Hoppa till huvudinnehåll

Mammor som tvingas döda sina barn

“De sade att mitt barn inte är värt någonting"

Mercy killing eller barmhärtighetsmord kallas det i Uganda. Många mammor ser ingen annan utväg än att döda sina barn med funktionshinder.

Det finns ingen statistik över hur vanligt det är. Ofta får ingen veta att det har skett, hemligheten begravs med barnet.

Finländska biståndsorganisationer känner till fenomenet och jobbar för att minska fördomarna mot personer med funktionshinder i länder som Uganda.

Jag var så frustrerad att jag ville döda henne.― Mary, Karens mamma

I mars i år antog EU-parlamentet en resolution för att få ett slut på de så kallade barmhärtighetsmorden. Delvis efter att parlamentsledamöterna fått ta del av de berättelser som vi ska berätta här.

Skammen över barnet

Marys dotter Karen föddes med klumpfot. Klumpfot är en rätt vanlig missbildning som är lätt att åtgärda men Mary har inte haft råd med behandlingar.

- Min man sa att jag är inte längre hans hustru och att Karen inte är hans barn.

För hennes man var dottern en skam och han jagade iväg dem. Mary blev tvungen att flytta till sina föräldrar, men inte ens de ville ha henne.

- När maten serverades fick jag inte sitta vid bordet. Jag måste sitta avsides med Karen och vi fick inte ens äta från samma kärl som de andra, säger Mary.

Min man jagade iväg oss.― Mary, Karens mamma

Till sist slängde familjen ut henne och hon hade ingenstans att ta vägen.

Mary berättar att hon har funderat på att allt skulle vara lättare om hon inte hade Karen. Barnets funktionshinder har förstört hennes liv.

- Jag var så frustrerad att jag ville döda henne.

Det finns många mammor som är i samma situation som Mary.

En av dem är Grace, som Svenska Yle intervjuar i en by utanför Ugandas huvudstad Kampala. Hennes son Cydney har en cp-skada, han är klumpig och kan inte tala.

I byn där de bor säger folk hemska saker om Grace och Cydney.

- Folk skrattar åt oss. De säger att Cydney är värdelös och allt nonsens man bara kan tänka sig, säger Grace.

De tror att det vilar en förbannelse över Cydney och de beskyller mig för det.― Grace, Cydneys mamma

Hela byn har vänt sig emot dem. Också Cydneys pappa lämnade dem.

- Om man lyssnar på vad folk säger kan man göra något hemskt mot sitt barn, förgifta det eller något liknande, säger Grace.

Ugandisk journalist samlade in vittnesmål

Barn med funktionsnedsättning accepteras inte i samhällen där vidskepelse är utbredd. Inte bara barnen utan också mammorna blir utfrusna ur sina familjer och samhället, det finns ett tryck på dem att döda sina egna barn.

Mammorna bestraffas sällan för morden. Ingen anmäler dem eller bryr sig om vad de har gjort.

Gerald Barebee intervjuar en ugandisk mamma som dödat sitt barn.
Den grävande journalisten Gerald Barebee och producenten Luk Dewulf intervjuar "Akol" som berättar varför hon dödade sitt barn. Gerald Barebee intervjuar en ugandisk mamma som dödat sitt barn. Bild: de Seizoenen Uganda

Den ugandiske grävande journalisten Gerald Barebee ville ta reda på hur vanliga barmhärtighetsmorden är och vad som får en förälder att göra något så fruktansvärt.

Han åkte till östra Uganda med ett belgiskt filmteam för att dokumentera vittnesmålen. Ute på den fattiga landsbygden intervjuade han flera föräldrar som berättade om utmaningarna med att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning.

Stigmat och fattigdomen hade fått en del av föräldrarna att ge upp efter år av frustration. De tyckte att det bästa alternativet var att döda barnet. Då skulle barnet själv inte behöva lida längre.

Andra erkände att de hade gjort det för att bespara sig själva, det var helt enkelt för tungt att ha ett barn med funktionshinder.

Grannarna trodde att det smittade

En av kvinnorna som Gerald Barebee intervjuar berättar att läkarna inte kunde säga vad hennes barn led av. Det fick alla att tänka att barnet var fött med en förbannelse över sig.

- Grannarna började undvika mig och spred falska rykten om att mitt barn kunde smitta ner andra barn, säger “Akol”.

Barnet var Akols sjätte barn och hennes man hade lämnat henne ensam med alla barnen. Hon berättar att hon inte såg någon annan utväg än att göra sig av med barnet.

Först försökte hon svälta ihjäl barnet men då det tog så lång tid så bestämde hon sig för att handla, förklarar hon.

- Jag kastade honom i golvet och tog ett strypgrepp om honom. Efteråt lyssnade jag på hans hjärta. Det hade slutat slå, han varken rörde sig eller andades.

Akol ger sin man och byborna skulden..De tvingade henne att döda barnet, säger hon.

- När jag berättade för några grannar vad jag hade gjort brydde de sig inte alls om det. De visade inget medlidande utan bara skrattade åt mig.

Gerald Barebee intervjuar en ugandisk mamma som dödat sitt barn.
Den ugandiske grävande journalisten Gerald Barebee intervjuar Apolot som berättar sin hemlighet. Gerald Barebee intervjuar en ugandisk mamma som dödat sitt barn. Bild: de Seizoenen Uganda

Apolot ångrar att hon dödade sitt barn

Gerald Barebee intervjuar också en annan kvinna som bär på en fruktanvärd hemlighet. Apolots vittnesmål påminner om Akols men till skillnad från Akol ångrar Apolot vad hon har gjort.

Apolots dotter var sex år gammal då hon dödade henne.

- Mina andra barn frågade mig varför jag dödade henne. Jag skulle inte göra det på nytt.

- Jag träffade en mamma på torget som hade ett barn med samma funktionshinder som mitt. Det gjorde ont att se henne.

Regeringen i Uganda röstade år 2006 för en lag som ger personer med funktionsnedsättning lika rättigheter som andra.

Men Akols och Apolots berättelser visar att skadliga kulturella traditioner lever vidare i Uganda.

De så kallade barmhärtighetsmorden förekommer också i andra länder där fattigdomen är utbredd och utbildningsnivån låg. Det säger Slade Syakango som är koordinator för Abilis-stiftelsen i Finland.

Vad är Abilis-stiftelsen?

Abilis-stiftelsen som grundades 1998 är en finländsk stiftelse vars syfte är att på olika sätt främja personer med funktionsnedsättning i deras egen verksamhet, samt arbeta för deras mänskliga rättigheter, jämställdhet och möjligheter till ett självständigt liv i utvecklingsländer.

Stiftelsen finansierar små och kvalitativa projekt som är utformade för och av personer med funktionsnedsättning. Den största delen av stödet går till inkomstbefrämjande- och sysselsättningsprojekt.

Abilis har förverkligat fler än 2000 projekt i Asien, Afrika, Balkan, Mellanöstern och Latinamerika.

Verksamheten finansieras i huvudsak genom Utrikesministeriet biståndsmedel

Källa: Abilis-stiftelsen

Abilis-stiftelsen har gett stöd till ett hundratal projekt i Uganda som hjälper personer med funktionsnedsättning. Syakango som ansvarar för projekten i Uganda är sedan länge bosatt i Finland. Också i hans hemland Zambia förekommer barmhärtighetsmord.

- Det är svårt att tänka sig att en förälder kan göra något så fruktansvärt men vi vet att de här morden sker. Jag skulle inte kalla det för barmhärtighet, mot vem är det barmhärtigt, frågar sig Slade Syakango.

En annons i byn räddade Cydney

Det är tack vare stödet från Abilis som Grace son Cydney nu går i skola. En dag när Grace gick och handlade såg hon en annons fastnitad på en av stolparna längs med vägen.

- På lappen stod det “hopp för personer med funktionsnedsättning” och där fanns en uppmaning om att samla ihop en grupp med människor som hade funktionshinder. Det fanns människor från Finland som vill hjälpa oss, berättar Grace.

I början gillade inte klasskamraterna Cydney men nu har de roligt tillsammans.― Mercy, Cydneys lärare

Efter att Grace fått stöd från Finland har Cydney varje morgon satt på sig prydliga ljusbruna skjorts och en orangefärgad skjorta med en logga. Han har börjat skolan precis som alla andra barn i byn.

