Hoppa till huvudinnehåll

Ångest trendar i Helsingfors

Huvudstadens kulturarbetare hjälper oss den här hösten med att få rätsida på våra rädslor

Det känns som om vi är rädda mest hela tiden. Vi oroar oss för stormar, skogsbränder, översvämningar, kriminalitet, getingar, vargen, fästingar, sjukdomar, tandläkaren, nålen, halkan, torkan, kväveoxider, asteroider, flyktingar, ryssar, terrorister, alger, bakterier... Listan kan fortskrivas i all oändlighet.

Vi lever i rädslornas tidevarv, sägs det. Därför är det kanske ingen tillfällighet att det i Helsingfors pågår samtidigt både en utställning och en föreställning som vill försöka hjälpa oss med bekämpningen av vår ångest.

Bekämpningen i stort går ut på att ta reda på rädslans anatomi. Varför är vi rädda? Vad händer med oss när vi blir rädda? Hur kan vi behärska och besegra rädslan?

Botemedlen är delvis de samma men terapierna är helt annorlunda. Medan Helsingfors stadsmuseum försöker få oss mindre rädda genom en utställning om rädslor, tar teatergruppen Blaue Frau med oss på en Rädslomässa som pågår på ett hemligt ställe.

Min själ är allena i dunkelt djup,
själv skrattar jag uppe i solen,
vi träffas ibland
men trivs ej ihop,
och söker ej längre varandra.
― Pär Lagerkvist (1916)

Jag besökte först utställningen för att ta reda på hur deras medicin smakar. Utställningen finns på översta våningen i Helsingfors äldsta hus, det så kallade Sederholmska huset vid Senatstorget.

Våningen har byggts om så att den liknar en vindsvåning. Kanske är det rentav vindsvåningen? Utställningen är en labyrint av olika träbås som man ska leta sig igenom.

Jag går igenom de olika båsen med utställningens producent Sauli Seppälä. Han håller sig hela tiden lite bakom mig och spanar in mina reaktioner. Blir jag rädd? Vågar jag gå in? Förskräcktes jag?

I think it's normal to have a little bit Angst― Kingsley Coman, mittfältare i Bayern München (2018)

Det är alltså ingen vanlig utställning utan mera som en escape room-lek. Escape rooms har blivit väldigt populära på senare tid.

De finns ofta i gamla byggnader eller industrihallar och går ut på att du ska ta dig genom olika rum och lösa problem, helst i lag, med hjälp av olika ledtrådar.

Till genren hör att det är lite kusligt och också att det händer saker som du inte räknar med. Så är det också på vinden i det Sederholmska huset.

Utställningens arkitektur lyckas ganska bra. Jag får en kafkaesk känsla när jag tar mig från bås till bås. Och ja, jag blir rädd några gånger.

På utställningen Rädsla på Helsingfors Stadsmuseum
Våga? Våga inte? På utställningen Rädsla på Helsingfors Stadsmuseum Bild: Yle / Peter Lüttge rädslor,Helsingfors stadsmuseum

Räddast faktiskt vid den minst avancerade "fällan" jag ska gå in i. En dörr med ett dörrhandtag och bredvid texten: Rör inte! Ett enkelt och effektivt sätt att framkalla rädsla.

Utställningen kompletteras med ett mycket fint konstverk av den finlandssvenska konstnären Eleonora Hagström: Verket heter Amygdala efter organet i våra hjärnor som styr våra ångestreaktioner.

Hur fungerar min amygdala?

– Mandelformig samling av nervceller i hjärnan som är ytterst ansvarig för våra reaktioner som uppstår vid hotfulla situationer. Amygdala är utlösaren för känslor som rädsla eller ilska.

– Vår förmåga att uppleva rädsla och reagera vid fara försvinner om vi får en skada på amygdala.

– Om organet fungerar tar det emot information om hotfulla situationer från våra känsloorgan och omvandlar den till snabba reaktioner.

– Amygdala reagerar också på situationer som senare har visat sig vara ofarliga.

– Ingen skräckfilm skulle därför fungera utan amygdalas reaktioner.

Scen ur konstverket Amygdala― Eleonora Hagström

Jag börjar diskutera rädsla med Sauli Seppälä vid Hagströms konstverk. Utställningen har ganska mycket fokus på nya rädslor. Rädslor som inte har funnits för låt oss säga trettio år sedan.

Han berättar för mig att de hade frågat människorna om deras rädslor ett år innan utställningen öppnade sina dörrar. Och att många svar de fick var relaterade till sådana nya rädslor: hatprat, utfrysning på sociala medier, islamistisk terror, övervakningssamhället.

Museilektor Sauli Seppälä
Sauli Seppälä, producent för utställningen Rädsla på Helsingfors stadsmuseum Museilektor Sauli Seppälä Bild: Yle / Peter Lüttge rädslor,Sauli Seppälä

– Här har vi alltså en sådan ny rädsla som kanske i grund och botten är uråldrig men som man genom teknikens utveckling blir mera påmind om idag, säger Sauli om den ständiga övervakningen och kontrollen som vi utsätts för i dagens samhälle.

Jag frågar honom om han personligen också känner så?

– Jag tycker att vi har all rätt att vara rädda för det, svarar han. Myndigheterna och politikerna försöker övertyga oss att det är för att upptäcka kriminalitet och få fast brottslingar, och att övervakningen därför sker i ett gott syfte. Men det finns många exempel på att det inte alltid är så.

Ångest, ångest är min arvedel― Pär Lagerkvist (1916)

Utställningen Rädslan är öppen för alla (och gratis!) och försiggår i stadens hjärta, mitt i händelsernas centrum. Annat är det med Rädslomässan.

För att komma till den måste jag först boka en biljett. Vid bokningstillfället får jag veta startplatsen för en chartrad buss som ska transportera mig till mässcentret.

På mässan är en mängd olika utställare representerade som försöker hjälpa oss med våra olika rädslor. Det är brokigt värre, som det brukar vara på en mässa.

Kärleken är intet. Ångesten är allt,
ångesten över att leva.
Gör du mitt liv ödsligt och kallt!
Efter solen vill jag ej treva.
― Pär Lagerkvist (1916)

Jag träffar några av utställarna på det ännu halvfärdiga mässområdet. Febrilt arbete pågår. Det finns olika stånd, både större och mindre. Man ser redan att det kommer att bli olika kurer och terapier som erbjuds.

Statistiken visar att vi är mera rädda än någonsin, säger regissören Piia Peltola.

– Varje dag får vi mera panikångest och oro. På samma gång blir vår värld, västerlandet, tryggare hela tiden. Det finns nånting kontroversiellt där.

Har rädslan blivit trendig, undrar jag. Det är ett modeord på ett sätt. Jag har klimatångest. Jag är så rädd, jag får en panikattack. Det finns i själva språket jättemycket nu, svarar skådespelaren Joanna Wingren.

– Jag tror att det tidigare inte har funnits eller det har varit mera skamfullt. När du idag kallar nånting för rädsla har du förr kanske bara sagt att du är stressad eller arg.

Sonja Ahlfors, Sara Grotenfelt, Piia Peltola, Joanna Wingren
Några utställare på Rädslomässan: Sonja Ahlfors, Sara Grotenfelt, Piia Peltola, Joanna Wingren Sonja Ahlfors, Sara Grotenfelt, Piia Peltola, Joanna Wingren Bild: Yle / Peter Lüttge Blaue Frau,rädslor

– Men nu skall du liksom frossa i rädslan. ”Herregud jag kan inte flyga. Jag har en sådan ångest över den här flygningen.” Men samtidigt gör du det.

Också koreografen Sara Grotenfelt håller med henne.

– Jag tänker på de sociala medierna. I och med dem har det också uppstått nya rädslor som inte har funnits på samma sätt förr. Till exempel den här som kallas för FOMO – Fear of missing out.

Det var ett nytt begrepp för mig. Det här betyder, får jag förklarad för mig, att människorna är rädda för att inte vara med, när andra gör någonting tillsammans.

– Du ser konstant vad andra håller på med på facebook och då tror du att du kanske missar någonting viktigt. Det är ju en känsla som folk förr inte har haft på samma sätt, tillägger Sara.

Sara är också den som förklarar de olika arterna av rädslor för mig. Att det i stort sett finns fem olika grupper av rädslor och att så gott som alla ångestsymtom ryms under de här fem paraplyerna.

