Hoppa till huvudinnehåll

"Mammalådan borde innehålla ett bibbakort"– våra biblioteksminnen innehåller dofter och en känsla av trygghet

bokhylla
bokhylla Bild: STEN-AKE STENBERG böcker

Den 5 december öppnas det nya centrumbiblioteket Ode i Helsingfors och detta firar vi genom att lyfta fram bibliotekens betydelse i våra liv.

Vi frågade efter era bibbahistorier. Det kom in berättelser av varierande slag, nästan alla som skev hade inte helt oväntat fina minnen från bibban och inte sällan från tidig barndom.

Glömde barnet på bibban

Alla historier var ändå inte helt lyckliga, man kanske inte önskar att en bibliotekarie ringer hem till en och frågar om man kanske glömt något viktigt där och att det viktiga sedan visar sig vara ett av sina egna barn.

Signaturen Annmariehelena skriver:

Mitt mellanbarn BODDE på biblioteket. Hon ville inte gå i eftis utan satt ibland och läste i bibbans sagorum tills jag hämtade henne klockan tre.

En eftermiddag när allt kört ihop sej ringde de från bibban: "Har du glömt nåt idag?" Dottern var kvar och hade haft en bra eftermiddag, fått mellanmål och trivts...men nu skulle de stänga. Kände mig lite dum, men tacksam över att dottern blivit väl omhändertagen. Glad över att bo i den bästa av kommuner där man känner nästan alla och alla bryr sej.

Samma signatur skriver också att hon tycker att mammalådan borde innehålla fler böcker och tips om hur man gör för att barnen ska tycka om att läsa...och ETT BIBBAKORT!

Biblioteket är kravlöst

En person skriver att biblioteket är en helig plats som alltid erbjuder lugn. Ingen kan kräva något av en i bibban och man har hela världen serverad för sig i en och samma byggnad.

En konstnär skriver att det lokala biblioteket låter konstnärer ställa ut gratis i deras utrymmen och att bokbussen också är fantastisk, speciellt tack vare chauffören som verkligen vet vad kundservice är.

Vi har en bokbuss med en fantastisk chaufför som faktiskt vet vad kundservice är. Hoppas han hänger med länge än. Huvudbiblioteket är också bra, vi konstnärer använder det flitigt för våra utställningar för det kostar inget att ställa ut. Mera besökare till utställningarna efterlyses. Fantastiska bilder, föremål och upplevelser.

Skapa glädje eller dämpa sorg

Gunnar Högnäs skriver långt och fint om biblioteken som följt honom genom livet. Högnäs har sett bibliotekslivet från båda sidorna av disken.

Jag har sett biblioteken med egna barnaögon, ur mina barns perspektiv och i bibbafarbrorns erfarenhetsvärld. Inte bara upplevt egen glädje som kund i olika åldrar, utan också andra kunders – i det bästa av fallen fått vara med om att skapa glädje eller dämpa sorg.

Böckerna Högnäs läste under sin studietid är antagligen sådana som många andra läst just under ungdomsåren eller studietiden.

Under studietiden åren 1976-1981 botaniserade jag i Åbo huvudbiblioteks samlingar, upptäckte Jean-Paul Sartre, Albert Camus, Italo Calvino, Sylvia Plath, Lisa Alther med otaliga flera.

Lotta, Kitty, Jolly och Svarta hingsten i bokbussen

Och så har vi signaturen smedpunkt som kommer ihåg en imponerande mängd med detaljer från barndomens biblioteksbesök.

Handledd av mamma började jag låna böcker på bokbussen i tre-fyraårsåldern och jag måste ha fått välja självständigt, för jag minns tydligt att jag också lånade en finsk bok av misstag, Pannukakkupäivä.

Lånandet blev mer och mer självständigt efter att vi flyttade och jag till min lättnad insåg att det är samma bokbuss som stannar en bit från vår nya adress. Samma vita och vinröda buss, samma chaufför, samma pysande då dörren öppnades, samma heltäckningsmatta, samma underbara doft av plastade böcker.

Först höll jag till mitt emot dörren, bland bilderböckerna. I tio-tolvårsåldern började jag hålla till bredvid dörren, vid Wahlströms rödryggade. Lotta, Kitty, Jolly, Svarta hingsten och böcker om vildhästar, Windy, Storm, Winnie.

Varje gång gjorde jag också avstickare längst bak i bussen, till faktahyllorna. Akvariefiskar, fakta om hundar, katter och hästar. Jag tror att jag alltid hade två plastpåsar med mig, för mina lån fick inte plats i en enda kasse.

Hyllmeter efter hyllmeter med upplevelser som jag kan ta med mig hem om jag vill, helt gratis. Och så doften av plastade böcker

Då jag hade avverkat större delen av de rödryggade tog jag mig an de grönryggade. Tack och lov fanns det ingen som påpekade att jag hade gett mig in på pojkavdelningen. Kanske förstod jag det ändå, för vid det laget lånade jag också ur lågstadiets bokrum där de rödryggade och de grönryggade stod i separata hyllor. Det var bara jag som lånade de grönryggade.

Berättelsen avslutas med att smedpunkt berättar att hon fortfarande får en kick av att gå in på ett bibliotek.

Hyllmeter efter hyllmeter med upplevelser som jag kan ta med mig hem om jag vill, helt gratis. Och så doften av plastade böcker.

Bodde på biblioteket

Många berättar om timmar och timmar som försvann på biblioteket, bland annat signaturen boktok73.

Jag var flickan som "bodde" på biblioteket. Den lilla filialen blev min oas där otaliga timmar spenderades. Jag läste barn- och ungdomshyllans innehåll i sin helhet två gånger innan jag flyttade över till vuxenvärlden till böcker som Grottbjörnens folk och Nord och Syd. Otaliga kassar fyllda med böcker kånkades hem.

Jag minns än idag doften och stämningen i biblioteket. På nian gjorde jag min två veckors prao på biblioteket och trivdes som fisken i vattnet. Så länge jag kan minnas har jag drömt om att bli bibliotekarie då jag blir stor.

Boktoken avslutar sin berättelse med att berätta att hon besökte sitt gamla bibliotek efter femton år lång paus och att bibliotekarien då kom ihåg henne.

Ännu lever det en liten dröm inom mig att en dag få jobba på ett bibliotek

Doften var precis samma och det kändes hemvant. Det som värmde mitt hjärta mest var när bibliotekarien, densamme som jobbade där redan då jag var barn, spontant brast ut i "men vad roligt att se dig efter så många år!" då hon såg mig. Boktoken i mig blev rörd till tårar. Ännu lever det en liten dröm inom mig att en dag få jobba på ett bibliotek.

Vi tackar för alla biblioteksberättelser ni skickat in och framförallt tackar vi all bibliotekspersonal som kan trösta och glädja oss genom att räcka fram rätt bok i rätt stund.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje