Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Drygt sju säsonger efter ”ilmaveivi” är Mikael Granlund äntligen framme – VM-hjälten från 2011 har utvecklats säsong för säsong

Mikael Granlund gör "ilmaveivi" mot Ryssland i VM 2011
Mikael Granlund gör "ilmaveivi" mot Ryssland i VM 2011 Bild: All Ov​er Press ishockey,Mikael Granlund,Finlands herrlandslag i ishockey

Tio mål i höstens första 23 matcher. I genomsnitt en poäng varje kväll i det här skedet av säsongen. Mål direkt från tekning. Vinner närkamper framför buren. Söker sig ettrigt till slottet. Dessutom någonting helt nytt – väljer allt oftare skott framför att passa. Mikael Granlund har utvecklats från en pucktrollande lirare till en av NHL:s bästa ytterforwards.

Än en gång var Minnesota Wild något av en antifavorit bland NHL-journalister inför säsongen. ”Ett grått lag”, ”spelar tråkig hockey”, ”ok i grundserien, inget att hämta i playoff”. Så lät det i september. Framför allt kritiseras och kritiserades Wild för att inte ha några riktiga världsspelare.

I bland har det varit svårt att förstå varför evighetsmaskinen Ryan Suter inte anses höra till eliten bland backar. Hur så att Devan Dubnyk inte duger som stjärna bland burväktarna? Eller varför får inte Mikko Koivu speciellt mycket uppmärksamhet för att han hör till ligans fem bästa tvåvägscentrar?

Nämn två till efter Bergeron, Kopitar och Barkov som spelar mera balanserat än Koivu, får jag alltid lust att skrika ut högt.

Men så är det: Minnesota är en delstat som inte väcker stora passioner och Wild är ett lag som möts med en gäspning.

Förutom den totalt misslyckade loggan – den förorsakar ordentliga konvulsioner till och med hos sympatisörer.

MG 64 har gått en svår väg

Spelaren som framför alla andra fått symbolisera Minnesotas brister är Mikael Granlund. Underbarnet, som kom till 10 000 sjöars delstaten med ryktet om sig att kunna gå på vatten, har under sina sju första säsonger inte lyckats leverera som väntat.

I flera år försökte tränarna göra ”Mikke” till center – med den statusen åkte han iväg från Finland. Granlunds fysiska färdigheter är ändå inte de rätta för att spela center i NHL. Med de måtten han har borde rören röra sig som under Sebastian Aho. Det kommer aldrig att hända.

När Granlund äntligen flyttades ut på kanten började resultaten, som bekant, se helt annorlunda ut. Tillsammans med Mikko Koivu bildade han i ett par månader säsongen 2016-2017 ligans bästa plus/minus-duo. Mikko & Mikke dödade utvisningar och vann matcher i den takt att Wild tog sig till slutspelet. 26 + 43 stannade Granlund grundseriesaldo på efter en långsam start.

Mikael Granlund på Minnesotas avbytarbänk.
Mikael Granlund. Mikael Granlund på Minnesotas avbytarbänk. Bild: Nick Wosika/Icon Sportswire/All Over Press Mikael Granlund

I fjol växlades #64 mellan Koivus och Eric Staals kedjor. Linan Jason Zucker – Staal – Granlund var totalt omöjlig att stoppa i mitten av säsongen. 21 + 46 slutpoängen för ”Mikke”. Igen var starten trög gällande poängproduktionen och även i ett skede under vintern gick det sämre.

69 poäng på 81 matcher och 67 poäng på 77 matcher två efterföljande säsonger började närma sig förväntningarna. Båda säsongerna blev ändå slutspelet en besvikelse. Ut i första omgången och effektiviteten från grundserien var som bortblåst.

I de viktigaste matcherna måste lagets bästa spelare leva upp till ryktet – så är det bara. 2017 kom Granlund ingen vart mot St. Louis brutalt fysiska backar: 0+2. Våren 2018 var det Winnipegs stjärngäng som blev oöverkomligt. Ett mål i alla fall för ”Mikke” i hemmavinsten som precis som målet inte fick sällskap.

