Hoppa till huvudinnehåll

Det bryts mer metall än någonsin i Finland - men de inhemska bolagen lyser fortfarande med sin frånvaro

Utländska lastbilar hämtar metall ur finländsk gruva
I långa loppet är det utländska storbolag som kammar hem vinsterna på finska mineraler och metaller. Utländska lastbilar hämtar metall ur finländsk gruva Bild: Mostphotos / gemina communications, Laruent Davoust. Montage: Yle/Heidi Grandell-Sonck gruvdrift,gruva

I takt med att elektroniken får en allt större roll i vår vardag ökar efterfrågan på metaller och mineraler. Finland är ett mineralrikt land, men att hitta fyndigheter tar tid och kostar pengar.

Lejonparten av all gruvverksamhet i Finland är fortfarande i utländsk ägo och på lång sikt är det också de utländska bolagen som kammar hem vinsten.

Silver och gull, berggrunden full

I november i år gjordes första sprängningen i Sotkamo silvergruva, Finlands första gruva med huvudfokus på silverbrytning. Några dagar senare nyöppnades guldgruvan i Brahestad som varit stängd sedan 2014. Sotkamo Silver är ett svenskägt bolag och Nordic Gold i Brahestad är kanadensiskt.

– Vi är världsledande just nu på att locka utländska gruvbolag till oss, berättar Arto Suokas, vd för Sotkamo Silvers Finlandsavdelning.

Yleiskuva
Europas största guldgruva ligger i Finland - och ägs av ett kanadensiskt företag. Yleiskuva Bild: Mikko Koski / Yle guld

Finlands goda infrastruktur och politiska stabilitet lockar. Här finns stor branschkunskap och systemen för att ansöka om miljötillstånd är också tydliga. Och metaller finns det i Finland.

– Vi har rätt berggrund här, säger Bo Långbacka på Geologiska forskningscentralen.

Den finländska berggrunden är gammal och i grönstensbältena i Lappland gömmer sig både silver och guld. Europas största guldgruva ligger i Kittilä, och ägs av kanadensiska Agnico Eagle Mines.

Högriskverksamhet

Vi har också gott om industrimineraler, och efterfrågan på dem ökar ständigt. Bland annat EU:s elbilsstrategi gör att priserna på både litium och kobolt stiger.

Kruxet är att malmletning är dyrt och tar tid. Från fyndighet till gruva tar det i snitt femton år, men det är långt ifrån alla projekt som går i mål.

– Man brukar säga att av tusen malmletningsprojekt leder kanske ett till en gruva, berättar Långbacka.

Syksyistä erämaata, keltasävyistä, tunturikoivuja, taustalla taivasta
I den finländska berggrunden gömmer sig många skatter. Syksyistä erämaata, keltasävyistä, tunturikoivuja, taustalla taivasta Bild: Yle / Eva Pursiainen Sameland,vildmarker,Näätämö

Fram till år 1994 var den finländska gruvindustrin stängd för utländska aktörer och det är först nu som malmletningen kommit igång på allvar. I fjol investerades 480 miljoner euro i gruvindustrin, vilket är en klar ökning från året innan.

Men eftersom verksamheten är såpass dyr är det få som vågar satsa pengar. Privata finansiärer med sådana ekonomiska muskler verkar inte finnas i Finland.

Vi är inte något europeiskt Kongo― Harry Sandström, Mining Finland

– Det är synd, för chanserna är ju ändå större än att vinna på lotto, säger Långbacka och tillägger: Det enda helt finskägda gruvbolaget jag känner till är Nordkalk.

Skattelättnader som i Kanada

Inom malmletningsbranschen tycker man ändå att staten kunde hjälpa finländska företag att komma med i leken.

Markku Iljina jobbar som geologisk konsult för det indiska bolaget Zarhar resources och har bland annat lämnat in malmletningsansökningar för guld på några områden i Österbotten. Han önskar att Finland införde ett liknande system som i Kanada där man får skattelättnader när man investerar i malmletning.

- Då kunde också mindre, privata finansiärer intressera sig för det här och vinsterna skulle inte åka in i utländska fickor, säger han.

Finland - Europas Kongo?

Förutom att malmletning är ett högriskprojekt är också branschen mycket cyklisk, det vill säga variationen i lönsamhet är kraftig och påverkas starkt av konjunkturen och råvarupriserna.

Harry Sandström, programchef på statens tillväxtprogram Mining Finland märker tydligt av en viss ängslighet hos inhemska placerare men avfärdar idén om att Finland skulle ha blivit ett europeiskt Kongo - det vill säga att utländska storbolag kommer hit och skor sig på våra råvaror.

En lastbil lastad med sprängsten.
Arto Suokas hoppas att den finska gruvindustrin en dag ska kunna berätta likadana framgångshistorier som den finska skogsindustrin. En lastbil lastad med sprängsten. Bild: Mostphotos gruva,gruvdrift,Bergsprängning

– Det är nog inte riktigt så enkelt. Tjänsteproducenterna är ju finländska och vi får många arbetsplatser. Det tar dessutom länge innan en gruva börjar ge vinst.

Mer transparens i miljöarbetet

Gruvindustrin stöter ofta på kritik för den negativa miljöpåverkan den har och med jämna mellanrum höjs röster för att göra gruvlagen mer strikt. Ingen av de nu verksamma gruvorna har fått sina tillstånd beviljade baserat på den nya gruvlagen från 2011, utan på den gamla från 1965.

Bo Långbacka på Geologiska forskningscentralen menar att bolagen har blivit bättre på att informera och jobba transparent med miljöfrågor efter Talvivaaraläckan år 2012.

På Sotkamo Silver berättar VD Arto Suokas att miljöfrågan är helt central då man startar upp och driver gruvverksamhet nu. I Sotkamo har lokala miljöorganisationer och byaföreningar varit med i arbetet sedan starten.

– Jag hoppas att gruvindustrin i Finland en dag ska kunna berätta samma framgångshistoria som skogsindustrin, och via det förbättra vårt rykte och få med nya, unga personer i branschen, säger Suokas.

Avfallsvatten från Talvivaaragruvan.
Transparensen inom branschen har blivit bättre efter Talvivaarakatastrofen år 2012. Avfallsvatten från Talvivaaragruvan. Bild: Yle / Ingemo Lindroos spilla