Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Om räven får vakta hönshuset är underrättelselagarna nästan klara

Riksdagens plenisal
Riksdagens plenisal Bild: Yle/Vivi Lehtonen riksdagen,Plenisal,magnus swanljung

Den sista striden om underrättelselagarna handlar om huruvida Skyddspolisen ska få granska sina egna övervakare. Frågan är principiellt viktig men knappast omöjlig att lösa. Överlag verkar nu också de största kritikerna anse att lagarna inte blivit fullt så monstruösa som de trodde från början, skriver Svenska Yles politiska reporter Magnus Swanljung.

Om Skyddspolisen ska granska dem som ska granska Skyddspolisen är det förstås lite som om räven vaktar hönshuset.

Många i riksdagen är därför ytterst kritiska till ett lagförslag som kräver att Skyddspolisen gör en omfattande säkerhetsutredning av de riksdagsledamöter som ska sitta i underrättelseutskottet. Utskottet ska övervaka den underrättelseverksamhet som delvis sköts av just Skyddspolisen.

På något sätt borde man se till att de inte har tendenser att skvallra och liera sig med nationens fiender.

Riksdagens talman är visserligen den som ber om utredningarna och den som sköter utnämningarna. Men för en lekman framstår konstellationen ändå som lite udda.

Också rättslärda som hörts av riksdagens grundlagsutskott är skeptiska.

- Det låter lite egendomligt att den som är underställd tillsynen och övervakningen i förväg på sätt och vis skulle kunna övervaka sin övervakare, säger professorn i förvaltningsrätt Olli Mäenpää till Svenska Yle.

Och det finns också ett annat stort principiellt problem med förslaget.

När Skyddspolisen ges omfattande befogenheter att vaka över medborgarna är tanken att folket i motsvarande grad ska ges makt att vaka över Skyddspolisen. Folket representeras av riksdagen. Och enligt grundlagen är det ingen annan än folket som ska bestämma om en riksdagsledamot är behörig att sköta sitt jobb.

- Grundlagen utgår ifrån att riksdagsledamöter inte har några behörighetsvillkor. Vem som helst kan vara riksdagsledamot och också delta i utskottsarbetet. Enligt grundlagen kan man inte kräva några speciella karaktärsdrag av riksdagsledamöter i utskotten. Förslaget att man i förväg skulle kräva en utredning passar lite illa in i den här bilden, säger Mäenpää.

Utskottets medlemmar får topphemlig information

Regeringspartierna ser inte lika stora problem med modellen. Åtminstone ser de inte så många alternativ. Medlemmarna i underrättelseutskottet kommer onekligen att få ta del av sekretessbelagd och ytterst känslig information.

På något sätt borde man se till att där inte sitter personer med tendenser att skvallra och liera sig med nationens fiender.

Ett förslag från oppositionen har varit att nöja sig med strafflagen, som redan idag gör det straffbart för riksdagsledamöter att läcka hemligstämplad information. Problemet är att det straffrättsliga ansvaret kommer lite sent: då är informationen redan läckt och skadan skedd.

Frågan får praktisk betydelse först när endera folket eller Skyddspolisen går bananas.

Skyddspolisen själv har talat varmt för såväl underrättelselagarna som för möjligheten att granska sina egna övervakare. Det är förståeligt att man vill ha garantier för att den information som man ger riksdagen inte hamnar på villovägar.
Skyddspolisens dörr
Skyddspolisen gillar inte informationsläckor. Skyddspolisens dörr Bild: Juha-Pekka Inkinen brottslighet

När Svenska Yle intervjuade Skyddspolisens chef Antti Pelttari i våras förnekade han med kraft att Skyddspolisen skulle kunna missbruka systemet.

- Skyddspolisen gör säkerhetsutredningar i enlighet med strikt lagstiftning. Vi ger riksdagen den information lagen föreskriver och riksdagen gör utnämningarna. Skyddspolisen har inget med utnämningarna att göra, sade Pelttari.

Enligt Pelttari kan man lita på att Skyddspolisen inte fifflar med informationen för sina egna syften eftersom Skyddspolisen följer lagen. Det tvivlar knappast någon på i dagens politiska situation. Medborgarnas förtroende för Skyddspolisen är enligt mätningar kompakt.

Frågan som riksdagspartierna nu ställs inför kunde ändå lite tillspetsat formuleras så här: Är det viktigare att Skyddspolisen litar på folket eller att folket litar på Skyddspolisen?