För lite av allt det viktiga – så lät det igen både gällande Wild och Mikael Granlund.

Gasen i botten från start – ingen slump

Under pågående säsong har Granlund från och med mitten av oktober direkt haft samma driv i spelet som när han förut spelat sina bästa perioder längs med vintern. Ett tvåsiffrigt målsaldo redan i november och snittet på en poäng per match från start är något nytt.

Det märks att den enormt engagerade bollsportsbegåvningen som vanligt verkligen har funderat och jobbat mycket på sina svaga punkter mellan slutet av maj och september. Här ett helblodsproffs som definitivt inte tycker att sommaren är till för att glömma hockeyn.

Och killen som anlitat en sömnkonsult för att få mera ut av sina timmar i vila lämnar garanterat inte många stenar ovända då det gäller prestationerna under den tiden av dygnet som han är vaken.

Mikael Granlund hyllas efter fullträff.
Mikael Granlund hyllas efter fullträff. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Mikael Granlund

Nu slår det gnistor om Mikael Granlund

Den totalt ovetenskapliga ”tittat på matcherna”-metoden visar tydliga förändringar.

Största skillnaden till det tidigare är hur Granlund allt oftare väljer att med eller utan puck åka in i slottet. Alltså ”korridoren” mellan målet och blå linjen därifrån de flesta mål skjuts. Tidigare var hans val oftast att försöka få till det via kanterna.

Slottet är en stridszon och det försvarande laget gör allt för att hålla målhungriga motståndare borta därifrån. Tidigare – som till exempel i slutspelsserien St. Louis-Minnesota våren 2017 – stoppade aggressiva, stora backar Granlund ganska lätt från att äntra målskyttezonen.

Redan förra säsongen, men speciellt den här hösten tar han sig in i slottet med huvudet uppe och klubban färdig. Såklart kan det vara fråga om en illusion som har med grundseriens karaktär att göra, men det var ögat berättar är att hans åkrutter inne i offensiv zon har förändrats.

Receptet för vinnande ishockey finns mellan öronen

Utan tvivel är det fråga om en mental grej, den korta och lätta 26-åringen har inte blivit fysiskt starkare eller snabbare. Och en spelare som gör skillnaden med svävande lätt skridskoåkning kommer Mikael Granlund aldrig att bli.

Men skridskoåkningen är i dag målmedveten och ettrig när han skall hitta utrymme.

”Mikkes” spel framför målet är en annan tydlig förändring i rätt riktning. För det första finns han där nu oftare än tidigare. Framför allt vrider, vänder och sicksackar han sig färdig och fri – för att styra, spela vidare eller skymma målvakten.

Också något som sitter mellan öronen – det är nästan så att det kostar en utvisning för att flytta bort Granlund.

Granlund kämpar om pucken framför Kings mål
Granlund har blivit bättre framför kassen. Granlund kämpar om pucken framför Kings mål Bild: Nick Wosika/Icon Sportswire ishockey,NHL,Mikael Granlund

Skottet är vassare

Tio mål så här tidigt på säsongen vittnar även det om vad ögat berättar. Granlund har gått framåt som skytt. Tre säsonger i sträck har har skottmängden ökat från cirka 160 skott till 190 säsongen 2017-18. Alltså stegvis även här.

I höst har han i skrivande stund skjutit 51 gånger på 24 matcher, vilket lutar mot att skottmängden kommer att landa på ungefär samma siffror som förra säsongen. Då var han Wilds tredje flitigaste skytt, så den forne utpräglade passaren har redan en längre tid tagit för sig också då det gäller att skjuta.

Tidigare – tycker jag – att det kanske ändå varit en viss tvångsmässighet i det: Jag måste skjuta mer, jag måste skjuta mer.... Den här säsongen finns det en kaxig hunger över Granlund när han väljer att skjuta. Det berättar också Minnesotas klart bästa skottprocent: 19,6.

Skottprocenten är skyhög och kommer inte att hållas på den nivån – till exempel Patrik Laines skottprocent var 18,3 förra säsongen. Ändå vågar jag påstå att hoppet från 10,9 ifjol till över 19 procent, när ändå redan en dryg fjärdedel av säsongen är spelad, berättar i klarspråk vad det är fråga om.

Mikael Granlund med pucken i matchen mot Winnipeg
Granlund har gjort tio mål den här säsongen. Mikael Granlund med pucken i matchen mot Winnipeg Bild: Nick Wosika/Icon Sportswire ishockey,Mikael Granlund,NHL,granlund

Den utpräglade lagspelaren har insett att han hjälper sitt lag bäst genom att vara mer självisk och avgöra själv. Kanske den nya generationen finländska NHL-spelare, med Patrik Laine i spetsen, har väckt i Mikael Granlund en hunger för att själv stå i rampljuset? Nu när risken inte mera finns för att allt ljus skulle landa på honom.

Just en bättre skottprocent och med den ett slutsaldo på mer än 30 strutar kan göra Granlund till en spelare som levererar 80 poäng på 80 matcher. Över 40 assist är redan vardag för ”Mikke” från tidigare.

En liten hypotetisk räkneövning: 200 skott med skottprocenten 16,3 ger 33 mål. Så visst krävs det att Granlund både fortsätter med att skjuta mer och gör det betydligt vassare än tidigare säsonger.

Men ingredienserna finns där.

Avancerade statistiken berättar om mångsidighet – och bristen på ett ”vinnarvapen”

En titt på de så kallade fördjupade siffrorna för Mikael Granlunds del är ingen överraskning.

Wild skapar mera chanser då han är på isen än vad motståndarna gör (352-334 i höst), han spelar näst mest av alla forwards (Eric Staal är knappt före), ”Mikke” vinner pucken av en motståndare oftare än blir överrumplad (16-10, 16 är mest i Wild), används lite mera då spelet startar från defensiv zon än offensiv (50,4 - 49,6 procent) – ändå leder han den interna poängligan, etc.

Lägg till att han spelar på backplats i första powerplay-femman och dödar utvisningar i snitt över en minut per match så blir hans största styrka uppenbar – Mikael Granlund gör det mesta rätt.

Samtidigt har det under hela NHL-karriären funnits en ofylld lucka för ett mördande specialverktyg i hans identitet som spelare. Blicken och passningarna håller världsklass och i samma kedja som en Ovetjkin eller Patrik Laine kunde Granlund hör till ligans assistkungar.

Det är därmed inte helt rättvist att efterlysa något nytt precisionsvapen, men jag gör det i alla fall. Hävdar att den nyfödda gnuttan egoism kan vara precis det som håller Mikael Granlund på nivån som han den här hösten stigit till.

Det är framför allt ett verktyg som syns i den personliga statistiken. Plus/minus-kolumnen kanske till och med tar stryk, men mängden poäng lär växa.

Är dessutom ganska övertygad om att Minnesota Wilds poängsumma och slutspelsframgång också växer i takt med ”Mikkes” insikt i att det är honom det hänger på.

Lagets bästa spelare måste ta steget ut och bli världsspelaren som fattats i de små egonas delstat.


Ännu en grej
: Blir det här äntligen säsongen då Wild-kaptenen Mikko Koivu belönas för sitt otroligt kompletta tvåvägsspel med en Selke-titel? Hittills har förklaringen till att han inte fått priset varit en alltför blygsam poängproduktion. I år ser det annorlunda ut för 35-åringen: 20 poäng på 23 matcher pekar mot en förbättring av det personliga poängrekordet, 71 poäng från 2010. Då skall väl den offensiva skärpan räcka till priset för defensiva kvaliteter? NHL är paradoxernas värld.

Källor: hockey-reference.com, NHL.com, quanthockey.com

Läs också

Nyligen publicerat - Sport