- Då Cydney satte på sig skoluniformen frågade folk varför jag slösar pengar på ett sådant barn, han är ju värdelös. Det är lönlöst att föra honom till skolan tyckte de.

Enligt Syakango har projekten som Abilis-stiftelsen finansierar i Uganda varit framgångsrika. Allt som allt har man finansierat upp till 190 olika projekt och många av dem långt ute på landsbygden. Att få unga med funktionsnedsättning ut i skolorna och i arbetslivet är det bästa sättet att motarbeta stigmat säger Syakango.

Slade Syakango från Abilis.
Slade Syakango går tillsammans med en kollega igenom ansökningar på Abilis kontor i Helsingfors. Slade Syakango från Abilis.

- Det är viktigt att folk ser att människor med funktionsnedsättning kan fungera i samhället. De kan arbeta, till exempel reparera datorer. När folk ser det inser de att personer med funktionsnedsättning kan leva ett normalt liv. De kan göra annat än tigga pengar på gatan.

Cydney har redan lärt en hel klassa att acceptera honom. Hans lärare berättar att de andra barnen först stötte ut honom, de ville inte till exempel dricka ur samma kopp som han. Men nu är de vana vid honom och har roligt tillsammans med honom.

Utbildning viktigaste vapnet mot vidskepelse

Det är i skolan som vidskepelse och det som kallas för skadliga kulturella traditioner ska motarbetas så att de inte går vidare från generation till generation. Det säger EU-parlamentariker Heidi Hautala.

- Uganda hör ju på inget sätt till de fattigaste länderna utan är ett land som försöker modernisera sig. Orsaken till att de här (barmhärtighetsmorden) fortfarande sker är bristen på utbildning. En stor del av flickorna går inte skola. Om man inte har kunskap faller man lätt offer för skadliga kulturella traditioner.

Fördomar och vidskepelse i Uganda.
En bybo säger att man kan inte kräva att pappor ska försörja sina barn om de har funktionshinder. Det är skamfyllt att ha ett sådant barn. Fördomar och vidskepelse i Uganda. Bild: de Seizoenen Uganda

Hautala har i sitt jobb ofta mött ledare från afrikanska länder som säger att de gör vad de kan, men att folket följer vissa traditioner.

- Då det gäller allvarliga brott mot mänskligheten bör beslutsfattarna ta sitt ansvar och inte gömma sig bakom ryggen på folket.

Barmhärtighetsmorden har också behandlats i EU-parlamentet där Hautala sitter. Parlamentsledamöterna har tagit del av journalisten Gerald Barebees intervjuer med mammorna som dödat sina barn och efter det antagit en resolution för att kräva ett stopp för handlingarna.

- EU bör se till att ta upp frågan i relationerna med afrikanska länder så ska den här frågan tas upp. Vi hoppas att kommissionen nu tar det här på allvar.

Abilis-stiftelsen har finansiering tryggad för fyra år men Slade Syakango är oroad över hur det ska gå för de allra svagaste i framtiden. I Finland och också globalt sett är trenden att företagen ska bli allt viktigare i utvecklingsamarbetet.

- Om biståndet endast ges via företag hamnar är de allra svagaste i samhället illa ute. Då går allt det vi gjort i Uganda till spillo.

Också Hautala är oroad över utvecklingen och säger att man i Europaparlamentet har kunnat konstatera att utbildningen har nedprioriterats i många länder på den senaste tiden.

- Om en nation vill utvecklas är utbildning det viktigaste. Outbildade människor blir lätt utnyttjade, säger Hautala.

I östra Uganda är fattigdomen utbredd.
Utbildning är viktigt om ett land ska kunna moderniseras, säger Heidi Hautala. I östra Uganda är fattigdomen utbredd. Bild: de Seizoenen Uganda

Alla är bra på någonting

Det tog en tid innan Cydney började trivas i skolan, men nu gör han det och hans lärare säger att han väldigt duktig i matematik. Alla är duktiga på någonting, det gäller bara att hitta vad.

Hans mamma Grace är tacksam för stödet från Finland och Abilis-stiftelsen.

- Tack Finland för att jag har lärt mig att det finns barn med funktionshinder överallt i världen. De är inte konstiga utan en del av samhället precis som alla andra.