Hoppa till huvudinnehåll

Japanska äldre vill hamna i finkan för att undkomma ensamheten - en av sex fångar i Japan är pensionärer

Japansk fängelsevakt ser på en sovande fånge.
Japansk fängelsevakt ser på en sovande fånge. Japan,fängelser

I takt med att Japans befolkning åldras i rekordsnabb takt hamnar allt fler 60-, 70, och 80-åringar i fängelse. Många av dem är förstagångsförbrytare som föredrar det inrutade livet i ett fängelse framför ensamheten på utsidan.

Att en sjättedel av fångarna i japanska fängelser formellt sett är pensionärer ställer helt nya krav på fångvården som allt oftare måste klara samma uppgifter som äldrevården.

Vore det inte för gallren för fönstren och den taggtrådsförsedda mur som löper runt anläggningen skulle man nästan kunna tro att man hamnat på ett äldreboende på den japanska landsbygden.

Här i fängelset är det lättare att leva. Vi äter på bestämda tider och det finns människor att prata med på dagarna

Fängelset i Kurobane, ett par timmars resa norrut från Tokyo hyser förutom rånare, dråpare och mordbrännare också människor som knappast skulle göra en fluga förnär.

De har dömts för snatteri och småstölder så många gånger att rättsväsendet inte har något annat val än att skicka dem i fängelse.

Fängelsejobbet känns som äldrevård

En av avdelningarna i fängelset är speciellt anpassad för fångar som avtjänar straff för tämligen ringa brottslighet men är så till åren komna att de har svårt att klara sig utan hjälp, vare sig de är innanför eller utanför murarna.

– Det händer ofta att jag måste upprepa samma sak flera gånger för att de ska förstå. Och sen har de glömt vad jag sagt bara några minuter senare. Det känns som det här jobbet mer och mer blir som att vara vårdare på ett äldreboende, säger en fångvaktare.

Han sätter ord på det som många upplever som ett allt växande problem inom den japanska fångvården, att en allt större andel av de intagna är farliga - inte för andra intagna utan för sig själva.

– Vårt jobb brukade handla om att vakta och säga åt fångarna vad de skulle göra, nu känns det som att vi måste hjälpa dem med allt möjligt. Äta, sköta hygienen och ta det försiktigt i trapporna, säger en annan fångvaktare.

Äldre snattar för att få mat

I en dokumentär som nyligen visades i japansk TV fick tittarna följa livet för de äldre fångarna.

Byggjobbare och grovarbetare som på ålderns höst, när krafterna inte längre räckte till, såg sig tvungna att stjäla för att överhuvudtaget få mat för dagen.

Jag antar att jag kommer att leva som hemlös

Frågan ställs på sin spets när personal från det lokala socialkontoret kommer på besök för att i samråd med fången planera den stundande frigivningen.

– Jag vet inte vad jag ska göra. Jag antar att jag kommer att leva som hemlös, säger den äldre mannen och tummar på sin keps.

– Men om du inte har något jobb eller några pengar kanske du måste stjäla för att överleva, säger kvinnan från socialkontoret.

– Nej, det ska jag inte göra, lovar mannen.

Tidigare ostraffade fängslas allt mer

Tittarna får inte veta hur det går, men statistiken talar sitt tydliga språk. Bland de äldre fångar som dömts för snatteri återfaller sex av tio i brott inom två år efter frigivningen.

Det är inte bara äldre män som i växande skaror dyker upp på Japans fängelser.

Även äldre, tidigare ostraffade, kvinnor hamnar allt oftare bakom lås och bom. Här handlar det inte så mycket om mat för dagen utan lika ofta om psykiska problem som kommer till ytan med stigande ålder.

– Här i fängelset är det lättare att leva. Vi äter på bestämda tider och det finns människor att prata med på dagarna, berättar en kvinna.

Det kan tyckas överdrivet att sätta snattare i fängelse, men i japansk rättspraxis läggs stor vikt vid den dömdes vilja att göra bättring.

En person som gång på gång gör sig skyldig till snatteri straffas därmed extra hårt.

"Min plan var att först döda henne och sen ta mitt eget liv"

Också när det handlar om grova brott visar statistiken en tydlig trend. Det handlar då om brott begångna i desperation och vanmakt.

En fånge som är långt över 70 berättar att han ströp sin dementa hustru.

– Jag stod inte ut med att se hur hon blev sämre och sämre för varje dag som gick och tänkte att det var bättre att hon fick dö. Min plan var att först döda henne och sen ta mitt eget liv. Men jag klarade inte av det och nu sitter jag här, säger han.

Att det går så långt som till mord hör till ovanligheterna, men utvecklingen i stort ger liten anledning till optimism.

Det gamla bondesamhället kunde vara tufft och brutalt på andra sätt, men det var inte lika lätt för folk att segla under radarn.

Enligt Akira Ishii, professor emeritus i kriminologi, var ensamheten inte lika utbredd och desperationen lika stor förr i tiden.

– Det fanns en större förståelse. Även om vi fördömde själva gärningen så kunde vi ändå förlåta människan bakom, men nu ges inte det utrymmet längre, säger professor Ishii.

Han har full förståelse för att vilsna, ensamma och trasiga själar slår in på brottets bana efter pensioneringen.

Japan är på många sätt en av världens mest avancerade och framgångsrika nationer, men utvecklingen har inte hängt med på alla områden.

Text: Jon Thunqvist

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes