Hoppa till huvudinnehåll

Då staten lämnar de fattigaste i sticket träder välgörenheten in – Sverigefinska Mirjam hjälper fattiga barn i Ukraina

Frivilligarbetare talar med sjuk kvinna i säng
Oksana Zagiga är lycklig över Mirjam Adolphis besök Frivilligarbetare talar med sjuk kvinna i säng Bild: Yle / Kerstin Kronvall Ukraina,fattigdom,Hjälporganisation

”Mirjam, Mirjam”, ropar barnen och springer fram och kramar gästen som kommer med en påse mandariner och lite andra matvaror. Mirjam Adolphi är en välbekant och kär besökare hos familjen Zagiga i byn Piski cirka sjuttio kilometer öster om Kiev.

Mamman i familjen, Oksana, ligger till sängs. Hon är inte frisk. Hennes man jobbar då han lyckas hitta något jobb. I Piski finns det just inga fasta anställningar. Det här betyder att sexbarnsfamiljen har väldigt små inkomster, och vissa månader har de inga inkomster alls.

Utan den hjälp som Mirjam Adolphi kan ge familjen via välgörenhetsorganisationen Barnens ambassad skulle Zagigas barn antagligen bo på barnhem.

Omkring två miljoner människor har flytt kriget i östra Ukraina. En del av dem finns i dag i Ryssland, andra i Ukraina. Vissa har flytt ännu längre bort.

Många av dem som har flytt är helt utblottade, men fattigdomen i Ukraina gäller inte bara flyktingar. I de små byarna på landet finns det nästan inga jobb och många familjer har inte mat för dagen.

Fem år sedan Majdanprotesterna

Den 21 november 2013, en vecka innan Ukraina ska underteckna ett avtal om frihandel med EU, väljer den ryskstödde presidenten Viktor Janukovytj att på uppmaning från Moskva frysa samtalen med Bryssel. Ryssland har under hela året varnat Ukraina för att närma sig EU, och i stället erbjudit landet medlemskap i en ryskledd tullunion, billigare gas och andra förmåner.

Handelsavtalet skulle ha gett Ukraina större oberoende från Ryssland, och att det stoppas betraktas av hundratusentals ukrainare som ett svårt svek. På Självständighetstorget eller Majdan Nezalezjnosti i cerntrum av Kiev samlas mängder av folk för att visa sitt missnöje.

Protesterna hålls därefter nästan dagligen. Först riktas de mot de uteblivna handelsavtalet, så småningom även mot regimen i allmänhet. Sammankomsterna sprids även till andra städer och får namnet Euromajdan. Bland deltagarna märks två högerextrena rörelser, Svoboda (Frihet) och Pravyj sektor (Högra sektorn), vilket gör att såväl regeringen som Moskva betecknar de protesterande som "nazister" och "kriminella".

I mitten av februari 2014 utsätts demonstrationen i Kiev för beskjutning - enligt vittnesmål är det specialpolis som öppnar eld från hustaken intill. Över 100 människor dödas, både demonstranter och polis.

President Janukovytj och premiärminister Mykola Azarov förlorar kontrollen över parlamentet. Presidenten förklaras avsatt, en rad ministrar avskedas och grips, ett flertal politiska fångar friges. Janukovytj hotas av riksrätt, men lyckas fly till Ryssland. En ny bred regering tillträder i Kiev - i den ingår liberaler och Majdan-aktivister men även representanter från Svoboda.

Ryssland fördömer "statskuppen" i Kiev och den "olagliga juntan", avbryter allt samarbete med Ukraina och höjer sin militära beredskap längs ukrainska gränsen.

På Krimhalvöm iscensätter Ryssland en noga förberedd operation, där det lokala parlamentet ockuperas och rysktrogna politiker tar makten. Operationen genomförs delvis av soldater från flottbasen i Sevastopol, som enligt ett rysk-ukrainskt avtal ska få finnas kvar åtminstone till år 2042. Dessa får förstärkning från Ryssland.

I snabb takt ordnas den 16 mars en folkomröstning på Krim. 96,7 procent av deltagarna uppges säga ja till att halvön ansluts till Ryssland. Det ryska parlamentet antar därefter en lag som tillåter president Vladimir Putin att förklara Krim som ryskt.

Hjälparbete i flera decennier redan

Mirjam och hennes man Boas grundade Barnens mission för mera än tjugo år sedan. Mirjam kommer från Finland men har redan länge bott i Sverige.

I början gick hjälpen i första hand till hemlösa barn och till gatubarn. Senare grundade Adolphis ett barnhem i byn Piski, men det blev de tvungna att stänga då en ny lag förbjöd utlänningar att upprätthålla barnhem i Ukraina.

Då gjorde Barnens ambassad om sitt hus till ett center för fattiga barn, Vännernas hus. Hit kan barnen komma efter skolan för att äta, läsa läxor, pyssla och leka. Målet med verksamheten är att de fattiga familjerna ska få hjälp så att barnen kan bo hemma.

De behöver mat, kläder, skor och ved. Skolbarnen behöver häften, pennor, väskor och annat skolmaterial. Målet är att de fattiga barnen inte ska ha sämre kläder eller skolväskor än andra barn.

- Det viktigaste vi kan ge är ändå tid, säger Mirjam.

Hon betonar att alla behöver bli sedda och få förståelse. Utan den materiella hjälpen skulle emellertid barnen fara mycket illa.

Barn läser läxor hos en hjälporganisation i östra Ukraina
I Vännernas hus i Piski läser barnen läxor, äter och leker. Barn läser läxor hos en hjälporganisation i östra Ukraina Bild: Yle / Kerstin Kronvall Östra Ukraina,Ukraina,fattigdom,barnfamiljer

Internflyktingar från krigsområdet

Då kriget i östra Ukraina började, förändrades också arbetet för Barnens ambassad. De första som evakuerades från krigsområdet var barnhemsbarn och fosterfamiljer. I Piski fick en fosterfamilj med tio barn ett första hem under ett och ett halvt år.

Till Piski kom det också andra flyktingfamiljer och de tvingades leva i usla omständigheter. Den inkvartering som kommunen kunde ordna åt flyktingarna skulle Mirjam inte ens kalla boende.

- Det var bara en plats där de kunde överleva en tid, säger Mirjam.

Kriget har också gjort att det finns krigsänkor och barn som förlorat sina föräldrar i kriget. Till Mirjam Adolphis skyddslingar hör Olena Krupko, som bor i en mycket anspråkslös stuga med sina två barn.

Ukrainsk familj vid siin stupade fars grav
Olena Krupko med barnen Valera och Miroslav besöker Valeras pappas tomma grav Ukrainsk familj vid siin stupade fars grav Bild: Yle / Kerstin Kronvall Östra Ukraina,Ukraina,stupade

Krigsänka utan rätt till ekonomiskt stöd

Det finns varken vatten eller avlopp i det lilla huset, köket är bara utrustat med en vedspis och toaletten finns på gården.

Olenas dotter Valera är sex år. Hennes pappa Dmitro stupade i kriget redan hösten 2014 och hans kropp har inte återfunnits. Dmitros föräldrar har låtit resa en gravsten till hans minne och den brukar Olena och barnen besöka. Valera minns inte sin pappa.

Olena och Dmitro var inte gifta och Valera var inte registrerad som Dmitros barn. Därför får familjen inget understöd från staten trots att stupade soldaters familjer har rätt till det.

Olena träffade senare en annan man som hon förälskade sig i. Men då hon blev gravid lämnade mannen henne. Sonen Miroslav vill pappan inte veta av.

- Barnen gör att jag håller humöret uppe, jag ber inte om hjälp av någon utan vill klara mig själv, säger Olena.

Utan hjälp skulle hon knappast klara sig och hon är både glad och tacksam över den matpåse hon får av Mirjam Adolphi.

Ett mycket anspråkslöst kök i östra Ukraina
Olena Krupkos kök är mycket anspråkslöst Ett mycket anspråkslöst kök i östra Ukraina Bild: Yle / Kerstin Kronvall Östra Ukraina,Ukraina,fattigdom

Bidrag i många bäckar små …

Barnens ambassad finansieras av bidrag från privatpersoner. Nordisk östmission i Sverige ger varje år pengar så barnen kan åka på sommarläger, men allt annat kommer som gåvor av enskilda personer i Finland och Sverige.

Mirjam Adolphi har redan börjat fundera på framtiden för Barnens ambassad och Vännernas hus. Hon har utbildat vissa av de hemlösa barnen och de jobbar redan nu inom organisationen. Eventuellt kan de ta över en dag.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes