Hoppa till huvudinnehåll

Glöm radiosignalerna – nu vill forskarna jaga utomjordingar med monstruösa laserstrålar

ESO:s teleskop (VLT) i Paranal, Chile.
ESO:s teleskop (VLT) i Paranal, Chile. Bild: ESO eso

Ni vet de där små laserpennorna som vissa använder som pekpinnar på konferenser och i klassrum? Och som vissa använder till diverse ofog, som att lysa på flygplan som ska landa, i syfte att blända piloten.

Nå, nu finns det de som tycker att det vore en god idé att använda någonting lite liknande som en metod för att dra till sig utomjordiska civilisationers uppmärksamhet.

Det är två forskare från amerikanska MIT som har skrivit en uppsats på temat, den ingår i det senaste numret av tidskriften The Astrophysical Journal.

I den menar forskarna att radio kanske inte är det smartaste sättet om vi vill få kontakt med utomjordingar. Det har vi testat på redan, tiotals gånger sedan 1962, åtminstone tills vidare utan nämnvärda resultat.

MIT-forskarnas slutsats är därför att det sannolikt vore effektivare att lysa med ett klart ljus i stället. För att signalera att hallå, här är vi, var är ni? Och då kommer vi till laserpennan som jag nämnde i början.

Fast det är ju självskrivet att man inte kan lysa tvärs över den gapande avgrunden mellan stjärnorna med en simpel laserpenna som drivs av ett ficklampsbatteri. Nej då, då ska det vara grövre doningar! Mycket, mycket grövre!

Världens starkaste laser finns i Japan

Och faktum är att det här inte är första gången som någon kommer på den här idén. Redan på 90-talet var det ett gäng forskare inom SETI-projektet, de där som jagade utomjordisk intelligens, ni vet – som lekte med tanken på att rigga upp en hiskeligt stor laser. Den största och kraftigaste i världen, faktiskt.

Världens starkaste laser finns just nu i Japan. Den har en uteffekt på 2 000 trillioner watt, det vill säga 2 000 miljoner miljoner miljoner watt.

Någonting i stil med den här sortens pjäs skulle man sedan rikta mot stjärnorna.

En så kraftig laser kan man ju inte lysa med kontinuerligt, vi snackar om korta blixtar på någon miljondels sekund.

ESO:s teleskop (VLT) i Paranal, Chile.
Lasern på ESO:s teleskop VLT i Chile bleknar i jämförelse med den tilltänkta lasern i MIT-forskarnas funderingar. ESO:s teleskop (VLT) i Paranal, Chile. Bild: eso eso

Den här monstruösa laserblixten skulle man sedan fokusera med en teleskopspegel på tio meter i genomskärning. Den resulterande strålen skulle vara bred som en dubbelsäng, ungefär.

Och den här supermassiva laserpekaren skulle faktiskt vara så grym att den skulle lysa starkare än självaste solen som ju har en lyskraft på synnerligen imponerande 500 miljoner miljarder watt.

Fast i motsats till solen skulle ju lasern som sagt lysa i superkorta blixtar, och för att se den skulle utomjordingarna vara tvungna att befinna sig direkt i laserstrålens väg, men i alla fall, den skulle vara fullt möjlig att få syn på i fjärran solsystem.

Nu finns det ju såklart de som redan har tagit nästa steg i den här tankeleken: om vi människor kunde sända ut sådana här signaler, så vem vet, kanske någon annan redan gör det där ute. ”Optical SETI” heter ett pågående experiment där man de facto letar efter just den här sortens signaler från yttre rymden.

Men nu menar hur som helst de redan nämnda forskarna från MIT att en blixtrande laser av den här sorten som SETI-forskarna tänkte sig på 90-talet inte är den bästa tänkbara lösningen. Nehej då, vill vi verkligen dra till oss utomjordiska civilisationers uppmärksamhet så behöver vi en lampa som lyser kontinuerligt.

