Hoppa till huvudinnehåll

Finlandiaprisnominerade Lars Sund hade mental klaustrofobi i hemstaden: "Det var i Uppsala jag blev österbottning på allvar"

äldre man ler mot kameran
Lars Sund minns hur par tusen människor samlades vid Terrazzo och hur gaturallyt återuppstod för en kväll efter ett upprop på Facebook då pelarna skulle rivas. äldre man ler mot kameran Bild: Yle/Ari Hautamäki Lars Sund,författare

Han är nu för fjärde gången nominerad för Finlandiapriset och många minns honom inte minst från boken, filmen och pjäsen Colorado Avenue. Vi har träffat författaren Lars Sund i hans hemstad Jakobstad för att prata om livet och hatkärleken till platsen där han vuxit upp och som han gång efter annan skriver om.

Lars Sund blickar ut över en bekant plats från hans ungdom, Terrazzohörnet i centrala Jakobstad.

- Det kunde ju vara ganska mycket folk här, det var ju världens centrum. Lantisarna körde runt med bil. Vi som var riktiga stadsbor körde inte bil, vi gick till fots.

Terrazzohörnet i Jakobstad på vintern
Det legendariska Terrazzos hörn. Terrazzohörnet i Jakobstad på vintern Bild: YLE/Rolf Granqvist Jakobstad,bankgården

Då han stod här längtade han bort, ville uppleva mer av världen. Mental klaustrofobi kallar han det.

- Oj vad många timmar jag har tillbringat här, mitt i vintern och frusit ändan av mig. Man hade ju inte förstånd att klä på sig, säger han nostalgiskt.

äldre man med glasögon
äldre man med glasögon Bild: Ari Hautamäki/Yle Lars Sund,författare

Drömde om att bli journalist

I hemknutarna hittade han sedan lokaljournalistiken, på Jakobstads tidning.

- Att få jobba på en tidningsredaktion var alldeles underbart. Jag kände mig hemma. Det ville jag syssla med vid sidan om för jag skrev också poesi och skulle småningom debutera med en diktsamling.

Men förutom en längtan till stora världen blev det också besvärligt för honom att jobba kvar på lokaltidningen på grund av att hans mamma var aktiv inom lokalpolitiken.

Jag träffade en kvinna från Uppsala och det var lättare att flytta på mig än att flytta på henne.

Det ledde honom till Åbo och då äntligen kunde han också skriva sin första roman Natten är ännu ung år 1975.

Han knackade flitigt på sin skrivmaskin i studentrummet på Kåren fram en text om vilken inskränkt, dum, bakvänd och förtryckande stad Jakobstad är. Den börjar med orden "Jag bor i Jakobstad som är ett satans råtthål.”

Lars Sunds Natten är ännu ung
Lars Sunds Natten är ännu ung Bild: Scriptum förlag natten är ännu ung

- För att man ska kunna skriva om en plats och om en tid så behöver man ha en distans i tiden och rummet. Därför blev det möjligt att skriva Natten är ännu ung då jag hade flyttat till Åbo.

I Åbo jobbade han också på studenttidningen och på Kåren och hade sommarvikariat på tidningen Åbo Underrättelser. Sedan gick livet vidare till Uppsala.

- Det var en slump. Jag träffade en kvinna från Uppsala och det var lättare att flytta på mig än att flytta på henne. Hon hade bostad och jobb i Uppsala medan mina studier höll på att rinna ut i sanden.

Colorado Avenue - en arkeologisk utgrävning

Uppsala kändes då i början av 1980-talet som en internationell stad och den präglades av studenter från alla världens hörn.

- Det var en känsla av frihet.

I sin nya hemstad fick han igen jobb på en lokaltidning, på Uppsala nya tidning där han sedan jobbade kvar i tjugo år.

Colorado Avenue spelas på Närpes teater.
Ur pjäsen Colorado Avenue, här på Närpes teater. Colorado Avenue spelas på Närpes teater. Bild: Pressbild/Miranda Eklund närpes teater

Sitt genombrott fick han år 1991 med romanen Colorado Avenue, första delen av hans så kallade Siklaxtrilogi. Boken blev senare både pjäs och film.

- I romanen Colorado Avenue ville jag utforska bakgrunden till den jag blev, vad som föregick mig och hur det samhälle och den historia såg ut som har format mig. Det var en arkeologisk utgrävning.

Sist och slutligen självklart att återvända till österbottniska landskap

Sedan 1999 blev han författare på heltid och han har sedan dess skrivit fler böcker och fått många priser.

Den senaste romanen Där musiken började som kom ut i höst har nominerats till Finlandiapriset. Boken är den andra i en trilogi, den första heter Tre systrar och en berättare. Böckerna än en gång om Jakobstad.

- Ja, är det inte märkligt? Det var i Uppsala som jag första gången kände mig finlandssvensk och jag blev österbottning på allvar. Det tog en tid att upptäcka att jag ska återvända till Österbotten i det jag skriver. Men då jag gjorde det kändes det så oerhört självklart.

Omslaget till Lars Sunds bok Där musiken började. 2018.
Omslaget till Lars Sunds bok Där musiken började. 2018. Bild: Förlaget Förlaget,Lars Sund

Men nu är perspektivet i böckerna lite mer moget och mer försonat, konstaterar han.

- Den som flyttar bort vill ju att helst ska allting vara som då när man flyttade bort. Hela staden ska vara som ett slags Skansen, ingenting får förändras. Men det förändras ju och det känns som förräderi.

Romanen Där musiken började handlar mycket om 1960- och 1970-talet och om just musiken.

Hemstaden var rätt framme vad gällde musiken under hans uppväxt eftersom Jakobstad hörde till de orter där man kunde höra Sveriges radio och via den det nyaste inom popmusiken.

- Jag tror det här påverkade musiklivet i staden väldigt mycket. Lokala band plockade upp inflytandet utifrån.

äldre man läser ur bok
äldre man läser ur bok Bild: Ari Hautamäki/Yle Lars Sund,författare

Istället för råtthål kallar han nu hemstaden i sin senaste bok för Nordens Liverpool, en plats där det i så gott som varje garage och källarhål spelas rockmusik.

På 1960- och 1970-talen lyssnade alla på samma bänd och alla visste vem Jimi Hendrix eller Frank Zappa var, till skillnad från idag då musiken fallit sönder i en massa undergenrer, konstaterar han.

- Popmusiken var väldigt bra då speciellt eftersom vår föräldrageneration och lärare inte gillade den. Och det var ju bara en kvalitetsstämpel. Jag minns när morsan sade att hon tyckte att The Beatles låt Yesterday var ganska vacker. Då gjorde jag slut med The Beatles, säger han.

Jakobstads gymnasium
Lars Sund minns nu tillbaka på sin skoltid som både positiv och negativ. Jakobstads gymnasium Bild: YLE/Chanette Härus Österbotten,Jakobstad,jakobstads gymnasium

I det här skedet av livet kan Lars Sund se med distans på Jakobstad och till och med tänka tanken på hur det skulle kännas att bo här igen.

- Staden har förändrats mycket, inte minst beträffande det enorma kultur- och musiklivet som finns nu. I dag skulle det vara fullständigt möjligt att tänka sig att flytta tillbaka hit.

- Inte för att jag har några planer på att göra det, men tanken är inte så omöjlig som den var en gång i tiden.

Om han hade stannat i hemstaden hade han skrivit...

Sund har talat om sitt liv medan han står mitt i sin hemorts hjärta, hemorten där han bland annat upplevt en skoltid han nu också med glädje och nostalgi kan se tillbaka på. Precis som på den legendariska träffpunkten Terrazzos hörn.

- Men jag ser att den uppväxande generationen inte riktigt känner till betydelsen av Terrazzos hörn, det har fallit i glömska. Jag har försökt göra mitt för att det ska finnas kvar i litteraturen. Min senaste bok öppnar med att bankhuset rivs och att originalpelaren lyfts bort.

Hade jag stannat kvar här... jag vet inte vad jag hade skrivit, hade jag skrivit någonting överhuvudtaget?

Vad hade du skrivit om du stannat kvar i Jakobstad?

- Det var en intressant fråga. Hade jag stannat kvar här... jag vet inte vad jag hade skrivit, hade jag skrivit någonting överhuvudtaget? Antagligen, men jag vet faktiskt inte.

Fotnot: På onsdag (28.11) klarnar det om författaren Lars Sund får Finlandiapriset. Mer om Lars Sund och om att älska och avsky sin hembygd blir det i Närbild på Arenan på söndag 25.11 och i Yle Fem måndag 26.11 klockan 20 (repris tisdag 27.11 klockan 11).

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten