Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Fem år senare är Ukraina fortfarande i gungning - protesterna på Självständighetstorget i Kiev ledde till något helt annat än aktivisterna väntade sig

En ukrainsk kvinna med blågul krans i håret och en blå tejpbit på munnen.
En kvinna under en protest mot minskad yttrandefrihet i Ukraina år 2014. En ukrainsk kvinna med blågul krans i håret och en blå tejpbit på munnen. Bild: EPA/Yle analys,Ukraina

De var besvikna på president Janukovytjs helomvändning i förhållandet till EU, de hundratals unga som var de första att dra ut i protester i Kiev i november 2013.

Under nästan två år hade Viktor Janukovytj förklarat för ukrainarna att den enda rätta lösningen på landets problem var ett samarbetsavtal med EU. Då folket i stort sett var övertygat drog han sig i sista minuten ur avtalet. Han vägrade skriva under det efter att ha träffat president Putin i Moskva.

Ukrainarna var inte bara häpna, många kände sig också lurade.

Skulle det ha kunnat bli annorlunda?

Till en början var det mest studenter i Kiev som demonstrerade på Självständighetstorget, Majdan Nezalezjnosti i Kiev. Nu fem år senare kan man fråga sig om det hade gått att vända processen innan demonstrationerna blev jättestora.

En bild på människor som går i ett demonstrationståg i Ukraina. Ukrainska flaggor syns i tåget.
En bild på människor som går i ett demonstrationståg i Ukraina. Ukrainska flaggor syns i tåget. Bild: EPA Ukraina,protester,demonstrationer (samhälleliga händelser),kiev

Det är förstås omöjligt att veta vad som hade hänt om något som aldrig hände hade inträffat.

Men om Janukovytj hade gått ut och talat med studenterna och gjort någon eftergift, och till exempel genast avsatt den dåvarande premiärministern Mykola Azarov, skulle Ukraina eventuellt se annorlunda ut i dag.

Eftersom det samtidigt är lönlöst att spekulera är det bäst att bara konstatera faktum.

Dramatiska vändningar

Redan en vecka efter att demonstrationerna började kommenderade president Viktor Janukovytj ut kravallpolis som slog ned demonstranterna.

Det ledde till att allt flera människor drog ut på gatan och demonstrationsvågen spred sig över hela landet.

Senare tog Janukovtyj till harvärjan och flydde landet, hundra demonstranter sköts ihjäl på Självständighetstorget, Ryssland ockuperade och annekterade Krim, ett krig bröt ut i östra Ukraina.

Ett ukrainskt trupptransportfordon
Strider utkämpas i östra och sydöstra Ukraina. Ett ukrainskt trupptransportfordon Bild: EPA/ Anastasia Vlasova trupptransportfordon

Tiotusen människor har dödats och cirka två miljoner har flytt sina hem. Fortfarande dödas några människor varje vecka i kriget som för tillfället är lågintensivt.

Ryssland styr i praktiken i Donbass

I dag reglerar Ryssland krigslågan och har kontroll över Donbass-området i sydöstra Ukraina. De så kallade folkrepublikerna i Donetsk- och Luhanskområdet styrs av Ryssland via lokala agenter.

I Ukraina lever folk som de kan, många är besvikna och missnöjda, men ser ingen utväg. De reformer som har genomförts under ledning av president Petro Porosjenko möts med misstänksamhet.

Folket vet att Ukraina är beroende av ekonomisk hjälp från utlandet men tycker inte om att de som ger pengar, till exempel Internationella valutafonden, ställer krav.

Misstroende mot makthavarna

Då bland annat energipriserna går upp ser de flesta bara sina pengar rinna iväg, medan de som styr ekonomin på riksnivå ser en nödvändig reform av ett ohållbart system.

Statsledningen har varit otroligt dålig på att tala till folket och förklara reformerna. Många är sura på president Porosjenko och tycker han bara håller till utomlands och poserar på foto med andra statsledare.

Petro Porosjenko 22.4.2015.
Ukrainas president Petro Porosjenko. Petro Porosjenko 22.4.2015. Bild: EPA/JACQUES BRINON porosjenko

Samtidigt leder Porosjenkos resor utomlands till att allt flera länder hjälper Ukraina på olika sätt. Och utan hjälp vore Ukraina än fattigare än landet är nu.

Inga nya politiska vindar i sikte

I mars nästa år är det presidentval i Ukraina och just nu ser valet ut att bli en kamp mellan Porosjenko och veteranpolitikern, den tidigare premiärministern Julia Tymosjenko. Ingen av dem är särskilt populär, men det ser inte ut att finnas andra kandidater att räkna med.

Efter den orangea revolutionen i Ukraina 2004 blev Ukraina ett mera öppet land och medierna kunde öppet kritisera beslutsfattarna.

Så länge Kreml bestämmer vad som händer i öst kan Ukraina inte koncentrera sig på att bygga upp och utveckla landet.

Det är omöjligt att ännu säga om den så kallade Euromajdan-revolutionen 2013 har fört något gott med sig. Ukraina får just nu väldigt mycket hjälp för att förnya och förbättra sin administration och bland annat motverka den utbredda korruptionen.

Om det en dag syns i form av ett mera rättvist och välfungerande samhälle är det utmärkt. Dessvärre har Ukraina en lång väg att gå innan man är där och så länge Kreml bestämmer vad som händer i öst kan Ukraina inte koncentrera sig på att bygga upp och utveckla landet.

En sak är säker, Minskavtalen från september 2014 och februari 2015 har inte lett till något och det är inte troligt att något av det man avtalat om kommer att fullföljas.

För tillfället sprattlar Ukraina med utländsk hjälp för att hålla näsan över vattnet. De som kan få slut på kriget sitter i Moskva och för tillfället finns det inga tecken på förändringsvilja på det hållet.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes