Hoppa till huvudinnehåll

Blodspår i snön och lösa trådar - Nordic Noir-bokklubben i New York slukar nordisk litteratur

Bokklubben Nordic Noir möts
Nordic Noir-bokklubben samlas en gång i månaden på Manhattan för att fördjupa sig i nordisk ond bråd död Bokklubben Nordic Noir möts Bild: Hanna Nordenswan bokklubbar

En sval novemberkväll på Manhattan fungerar bra som fond för en isländsk skräckfilm i Nordic Noir-anda. Ute på den isländska landsbygden, i mörkret och i snön, sker mystiska ting.

Den amerikanska publiken hoppar till i takten till de mjuka isländska replikerna som blir allt mer snabba och gälla ju längre in i filmen vi kommer.

Efter det blodisande slutet på "I Remember You", eller "Ég Man Þig", går publiken ut i New Yorks blinkande ljus och trafikvimmel igen. John Carlson står utanför salongen och ser nöjd ut.

— Jag älskade den, den var mörk och vriden och jag gillade de övernaturliga elementen samt att den utspelade sig på Island. Jag är ett stort Nordic Noir-fan.

Carlson pekar ut kvaliteten på Nordic Noir som det som lockar honom med genren.

— Det är intelligent och välgjort, karaktärerna är komplicerade och komplexa. Det är oförutsägbart och smart, inte som det vi ser i amerikansk film.

Det kan vara mycket mörkt men också vackert. I USA lutar sig filmer ofta på specialeffekter och datagrafik, det handlar om sex och våld.

Du kan få det i Nordic Noir också, men på ett annat sätt, det är mer en del av berättelsen.

Lisbeth Salander sparkade upp dörren

Nordic Noir är ett samlingsnamn på nordiska böcker, filmer och tv-serier som utspelar sig i Norden.

De är oftast mörka och realistiska med komplexa karaktärer — sällan perfekta hjältar, oftare människor som hamnar i gråzoner.

I USA var det speciellt Stieg Larssons romantrilogi om Lisbeth Salander som bäddade för genrens popularitet och nu slukar människor världen över deckare av Henning Mankell och Anne Holt.

Tv-serier och filmer som Bron och Brottet ses på sina nordiska originalspråk och översätts till engelska.

Vad är det med röda bloddroppar mot vit snö, tunga fotsteg i ett mörkt Köpenhamn eller ritualmord i gamla kyrkor i Lappland som fascinerar utanför Skandinavien?

Medlemmar i en bokklubb möts
Jenia Molnar i Nordic Noir-Bokklubben. Medlemmar i en bokklubb möts Bild: Hanna Nordenswan bokklubbar

— Det är något annorlunda, jag gillar inte deckare som utspelar sig här lika mycket. Nordic Noir tar dig till ett annat landskap där det alltid är kallt, alltid snöigt.

Vi amerikaner tänker på skandinaver som de lyckligaste människorna, men när man läser de här böckerna ger de oss ett annat perspektiv, säger Jenia Molnar.

Molnar är med i Nordic Noir-bokklubben som samlas en gång i månaden på Manhattan.

Denna vecka diskuteras Camilla Läckbergs "Häxan", eller "The Girl in the Woods". Diskussionen går från häxor till varför det dricks så mycket kaffe i Nordic Noir-böckerna till våldsbrott i verkligheten i USA.

De nordiska böckerna kan vara brutala, men på annat sätt än i USA.

Verklighetsflykt och ett annorlunda våld

Nordic Noir för läsarna och tittarna till en annan värld, en vardag som har annorlunda dimensioner än den man är van vid. Också våldet skiljer sig från hur våld skildras i amerikanska böcker.

— Jag gillar bägge, jag tycker om att läsa när [Lisbeth] Salander ger stryk åt folk, säger Gary Sledge, en av medlemmarna i bokklubben.

Medlemmar i en bokklubb diskuterar
Gary Sledge gillar verklighetsflykten i genren. Medlemmar i en bokklubb diskuterar Bild: Hanna Nordenswan bokklubbar

Men han påpekar att våldet sällan är lika grafiskt i nordiska böcker som det är i litteratur från USA.

Sledge tror också att det handlar om en form av verklighetsflykt för amerikanska läsare.

— Det finns en del eskapism i att åka till Finland, Sverige, eller till Oslo. Vi gillar miljön, den världen och att förstå hur människor på olika ställen reagerar på våld och brott.

Sex säljer — naket upprör

Finlandssvenska Sofia Wanström jobbar på Scandinavia House i New York och det är hon som grundat bokklubben.

— Nordic Noir är väl från början något med mindre omtyckta hjältar, som har mer fel. Folk har mer djup och det är mer fokus på karaktärerna än på att det ska vara hemskt, berättar hon.

Hon började med bokklubben för att hon själv ville läsa mer i genren och diskutera den. Klubben blev snabbt populär.

För tillfället diskuterar klubben böcker skrivna av kvinnor från de olika nordiska länderna.

Wanström har märkt att amerikanerna i bokklubben kan reagera på väldigt annorlunda händelser i böckerna än vad hon själv som finländare tänker på.

— Det var någon som kommenterade att hon tyckte det var snuskigt, väldigt sexuellt. Jag hade inte reagerat på det, men hon tyckte det bevisade en nordisk stereotyp — att vi är promiskuösa!

—Jag hade aldrig hört den stereotypen men tydligen tycker många så.

Sofia Wanström
Finlandssvenska Sofia Wanström grundade bokklubben i New York. Sofia Wanström Bild: Hanna Nordenswan bokklubbar

Sofia Wanström stod tidigare i veckan vid dörren och kollade biljetter till visningen av den isländska "Ég Man Þig"-filmen.

Några damer höjde på ögonbrynen och frågade henne vad de hade att vänta innan de gick in i salongen.

— Hur många penisar ska vi vara tvungna att se, undrade de! Det är konstigt, amerikanska filmer har ju också mycket sexscener.

Vi har kanske mer nakenhet, men nakenhet som inte är sexualiserad. De tar ofta fasta på att nakenhet är snuskigt, men sex är inte snuskigt.

Något som också verkar frustrera amerikanska läsare är de lösa trådar de känner att hänger kvar i böckerna. Alla frågor får inte svar på slutet.

Jenia Molnar tror att amerikaner vill att saker och ting ska vara logiska, att man ska kunna gissa vem mördaren var och sedan få svar.

—Man är mer bekväm med att vara tvetydig i skandinaviska böcker, det kanske är en del av genren.

I Nordic Noir lämnas vi ofta med frågor, blodspåren genom snön kanske leder till nästa bok i serien istället?

En kvinna läser en bok
Camilla Läckbergs "Häxan" är månadens bok. En kvinna läser en bok Bild: Hanna Nordenswan böcker

Här kan du lyssna på inslaget.