Hoppa till huvudinnehåll

200 hektar skog i skärgården ska fredas men skogsbruket i Finland har en lång väg att gå för att nå FN-målet

Sommaren 2018 beslöt Söderlångvik Gård att ansöka om Metso-pengar för att freda det drygt 200 hektar stora området Purunpää på Kimitoön. Skogen är unik dels på grund av naturen, men även storleken.

– Medelstorleken för naturskyddsområden i södra Finland är 10 hektar, så det här är verkligen betydande och bidrar till naturens mångfald, konstaterar Panu Kunttu som är ledande skogsexpert vid WWF.

Siv Vesterlund-Karlsson, skogsansvarig för föreningen Konstsamfundet som äger marken, säger att beslutet kom av flera orsaker.

Siv Vesterlund-Karlsson på toppen av glasberget vid Purunpää.
Siv Vesterlund-Karlsson tycker att det ska bli spännande att se hur naturen vid Purunpää utvecklas. Siv Vesterlund-Karlsson på toppen av glasberget vid Purunpää. Bild: Amanda Vikman/YLE person,Siv Vesterlund-Karlsson

– Söderlångvik gård vill ha ett större enhetligt område som får vara i fred och utvecklas helt naturligt. Dessutom har det varit skyddat från bebyggelse sedan tidigare och området var skogsbruksmässigt sett ett krävande område, säger hon.

Skogen kommer att ingå i skogsskyddsprogrammet Metso. Det betyder att ägaren får en engångsersättning för värdet på det virke som står på området i dag.

– Samtidigt betyder det att vi inte kommer att få några inkomster i framtiden, men positivt är det att det går att få något från Metsoprogrammet just nu, säger Vesterlund-Karlsson.

En torr kvist ligger på ett berg högt ovanför havet.
Från Glasberget är det fri sikt ut över skärgårdshavet. En torr kvist ligger på ett berg högt ovanför havet. Bild: Amanda Vikman/YLE Skärgården (öar),Purunpää

Tanken är att man nu ska följa vad som händer med skogen då man låter bli att avverka i området. Bergstallarna är inte särskilt imponerande i omkrets, men gamla är de ändå.

– Här ser vi till exempel Talltickan (Phellinus pini). Den behöver minst 100-åriga träd för att kunna växa och är en bra indikator på att skogen är gammal, berättar Kunttu.

Kontinuitetsskogsbruk kunde bromsa klimatförändringen

Inom det traditionella skogsbruket med kalavverkning säger man att den metoden är fördelaktig eftersom växande skog binder mer kol än gammal skog som inte rörts.

– Det stämmer att växande träd binder kol effektivt men också gammelskog är kolsänkor. Men vid kalhyggesbruk markbereder man och den bara marken bidrar i själva verket till utsläppen. Det tar minst 20 år innan trädplantorna och området bidrar till kolbindningen igen, säger Kunttu.

Enligt Kunttu är det viktigt att det kol som finns i marken, förblir där. Han anser att det går bra att kombinera skogsskydd och skogsbruk.

Panu Kunttu sitter på Glasberget och ser ut över havet. Han är ordentligt påklädd med vantar och mössa.
Fredningen av Purunpää gladde Panu Kunttu både på ett privat och professionellt plan. Panu Kunttu sitter på Glasberget och ser ut över havet. Han är ordentligt påklädd med vantar och mössa. Bild: Amanda Vikman/YLE person

– Kontinuitetsskogsbruket är en bra metod om man vill skydda fåglar, som lavskrikan som har försvunnit från södra Finland, de har inga sådana livsmiljöer. Också många svampar som är beroende av träd trivs bättre i sådana skogar, säger han.

I framtiden kommer många avverkningar att göras på torvmarker. Om man använder kontinuitetsskogsbruk på torvmarker behöver man inte dika ut dem eftersom det trädbestånd som blir kvar efteråt håller vattennivån tillräckligt låg.

– På det viset orsakar man mindre utsläpp och markerna tar mindre skada, säger Kunttu.

Också vid Konstsamfundet har man prövat på kontinuitetsskogsbruk i några områden.

– Det positiva är att man inte har markberedningskostnader eller plantor och planeringskostnader. Å andra sidan avverkar man ofta på vintern och det ger i de flesta fall ett sämre pris. Man får också ut mindre virke så det är ett samspel av många olika saker, säger Vesterlund-Karlsson.

Synen på skogsbruket har blivit allt mångsidigare

Just nu pågår diskussioner om hur man kunde göra Purunpää mer tillgängligt för de som vill uppleva naturen där. Det är samtidigt en balansgång att hålla besöksantalet tillräckligt lågt för att naturen inte ska ta skada.

– En idé vi har är att dra upp en vandringsled som börjar vid Söderlångvik gård och som leder ända ut till Purunpää, säger Vesterlund-Karlsson.

Hon uppfattar att skogsbruket har blivit vidare och mångfalden har blivit viktigare för många.

En grov tall med grov sköldbark fotad underifrån.
En grov tall som står säkert även i framtiden. En grov tall med grov sköldbark fotad underifrån. Bild: Amanda Vikman/YLE tall,träd

– Möjligheterna för ett bredare skogsbruk har också öppnats. Hela rekreationsbiten, andra produkter från skogen, det kommer allt mer möjligheter.

Panu Kunttu anser att skogspolitiken på statlig nivå talar och skriver mycket om skogens och naturens mångfald. Men tillräckliga konkreta åtgärder har man inte sett.

Silhuett av Panu och Siv fotat bakifrån mot solen.
Skogsbruket och naturskyddet mår bra av en öppen dialog. Silhuett av Panu och Siv fotat bakifrån mot solen. Bild: Amanda Vikman/YLE personer,parförhållande

– Jag kräver nu viktiga, stora miljöåtgärder som rör mångfalden, vattenskydd och klimatskydd. Dessa tre aspekter är i kris och vi behöver göra snabba åtgärder. Inte bara i tal, utan också i praktiken, säger Kunttu.

Skogsägare och skogsskyddet bör prata med varandra

Skogsägare och de som skyddar skogen har sällan helt samma sätt att se på saken. Men fredningen av Purunpää verkar bägge parter nöjda med.

– Jag tycker dialogen är jätteviktig. Det är antagligen så att båda knappast någonsin blir helt nöjda, men det att vi kan diskutera saker är ett jättestort steg, säger Vesterlund-Karlsson.

– Dialogen är absolut en grundsten för att främja saker. Vid WWF kritiserar vi inte bara de traditionella skogsbruksmetoderna utan framhåller gärna fördelarna med alternativa modeller för skogsbruket, säger Kunttu.

Ett kalhygge med stockar på rad.
Kalhyggen är det vanliga när man hugger skog i dag. Ett kalhygge med stockar på rad. Bild: Amanda Vikman/YLE Slutavverkning,kalhyggen

Just nu är 6 procent av Finlands skogar skyddade, och enligt Förenta nationernas internationella mål, som är bindande, ska Finland skydda 17 procent av sina skogar för att trygga biodiversiteten.

– Finland har ännu en lång väg att gå, och skogarna i södra Finland är helt annorlunda än de i norr, så man kan inte enbart se på siffran heller, säger Panu Kunttu.

Siv Vesterlund-Karlsson anser att det ändå kanske står lite bättre till än statistiken visar.

– Jag tror att det finns ett mörkertal också. Många skogsägare lämnar delar av sina skogar oavverkade helt frivilligt, men registrerar det inte någonstans och de syns inte i statistiken, säger Vesterlund-Karlsson.

Utsikt från Glasberget mot en öppen fjärd, skärgård och blått hav.
Från Purunpää ser man allt som kännetecknar den åboländska skärgården. Utsikt från Glasberget mot en öppen fjärd, skärgård och blått hav. Bild: Amanda Vikman/YLE Natur,Skärgård,Kimitoön,Purunpää

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland