Hoppa till huvudinnehåll

Krävande, otåligt och frispråkigt skidlöfte – självkritiska själen Johanna Matintalos största styrka och värsta fiende

Hon är mycket beslutsam och sträng mot själv, men samtidigt oerhört målmedveten och ärlig. Samt ett av skid-Finlands största framtidsnamn. Jag har hemskt svårt att vara nöjd med vad jag gör, säger Johanna Matintalo i en öppen intervju i Sportmagasinet.

– Allt ser nog bra ut, Johanna. Tekniken sitter, laktatvärdena är goda och kollar du på GPS:n skulle den här farten räcka långt i tävling.

– Men det känns förskräckligt. Ingenting funkar.

Meningsutbytet mellan Johanna Matintalo och tränaren Ville Oksanen under ett typiskt träningspass en måndagsmorgon i Rovaniemi i början av november är fascinerande.

Oksanen intygar gång på gång att träningen löper på fint och försöker ingjuta optimism i adepten, men Matintalo är långt ifrån övertygad. Då Oksanen frågar ifall Matintalo vill avbryta passet när ingenting smakar svarar hon med att ta rygg på dagens träningskompis Eveliina Piippo och skida iväg.

Hon slutför träningen enligt ursprungsplanen och allt är bra igen. Den här lilla dansen hör nämligen till när det handlar om Johanna Matintalo.

Matintalo är väldigt sträng mot sig själv i träning och känner sällan att hon räcker till. Det är sura miner och buttra kommentarer – men när 21-åringen lämnar skidstadion och skakar av sig träningsnegativiteten är hon plötsligt ett enda leende.

– Hon är mest krävande mot sig själv och det är förstås bra, om du vill vara en elitutövare måste du vara väldigt krävande mot dig själv, men hon är kanske lite för krävande. Hon är väldigt mycket bättre på många saker än vad hon tror att hon är, beskriver Oksanen träningslynnet.

Johanna Matintalo inledde tävlingsvintern strålande med dubbla segrar i finska cupen i hennes nuvarande hemtrakter i Rovaniemi.

Världscuppremiären i Ruka gick sämre med en 23:e plats i klassisk sprint och 34:e på huvuddistansen 10 kilometer klassiskt, där hon som bäst slutade tia i världscupen förra säsongen.

Sambon Lauri Vuorinen, själv en av landets bästa sprintåkare, berättar att Matintalo är hur glad och lugn som helst i vardagen, men vet att det emellanåt hettar till i spåren.

– Hon är lite av en perfektionist, eller vill åtminstone göra allting till punkt och pricka. Om det inte går vägen tar hon åt sig ganska hårt, säger Vuorinen.

– Om en detalj jag tycker är helt betydelselös går lite snett på träning, tar hon det hårdare än jag. Själv tänker jag att nå, inte är det så stor skillnad, huvudsaken att helheten sitter. Vanligtvis försöker jag sen lugna henne. Man måste också kunna slappna av, allt är inte så allvarligt.

Onödigt hård mot sig själv

Johanna Matintalo känner igen sig. Tillsammans med mentala tränaren Joona Vasala har hon försökt hyvla bort de vassaste överkritiska kanterna. Samtidigt har man varit noga med att inte radera ut den resoluta attityden helt och hållet.

Det är samtidigt min största styrka och fiende, summerar Matintalo.

– Jag har hemskt svårt att vara nöjd med vad jag gör. Jag har alltid en känsla av att jag kunde gjort lite mer. Men om du inte är nöjd med någonting och allting lämnar en dålig smak i munnen, så är det inte heller så roligt.

– Jag tycker fruktansvärt mycket om det jag gör, men skulle vilja lära mig njuta ännu mer av vardagen och träningen. När du är överdrivet krävande kan den övergripande känslan efter till exempel en träning vara besvikelse, att varför var jag inte bättre, fastän den borde vara att ”tusan vad det är kul att jag får göra det här”.

Matintalo har nått klart bättre resultat i klassisk teknik och trots ökat fokus på skejt känner hon sig skeptisk till om den fria tekniken någonsin kommer upp på samma nivå.

”Jag vill tro det, men är nog lite tveksam. Jag vill inte profilera mig som en enbart klassisk åkare och hoppas få upp skejt på en god internationell nivå, men de absoluta topplaceringarna kanske ändå kommer i klassiskt.”

Ett tydligt bevis på Johanna Matintalos överkritiska inställning till sig själv kommer i genomgången av förra säsongen. Många skulle beteckna genombrottsvintern som en fullträff med bland annat OS-debut, första topp-10-loppet i världscupen, karriärens första segrar i skandinaviska cupen (bl.a. en meriterande spurtvinst över Charlotte Kalla) och två topp-8-placeringar i junior-VM trots förkylning.

Men Matintalo kallar säsongen motstridig. Hon listar några ”jättetunga besvikelser”, Pyeongchangs huvuddistans (18:e plats på 30 km klassiskt) ”harmar helt fruktansvärt mycket” och junior-VM var en ”fullständig flopp”.

Hon skrattar högt när hon får frågan hur självkritisk hon känner sig.

– För självkritisk! Jag får ofta höra om det. Nog finns det också positiva saker i livet och idrotten, men själv minns jag onödigt ofta bara misslyckandena. Jag är inte tillräckligt nådig mot mig själv. Ganska ofta kräver jag för mycket, det känns som om ingenting räcker. Jag borde lära mig vara nöjd med lite mindre.

– Det är ett väldigt dominant personlighetsdrag hos mig. Vi försöker bearbeta så det inte genomsyrar och kontrollerar allt jag gör, men jag blir nog aldrig av med det. Och många har också sagt att jag inte nödvändigtvis skulle vara en så här bra idrottare utan det.

– Jag ser att den självkritiska hållningen på sitt sätt är en styrka som driver mig framåt och sparkar mig i baken, men samtidigt är det min värsta motståndare.

Ångrar inte tunga kritiken mot chefen

Johanna Matintalo pratar öppet och okonstlat – och för det mesta med ett litet leende på läpparna – om ämnen en del skulle rygga för. Det gör de facto Pöytistjejen för det mesta.

Från Egentliga Finland, närmare bestämt Bjärnå, kommer också Lauri Vuorinen och Ville Oksanen. De vet att Matintalo aldrig varit rädd för att säga vad hon tycker.

Ett i grunden positiv drag, säger Oksanen som i egenskap av tränare får direkt och oförskönad feedback. Vuorinen håller med.

– Hon är väldigt ärlig och säger saker rakt ut. Hon blir inte och tjurar, jag behöver inte gräva ur henne vad som är snett. Det kommer alltid direkt ut och på så sätt är det enklare att diskutera. Det är viktigt.

Johanna Matintalo och Lauri Vuorinen lever en skidvardag i Rovaniemi. Faktum att båda är elitsatsande längdåkare innebär att livet kretsar kring idrotten och att de kan stöda varandra när till exempel träningen smakar trä.

”Det är oerhört värdefullt. Om du kommer hem från en misslyckad träning och är irriterad, så förstår Johanna exakt vad det innebär”, säger Vuorinen.

Den raka stilen har också sin baksida, som Johanna Matintalo inte minst fick känna av i januari. Kort före OS gick hon hårt ut och kritiserade chefstränaren Reijo Jylhäs världscupsuttagningar, och till exempel svenska Aftonbladet rubricerade uttalandena som ”öppet ordbråk”.

Nu, ett knappt år senare, berättar Matintalo att många tog kontakt och frågade varför hon inte skidar i Planicas världscup, dit Jylhä valde andra idrottare, och landslagsynglingen ville en gång för alla klargöra sin ståndpunkt.

– Jag ångrar mig inte det minsta och skulle göra samma igen. Jag upplevde situationen så orättvis. Jag tycker man rakryggat ska kunna prata om saker istället för att försöka tysta ner dem, säger Matintalo.

– Jag har starka åsikter och säger dem ganska lätt rakt ut, fastän det kanske inte alltid skulle vara så smart. Säkert finns det situationer då det lönar sig att hålla sina tankar för sig själv, men jag upplever också att det är en styrka att jag vågar vara mig själv.

Oslipad diamant

Redan som 14-åring tog Johanna Matintalo FM-silver på 800 meter och två år senare 2013 korades hon till finländsk mästare på sträckan.

Hon var en enorm medeldistanstalang och innehar fortfarande det finländska rekordet på 800 meter i U16- och U18-klasserna, men var tvungen att lämna löparbanorna på grund av fotproblem för några år sedan.

14-åriga Johanna i Lounais-Suomen Uutiset efter silvret i Kalevaspelen 2011 (artikeln fortsätter efter klippet):

Friidrotten har fört med sig mycket nyttigt i skidspåren, men också inneburit att hon i dagsläget har en del att knappa in på den absoluta längdeliten i framför allt styrka, snabbhet och teknik.

Efter bara några års helhjärtad satsning på längdåkning känner sig Matintalo fortfarande som relativt ny i gamet.

– Jag upplever att inget delområde ännu är särskilt färdigt. Det finns massor att förbättra. Det motiverar samtidigt jättemycket att jag redan klarar av att göra så här bra resultat, fastän egenskaperna förhoppningsvis är långt ifrån den maximala potentialen.

Såväl potentialen som motivationen ligger på en skyhög nivå, menar Ville Oksanen.

Ett likadant jättekliv i utvecklingen som inför förra säsongen är inte längre att vänta, men fortsätter det tålmodiga och målmedvetna arbetet som hittills finns inga gränser.

”Jag rörde mig väldigt mycket som barn. Jag tävlade flitigt och fick den vägen hårda träningar, men skulle inte kalla det träning för det handlade mest bara om att ha roligt med kompisarna – och kanske är det just rätt sorts idrott i den åldern. Vi räknade inte kilometrar eller timmar och höll ingen träningsdagbok. Jag idrottade, men tränade egentligen inte. Kanske det var just rätt för psyket. Idrottare som från barnsben tränar systematiskt kan tappa intresset till sporten.”

-Johanna Matintalo

– Hon har potential att vara hur bra som helst. Hon kan bli OS-guldmedaljör, det är jag helt säker på. Det är förstås många som kan bli det, men klarar vi nu av att tålmodigt fokusera på det dagliga jobbet, är allting möjligt.

Vad talar för att just Johanna lyckas ta klivet till OS-guldmedaljör?

– Det är den där perfektionismen hon har, hon vill göra allt så bra som möjligt. Och det är väldigt viktigt för henne att lyckas som en skidåkare, hon är redo att jobba oerhört mycket för det, säger Oksanen.

– Det berättar lite om motivationen att om jag skulle göra ett skrivfel i träningsprogrammet, att det skulle stå tjugo minuters drag istället för två minuters drag, så skulle hon säkert göra det.

Otålig jakt på OS-guldet

Den här vintern drömmer Johanna Matintalo inte ännu om några seniormästerskapsmedaljer, åtminstone inte individuella. Stafettplatsen i VM i Seefeld intresserar, liksom framgång i junior-VM i Lahtis.

Längre fram delar hon tränarens målbild.

– OS-framgång är karriärens huvudgrej och största dröm. Jag vet inte om följande OS (Peking 2022) kommer för tidigt, men senast om sju år.

Vad betyder framgång i OS för dig?

– Minst någon färgs medalj. Om inte guld, så åtminstone medalj. Men vi utgår ifrån att det kunde vara guld.

Johanna Matintalo fyller 22 år den 11 december och får i vinter på hemmaplan en sista chans att ta guldet skiathlonsilverdamen från 2017 tillsvidare saknar i junior-VM-sammanhang.

Hon har redan deltagit i två seniormästerskap och var yngst i Finlands längdlag i såväl VM 2017 som OS 2018. Hon slutade 29:a på sin enda distans skiathlon i Lahtis, medan placeringar i Pyeongchang var 18:e (30 km k), 19:e (sprint k) och 24:e (skiathlon).

Hur otålig är du?

– Det beskriver mig också ganska bra, flinar Matintalo. Otålig och självkritisk, det är kanske inte en så hemskt bra kombination. Jag måste bara försöka minnas att jättekliven inte alltid är möjliga, och jag tror nog världstoppen är möjlig att nå bara jag ens lite trappar upp takten år för år.

– Fastän jag är självkritisk, kan jag inte vara besviken även om det inte skulle komma samma språng i utvecklingen som förra säsongen. Man måste vara realist fastän man är självkritisk.

Toppidrottare behöver vassa kanter

Så hur ska vi då försöka sammanfatta Johanna Matintalo, ett av de hetaste framtidsnamnen inom internationell längdåkning?

Självkritisk, krävande, otålig och sträng. Ärlig, beslutsam, motiverad och frispråkig.

Själv vill hon också slänga in målmedveten.

– Jag har hört att det är det första ordet många tänker på när de ska beskriva mig. För en självkritisk person dyker mer kritiska adjektiv upp först, men nog uppfattar jag mig också som målmedveten. Jag har tydliga mål och ser klart framför mig vad som krävs för att jag ska nå dem.

– Kanske alla mina karaktärsdrag skulle kunna beskrivas med att jag är en ganska stark personlighet. Och utan det tror jag inte jag skulle vara här, säger Johanna Matintalo.

– Man hör ofta att världens bästa idrottare är lite annorlunda personligheter, med ibland egendomliga personlighetsdrag. Det driver dig kanske framåt mot toppen på ett annat sätt än om du bara tänker att ”nå, vi ser nu hur det här går”. Den inställningen ger inte alltid det bästa slutresultatet. Kanske jag har den där glöden som behövs.

Se Sportmagasinets inslag om Johanna Matintalo i klippet nedan eller på Yle Arenan.

Kommentarer