Frågan är principiell och får praktisk betydelse först när endera folket eller Skyddspolisen går bananas.

Bred politisk enighet är ett måste

I riksdagen kämpar man nu på många fronter för att hitta en kompromiss, som alla eller åtminstone de flesta kan leva med. Samtidigt som grundlagsutskottet tar ställning till den nuvarande formuleringen i lagförslaget försöker riksdagsgruppernas ordförande hitta en ny lösning.

Klart är att man vill nå en så bred enighet som möjligt, trots att grundlagen redan är ändrad. Det var den operationen som krävde fem sjättedels majoritet i riksdagen.

- Vi har i Finland haft som princip att ha en väldigt stor enighet i sådana här frågor som gäller rikets säkerhet, sade Svenska riksdagsgruppens ordförande Tomas Blomqvist till Svenska Yle förra veckan.

- Alla partier måste tänka på om det finns någon möjlighet att hitta en lösning på det här problemet, sade för sin del Centerns Antti Kaikkonen utan antydan om hur en sådan lösning kunde se ut.

Inte klart att grundlagen hindrar säkerhetsutredningar

Olli Mäenpää påpekar att det enligt grundlagen är fullt möjligt att låta Skyddspolisen göra säkerhetsutredningarna och att det finns starka argument för det. Han säger ändå att formuleringarna i det nuvarande förslaget "inte är optimala”.

En äldre man i blå kostym sitter vid ett bord med händerna knäppta. Han ser allvarlig ut.
Professor Olli Mäenpää En äldre man i blå kostym sitter vid ett bord med händerna knäppta. Han ser allvarlig ut. Bild: Jussi Koivunoro / Yle Olli Mäenpää

Samtidigt kastar Mäenpää också fram ett radikalt alternativ: att man skulle lita på att folket och riksdagen klarar av att välja rätt representanter för uppdraget.

- Nå ett annat alternativ är helt enkelt att man litar på att riksdagsgrupperna till utskottet utser sådana medlemmar som är tillförlitliga och har stor integritet. Det alternativet kan man också välja, säger Mäenpää.

Det återstår att se hur man väljer. Men månne man inte hittar en kompromiss. Den politiska enigheten om att lagarna behövs är stor.

Kritiken har gjort lagarna bättre

Det är ändå bra att man nu skyndar långsamt. När man stiftar lagar om underrättelseverksamhet är det alltid skäl att vara pessimist.

Pessimister har det funnits gud i nog av på vägen och rent objektivt kunde man säga att det burit frukt.

Bara den här ändringen kommer att rädda flera människoliv.― Martin Scheinin i sin blogg

När de första tjocka utkasten till underrättelselagar lades fram våren 2017 lät kritiken från människorättsaktivister, rättslärda och olika myndigheter inte vänta på sig.

Svenska Yle sammanfattade den mest vägande kritiken under rubriken “luddiga kriterier, massövervakning och tortyr”.

Sedan dess har en hel del av luddet rensats bort och för ett par veckor sedan krävde riksdagens grundlagsutskott formuleringar som klart förbjuder massövervakning och utbyte av underrättelseinformation med andra länder, om det finns risk för att någon avrättas eller utsätts för tortyr.

Till och med underrättelselagarnas största kritiker professor Martin Scheinin kunde glädjas över förbättringarna.

- Bara den här ändringen kommer att rädda flera människoliv. Det visar att allt arbete som utförts av medborgarorganisationer, jurister och forskare inte har varit förgäves, skrev Scheinin i sin blogg.

Samtidigt konstaterade Scheinin att riksdagens försvars- och förvaltningsutskott som nu lägger sista handen vid lagarna inte får sky arbete om de ska lyckas harmonisera alla paragrafer med grundlagen.

I de två största lagpaketen: förslagen till lagar om civil och militär underrättelsetjänst, hittade grundlagsutskottet enligt Scheinin brister i hela tolv procent av paragraferna. Han kallade det för FM-rekord.

En öppen fråga är till exempel exakt vilka befogenheter den militära underrättelsetjänsten ska ha.

Scheinin ställde sig frågande till om utskotten har den kompetens som behövs för att göra ändringarna och röster har höjts för att grundlagsutskottet borde granska lagarna ytterligare en gång.

I riksdagen verkar ingen ändå ha identifierat några nya stora stötestenar. De flesta verkar eniga om att lagarna kan godkännas av den här riksdagen.

Läs också