Den ultimata fyrbåken som oavbrutet sveper genom rymdens eviga natt för att markera att det är någon hemma här.

10 miljarder solsystem

Så vilken sorts hårdvara snackar vi om här då? Nå, MIT-forskarna skulle fortfarande utgå från en massiv laser. En på flera miljoner watt. Och precis som i SETI-forskarnas planer från 90-talet, skulle också den här lasern fokuseras med hjälp av en väldig teleskopspegel.

Och trots att den här lasern skulle vara betydligt mindre än i 90-talsmodellen, så skulle den ha potentialen att synas så pass långt borta som 20 000 ljusår.

Med den här sortens räckvidd skulle lasern nå en radie som omfattar omkring tio miljarder solsystem. Så om det finns någon där ute som spejar ut i mörkret så skulle de kunna se vår fyrbåk.

Hur är det här möjligt då? Jo, lasern skulle inte lysa i den synliga delen av spektrumet. Den skulle lysa i infrarött! Infrarött ljus bär nämligen längre än synligt ljus.

Det skulle inte ens vara så farligt om utomjordingarna som vi försöker nå råkade befinna sig bakom ett eller annat kosmiskt gas- eller stoftmoln som i normala fall skymmer sikten. Det är det som är det fina med infrarött ljus. Det skär rätt igenom sådana hinder som om de inte ens fanns där.

Infrarött har dessutom den fördelen att stjärnor i stil med vår egen sol inte lyser värst kraftigt i infrarött, vilket innebär att en klart lysande infraröd laser skulle väcka desto mer uppmärksamhet. Sticka upp över mängden, liksom.

Bisarrt mycket infrarött från vårt håll

En eventuell astronom från en fjärran utomjordisk civilisation som skulle rikta sitt teleskop hitåt skulle notera att stjärnan Sol lyser onaturligt mycket i det infraröda. Från den här astronomens synvinkel skulle solens och laserns ljus verka komma från samma källa.

Men vår utomjordiska astronom skulle hur som helst reagera på att det lyser bisarrt mycket i infrarött från vårt håll, och snabbt dra slutsatsen att här var det någonting onaturligt eller artificiellt på gång.

Men vi talar hur som helst om en väldigt skarpt riktad laser här, så det skulle inte duga bara att lämna den på helt på måfå. Man skulle behöva rikta den mot en mängd olika stjärnor, i tur och ordning, i hopp om att det finns någon just där som tittar.

Förhoppningsvis någon med vänskapliga avsikter.

Fast vi skulle ju hur som helst få vänta på svar i allt från något årtionde till tusentals år, beroende på avståndet till planeten där vår signal fångas upp.

Och så finns det ju alltså de, inklusive den nyligen hädangångne Stephen Hawking, som menar att den här sortens försök att meddela sin position till potentiellt fientliga civilisationer är lite som att leka med elden. För man vet som sagt inte vilket humör de är på, om de finns där ute.

Stephen Hawking på ett presstillfälle om kosmologi I One World Trade Center i New York.
Stephen Hawking: "En riktigt usel idé!" Stephen Hawking på ett presstillfälle om kosmologi I One World Trade Center i New York. Stephen Hawking,vetenskap

Tankeexperiment

Dessutom, hur glad skulle du bli om någon lyste dig i ögonen med en laserpenna? Du skulle säkert vilja ha en allvarlig pratstund med den personen, eller hur?

Nå, nu kan vi alla dra ett djupt andetag och ta det riktigt lugnt, för den här kosmiska fyrbåken som de två MIT-forskarna föreslår, den ska inte tas som en konkret handlingsplan. Den är mer av ett tanke-experiment, medger forskarna i sin artikel.

Det betyder ju så klart inte att någon inte en vacker dag bygger en sådan fyrbåk på riktigt.

Eller att någon annan i ett annat, fjärran solsystem, redan har byggt en sådan. Lämnat ljuset på för oss, om vi skulle få för oss att göra en visit. Det är ganska osannolikt, förstås, men man vet ju aldrig.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap