Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Colette – möt författaren som debuterade i sin mans namn och delade älskarinna med honom

Keira Knightley poserar lojt som Colette.
Colette var kvinnan bakom de bästsäljande böckerna om Claudine - ett av de första litterära varumärkena. Keira Knightley gör en imponerande rolltolkning i en film som dessvärre inte når ända fram. Keira Knightley poserar lojt som Colette. Bild: Finnkino Colette,Keira Knightley

I början av 1900-talet skrev Sidonie-Gabrielle Colette fyra romaner som vände upp och ner på det litterära Paris – utan att någon visste om det. Hennes historia är hisnande, filmen om henne mindre häftig.

Sidonie (Keira Knightley) är ung när hon träffar den fjorton år äldre Willy (Dominic West). En man som rör sig lika säkert i sänghalmen som i finare salonger.

Världsvan och verbal får han henne att tacka ja till att bli hans hustru och överge landsbygden till förmån för Paris.

Ett Paris som pulserar av spänning, erotik och konst. Som erbjuder kretsar där inget verkar omöjligt, där gränser finns till enbart för att överskridas.

Willy och Colette samtalar vid ett litet bord i parken.
Willy och Colette samtalar vid ett litet bord i parken. Bild: Finnkino Colette,Keira Knightley,Dominic West

Och mitt i detta färgsprakande centrum producerar Willy böcker med lagom ruffiga kanter och pikant innehåll. Verken ges ut under hans namn, men det är en krets spökskrivare som står för innehållet.

När det uppstår en ekonomisk svacka faller Willys blick på hustrun – skulle inte hon kunna plita ihop några rader? Om sin oskuldsfulla uppväxt kanske?

Med lite extra allt.

Ungefär sådär som deras vuxna samliv kryddas med olika smaker. Willy byter älskarinnor ofta, Sidonie lite mera sällan.

Ibland delar de. Mer eller mindre frivilligt.

Fantastisk story

Det finns åtminstone tre saker som det känns angeläget att understryka i samband med Wash Westmorelands film om Colette.

För det första påminner den om hur effektiv filmen är som konstform när det gäller att lyfta fram och blåsa nytt liv i konstnärskap som kanske inte längre är allmänt kända.

För det andra påminner den om att synen på genus, sexualitet och äktenskap genomgått många manglingar och att delar av sekelskiftets Paris ter sig modernt även med dagens mått mätt.

Och så har vi det som kanske sticker ut allra mest; det befriande i att få ta del av ett kvinnligt konstnärskap som inte präglas av vare sig ångest eller tillkortakommanden.

Colette verkar vara du med sig själv, sin sexualitet och sitt skapande.

Men det betyder inte att filmen är riktigt lika du med henne.

Vackert och välansat

Till det yttre retar Westmorelands film alla sinnen. Miljöerna är sanslöst vackra, kläder och människor likaså.

Knightley är betagande som aldrig förr, medan West förför lika effektivt som i tv-serien The Affair. Hans Willy må vara en mansgris, men han grymtar på ett sätt som gör det fullt förståeligt att hon faller för honom.

Willy och Colette lutar sig över en text på ett skrivbord.
Willy och Colette lutar sig över en text på ett skrivbord. Bild: Finnkino Colette,Keira Knightley,Dominic West

Deras laddade relation är från första början insvept i en tung doft av prunkande blommor, flytande bläck och otyglad åtrå.

Intill förvillelse lik en filmatiserad Austendröm, men med en verklighetsförankring som borgar för mera hetta.

Frågan är om det blir hett nog?

Hälften vågat, bara hälften vunnet

I det stora hela är visualiseringen av de första åren i Colettes vuxna liv en egendomligt motstridig upplevelse.

Starka ingredienser landar i en avslagen cocktail vars paraply visserligen är färgglatt, men lätt slokande.

Trots att fokus ganska långt ligger på det okonventionella äktenskapet och genderbenderdimensionen framstår sexbiten närmast som ett flirtigt koketterande.

På motsvarande sätt saknar kampen för ett erkännande den kraft man väntar sig. Det är som om sluttexterna tar vid just när det börjar bränna till.

Det betyder inte att filmen är dålig – den är bara onödigt elegant och återhållsam.

Keira Knightley poserar som Colette vid ett skrivbord.
Keira Knightley poserar som Colette vid ett skrivbord. Bild: Finnkino Colette,Keira Knightley

Det som i slutskedet hänger kvar är den omvända bilden av det egna rummet. Willy köper ett helt hus åt Colette och låser slutligen in henne i skrivrummet. Istället för att kväsa skaparkraften, tvingar han fram den.

Och av bara farten skapar duon ett av den litterära världens första brand - romankaraktären Claudine.

Det bästa med skildringen av hur dessa böcker föddes är att den får en att vilja veta mer. Den får en att vilja läsa.

Och det är naturligtvis en seger i sig.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje