,Gabriel Landeskog,Mikko Rantanen

Colorados andra mål var ett typiskt powerplaymål, signerat Rantanen. Han tog emot en diagonalpassning av MacKinnon inne i den högra tekningscirkeln, tog ett par skär framåt och placerade ett sylvasst handledsskott in under Halaks högra arm. Den typ av mål som har blivit något av Mikkos varumärke.

Rantanens final för kvällen är ändå i en klass för sig.

Han drar det längre strået mot David Pastrnak i en kamp om pucken nere i den egna försvarszonen, åker in på neutral is och fintar bort Brad Marchand, avancerar in över offensiva blå på mittfilen, drar till sig tre försvarande Boston spelare – och ger slutligen en perfekt passning till MacKinnon som omarkerad drämmer till direkt. Pucken otagbart upp i främre hörnet.

29 poäng på 18 matcher är ingen slump.

Med sina 193 cm i strumplästen påminner Rantanens majestätiska kontroll över spelet i den sekvensen om självaste Mario Lemieux.

29 poäng på 18 matcher är ingen slump – det är bara följande steg på en utvecklingskurva som för närvarande pekar spikrakt uppåt.

Rantanen har utvecklats till en modern powerforward

Som alla hockeyvänner troligtvis minns så gjorde Rantanen succé redan förra säsongen. 84 poäng på 81 matcher var en notering som bara Teemu Selänne, Jari Kurri och Olli Jokinen har mäktat med i NHL. TPS-junioren fick beröm från alla håll och kanter.

Ändå har versionen av Rantanen den här hösten varit en överraskning. Säsongen 2017–2018 var det fortfarande något så när befogat att se det imponerande poängsaldot som en bonus för att få spela som superstjärnan Nathan MacKinnons ”right hand man”.

Det fanns då ännu ett par tydliga junioraktiga brister i Rantanens spel. Trots sina imponerande mått (193/96) tog han inte för sig i närkamper och skyddade inte pucken lika bra som fysiken utlovade. Alltför ofta blev Rantanen sittande på baken efter en närkamp.

Det är som bortblåst nu. Rantanen skakar av sig backcheckande motståndare med en sopande armrörelse medan han med andra handen kontrollerar pucken, och åker i en ställning som inte alls öppnar upp för tacklingar på öppen is.

Och spelet i närheten av motståndarmålet håller högsta världsklass.

Och spelet i närheten av motståndarmålet håller högsta världsklass. Redan förra säsongen var Rantanen ofta riktigt bra där, men självsäkerheten och målmedvetenheten som han visar i "stridszonen" är det inte många som slår i NHL.

Speciellt för unga spelare är det viktigt att ta ut allt av sommarmånaderna och göra framsteg. Mikko Rantanens somrar har år efter år varit verkliga fullträffar ur den synpunkten, men den senaste tar nog priset. Sommaren 2018 skakade han av sig de sista bitarna av juniorhockey och tog steget till en fullfjädrad hockeystridsvagn med turboladdning.

Den som såg Colorado mot Boston kunde bevittna hur Rantanen nonchalant avancerade med pucken under kontroll från bakom Boston-målet in mot slottet trots att NHL:s fysiskt största hockeyspelare, Bruins-kaptenen Zdeno Chara försökte rubba honom. Hur många spelare har fysiken som krävs för det?

NHL Networks analytiker, den dubbla Stanley Cup-vinnnaren Dave Reid, använde efter Avalanche–Boston-matchen beskrivningen "a towering force" om killen som var kapten för det formidabla JVM-guldlaget för snart tre år sedan.

Den 5 januari 2016 firade Mikko Rantanen JVM-guldet på hemmaplan.
Den 5 januari 2016 firade Mikko Rantanen JVM-guldet på hemmaplan. Den 5 januari 2016 firade Mikko Rantanen JVM-guldet på hemmaplan. Bild: All Over Press / Petteri Paalasmaa Mikko Rantanen,Hartwall Arena

Förra hösten talades det om att Rantanen borde vara en powerforward, men att han inte utnyttjar sin fysik tillräckligt. I år är det inte knappt någon NHL-bevakare i Nordamerika som inte direkt beskriver Colorado-yttern som en modern powerforward.

Modern betyder då att Rantanen, förutom att vara stor och spela fysiskt, har fart på rören och gör konster med klubba och puck som när som helst får tummen upp av Sebastian Aho och Mikael Granlund.

Och dessutom är han till och med bättre som framspelare än som avslutare.

Vem har mest att tacka sina kedjekompisar för i Colorados paradtrio?

Förra säsongen var Nathan MacKinnon helt klart Colorados och förstakedjans drivande kraft. Han stod för 97 poäng, var fyra i poängligan och slutade tvåa i Hart Trophy-omröstningen efter Taylor Hall. MacKinnon ansågs alltså vara ligans näst värdefullaste spelare.

När han lyckades kunde Colorado slå vilket lag som helst, hade MacKinnon en sämre dag var Avs rätt mediokert.

Så här långt under pågående säsong är det långt ifrån en enmansshow. Colorados kapten Gabriel Landeskog har skjutit 12 mål – lika många som MacKinnon och noterat 20 poäng. Rantanen är poängbäst i hela ligan med 29 och också etta då det gäller assist med 22 målgivande passningar.

Rantanen är i princip på ett eller annat sätt med om alla mål som kedjan producerar.

Rantanen är i princip på ett eller annat sätt med om alla mål som kedjan producerar. Hans så kallade "transition game", det vill säga vad han gör när spelet ändrar riktning från försvarsspel till anfallsspel, är sylvasst.

Ingen hinner stava till "Mikko" före han har ätit upp den neutrala zonen och hämtat in pucken över offensiva blå. Under förra säsongen var det fortfarande nästan utan undantag som MacKinnon bar ansvaret för det. Fortfarande tävlar MacKinnon med Connor McDavid om vem som är bäst på just den delen av ishockey men även Mikko Rantanen börjar höra till ligans "transitionelit".

I dag lever duon MacKinnon – Rantanen i en balanserad symbios där båda på löpande band skapar offensiva möjligheter för varandra . Om duons totala anfallshot förra säsongen till 65 procent var beroende av MacKinnon, så är relationen i år kanske 55/45. Eventuellt till och med några enheter närmare 50/50.

Gabriel Landeskog är succékedjans vänsterytter.
Gabriel Landeskog var drafttvåa sommaren 2011. Gabriel Landeskog är succékedjans vänsterytter. Bild: Derek Cain/Icon Sportswire/AOP Gabriel Landeskog

Gabriel Landeskog är den del av trion som drar mest nytta av sina kedjekompisar. För honom har spelet tillsammans med "MacKintanen" varit ett verkligt lyft i en karriär som stampat på stället. En något tjurig tvåvägsspelare har plötsligt blivit ett blixtrande och kreativt offensivt vapen.

Inte bäst men nog på samma nivå

För att återkoppla till rubriken och ingressen så finns det nog fortfarande bättre hockeyanfallare i världen än Mikko Rantanen. Men inte nödvändigtvis speciellt många.

Och om de några självklara superstjärnorna som spelar center räknas bort, så är det inte långsökt att placera Rantanen på podiet i en jämförelse mellan ytterforwardar.

Vem är Finlands bästa hockeyspelare?

Utifrån NHL-säsongens första fjärdedel har förra – och den pågående – säsongens bästa blåvita poängproducent dessutom väckt frågan: vem är Finlands bästa hockeyspelare?

Jag återkommer till den inte så viktiga men kittlande och roliga spekulativa frågan när halva säsongen är avklarad.

Och ännu en grej: Mörka moln över det som alla hockeyvänner drömmer om – "best of the best"-turneringar mellan landslag. NHL-ägarna förhåller sig sedan tidigare iskallt gentemot OS-medverkan och nu används World Cup 2020 som en spelbricka i förhandlingarna om ett nytt arbetsavtal mellan ägarna och spelarfacket.

Oddsen är inte hoppingivande. Kanske är det dags för IIHF att lyfta sin prestige – flytta VM två veckor framåt och satsa stenhårt på att göra turneringen möjligast intressant för NHL-spelarna? Läs: liten rink, NHL-huvuddomare.

Videobilder från Viasat.

Läs också