De grundläggande fem rädslorna (enligt Karl Albrecht)

1. utrotning (extinction)
Rädslan för att inte existera längre.
Hit hör bl.a. rädslan inför döden, höjdskräck, flygångest och rädslan för dödliga sjukdomar.

2. stympning (mutilation)
Rädslan för att tappa någonting av våra kroppsfunktioner.
Hit hör bl.a. all djurskräck, rädslan för nålar, tandläkarskräck och rädslan för folkmassor.

3. förlust av självständighet (loss of autonomy)
Rädslan för att bli kontrollerad av instanser utanför vår egen kontroll.
Hit hör bl.a. rädslan för att åldras, rädslan för att bli fattig, känslan av maktlöshet och cellskräck.

4. separation (separation)
Rädslan för att inte höra till. Att bli en persona non grata.
Hit hör bl.a. rädslan för att skiljas eller förlora en vän, att vara ensam, att inte finnas till.
Den här rädslan ökar starkt på grund av social media.

5. ego-död (ego-death)
Rädslan för att inte duga. Att förlora sin integritet.
Hit hör bl.a. skam, talskräck, skrivkramp och rädslan för inbrottstjuvar.

– Vår teori med den här mässan är ju att om vi börjar jobba med våra små rädslor, för de stora kan vara jättesvåra att ta i, kan vi kanske komma till roten med dem och via det börja jobba med de stora, inflikar Joanna.

Vi börjar fundera om rädslor smittar av sig. Om de kanske tornar upp sig på varandra och väver och växer. Det håller de fyra alla med om.

– Det finns ju undersökningar som visar att om du hela tiden nämner att du är rädd så blir du också mera rädd. För att ordet i sig triggar din rädsla. När vi i samhället hela tiden pratar om att vi är rädda så skapar det också rädsla, tycker Joanna.

Tyng tanken med ångest,
hölj barmen med sot
de korta stunder som stånda.
― Pär Lagerkvist (1916)

– Det är en jättekomplex fråga. Förstås tycker jag att du inte ska skämmas över rädslor, och att du ska kunna prata om det och när du pratar om det blir det lättare. Men pratar du för mycket, då skapar du dem, fortsätter hon.

Vårt samtal glider så småningom över till våra konkreta rädslor. Att man borde börja med dem. Abstrakta rädslor så som klimatångest är mycket svårare att bekämpa. Sara förklarar skillnaden så här:

– Det är ju ganska vanligt nuförtiden att känna en generell rädsla och den där rädslan finns liksom överallt. Med konkreta rädslor så hjälper det ofta att ta bort källan och så försvinner rädslan. Men en allmän, existentiell rädsla som hela tiden finns där, är mycket svårare att ta bort.

The only thing we have to fear is fear itself― Franklin D. Roosevelt (1933)

På Rädslomässan skall man alltså kunna gå från det konkreta till det abstrakta, från det individuella till det kollektiva, från det lilla till det stora.

– Det är alltså först en mycket individualistisk tanke och så använder man den här individualismen som finns i vårt samhälle för att sedan skapa en kollektiv plats eller stund där vi alla kan känna en gemenskap och därifrån, kanske, eventuellt förändrar världen.

Det är skådespelaren Sonja Ahlfors som blandar sig in i vår diskussion som funderar på det här. Hon ser mässan som ett forum där man fokuserar på utvägar ur rädslorna.

– Vi försöker kanske inte diskutera varför du är rädd utan mera vad din rädsla gör med dig och hur ditt liv skulle se ut om du inte skulle vara rädd.

– Och hur andra människors liv i din omgivning skulle se ut. Eftersom rädsla också smittar och rädsla påverkar jättemånga människor i din omgivning, håller Joanna med henne.

Under vår anti-konsumeristiska mässa möter do-it-yourself-estetik vardagliga tankar och observationer samt pseudovetenskapliga metoder― Blaue Frau

Rädslomässan är öppen den 20, 23, 26, 27, 29 och 30 november 2018. Rädslomässan är en rörelse som handskas med sensitivt material, därför är varken platsen eller metoderna allmän information innan du besöker mässan. Allt deltagande från mässbesökarens sida är dock frivilligt.

Mässbussen avgår från Helsingfors centrum kl 19.00. Mer information fås då en beställer biljetter till mässan härifrån.

Utställningen Rädslan pågår på Helsingfors stadsmuseum fram till den 31 mars 2019.

Kommentarer