Hoppa till huvudinnehåll

Religion, rock’n’roll, findianer och 1918 - årets Finlandiakandidater bjuder på bredd och djup

Olli Jalonen, Jari Järvelä, Katja Kettu, J. Pekka Mäkelä, Pauliina Rauhala och Lars Sund.
Kandidaterna till Finlandiapriset 2018 bjuder på bredd och djup. Olli Jalonen, Jari Järvelä, Katja Kettu, J. Pekka Mäkelä, Pauliina Rauhala och Lars Sund. Bild: Lehtikuva/Jussi Nukari Finlandiapriset,Olli Jalonen,Jari Järvelä,Katja Kettu,Pauliina Rauhala,Lars Sund,litteratur,J. Pekka Mäkelä

De sex romaner som är nominerade till Finlandiapriset utspelar sig i historisk tid, många har ett barn i centrum och påfallande många tar fasta på religiösa frågeställningar.

Olli Jalonen: Taivaanpallo

Taivaanpallo utspelar sig på stort avstånd både i tid och rum. Berättaren är Angus, en åttaåring på den gudsförgätna ön Sankt Helena.

Året är 1679 och livet är inte lätt. Angus far har dött och hans mamma försöker uppfostra sina tre barn och sin dotters barn i en patriarkal och våldsam omgivning.

Han har som uppgift att betrakta himlavalvet sittande i ett träd på natten för att kunna kartlägga stjärnorna på himlen. Den uppgiften har han fått av herr Halley.

Småningom inser läsaren att det här är den brittiske astronomen Edvard Halley som gett namn åt en återkommande komet vars bana han räknat ut. Halley levde under åren 1656 till 1742.

Han har när den här berättelsen börjar redan åkt iväg från ön och vi förstår att det han menat som en övning för pojken nu är någonting som ger Angus liv en mening.

Det underliggande våldet på ön mellan katoliker och protestanter och fattiga och rika skildras av Angus på det sätt en mycket intelligent åttaåring kan se sakernas tillstånd. Han registrerar vad som händer men kan inte tolka det eller förstå de vuxnas bakomliggande ofta sexuella motiv.

Öns pastor vill att Angus mamma ska flytta till huset invid hans och det väcker ont skvaller bland öborna. Så pass besvärlig är situationen att pastorn tycker att Angus borde skickas till England för att berätta för Halley vad som är på gång så att han kan få den egenmäktiga guvernören utbytt.

Men brev läses och sådana tankar kan leda till bestraffning och döden, vet pastorn.

Det är inte ett lätt företag och Angus får slita ont. På 1600-talet reste inte barn omkring på egen hand, deras liv var inte mycket värt och alla slet ont på de stora slavskeppen som seglade med slavar till nya världen via St: Helena.

Vi får följa med Angus tills han är 13 år och på de sista sidorna upplever han ett av sitt livs största triumfer. Angus lever i tiden innan upplysningen, när man ännu trodde att Gud slagit fast universums lagar som en gudomlig urmakare.

Men det var riskabelt att utföra experiment, eftersom det lätt kunde tolkas som trots mot den gudomliga ordningen. Taivaanpallo är en skickligt berättad idéroman med både djup och bredd.

Text: Anna Dönsberg

Jari Järvelä: Kosken kahta puolta

Vi skriver år 1977 och sjuåriga Jari tillbringar en sommardag hos mormor Aino som bor i ett gammalt gistet trähus norr om tågstationen.

Stadsdelen heter Asemanmäki, men efter de rödas uppror vårvintern 1918 döptes området till Nälkälänmäki eftersom det inte fanns någon mat att få tag i och de vita vägrade bistå med hjälp.

Hos mormor finns ingen el och inget rinnande vatten. Det gäller att hugga ved och gå på utedass. Trädgården är vildvuxen och grannens lider har kulhål. Här sköts en far och en son ihjäl framför ögonen på den då 9-åriga Aino.

På andra sidan forsen, i centrum av staden, bor farmor Sofia i ett ombonat hem med chippendalemöbler, kristallkrona i taket och Mannerheims porträtt på väggen. Mattfransarna står givakt och farmor klipper gräset i rabatten med nagelsax.

När mormor Aino ser på kartan över staden konstaterar hon att Nälkälänmäki och centrum är som två tårar och forsen dem emellan är som tårkanalen.

I romanen Kosken kahta puolta berättar Jari Järvelä historien om sin egen uppväxt med en röd mormor och en vit farmor, om hur inbördeskriget kommit att sätta djupa s(p)år i människors liv i flera generationer och hur gränsdragningen mellan det röda och det vita Vammala rent konkret gått vid mitten av bron över forsen.

Barnet blir en länk mellan mormor och farmor, ett slags försonande band mellan dåtid och nutid.

Jari Järvelä skriver med frän och frejdig humor, samtidigt som skräcken och ångesten sipprar in mellan raderna.

Text: Marit Lindqvist

Katja Kettu: Rose on poissa

Vad har hänt med Rose som försvann spårlöst en natt för 45 år sedan? När Rose dotter Lempi efter flera decennier återvänder till indianreservatet Fond du Lac där hon växt upp hopar sig frågorna. Kvar i reservatet bor Lempis pappa Ettu som tappade minnet i samma veva som Rose försvann.

Lempi är findian, dvs. till hälften indian och till hälften finländare.

I Katja Kettus berättelse slår vi följe med såväl ojibwaindianer som amerikafinländare i norra Minnesota och fram växer en historia om utanförskap, övergrepp, förtryck, våld och maktfullkomlighet.

Rose on poissa är en historia som till sin ton påminner om David Lynch kultserie Twin Peaks. Här finns de karga och obarmhärtiga landskapen, mystiska försvinnanden av unga indianflickor, väl bevarade hemligheter, kvävda viskningar och nertystade rop.

Katja Kettus språk är mustigt och magiskt. Den gruvliga och tillika gripande historien lindas in i mytiska berättelser och schamanistiska legender som banar väg för det obegripliga och det övernaturliga.

Text: Marit Lindqvist

Pekka J. Mäkelä: Hunan

J. Pekka Mäkelä har skrivit om sin mormors syster och gudmor Helvi Söderman (1902 – 1986) som 1935 åker iväg till Kina för att verka som missionär.

Helvi bodde i Kina i tio år fram till 1946. Under den tiden upplever hon hur Japan brutalt ockuperar delar av Kina och ställer till med blodbad i Nanking 1937. Soldaterna mördar och våldtar systematiskt den kinesiska befolkningen på de mest brutala vis. Västerlänningarna klarar sig genom att grunda en skyddszon.

Konflikterna mellan regeringens styrkor, Kuomingtan, med general Chiang Kai-Chek och kommunisterna böljar fram och tillbaka över trakterna och det gäller att hålla tungan rätt i mun.

Kina är vid den här tiden ett land där alla frågar sina döda förfäder till råds och utvecklingen har stagnerat.

Eftersom Helvi är en pragmatisk person som skriver snustorra anteckningar i sin dagbok har Mäkelä även tillfört andra personer i berättelsen. Bland dem den schweiziske mannen Johann Caspar Wolff som kommit till Kina för att hitta meningen med sitt liv. Han finner till ett landskap där det finns fler frågor än svar.

Hunan handlar om mänskor som mitt i all nöd och allt våld fokuserar på religion eller andlighet istället för att oroa sig över mat, kläder eller tak över huvudet. Det är en stor episk roman om mänskor i historiens virvlar.

Text: Anna Dönsberg

Pauliina Rauhala: Synninkantajat

2013 gav Rauhala ut romanen Taivaslaulu om ett ungt par som har svårt att klara av gammallaestadianismens krav på barnafödsel. Debutboken blev en stor framgång, vann många pris och blev pjäs på Tampereen Työväen teatteri.

Synninkantajat rör sig i samma mentala landskap, men utspelar sig på 70-talet i en liten by invid en bred å i Österbotten.

Ramberättelsen är en man som besöker en avlägsen släkting som legat för döden länge och hör honom våndas över vad han gjort sina närmaste.

Han besluter sig för att skriva om Laestadianismens skamfläck; de vårdmöten där "syndare" förnedrades och tvingades bekänna inför församlingen med hot om uteslutning om de inte var tillräckligt ärliga och ångerfulla.

Men det är ett svårt ämne. Nästan ingen vill bli intervjuad eller minnas. För att få material besöker berättaren andra slutna religiösa samfund runtom i världen.

Även här finner vi en liten pojke i skärningspunkten mellan de vuxnas önskemål. Aaron har kvar en levande barnatro och litar fullständigt på de vuxnas goda vilja och omdöme.

Men ibland är han lite rädd för sin farfar Taisto, predikanten som leder dessa vårdmöten där byns rättrogna invånare ska erkänna sina synder och få syndernas förlåtelse.

Till synderna räknas att sjunga i kyrkokören, att se på tv, att höra till jaktlaget och att handla i arbetarrörelsen kooperativa matbutiker.

Aarons mormor Aliisa representerar en liberalare riktning inom rörelsen och klarar av att ge svar på tal åt Taisto när han tar sig makten att döma och fördöma.

När hennes dotter Auroora blir kär i en ung man utanför rörelsen tvingas Aliisa försvara henne mot Taistos beskyllningar om synd.

Rauhala visar hur olika laestadianer kan vara. Synninkantajat beskriver hur fördömanden drabbar även andra än de som syndat. Vårdmötena stoppades på 80-talet som destruktiva.

Innerliga naturskildringar och ett poetiskt språk lyser upp hela den mångbottnade romanen.

Text: Anna Dönsberg

Lars Sund: Där musiken började

”Vad betyder musiken för mig?” Frågan är central för romanens huvudperson Alf Holm som redan i unga år blev sedd som ett musikaliskt underbarn med absolut gehör. Sedd och uppmuntrad av såväl sin pianolärarinna som av ortens många musikälskare på Grill Terrazzo - dock inte av sin egen mor.

Gång på gång grusas de egna drömmarna och förhoppningarna när moderns förväntningar och krav är lag och ordning. Alla motgångar till trots lyckas Alf Holm så småningom skapa sig en framtid som mångsidig och hyllad kompositör och musiker. Men vägen dit är krokig och smärtsam.

Historien om Alf Holm och människorna i den cellulosaluktande småstaden i Österbotten berättas av en allvetande och framför allt allseende författare som gett sig i kast med att teckna ner Alf Holms levnadshistoria under en kurs i kreativt skrivande på det lokala arbetarinstitutet.

Berättarjaget cirklar kring de stora skeendena samtidigt som han borrar in sig i de minsta detaljerna – från grundskolereformen till de första ackorden i ”Apache” av The Shadows, från FNL-marscher till moderiktiga frisyrer.

Romanen griper tag i en med sin berättarglädje och mångahanda underfundiga formuleringar. Men på samma sätt som musiken ligger under hela berättelsen som en pulserande ljudmatta är det heller aldrig långt till svärtan och sorgen.

Där musiken började är den andra fristående delen i en planerad trilogi där Lars Sund har för avsikt att skildra hur välfärdssamhället Finland tog form under årtiondena efter krigsslutet 1945.

Text: Marit Lindqvist

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje