Hoppa till huvudinnehåll

Dynamiska Moskva eller vänliga Sankt Petersburg?

Hälsningar från korren
Hälsningar från korren Bild: Henrik Leppälä hälsningar från korren

Vilken stad tycker ni mera om, Sankt Petersburg eller Moskva? Den frågan kommer nästan per automatik då jag talar med någon i Sankt Petersburg och av någon anledning berättar att jag har bott många år i Moskva.

Det är otroligt roande och helt ofattbart hur viktigt det tycks vara för Petersburgsborna att förklara att deras stad är bättre än landets huvudstad. Man möter inte sådana frågor i Moskva.

Moskva står för dynamisk utveckling, snabbhet, välstånd och en viss arrogans.

Jag tycker mycket om båda städerna. Och för att inte såra deras känslor har ja utvecklat ett standardsvar.

- Städer är inte äkta makar och man kan därför älska två, brukar jag säga.

Jag tycker Moskva står för dynamisk utveckling, snabbhet, välstånd och en viss arrogans. För mig är Moskva också en hemstad, jag har trots allt bott där i två repriser sammanlagt åtta år. Sankt Petersburg är den vänliga metropolen som känns som en småstad. Här är allt lite långsammare, lite fattigare och lite mera konservativt än i Moskva.

Då stadsborna i Sankt Petersburg gärna kallar sin hemstad Rysslands kulturhuvudstad kan jag bara le milt. Kulturlivet i Sankt Petersburg är både intressant och högklassigt, men jag tycker ändå det ligger steget efter Moskva.

I Sankt Petersburg är Finland stort, alltså verkligen stort.

Eventuellt beror det på att jag ännu inte har hunnit ta del av allt.

För mig ligger den största skillnaden mellan städerna i inställningen till Finland. Här i Sankt Petersburg är Finland stort, alltså verkligen stort. Alla tycks ha någon personlig kontakt eller referens till vårt land.

Nästan alla jag träffar har besökt Finland och för väldigt många är landet mycket välbekant. Jag hävdar att många som kommer från området på den ryska sidan av gränsen känner till kulturutbudet och inte minst butikerna i Imatra, Villmanstrand, Parikkala eller Puhos bättre än de flesta som bor vid den finska kusten.

Och nästan alla bara öser beröm och kärlek över det de upplevt i Finland. Jag har bara några enstaka gånger stött på någon som har klagat, och då har det nästan alltid gällt köerna vid gränsen.

Då jag den här veckan satt på en presskonferens om utsikterna för turismen på bägge sidor om den finsk-ryska gränsen var det en kollega som ville ge mig en liten gåva. Han gav mig en kulspetspenna med påskriften Leningradskaja oblast, alltså Leningradområdet.

Hans uppfattning var att Kouvola är en välfungerande och prydlig stad.

Jag ville inte vara sämre och hittade en penna med påskriften Visit Kouvola i min väska. Då jag gav den till honom sa jag lite beklagande att Kouvola kanske inte är det bästa Finland har att erbjuda i stadsväg.

Han var av totalt annan åsikt. Hans uppfattning var att Kouvola är en välfungerande och prydlig stad. Då han besökte staden var han så till den grad imponerad över hur snyggt allt var att han undrade om där hade varit någon stor internationell konferens eller idrottstävling.

Då han lärde sig att det här var Kouvolas vardagsuppsyn blev han än mer imponerad. Tänka sig att en provinsstad kan vara så fantastisk, helt utan att man har förberett sig för något särskilt.

Jag insåg hur hemmablind man kan bli, för även om jag inte alls gillar arkitekturen i Kouvola så är det naturligtvis inget fel på staden i sig. Också jag har alltid blivit väl bemött där, och allt fungerar som det brukar i Finland – alltså mestadels utmärkt.

Lite senare, då presskonferensen redan var över stod jag och talade med lokala kollegor, som var nya bekantskaper för mig. Då var det någon som öste beröm över Finland och den finländska visumpolitiken.

Nästan som en olycklig kärlekshistoria.

Damen i fråga hävdade till och med att det är mycket lättare att få ett finskt visum i Sankt Petersburg än i Moskva. I Moskva måste man gå igenom många fler byråkratiska steg innan man får ett visum än man måste i Sankt Petersburg, sa hon. Det är inte sant, processen är självklart likadan på vardera orten, men också den här felaktiga uppfattningen var ett tecken på stor sympati för Finland.

Ibland tycker jag riktigt synd om alla som älskar mitt hemland så högt. Det är nästan som en olycklig kärlekshistoria där den ena parten älskar med stor glöd och den andra svalt står ut med sällskapet.

Lyckligtvis vittnar de flesta ryssar som har besökt Finland om positivt mottagande människor emellan, och så ska det också vara, tycker jag oberoende av alla politiska svängningar.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes